Skatjävlar, Ebay-fynd och en söt gubbe

Idag var det dags för jobb igen efter två dagars härliga ledighet. Men jag började ju inte förrän två så det var skönt att få sova länge. Jag väcktes dock halv nio av dörrklockan, men insåg att jag var lite för olämpligt klädd för att kunna springa och öppna så jag struntade i det. Det var ett paket som hade kommit, min custom made handväska med oldschool-motiv. Ända från USA kom den, och jag är väldigt nöjd med den trots att den känns lite hemmagjord. Den är trots allt snygg.

Senare på dagen när den riktiga posten kom fick jag hem nya auktionsfynd; en döläcker svart cardigan med old school-tryck (ja, jag är helt såld på det), två nitbälten och en ansiktsmask av den dyrare varianten.Nu är det bara att vänta på att resten av mina Ebay-fynd ska ramla in. :)

Så det blev att jag gick upp riktigt tidigt idag (ja, för mig är det tidigt) eftersom jag inte kunde somna efteråt. Kändes ganska onödigt att ligga och dra sig två timmar till när jag kunde hitta på något annat den tiden.
Jag åt frukost framför tv:n, som helt plötsligt blev stum. Detta ledde till att jag som vanligt sabbade kopplingen av kablar till boxen så att det inte gick att titta alls. Men videon funkade så jag såg klart på en film ("Smarta kvinnor med riktiga kurvor") som jag spelat in för ett tag sedan. Mycket bra.

Sedan lagade jag mat, två gånger eftersom jag var tvungen att både äta och ta med mig mat till jobbet. Det skulle bli baconmackor att ta med, så jag stekte ett paket bacon som jag ställde ut på bordet på baksidan för att svalna. En halvtimme senare ungefär när jag skulle ta in det var fatet tomt. Varenda bit var borta, bara pappret låg kvar. Slutsatsen som dras av detta är: man ska aldrig underskatta skator, de är minst lika tjuvaktiga som det sägs. Och i det här fallet börjar man dessutom fundera på vad det verkligen innebär att vara djurvän. Haha...to be continued.

Så det fick bli att köpa en macka i affären påväg till jobbet istället. Och det var rätt lugnt ikväll, inte mycket spring vilket var skönt. Och mot slutet av kvällen, vid halv tio, skulle jag ut och hjälpa min lilla favoritgubbe att komma i säng. Han är 95 år och mitt största fan.

Han firade sin födelsedag förra veckan, och då kände jag att jag ville ge honom något. Tidigare har vi pratat om vårt gemensamma intresse för musik (han har sjungit mycket i körer), och han har spelat upp upp ett band för mig en gång där han sjöng "Fattig bonddräng". Han hade en ren och klar röst trots sin höga ålder. Efter att jag berättat att jag också höll på med musik frågade han om jag kunde ta med något som han kunde få lyssna på. Jag hade lovat honom det länge, så nu när han fyllde kände jag att det var dags. Så jag spelade in mina bästa 20 låtar på ett band (både egna och covers), gjorde ett fint omslag till kassetten och gav den till honom.
Han blev väldigt glad när han fick min present, han tyckte det var stort att jag hade spelat in alla låtar bara för hans skull (just precis så var ju inte fallet, men han kunde gärna få tro det). "Tänk att en ung tjej har gjort det här för en gubbe", sa han till mig ikväll. Han sa också att det var den bästa av alla födelsedagspresenterna. Det hade jag märkt även om han inte sagt det, för mina arbetskamrater berättade att han spelat upp bandet för flera av dem och att han då varit så glad och stolt. Det kändes bra att få veta att presenten verkligen blev lyckad, att han verkligen uppskattade den. Det värmde något otroligt. Så lycklig man kan bli över att göra någon annan människa glad.
Jag vill att han ska leva för evigt. Det vet jag ju dock att han knappast kommer göra, men däremot vet jag att sålänge han lever och sålänge jag tar hand om honom kommer han vara min favoritgubbe. Och det kommer bli omöjligt för någon annan att ta hans plats.

