Sunday, May 31, 2009

Me not feel so good


Idag är det en riktigt kass dag.
Min mage har totalstrejkat sen i morse så jag har känt mig jättesvag. Har bara legat i sängen hela dagen, sovit och lyssnat på Christer på nätet. Inte ätit sedan frukostmackan i morse. Bara druckit saft och känt mig som en zombie. Fy fan! Så ynklig man känner sig.

Jag är inte den som viker mig i första taget för att jag mår lite dåligt, men ibland måste man verkligen lyssna på kroppen när den säger ifrån. Så imorn blir jag hemma från jobbet. Hoppas jag kan jobba igen på tisdag.
Vet inte om jag nämnde det nu när jag var sjuk sist, men jag hatar verkligen att sjukskriva mig på jobbet, för jag vet hur snacket går när någon annan sjukskriver sig. Så för säkerhets skull betonade jag för alla jag pratade med att jag inte var bakis eftersom jag inte varit ute igår. Så att de inte ska få för sig det.

Nu ska jag krya på mig.


/F

Saturday, May 30, 2009

Lucky gal




Jisses, vilken dag det var igår. Jag har aldrig varit med om något liknande!
En karl som såg bra ut stötte på mig på Vårdcentralen. Senare på kvällen på Rocketroom var den en som helt sonika tog mig i handen (onykter givetvis, men ändå). Ytterligare en bjöd artigt upp mig men jag var tvungen att tacka nej eftersom jag hellre ville dansa med en annan.
Och som om inte det vore nog så var den en stilig kille på tunnelbanan som sa att jag hade fin frisyr.
Det var lite succé över det hela :)

Tack, David, för att du envisades med att lämna mig kvar.


/Frieda

Dagens låt: Volbeat - Maybellene I hofteholder


Wednesday, May 20, 2009

Just nu önskar jag mig...






...en sån här. Som den kärring jag är så tycker jag om att ha rena golv.

Tuesday, May 19, 2009

Min egen antikrunda




Idag var jag ledig så jag planerade en tur till Roslagsgatan, där jag av en källa fått höra att det finns flera mysiga antikaffärer.
Jag gav mig iväg på eftermiddagen med en karta i högsta hugg. Men som vanligt i mitt fall kunde jag lika gärna gått utan den. Ja, nästan, i alla fall. Jag yrade omkring i över en halvtimme och till sist var jag så arg att jag hade kunnat äta upp mig själv. Alternativt kräkas. Jag är verkligen inte skapad för att läsa en karta.
Med stor frustration i bakhuvudet lyckades jag till sist hitta rätt gata. Och vilken gata sen! Det låg flera antikaffärer på rad så jag tog en liten tur in i varje. Det slutade med att jag köpte ett skärp för 10 kronor som var på tok för långt. Men det gjorde inte så mycket. Jag fick mitt äventyr.


Dagens låt: Moto Boy - Beat Heart


Monday, May 11, 2009

Ge mig Karev!



Det vore inte helt fel att ha en karl som Alex Karev som pysslar om en. Han är ett svin många gånger, men han har ett stort hjärta trots allt.

För nu är jag redigt förkyld och ligger hemma i sängen. Vad annat kan jag göra? Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle stanna hemma så jag jobbade hela helgen trots att jag mådde rätt kasst. Och nu får jag betala priset för det.
Vaknade mitt i natten och hade otroligt ont i örat. Tog en värktablett och två sömntabletter och sen lyckades jag somna igen.
I morse insåg jag att jag var tvungen att ringa mig sjuk trots allt. Det är inte roligt att göra det på mitt jobb för man får oftast ett kyligt mottagande. Detta eftersom de måste fixa nån annan som kan jobba.
Dessutom hatar jag att vara sjuk, det blir långtråkigt att bara ligga i sängen och se på tv. Usch! Så jag hoppas att jag kan kurera mig på någon dag eller två. David var snäll nog att köpa nässpray åt mig, det var toppen!

Dagens höjdpunkt var ändå att jag fick besked från Skeppsholmen. Jag ska få komma på audition hos dem den 25:e maj! :)
Jag blev sjukt glad av att få det beskedet. Det här är min sista ansträngning för att komma in på en folkhögskola. Wish me luck!

