Bildbevis!

Här är den skrikande tanten jag såg i tunnelbanan. Tack, Lee! :)

A Bloody Freakin' Weekend

Tänkte sammanfatta helgen i ett litet inlägg. Jag är inte så duktig på att blogga regelbundet som ni vet, men jag ska försöka skriva nåt en gång i månaden i alla fall. Den här helgen var turen verkligen inte på min sida. I lördags skulle jag åka och köra ett spinningpass på förmiddagen. På Friskis på Kungsholmen som vanligt. När jag skulle byta om och tittade i plånboken kunde jag inte hitta mitt månadskort någonstans. Jag blev desperat, hade tio minuter kvar till passet och jag hade inte bytt om, så jag rev runt lite snabbt men kom fram till att jag skulle få leta efteråt istället. Så jag körde hårt, bastade, duschade och klädde på mig. Sen var det bara att riva igenom alla mina ägodelar för att komma fram till att kortet var borta. Då var det bara att bege sig till Pressbyrån och köpa ett nytt för 700 bagis. Ovärt är bara förnamnet! Men innan jag gick iväg från Friskis hann jag upptäcka att mina älskade skinnhandskar också var borta. Efter lite funderande kom jag fram till att jag nog glömt dem på bänken vid skogränsen i all stress. Så jag chansade på att någon vänlig själ hade lämnat in dem, och gudskelov fanns de i receptionen. :) Det var i alla fall ett bekymmer mindre.

Sanna den lyckosten var i Miami den här helgen och Dävid var i Finkan så jag hade ett helt Playstation för mig själv. Det blev lite Rayman, Lego oen och Croc bland annat. Det var en kort lördagskväll eftersom jag skulle upp halv sex på söndagsmorgonen. Det var mindre lyckat att gå upp den tiden. För trots att jag hade gott om tid på mig så blev jag ändå sen och fick springa till bussen. Som jag missade med tio meter... Eftersom nästa buss skulle gå om en kvart tog jag en chansning och tänkte på det Sanna sagt om att tvärbanan gick snabbare till Gullmarsplan. Så jag halkade iväg till stationen där jag fick vänta 11 minuter....på fel tåg visade det sig! Inte fan tänkte väl jag på att den heter tvärbanan och alltså inte går åt norr eller söder utan till öst eller väst. Jag brukar ju åka tunnelbanan till Alvik och det går ju alldeles utmärkt. Det hela slutade med att jag kom en kvart försent till jobbet. Inte så farligt egentligen, men jag stör mig alltid som fan när såna saker händer. Jag vill inte att någon ska tro att jag är en slarvmaja med usel arbetsmoral. Såna finns, jag är bara inte en av dem.

Igår kväll var det äntligen premiär för den nya indie/pop/soul-kören som jag har längtat efter i månader. Den håller till i en föreningslokal på Söder, ganska off. Men jag hittade dit till sist, med hjälp av en egenritad karta. Det är tamigtusan värt en applåd! Yeah.
Jag trodde att det skulle börja 17.00 och var där i god tid. Men det skulle inte börja förrän 17.15, visade det sig. Det var bara tre stycken där när jag kom, men efter fem bara vällde det in folk. Det var mer blandade åldrar än jag trodde. Färre yngre killar än jag väntat mig (och kanske hoppats på), men det var några i alla fall. Det blev en riktigt stor kör, kanske 40-45 personer. Vi var väldigt få i sopranstämman så man fick klämma i ordentligt, vilket bara var kul. Och så repertoaren sen. Vi inledde med Proud Mary, som kändes väldigt gospelaktig i tre stämmor. Det är en riktigt härlig känsla att sjunga i en stor kör. Och körledaren Cecilia sprudlade av positiv energi, det var härligt.
En annan av låtarna vi körde var Kents vackra "Utan dina andetag". Den känns lite smått uttjatad för mig vid det här laget, men i grund och botten är det en väldigt bra låt. Det var häftigt att framföra den med så många personer. Det som förvånade mig var att det var så få som kände till den. Att tanten bredvid mig inte visste vilka Kent var (hon trodde självklart att det var en enda person) var väl inte så värst märkligt, men att tonårstjejerna som sa att de lyssnade på Kent inte hade hört den gjorde mig lite paff. För mig är det den mest "svenniga" Kent-låten, ungefär som Lasses "Kom Änglar". En sån låt som folk vill ha på sitt bröllop.
De andra låtarna var "Wonderwall" (som det även där var många som aldrig hade hört...jag undrade om de hade sovit sig igenom 90-talet) och Aretha Franklin's "Natural Woman". Vi fnissade lite allihop åt att killarna skulle klämma i med "You make me feel like a natural woman".
På det stora hela var det helt fantastiskt. Tyvärr hade jag inte fattat att man skulle anmäla sig innan (står det "prova på" så är det väl just det?) så det är inte säkert att jag får en plats. Men Cecilia sa att det nog inte var fullt, och om det var det kanske hon kunde starta två grupper.
Jag har ju till och med bett om en schemaändring på söndagar. Hoppas att både Sänn och jag får gå!