När jag kom hem från jobbet var jag på gott humör, men kände mig ändå ganska trött, sliten och hungrig. Vad kan då vara bättre än att få sätta sig och äta smörgåstårta som mamma och pappa tagit hem från min mosters sambos födelsedagskalas. Underbart. Så nu är jag mätt, nöjd och glad. :)

Puss på er!

Dagens låt: Lifehouse - Sick cycle carousel

Soluppgång i Ekholmen kl 07.10

Fredag kväll: Whiskey, konsert och ett alldeles speciellt möte

Kvällen igår var fantastiskt trevlig, rolig och alldeles underbar.

Jag satte mig på tåget till Norrköping för att tillsammans med min nyfunna vän Erik gå till Club Mogwai på Hugos och se Britta Persson och Kristofer Åström spela live. Efter att vi mött upp på stationen gick vi och satte oss på Teaterbaren och drack vin. Ett mycket smakfullt inrett ställe som tyvärr spelade kass musik. Efter några timmars diskussion begav vi oss bort till Hugos. Då var klockan 22 och det var öppningsdags. Men eftersom spelningen inte började förrän vid midnatt satte vi oss ner, köpte vin och whiskey och pratade en stund. Jag som trodde att det var Kristofers spelning hade sett fram emot att se honom live första gången och då få höra alla dessa låtar som jag annars bara hört inspelade. Men det blev inte riktigt så eftersom det var Brittas spelning. Det gjorde mig lite mindre nöjd samtidigt som det gjorde Erik mer nöjd eftersom han är ett lika stort fan av henne som jag är av Kristofer. Trots det gillade jag verkligen spelningen, det var en trevlig atmosfär på stället och alla människor var glada. En rolig sak som jag minns är att en kille i publiken skrek rakt ut "Kristofer, du är så jävla snygg!" varpå Kristofer skrattade lite och svarade "Tack, detsamma".
En sådan klubb borde vi ha här i Linköping.

Erik är en person som tycker om att gå fram och prata med folk han inte träffat förut. Efter gårdagen kan jag konstatera att det är en mycket bra egenskap. Jag fick tack vare honom prata med flera trevliga människor som jag annars inte skulle ha gjort. Och det samtal som betydde mest för mig var det jag hade med Kristofer Åström själv.

Efter konserten började de spela dansmusik (dock av mycket bra kvalité, vi snackar inte fjortistechno här utan indie, ska, pop och rock) och folk började samlas på dansgolvet. Jag och Erik ställde oss i baren en stund. Rakt över mitt emot oss stod Britta och Kristofer i ett hörn och drack öl och pratade. Tidigare på kvällen hade Erik sagt till mig "Ikväll ska jag prata med Britta och du ska prata med Kristofer". Det tyckte jag lät som en väldigt bra idé. Men när Erik skulle gå iväg till dem vågade jag inte följa med så jag stod kvar och tittade lite blygt på dem. Tills jag bara kände "Nä, vafan, det är nu eller aldrig, jag vill verkligen göra det här och jag gör det nu". Så då gick jag bort till dem och hälsade och skålade med Kristofer.
"Jag bits inte", sa han. "Nä, jag vet", sa jag. "Ormar är lika rädda för oss som vi är för dem", sa han. Och så var isen bruten.
Sedan blev det som vi sagt, Erik pratade med Britta och jag hade ett väldigt givande samtal med Kristofer. Vi pratade om allt möjligt, om vanliga saker och om musik. Det kändes som att vi var på samma våglängd, för vi fick bra kontakt på den korta lilla stunden. Jag fick äntligen chansen att berätta för honom hur otroligt mycket han har betytt för mig inspirationsmässsigt som artist och låtskrivare och att jag brukar sitta och spela hans låtar hemma. Jag berättade också om den gången när jag såg honom på resecentrum i Norrköping och inte vågade gå fram och säga något. "Det skulle du ha vågat" sa han.