Ciao!

/Frömp

Friday, May 08, 2009

Outlander




Jag vet att jag har snackat skit om den här filmen på temat "vikings vs aliens", men jag råkade se ett klipp häromdagen och det fick mig inte att kräkas.
Jag kommer med all säkerhet inte att se den, men ändå...Jim Caviezel är inte fy skam.


Jag är rädd för trappor




Jag har verkligen en sorts fobi för trappor. Både vanliga fasta trappor och rulltrappor.
Det är värst när jag ska gå ner för en trappa, men ibland blir jag rädd när jag ska gå upp för en också.

Varje gång ser jag framför mig hur jag snubblar till och faller huvudstupa ner för hela trappan. Eventuellt tar jag med mig några stackare i fallet. Och så slutar det alltid med att jag bryter nacken och dör, eller att jag slår i hakan så att alla tänder flyger ut. Oavsett hur min syn slutar känner jag alltid en rädsla.

Nojig? Jag? Nej, inte alls...

Tuesday, May 05, 2009

Gimme shelter


Ibland önskar jag att jag bara kunde få kura ihop mig till en liten boll. Lägga mig hos någon som klappade mig på huvudet och sa att allting skulle ordna sig.

Jag har förstått att jag kan ta hand om mig själv, att jag är ganska oberoende. Det känns skönt. Jag känner mig själv väl och vet vad jag behöver för att klara vardagen. Den här tanken gör att jag känner mig stark. Som att jag fortsätter att växa ju längre jag är ensam.
Jag trivs jättebra med att bo själv, för det är ju det här jag har längtat efter i flera års tid.

Men ibland krackelerar det. Det finns stunder då jag ligger jag hemma i sängen och snörvlar och önskar att någon bara kunde komma och ta hand om mig. Jag som är så van vid att ständigt ta hand om andra. Det har blivit min grej, liksom. Det är det jag
kan. Jag vet faktiskt inte så mycket annat som jag är riktigt jävla bra på.

Jag tror jag önskar att det kunde jämna ut sig lite mera. Att jag kunde få bli ompysslad ibland, jag med. Att känna att någon annan människa offrar sig för mig. För att det får den personen att må bra.
Det är något jag strävar efter.

Tuesday, April 28, 2009

Death or Glory



Iz mine soon.

Mormorskomplex?




Jag känner mig verkligen som en tant ibland.
Jag stickade färdigt min första halsduk för inte så längesen, ett nöje jag uppskattar. Jag städar visserligen inte varje dag, men när jag väl gör det ska det göras ordentligt. Jajamensan! Och jag tycker om att äta havregrynsgröt till frulle och kroppkakor till lunch.
Sen har mina sovvanor ändrats något den senaste tiden. Det kan bero på att jag har ett annorlunda schema. Förut var det så att om jag hade en ledig kväll och en ledig morgon dagen därpå stannade jag alltid uppe till klockan tre, ibland senare. Nu orkar jag sällan vara vaken efter ett, trots att jag sovit länge samma morgon. Jag går upp vid tio istället för elva på morgonen, det är faktiskt rätt skönt.
Och att jag inte fått mig nåt på länge, ja, det känns ju ganska passande i sammanhanget.
Ni fattar...


Dagens låt: Mando Diao - If I don't live today, then I might be here tomorrow

Tuesday, April 14, 2009

Maidenhead


Jag hade en riktigt obehaglig och sjuk dröm för några dagar sedan. Den fastnade, så därför väljer jag att skriva om den;

Det var jag och mina vänner samt deras pojkvänner som skulle ha filmkväll. Jag är den enda singeln i sällskapet.
Men det blir ingen vanlig filmkväll. De insisterar på att vi ska titta på deras privata sexvideor som de spelat in med varandra. Jag känner mig oerhört kränkt och ledsen och går därifrån.
Senare skäller jag ut en av mina tjejkompisar och kallar henne "apfitta", ett ord jag aldrig använt och förhoppningsvis aldrig kommer att uttala. Detta eftersom hon inte förstår att jag känner mig kränkt och utanför.

