Monday, March 30, 2009

Puppy love?




Igår kväll såg jag en intressant, men också vidrig, brittisk dokumentär. Den handlade om hur vissa hundraser genom århundraden avlats sönder för att kunna tillfredsställa domarnas önskningar på en utställning. Det finns många hemska exempel på detta.

Man fick se bilder på en boxer som hade svår epilepsi. Varje gång han fick ett anfall var hans ägare tvungna att trycka ner honom i golvet för att han inte skulle skada sig. Där låg han sedan och ylade och krampade i flera minuter.
Detta är inte livshotande, men det känns inte som någon dräglig tillvaro för ett djur.

Cavalier King Charles spanieln på bilden lider av en genetisk sjukdom som innebär att hjärnan blir så stor att den pressas mot skallbenet. Följden av detta blir svåra smärtor och spasmer för det stackars djuret. En del kan opereras, men de flesta som får den här åkomman måste avlivas.

Schäfern är såklart också ett riktigt skräckexempel. Många uppfödare vill göra den så lågställd i bakdelen som möjligt eftersom det anses fint. Det gör att hunden får väldigt svårt att gå och vinglar runt på hasorna. Det ser fruktansvärt ut.

Förutom hundar som har riktiga fel i sina kroppsfunktioner finns det också de valpar som inte får leva på grund av skönhetsidealet. Dalmatiners med för mycket svart i pälsen och Rhodesian ridgebacks som föds utan den karaktäristiska hårkammen på ryggen. Det som är galet med detta är att de hundar som avlivas har mindre risk att bli sjuka. Dalmatinern har anlag för dövhet och det blir starkare ju ljusare färg hunden har. Ridgebacken har en genetisk defekt i ryggraden som gör att det bildas en hårkam i pälsen. Hunden som har anlaget kan få smärtor och problem med ryggen.

Hunduppfödarna tvekar heller inte att para föräldrar med deras avkommor eller syskon med varandra för att få fram den perfekta hunden. Detta leder naturligtvis till inavel och blir ett hot för rasen.
De som lider mest av detta är självklart hundarna, men vad har de att säga till om? Människorna har skapat hunden så som människan vill att den ska se ut. Helt och hållet ytligt.

Så vill man ha en frisk hund ska man skaffa sig en blandras. Där vet man kanske inte riktigt vad man får, men det är oftast en frisk hund.


För hundarnas rätt i samhället!


/Fritjof

Dagens låt: Fleet Foxes - White Winter Hymnal


Saturday, March 28, 2009

Vintagemässan!


HIT ska vi imorn. Yes! :)

Tuesday, March 17, 2009

HELVETES JÄVLA SKIT!


Kom nyss hem och sitter här med hes hals och darrande armar. Och varför då, undrar ni.
Jo, ena handtaget på min blytunga matkasse gick sönder när jag var på väg hem. Så det var inte annat att göra än att bära alltihop i famnen hela vägen från bussen.
Den vägen känns oftast rätt kort, men ikväll var det som om jag blev argare och argare för varje steg jag tog. Dessutom lyssnade jag på At the gates på hög volym.
Så när jag kom hem provade jag nåt som jag aldrig tidigare försökt med: att skrika ut min ilska. Jag vrålade så högt jag kunde ett par gånger, tills jag kände att det tog emot i halsen.
Tur att jag bor i källaren och inte har några grannar som kommer och knackar på och undrar om någon håller på att bli slaktad. För det lät ungefär så. Men skönt var det.

Lev väl!

/FC

Monday, March 16, 2009

Konflikträdsla


Många lider av det. Så även jag. Eller lider och lider ska jag väl inte säga, men det kan bli lite jobbigt ibland.

Som idag på jobbet när en kollega inte ville hjälpa mig. Jag blev fly förbannad och började tänka på hur jag ville slå henne på käften och vräka ur mig precis vad jag tänkte. Men jag skulle aldrig kunna göra något av det.
Lugnt och stilla ska det vara.
Jag tänker på det som hänt och blir bara argare och argare, men eftersom jag inte agerar ut min ilska så trycker jag in det mesta i huvudet igen. Det enda som kan slippra ut är en syrlig kommentar, för att visa vart jag står. Men det blir sällan tydligt.

Jag undviker verkligen konflikter in i det längsta. Det gäller alla, men allra mest folk jag tycker om. Jag tycker om min kollega som jag nämnde, så därför hade jag också otroligt svårt för acceptera att jag blev arg på henne. Trots att jag tyckte att hon hade fel.

Det är inte så att jag enbart är feg, utan för att jag tycker att det är onödigt att gräla om mindre problem. Sedan hör det ju också till saken att mina föräldrar aldrig någonsin har grälat framför mig. Det är kanske några få gånger som de har höjt rösten åt varandra, men det är allt. Inte så konstigt att jag inte vet hur man grälar.
För mig är det så, att grälar man med någon så hatar man varandra efteråt. Det är inte själva grälet som är svårt, utan det där att man måste försöka bli sams sedan. Och tiden det kan ta innan man vet vart man har varandra kan vara en riktig plåga. Om det så bara är några timmar.
Jag är rädd att folk ska överge mig, och därför viker jag mig hellre än att det ska behöva hända.

Dagens psykoanalys.

/Fräulein


Dagens låt: Antony and the Johnsons - Epilepsy is dancing

Sunday, March 08, 2009

Hey D



If you wanna make out some time, I'm here.


Friday, March 06, 2009

Jag är pysslig





Har börjat sticka igen efter många års uppehåll. Tror inte jag har stickat sen jag gjorde mina lovikkavantar i nian.
Men det är skön avkoppling och inte särskilt svårt om man bara ska sticka en halsduk som jag gör. Kolla in den
här hemsidan för tips och hjälp om du är nybörjare.

Lycka till!

Thursday, March 05, 2009

From the horses mouth





I måndags kväll var jag och kollade när min gamla gymnasieklasskompis Anton lirade på Stampen i Gamla Stan. De heter "From the horses mouth" och benämner sig själva som ett Metal/grungeband. Lyssna
HÄR.

Det var en riktigt bra spelning och dessutom träffade jag på flera kändisar från gymnasiet. Det var skoj trots att jag gick själv. Ska försöka göra fler saker på egen hand så att jag inte bara sitter hemma och glor.


Rock on!


/Frisbee


Monday, March 02, 2009

My pretty little honeybun horse





Jag hade en helt knäpp dröm i natt. Jag fick stora röda utslag på mina tatueringar på bröstet och var bara tvungen att klia. Jag kliade och kliade, tills jag en dag upptäckte att färgen på den ena hästen var helt borta, det var bara linjerna kvar. Den andra hade lite färg men den var nästan också helt borta. Linjerna som var kvar var lite märkliga. Det såg ut som om jag själv först hade tatuerat en häst så som jag brukar rita en. Men eftersom det inte hade blivit särskilt bra hade Klara fått tatuera över det så att det såg ut som det gör nu.
Scary. Jag var glad när jag vaknade och såg att sötnosarna såg ut som de ska.


Peace Out!

/Frishti