För dem som inte sett Kristofer i verkligheten eller ens vet hur han ser ut kommer här en liten beskrivning: Han är liten och smal, blek och bräcklig med vackra rena drag i ansiktet. Ögonen är ljust blå och blicken djup och genomträngande. Han är för kvällen klädd i jeans, skjorta och väst (mycket stiligt) och hans hår är ljust, halvlångt och lite slitet. Skägget är inte särskilt långt men välformat.
Han är ganska blyg och försynt men pratar ändå en hel del på sin fina norrländska. Hela intrycket av honom ger mig en känsla av att han är en svag, vacker och skör liten människa som man vill ta hand om och göra lycklig. Nu känner jag ju honom inte såpass mycket att jag vet huruvida han är lycklig eller ej, men det var den känslan jag fick. Jag blev helt betagen.

Vårt samtal varade inte särskilt länge, men det varade ändå betydligt längre än jag trott innan. Han var intresserad av att prata med mig som man pratar med vem som helst och det kändes fint och hedrande, trots att jag vet att han är en människa som alla andra. Jag beundrar hans ödmjukhet som artist och hans gränslösa kärlek till musik, den kärlek som gör att han tyvärr lever under knappa förhållanden eftersom han valt att viga sitt liv åt den.
"När man har inspirerat en människa, då har man lyckats" sa han.
Jag frågade om jag fick skicka min musik till honom och han svarade att det skulle vara intressant. Jag fick en mailadress som jag kan skicka till.
Han sa att det är många som skickar musik till honom men han försöker ändå ta sig tid till att lyssna på allting och svara på alla brev och mail han får. Han tycker det är väldigt roligt att lyssna trots att mycket av det han får inte är särskilt bra. Det är fint att han gör det, att han verkligen bryr sig om dem som lyssnar på honom.

Efter en stund skulle Britta och Kristofer ut och röka, så då stannade jag och Erik kvar i baren och väntade på dem. Efter en ganska lång stund tänkte vi att de säkert hade gått iväg någon annanstans, så Erik frågade en tjej i personalen som sa att de satt på uteserveringen. Trots att jag kände mig lite dum när vi gick ut dit så blev det så att vi gick ut till dem en stund och följde sedan med dem in i restaurangen, satte oss vid ett bord och fortsatte prata. Efter en ganska lång stund skulle Britta ut och röka igen och när hon dröjde gick Kristofer ut för att leta efter henne. Då bestämde vi oss för att det var dags att gå hem så vi gick ut och sa hejdå till de båda musikerna, tackade för kvällen. Sedan begav vi oss hem till Erik för att sova, och vi somnade ganska snart efter att vi lagt oss eftersom vi var så trötta.

Såhär, dagen efter, känner jag bara en stor lycka i bröstet. Det känns helt fantastiskt att jag gjorde något jag egentligen inte vågade göra och att det gav mig så mycket känslomässigt. Jag känner mig nästan som en ny människa.
Den där kvällen kommer jag aldrig att glömma.


Puss på er!

/Miss K, för dagen a.k.a. Whiskey girl


Dagens låt: Ben folds five - The luckiest

Dagens citat:

”Att vara musiker är som att vara med i Idol hela tiden” (Kristofer om hur det kan vara att ha scenskräck)
”Den mest beroendeframkallande drogen är - chips.” (Kristofer igen)

(Den här bilden är från en annan spelning. Jag hoppas kunna lägga upp en passande bild snart.)

Vintage och nytt till vintern

Idag fick jag hem mina två jackor, den ena äkta 60-tals vintage från USA (köpt på Ebay) och den andra helt ny från Queen of Darkness och Riotlab.
Båda är korta kappor med dubbelknäppning, stora knappar och stilrena slag. Vintagekappan är klarröd i lite twiggystil och den andra är svart med knappar och spännen i metall. Båda var (som ni säkert redan förstått) helt underbart snygga. Tillsammans med stuprörsjeans, pumps/vintagestövlar och min skotskrutiga halsduk blir det en stil som passar mig perfekt, traditional lady möter old school rock'n'roll ungefär. Yeah!


P.S. Och vad gäller Idol vill jag bara säga en sak: Markus is my man, oh...