Nä, nu ska jag lira Rayman.
På återskrivande!

/Fröken Fröjd


Dagens låt: Bon Iver - Re: Stacks

Dance while you still have feet

Efter att ha suttit som en pösmunk hela dagen fick jag en idé. Jag kom att tänka på ett tips som jag läst i nån tidning. Man tar bort alla mattor från golvet, sätter på lite sköna låtar och dansar loss. Och som jag dansade! Som ett as. Efter en halvtimme med Caesars var jag dyngsur och helt slutkörd. Men fan vad roligt jag hade :)
Nu ska jag börja göra playlists att dansa till. En eurodisco, en oldies, en pop o.s.v. Ska försöka dansa två gånger i veckan.
Det kan väl inte bli så svårt med tanke på hur mycket jag älskar det. Jag kan dansa hur fult jag vill och vara hur sunkig och avklädd jag vill. Dessutom är jag min egen DJ, en dröm som går lite halvt i uppfyllelse. See ya!

/Feskekörka

Do-nothing

Idag är en sån där dag när jag vaknar sent, är ledig, har planerat någon aktivitet (läs: träning) men kommer sedan på att jag känner mig ganska utarbetad. Därför väljer jag att ta dagen som den kommer, att bara ta det lugnt och slappa med halvgott samvete. Nu låter det kanske som att jag har haft många såna dagar sedan jag flyttade hit, men sanningen är att det här är första gången. Och det kändes ganska lägligt att ha en sådan dag efter ett 12-timmars artbetspass igår. Puh! Men efter det blev det häng med paret ovanpå, vi försökte ha ihjäl varandra i den virtuella världen och det gick väl sådär för mig. Men roligt var det.

På onsdag åker Sänn till den sköna (?) värmen i Miami, lycka till! Själv känner jag dock inte att jag längtar så mycket till sommaren eftersom jag har kommit på att jag känner mig snyggare och mer stilren på vintern. Kan ju bero på att leopardpäls och mormorskängor inte funkar så bra under den varma årstiden. Måste komma på vad jag ska ha på mig i sommar för att se lite mer "damig" ut. Jag har börjat med det den här hösten och det känns härligt. Nu är jag också en av dem som är beroende av kjol. Byxor är faktiskt inte lika bekvämt som både Tilda och Klara har påpekat. Smarta brudar det där.

I Stockholm lever en väldigt brokig skara av människor; fattiga och rika, fula och snygga, smarta och korkade....ja, ni fattar. Det är mycket större variation på folket här än i Linköping. Kanske beror på att invånarantalet är något högre. Men, till saken: jag har sett flera skumma människor i stan i veckan. Till exempel en tant, 70-nånting, som sprang fram och tillbaka i tunnelbanan igår och skrek så det hördes i hela vagnen. Jag hade musik på så jag hörde inte vad hon skrek. Men det var några slags moraliska predikningar, ett hat mot alla som fanns i vagnen just då. Märkligt. Igår morse när jag satt på tunnelbanan vid halv sju på morgonen tog mannen mittemot mig upp ett helt paket filmjölk ur ryggsäcken och drack direkt ur. Till det åt han en banan. Det kanske bara är jag, men det kändes som en halvt osmidig frukost. För vem dricker upp en liter filmjölk på en gång? Jag gillar inte ens filmjölk...haha.

Livet går sin gilla gång, och jag spanar lite efter en ny gitarr. Och kanske, kanske att jag funderar på att börja spela live igen (om någon vill se mig, förstås). Det vore kul att komma igång, men samtidigt känns det oerhört skrämmande. Som det är nu så skäms jag för mina låtar. Jag tycker att de är rätt bra för att vara
jag, men jag skäms för att visa upp dem för andra. Det här gäller dock inte om jag spelar för en ensam person som jag känner, för då kan jag spela hur länge som helst. Jag är nog ingen vidare låtskrivare egentligen, men jag tycker att det är kul att hålla på så jag fortsätter. Att sjunga är nog det jag tycker bäst om att göra av allting i hela världen.