Den här drömmen kan jag tyda en viss sanning i. I lördags när vi umgicks ett helt gäng var jag enda singeln i sällskapet, men det var något jag kom på först efteråt.
Dock var det lite jobbigt att alla hade något att göra med sin partner under kvällen. Antingen var personen där, eller så ringde den, eller så pratade de om den. Så jag kände ett visst utanförskap.
Men jag försöker att inte göra det, för det känns inte riktigt rättfärdigat. Knappast så att någon nämner att jag är ensam eller att det är deras fel att jag är det. Men ändå känner jag så. Det är tråkigt men sant.

Ibland känns det som att det här med att ha pojkvän är detsamma som att vara med i en exklusiv klubb. Alla kan inte vara med i klubben, och i det här fallet är jag en av dem som står utanför och ser på.

Tuesday, April 07, 2009

Tommy Emmanuel




På Davids initiativ fick vi gå på gitarrkonsert igår kväll. Det var häftigt att se hur den här mannen blir som galen på scenen och använder gitarren både till att spela på och som rytminstrument. Riktigt skön snubbe. :)
Kolla in honom här.

Tyvärr var konserten alldeles för lång, mer än två och en halv timme. För mig hade det varit perfekt med en och en halv timme.
Karln som spelade som förband hade ingen av oss mycket till övers för, han hade pojkbandsröst och körde med det mest klyschiga mellansnacket jag hört. Men på det stora hela var det en väldigt mysig kväll. Den slutade på Anchor med Laphroaig i glaset och en cigarill i handen.


Väl mött!

/Miss K


Monday, April 06, 2009

23-årsjubileum




Thursday, April 02, 2009

Jag blir bara så arg...


...när jag ser ett par örhängen. Ett par örhängen som sitter på oskyldig liten bebis som inte ens har lärt sig prata.
Jag har sett det ganska många gånger nu, men jag vänjer mig aldrig. Jag ser det alltid som någon form av övergrepp, ungefär som omskärelse på riktigt små pojkar. Barnen har inte haft någon talan och föräldrarna gör något med deras kroppar. Det tycker jag är totalt ovärdigt.
Ska de ta hål i öronen på sin lilla tös kan de ju lika gärna pierca naveln också, för det är ju väldigt gulligt.


Monday, March 30, 2009

Puppy love?




Igår kväll såg jag en intressant, men också vidrig, brittisk dokumentär. Den handlade om hur vissa hundraser genom århundraden avlats sönder för att kunna tillfredsställa domarnas önskningar på en utställning. Det finns många hemska exempel på detta.

Man fick se bilder på en boxer som hade svår epilepsi. Varje gång han fick ett anfall var hans ägare tvungna att trycka ner honom i golvet för att han inte skulle skada sig. Där låg han sedan och ylade och krampade i flera minuter.
Detta är inte livshotande, men det känns inte som någon dräglig tillvaro för ett djur.

Cavalier King Charles spanieln på bilden lider av en genetisk sjukdom som innebär att hjärnan blir så stor att den pressas mot skallbenet. Följden av detta blir svåra smärtor och spasmer för det stackars djuret. En del kan opereras, men de flesta som får den här åkomman måste avlivas.

Schäfern är såklart också ett riktigt skräckexempel. Många uppfödare vill göra den så lågställd i bakdelen som möjligt eftersom det anses fint. Det gör att hunden får väldigt svårt att gå och vinglar runt på hasorna. Det ser fruktansvärt ut.

Förutom hundar som har riktiga fel i sina kroppsfunktioner finns det också de valpar som inte får leva på grund av skönhetsidealet. Dalmatiners med för mycket svart i pälsen och Rhodesian ridgebacks som föds utan den karaktäristiska hårkammen på ryggen. Det som är galet med detta är att de hundar som avlivas har mindre risk att bli sjuka. Dalmatinern har anlag för dövhet och det blir starkare ju ljusare färg hunden har. Ridgebacken har en genetisk defekt i ryggraden som gör att det bildas en hårkam i pälsen. Hunden som har anlaget kan få smärtor och problem med ryggen.