Dagens låt: In Flames - Evil in a closet

Rosa party och kändismöte

Igår var det dags att ta bussen till Åtvidaberg och till Matildas rosa fest. Eller rättare sagt, temat var chockrosa och osmakligt.
Jag visste inte alls hur jag skulle kunna få till detta först eftersom ytterst få plagg i min garderob är rosa. Men med lite fantasi och kreativitet fixar man det mesta. Jag klippte sönder ett örngott som fick bli en underkjol och över den virade jag in mig i ett rosa tyg med prickar på. För att fästa ihop allting satte jag förutom säkerhetsnålar också fast mitt svartvita nitbälte som en extra piff. Pricken över i:et blev en rosa rosett i håret. Resultatet blev slutligen inte alls särskilt osmakligt utan riktigt lyckat, inte minst med tanke på att jag inte hade någonting alls innan.

Senare på busshållsplatsen på resecentrum hände en rolig grej. En stor gul dubbeldäckarbuss kör fram precis framför där jag står i min sockerpralin-outfit och väntar på bussen. Ut hoppar en kille och frågar mig vart Scandic Hotel ligger. Jag blir lite ställd och är inte helt säker på hur jag ska svara, men innan jag hinner säga så mycket kommer en annan kille fram som jag genast känner igen som Michael Nyqvist. Han frågar mig om jag vet om det finns någon taxistation i närheten. Jag svarar att det finns en lite längre bort, varpå han börjar småspringa åt det hållet. Efter en stund kommer den första killen (som också sprungit iväg) tillbaka med en kvinna som ska följa med i bussen och visa vägen till hotellet. Sedan kommer min buss så jag går på den och sätter mig. Kändes lite skumt att ha pratat med någon som man annars bara sett på tv. Tänkte att jag kunde sagt till honom att jag tycker han är en helt fantastisk skådis, men så gör man ju bara inte, det är oartigt. Var nog bra att jag lät bli (tanken på att säga det kom dock inte förrän efteråt).

Hursomhelst, sedan gick Nathalie på bussen och vi åkte tillsammans till Matilda. Det var en rolig tillställning, med en massa gott att äta och dricka och trevligt sällskap. Synd bara att det var några som inte kunde komma. De missade verkligen något.


Ajöken adjö



Dagens låt: Junip - The ghost of Tom Joad

Akusticera

Kom just på ett nytt ord.

Akusticera (eng. Acoustify) - Att ta en låt (med någorlunda hög puls) och spela den helt akustiskt med sänkt tempo. Lagom mycket så att texten fortfarande passar.
Artister som gjort som gjort sig kända genom att akusticera är t.ex. José González ( "Heartbeats" m.fl.), Anna Ternheim ("Shoreline"), Ryan Adams ("Wonderwall") och Hellsongs (bl.a. "Run to the hills")

Jag gillar att akusticera låtar, det är ett av mina favoritintressen när det gäller musiken. Bland annat har jag gjort "Snow" (Red Hot Chili Peppers), "Don't let the devil ruin it all" (Timo Räisänen) och "Heart in a cage" (Strokes). Jag blir helt till mig när jag hör en låt och tänker "den här skulle bli jättefin akustiskt". Om jag sedan lyckas med att göra den snyggt känns det underbart. Här är den fina texten till min nuvarande favorit av akusticerade låtar, "Such great heights" med Iron & Wine;


I am thinking it's a sign
that the freckles in our eyes are mirror images
and when we kiss they're perfectly aligned

And I have to speculate
that God himself did make
us into corresponding shapes
like puzzle pieces from the clay

It's true, it may seem like a stretch
but its thoughts like this that catch
my troubled head when you're away
When I am missing you to death

When you are out there on the road
for several weeks of shows
and when you scan the radio
I hope this song will guide you home

They will see us waving from such great heights
"Come down now", they'll say
But everything looks perfect from far away
"Come down now", but we'll stay

I tried my best to leave
this all on your machine
but the persistent beat it sounded thin
upon listening
and that frankly will not fly
you will hear the shrillest highs
and lowest lows with the windows down
When this is guiding you home

They will see us waving from such great heights,
"Come down now", they'll say
But everything looks perfect from far away
"Come down now", but we'll stay...



