Me not feel so good

Idag är det en riktigt kass dag.
Min mage har totalstrejkat sen i morse så jag har känt mig jättesvag. Har bara legat i sängen hela dagen, sovit och lyssnat på Christer på nätet. Inte ätit sedan frukostmackan i morse. Bara druckit saft och känt mig som en zombie. Fy fan! Så ynklig man känner sig.

Jag är inte den som viker mig i första taget för att jag mår lite dåligt, men ibland måste man verkligen lyssna på kroppen när den säger ifrån. Så imorn blir jag hemma från jobbet. Hoppas jag kan jobba igen på tisdag.
Vet inte om jag nämnde det nu när jag var sjuk sist, men jag hatar verkligen att sjukskriva mig på jobbet, för jag vet hur snacket går när någon annan sjukskriver sig. Så för säkerhets skull betonade jag för alla jag pratade med att jag inte var bakis eftersom jag inte varit ute igår. Så att de inte ska få för sig det.

Nu ska jag krya på mig.


/F

Lucky gal

Jisses, vilken dag det var igår. Jag har aldrig varit med om något liknande!
En karl som såg bra ut stötte på mig på Vårdcentralen. Senare på kvällen på Rocketroom var den en som helt sonika tog mig i handen (onykter givetvis, men ändå). Ytterligare en bjöd artigt upp mig men jag var tvungen att tacka nej eftersom jag hellre ville dansa med en annan.
Och som om inte det vore nog så var den en stilig kille på tunnelbanan som sa att jag hade fin frisyr.
Det var lite succé över det hela :)

Tack, David, för att du envisades med att lämna mig kvar.


/Frieda

Dagens låt: Volbeat - Maybellene I hofteholder

Just nu önskar jag mig...

...en sån här. Som den kärring jag är så tycker jag om att ha rena golv.

Min egen antikrunda

Idag var jag ledig så jag planerade en tur till Roslagsgatan, där jag av en källa fått höra att det finns flera mysiga antikaffärer.
Jag gav mig iväg på eftermiddagen med en karta i högsta hugg. Men som vanligt i mitt fall kunde jag lika gärna gått utan den. Ja, nästan, i alla fall. Jag yrade omkring i över en halvtimme och till sist var jag så arg att jag hade kunnat äta upp mig själv. Alternativt kräkas. Jag är verkligen inte skapad för att läsa en karta.
Med stor frustration i bakhuvudet lyckades jag till sist hitta rätt gata. Och vilken gata sen! Det låg flera antikaffärer på rad så jag tog en liten tur in i varje. Det slutade med att jag köpte ett skärp för 10 kronor som var på tok för långt. Men det gjorde inte så mycket. Jag fick mitt äventyr.


Dagens låt: Moto Boy - Beat Heart

Ge mig Karev!

Det vore inte helt fel att ha en karl som Alex Karev som pysslar om en. Han är ett svin många gånger, men han har ett stort hjärta trots allt.

För nu är jag redigt förkyld och ligger hemma i sängen. Vad annat kan jag göra? Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle stanna hemma så jag jobbade hela helgen trots att jag mådde rätt kasst. Och nu får jag betala priset för det.
Vaknade mitt i natten och hade otroligt ont i örat. Tog en värktablett och två sömntabletter och sen lyckades jag somna igen.
I morse insåg jag att jag var tvungen att ringa mig sjuk trots allt. Det är inte roligt att göra det på mitt jobb för man får oftast ett kyligt mottagande. Detta eftersom de måste fixa nån annan som kan jobba.
Dessutom hatar jag att vara sjuk, det blir långtråkigt att bara ligga i sängen och se på tv. Usch! Så jag hoppas att jag kan kurera mig på någon dag eller två. David var snäll nog att köpa nässpray åt mig, det var toppen!

Dagens höjdpunkt var ändå att jag fick besked från Skeppsholmen. Jag ska få komma på audition hos dem den 25:e maj! :)
Jag blev sjukt glad av att få det beskedet. Det här är min sista ansträngning för att komma in på en folkhögskola. Wish me luck!

Ciao!

/Frömp

Outlander

Jag vet att jag har snackat skit om den här filmen på temat "vikings vs aliens", men jag råkade se ett klipp häromdagen och det fick mig inte att kräkas.
Jag kommer med all säkerhet inte att se den, men ändå...Jim Caviezel är inte fy skam.

Jag är rädd för trappor

Jag har verkligen en sorts fobi för trappor. Både vanliga fasta trappor och rulltrappor.
Det är värst när jag ska gå ner för en trappa, men ibland blir jag rädd när jag ska gå upp för en också.

Varje gång ser jag framför mig hur jag snubblar till och faller huvudstupa ner för hela trappan. Eventuellt tar jag med mig några stackare i fallet. Och så slutar det alltid med att jag bryter nacken och dör, eller att jag slår i hakan så att alla tänder flyger ut. Oavsett hur min syn slutar känner jag alltid en rädsla.

Nojig? Jag? Nej, inte alls...

Gimme shelter

Ibland önskar jag att jag bara kunde få kura ihop mig till en liten boll. Lägga mig hos någon som klappade mig på huvudet och sa att allting skulle ordna sig.

Jag har förstått att jag kan ta hand om mig själv, att jag är ganska oberoende. Det känns skönt. Jag känner mig själv väl och vet vad jag behöver för att klara vardagen. Den här tanken gör att jag känner mig stark. Som att jag fortsätter att växa ju längre jag är ensam.
Jag trivs jättebra med att bo själv, för det är ju det här jag har längtat efter i flera års tid.

Men ibland krackelerar det. Det finns stunder då jag ligger jag hemma i sängen och snörvlar och önskar att någon bara kunde komma och ta hand om mig. Jag som är så van vid att ständigt ta hand om andra. Det har blivit min grej, liksom. Det är det jag kan. Jag vet faktiskt inte så mycket annat som jag är riktigt jävla bra på.

Jag tror jag önskar att det kunde jämna ut sig lite mera. Att jag kunde få bli ompysslad ibland, jag med. Att känna att någon annan människa offrar sig för mig. För att det får den personen att må bra.
Det är något jag strävar efter.