Hunduppfödarna tvekar heller inte att para föräldrar med deras avkommor eller syskon med varandra för att få fram den perfekta hunden. Detta leder naturligtvis till inavel och blir ett hot för rasen.
De som lider mest av detta är självklart hundarna, men vad har de att säga till om? Människorna har skapat hunden så som människan vill att den ska se ut. Helt och hållet ytligt.

Så vill man ha en frisk hund ska man skaffa sig en blandras. Där vet man kanske inte riktigt vad man får, men det är oftast en frisk hund.


För hundarnas rätt i samhället!


/Fritjof

Dagens låt: Fleet Foxes - White Winter Hymnal


Saturday, March 28, 2009

Vintagemässan!


HIT ska vi imorn. Yes! :)

Tuesday, March 17, 2009

HELVETES JÄVLA SKIT!


Kom nyss hem och sitter här med hes hals och darrande armar. Och varför då, undrar ni.
Jo, ena handtaget på min blytunga matkasse gick sönder när jag var på väg hem. Så det var inte annat att göra än att bära alltihop i famnen hela vägen från bussen.
Den vägen känns oftast rätt kort, men ikväll var det som om jag blev argare och argare för varje steg jag tog. Dessutom lyssnade jag på At the gates på hög volym.
Så när jag kom hem provade jag nåt som jag aldrig tidigare försökt med: att skrika ut min ilska. Jag vrålade så högt jag kunde ett par gånger, tills jag kände att det tog emot i halsen.
Tur att jag bor i källaren och inte har några grannar som kommer och knackar på och undrar om någon håller på att bli slaktad. För det lät ungefär så. Men skönt var det.

Lev väl!

/FC

Monday, March 16, 2009

Konflikträdsla


Många lider av det. Så även jag. Eller lider och lider ska jag väl inte säga, men det kan bli lite jobbigt ibland.

Som idag på jobbet när en kollega inte ville hjälpa mig. Jag blev fly förbannad och började tänka på hur jag ville slå henne på käften och vräka ur mig precis vad jag tänkte. Men jag skulle aldrig kunna göra något av det.
Lugnt och stilla ska det vara.
Jag tänker på det som hänt och blir bara argare och argare, men eftersom jag inte agerar ut min ilska så trycker jag in det mesta i huvudet igen. Det enda som kan slippra ut är en syrlig kommentar, för att visa vart jag står. Men det blir sällan tydligt.

Jag undviker verkligen konflikter in i det längsta. Det gäller alla, men allra mest folk jag tycker om. Jag tycker om min kollega som jag nämnde, så därför hade jag också otroligt svårt för acceptera att jag blev arg på henne. Trots att jag tyckte att hon hade fel.

Det är inte så att jag enbart är feg, utan för att jag tycker att det är onödigt att gräla om mindre problem. Sedan hör det ju också till saken att mina föräldrar aldrig någonsin har grälat framför mig. Det är kanske några få gånger som de har höjt rösten åt varandra, men det är allt. Inte så konstigt att jag inte vet hur man grälar.
För mig är det så, att grälar man med någon så hatar man varandra efteråt. Det är inte själva grälet som är svårt, utan det där att man måste försöka bli sams sedan. Och tiden det kan ta innan man vet vart man har varandra kan vara en riktig plåga. Om det så bara är några timmar.
Jag är rädd att folk ska överge mig, och därför viker jag mig hellre än att det ska behöva hända.

Dagens psykoanalys.

/Fräulein


Dagens låt: Antony and the Johnsons - Epilepsy is dancing

Sunday, March 08, 2009

Hey D



If you wanna make out some time, I'm here.


Friday, March 06, 2009

Jag är pysslig





Har börjat sticka igen efter många års uppehåll. Tror inte jag har stickat sen jag gjorde mina lovikkavantar i nian.
Men det är skön avkoppling och inte särskilt svårt om man bara ska sticka en halsduk som jag gör. Kolla in den
här hemsidan för tips och hjälp om du är nybörjare.

Lycka till!