Godnatt

#2: Almost Famous

Filmen var bra, men inte så bra som jag trott innan. Jag kanske hade lite för höga förväntningar på den.
Sedan hade jag ju hört av diverse pojkar att den var fantastisk och detta utlåtande kan ha berott en hel del på Kate Hudsons skönhet.
Hur som helst, jag gillade musiken starkt och storyn var rätt originell. Så det blir ett bra betyg ändå.


Dagens låt: Aerosmith feat. Run DMC - Walk this way

#1: Garden State

Vad kan man säga om den filmen egentligen?
Jo, jag kom på mig själv med att känna att ögonen var lite våta, att jag var otroligt nära att brista ut i gråt. Av glädje.
Jag kan inte minnas när det hände senast. Om det någonsin har hänt.
Wow.


Dagens låt: Iron & Wine - Such great heights

Fotoknäppande, lånedvds och P3-slam

Den här dagen har jag spenderat med min lilla vän Robban a.k.a. Sockertuss. jag släpade med stackarn en sväng på stan och sedan gick vi en längs med ån. Vädret idag var helt underbart, 25 grader, klarblå himmel och strålande sol. Det här kändes som sommarens sista smak för mig.

Så med alla dessa solstrålar som mötte vatten och lövverk och himmel runt omkring mig var jag bara tvungen att ta lite bilder. Trots min väns små tendenser till rastlöshet.




Och eftersom denna vän är en hängiven samlare av dvd-filmer (läs; bra dvd-filmer) så passade jag på att låna hem några filmer. Det blev Big Fish, Closer, Almost Famous och Garden State. Alla fyra handlar enligt Robban om kärlek ur olika synvinklar, så jag kan knappt vänta med att få suga in dem. Yeah, imorn blir det filmtime.

Senare på kvällen när jag lagat mat (räkpasta med curry) råkade jag höra på radion att "Hellsongs" skulle vara med i Frank. Kul, tänkte jag eftersom jag precis blivit introducerad för gruppen. Det är ett gäng från Göteborg som gör akustiska covers på hårdrockslåtar av t.ex. Iron Maiden och Judas Priest. Rätt grymt.
Hursomhelst, i programmet utlyste de en tävling där man kunde vinna en signerad EP med gruppen. För att göra det skulle man svara på frågan som löd: Vad blir "Iron Maiden" på svenska och vad betyder begreppet?
Enkelt, tänkte jag och skrev in ett mail:

"Hej Frank!

Som stort fan av både hårdrock och akustisk musik vill jag sjukt gärna vinna Hellsongs skiva.
Mitt svar är Iron Maiden = Järnjungfru. Järnjungfrun var ett medeltida tortyrinstrument. En slags kista där locket och insidan var full av stora spikar som genomborrade offret när det stängdes in.

Frida i Linköping"

Och med detta brev vann jag tävlingen och fick mitt mail uppläst i radio (visserligen inte första gången, men nu var det ju ett vinnarmail). Yeah!!! Jag bara skrek rakt ut "Jag VANN!", haha... Helt sanslöst. Det var verkligen skoj. Så nu ser jag fram emot att få hem skivan :)


Puss och kram, kravbanan

Knark

Åh, fan, vad jag älskar Elliott Smith.
Det är hemskt att en av världens vackraste röster inte finns med oss längre. Rest in peace sweet.


Dagens låt: Elliott Smith - Between the bars

Ja tack

En bröstkorg med röda rosor, ja tack.
En knäskål med geléhallon, ja tack.
En hjärtkammare med mörka draperier, ja tack.

Bara en dag

Jag såg en helt fantastisk film idag, "Bara en dag" heter den (Before Sunset, 2004).
Filmen skildrar ett möte mellan två människor. Deras konversationer, deras infall, deras tankar och drömmar, deras livsöden. Och som hopplös romantiker blev jag naturligtvis helt kär i den här filmen. En film som är något så ovanligt som en kärleksfilm utan en enda riktig kärleksscen.