Rock out!

/Freud



Dagens låt: Vampire Weekend - A-punk (mest för att videon är den roligaste jag sett)

Havreflarn.

Vi ska tycka om varanda
och det kommer att gå åt helvete
det kommer att gå åt helvete och det är inget
vi kan göra något åt
förutom att tycka om varandra ska vi göra
du kommer skrika åt mig att jag är en
slapp hora och jag kommer svara att
dina knäskålar är de fulaste jag någonsin sett
och vi kommer tycka om varandra
inte bara för himmelrike och puss och
tvillingsjäl och oj då känslan av rätt hela tiden

inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju
när du skäms för att jag healar maten
för att jag lider när du bara vill sova
när du hatar att jag inte hör vad du säger
när jag sprängs för att du sover med en man som bara är kompis
när bilen inte krånglar för att den inte ens finns
och att du tycker det är mitt fel
eftersom jag inte ens har körkort
eller garage eller ens ritningar på något
garage
och jag kommer inte bergripa hur någon kan bli så upprörd
över en liten kvarglömd fläck och en äppelskrutt
DET VAR JU BARA EN ÄPPELSKRUTT OCH HELVETE!



och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda
för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först
och vi kommer tycka om varandra när vi försvunnit
och ångra oss
och komma tillbaka
och tycka att man inte vet
och låtsas som man inte alls kommit tillbaka
eller att det någonsin varit egentligen så gott med
jordgubbar och havreflarn
och vi kommer att tycka om varandra och vi kommer
att vilja spotta den andra rakt i ansiket och
gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra
hela vägen in i det vi kommer inte ha en chans vi kommer att smälta och rodna
och dra ner varndras byxor just när jag skulle skrika SKIT men ångrade mig.
Vi kommer att förlåta oss.
VI kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela
och vi kommer äta lassvis med havreflarn
tycka att det är lite typiskt oss
lite som vigselring
eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi
aldrig få för oss men havreflarn
och älska väldigt långsamt uppe på garderoben
ramla ner oss
kort sagt ramla ner och slå oss
och tycka om oss



(Av Bob Hansson, min nya favoritpoet :)

Självporträtt

För bra för att vara sant

If you would fall for me

the way I fell for you

Then the whole fucking moon

would fall down too

Årskrönika 2008

Foto och red: Sanna

Jaha mina vänner, ännu ett år till ända. Och som ni alla vet är det dags för en summering i form av min årliga lista:

Årets Linköpingsbo: Sofie a.k.a Firstnighter

Årets skiva: Volbeat - Guitar gangsters and Cadillac blood

Årets skiva som inte var från 2008: Creedence Clearwater Revival: Platinum

Årets låt: Frida Hyvönen - Dirty Dancing

Årets oväntade: Att jag fick en lägenhet i Stockholm

Årets resa: Liverpool

Årets konsert: Säkert! på Roskilde

Årets klädesplagg: Min sailorklänning

Årets vackraste man: A

Årets citat: "Det ligger så fint på varsin sida" (jag angående om det var bekvämt att sitta på en häst)

Årets film: Once

Årets alkoholhaltiga dryck: Rom

Årets helg: När det var logdans

Årets möte: Kossan på Roskilde

Årets kväll: Den där kvällen i somras när jag tog ett fint kort på Säni och Dave (efter slagsmålet i Malmslätt). Efteråt dansade vi på Platens tills jag vrickade foten åt helsike. Men kul var det.

Årets tv-serie: Scrubs eller Dexter, dött lopp

Årets hobby: Spinning

Årets prestation: Att jag flyttade till Stockholm och började på ett nytt jobb.

Årets hemliga crush: A (han sitter stadigt)

Årets hemsida: Icanhascheezburger.com

Årets mest upprörande: Att Lollo från Kroatien skulle utvisas tillsammans med sin misshandlande far trots att hon själv är född och uppvuxen i Sverige.

Årets irritationsobjekt: De som spelar sin egen musik högt på tunnelbanan

Årets besvikelse: Att jag fortfarande är singel

Årets överraskning: Att jag har gjort framsteg i mina relationer, det känns bra.

Årets mest saknade: Nån att krama på

Årets mest somriga: Midsommaren i en kohage utanför Åtvid

Årets julklapp: Presentkort på H&M

Årets känsla: Framåtanda

That's all folks! Gott nytt år!