"Bara en dag" är en uppföljare till filmen "Bara en natt" (Before Sunrise) från 1995 och i den senare filmen visas korta klipp från den första. Och eftersom jag nu föll pladask för den här filmen måste jag naturligtvis se den som kom innan. Om jag kan få tag på den vill säga. Hoppas det. Och trots att jag inte har sett den första filmen så vågar jag säga att båda två är heta tips för den som benämner sig själv som romantiker.

Kommer Mr. Dave Grohl till Linköping?

Fann denna lilla notis i dagens tidning. Och efter att ha läst den börjar jag fundera. Kan det möjligtvis vara så att det nästintill otroliga händer: att Mr. Dave Grohl himself kommer och lirar på Platens den 31 oktober?
Holy mother of grus!!!!!!!!!!!! är allt jag kan säga. Hoppas hoppas hoppas att det är sant.

Oavsett vilket hoppas jag att jag får det stora nöjet att infinna mig där. Eller nä, jag MÅSTE bara gå. Ingen tvekan om det!
Måste bara hitta ett lämpligt sällskap först.

A demain folks

Gitarrporr, vilken egokick!

Idag var det en av de bästa dagarna på mycket länge. En riktig solskensdag.
Jag var hos Sanna i Malmslätt och lekte modell för henne. De som känner mig vet att jag älskar att bli plåtad, så den här dagen hade jag helt klart sett fram emot.
Jag tog en dusch, packade ner gitarren och tre fjärdedelar av min garberob och lackade naglarna röda. Sen var det bara att stuva in allt i bilen och åka iväg.

Fotograferingen varade i ungefär sex timmar, men det kändes som två. Det var riktigt kul att posera och efter ett tag kom jag in i det ordentligt. Det blev bara bättre och bättre.
Vi testade flera olika stilar, allt från lilla oskyldiga sjömansflickan till den lite mer avklädda rockbruden. Och bilderna blev fantastiskt fina, så fina att jag nästan tvivlade på att det var jag som var motivet. Men så var det ju, och det gav världens egokick. Jag ville bara studsa runt och hoppa och skrika. :P
Shit, såhär glad har jag inte varit på länge. Och alltihop för några små bilders skull. Men snyggt blev det. Eller hur?

Det syns tyvärr riktigt dåligt här hur bilderna blev, men håll utkik på Sannas Deviant art-sida (http://sannaskerden.deviantart.com/) så kommer det kanske upp några bilder där snart.

Cheers



Dagens låt: Nerina Pallot - Mr King

Inspelning och tonårsdrömmar

Eftersom min bror envisats med att jag måste ha alla låtarna till demon inspelade så att jag kan skicka dem till honom så gjorde jag ett envist försök att spela in "A million reasons" idag. Och det gick bättre än förväntat (alltså, det gick igenom överhuvudtaget, yes). Så nu ska jag skicka den till brorsan och se vad han säger.

Vädret idag var kanske inte det mest tilltalande, så efter att ha kommit hem från jobbet har jag suttit inne hela dagen. Sedan jag har laddat ner DivX upptäckte jag att jag hade några filmer på datorn som jag laddat ner för längesen som jag kan se på nu. Jag satte igång "Fjorton suger" men tyvärr blev bilden helt knasig så man såg knappt någonting. Därför hyrde jag den istället på SF Anytime för 29 kronor.
Det var en bra film, stark och verklighetstrogen. Skådespelarna är alla okända men såpass bra att åtminstone inte jag själv tänkte på att de spelade. Det måste ju vara ett bra betyg.
Efteråt önskade jag att jag hade varit 14 år, lika vacker som tjejen i filmen och dessutom med en söt 17-årig skatare som beundrare. Det var en fin liten kärlekshistoria som trots det ganska väntade slutet inte kändes särskilt klyschig. Man tänkte bara att "såhär är det ju".

Se den.

Dagens låt: Laurel music - Dreams and lies

Nattsudd

Ska strax stänga ner datorn för natten, skulle bara se om Band of horses skiva finns att köpa på Cdon. Och det gör den :) Den måste inhandlas innan årets slut.
Men när jag läste sidkolumnen som lyder "Kunder som har köpt denna titel har även köpt:" blev jag lite förvånad. Jag fann nämligen en skiva med Darin. DARIN! Vilket skämt.