Alone, not lonely

Nu har jag fått frid. Inre frid. Man kan inte bara gå runt och vara beroende av andra människor hela tiden. Den enda som alltid finns där är jag. Jag finns här för mig, jag lyssnar på mig, jag bryr mig om mig.
Jag spottar inte på mig själv som andra människor kan göra, jag ser inte ner på mig. Jag vet mitt värde. Jag älskar mig.
Vad mer behöver man?

Jag behöver inte människor som jag inte kan lita på, som säger en sak och tänker en annan. Jag behöver inte människor som ska ha allting på sina egna villkor hela tiden. När det passar dem. Fuck that!
Det är inte såna människor som kallas vänner, så varför anstränga sig för att orka med dem. De har inte en enda givmild cell i kroppen. De borde skämmas! Men av någon anledning så förstår de inte att de borde göra det, så de fortsätter att vara egoistiska idioter.

Jag, å andra sidan, är en något förbittrad men glad själ som vill andra människor väl. Men bara om de har något att ge mig.

Inspiration till bandet

Ta-ra-ra Boom-de-ay!

TV-spelsnostalgi!

Var hemma hos en vän igår som har ett PS3. Ett av spelen som spelades var Mega Man, ett spel som jag minns att jag spelade när jag var yngre. Ett spel som har den bästa tv-spelsmusiken jag vet.

Det här var ett nyproducerat spel med total retrokänsla, allting både lät och såg ut som i det gamla spelet! Det var verkligen tv-spel när det är som bäst.
Jag gillar att det finns speltillverkare som tar upp de gamla spelen och gör sådana här retroversioner. Så att de inte bara glöms bort i någon låda där de ligger och dammar. De förtjänar ett öde som är bättre än så.

I wonder who is like this one

People are like songs, it’s true
Some seem dull at first, but then they grow on you
Me, I’m like Can’t get you out of my head
Annoying at times, but I make you want to dance
But you are the only one I’ve met who’s God only knows
I liked you the first time I met you, and it grows, and grows, and grows.

People are like songs, I swear
Some found you as a child, and still they’re always there
A boy I once knew was Anarchy in the UK
Burned out too quickly, but in such a beautiful way
And you are the only one I’ve met who’s God only knows
Such a well thought out-plan, but with harmonies that flow.

People are like songs, I’ve been told
Some will claim your ears, but you never hear a story unfold
Old radio gaga, or your highschool friends
remind you of things, when you were someone else
And God only knows and you paired up as two
As the turns of the seasons, you come and go
I can never claim control of either of you,
you’re too sweet to be just mine alone
And I try to stay humble over the fact
that sometimes, when the time is right
you will pass my door, the crescendo comes
and
God only knows and you have the sad similarity
that every time it’s over, I want to press play again
but the only difference appears to be
I can force it on one of you, and on the other I can’t


Hello Saferide

La vie en rose - Sex månader och fyra dagar senare

Nu är jag tillbaka! Och det med besked.
Det har hänt väldigt mycket sedan jag skrev senast; det blev vår, jag blev singel, jag fick fast anställning, jag drog ihop ett band, det blev sommar, jag hade semester, jag åkte på festival och väl hemma i Stockholm tog jag årets första dopp.

Just idag har jag tagit mig i kragen efter en veckas sjukskrivning och fått hjälp av Kalle att fixa en riktig stomme till min säng. Så i natt kommer jag att sova som en drottning! Mitt sovrum är dessutom snyggare än någonsin. American style.

Vädret har ändrat sig, till min stora glädje. Bort med all kvav och fuktig luft och fram med den friska havsbrisen! Tog en promenad nere vid Årstaviken idag och fyllde på med ny energi. Ska ju tillbaka till jobbet imorn, hoppas att de har fixat ventilationen tills dess...

I övrigt har jag djurabstinens, som yttrar sig i en kattlängtan eftersom både min syrra och brorsans tjej har skaffat varsin liten kisse. Längtar tills den dagen kommer då jag själv kan skaffa mig ett spinnande knyte. Tills vidare får jag hålla tillgodo med de kryp som betraktar lägenheten som sin. Spindlarna är jag inte lika rädd för längre, även om de alltid hamnar i dammsugaren till slut. Silverfiskarna är bara äckliga, och den där feta råttan utanför mitt fönster är väldigt söt men den får helst hålla sig utanför rutan där jag kan studera dess klätterkonster.

Det blir återigen rep med bandet imorn. Jag är oerhört glad över det vi lyckats åstadkomma hittills och känner på mig att det kommer att bli ännu bättre. Jag har fått äran att sjunga lead vilket jag trivs utomordentligt bra med. Min styrka ligger i rösten, där känner jag mig hemma.
Våra folkinspirerade låtar handlar nästan uteslutande om blod och död, det blir lätt så när man vill skriva ballader... Men vi försöker dra med några glada låtar också, så att det inte ska bli som en begravning. En Myspace kommer antagligen att skapas när vi har spelat in låtar, bestämt bandnamn och känner att vi vill visa vad vi gör.


So long, sisters and brothers!

Årskrönika 2009

Årets Linköpingsbo: Arne
Årets skiva: Fatboy - In my bones
Årets skiva som inte var från 2009: Moto Boy - Moto Boy
Årets låt: Regina Spektor - Laughing with
Årets oväntade: Att jag fick släppa en låt i USA
Årets resa: Kom aldrig iväg någonstans i år...
Årets konsert: Regina Spektor på Cirkus 7 december
Årets klädesplagg: Min röd-svart-rutiga flanellskjorta
Årets vackraste man: S
Årets citat: "There is no paradise, only good days and nights" (Christian Kjellvander)
Årets film: De Osynliga
Årets alkoholhaltiga dryck: Bloody Mary (för att den var så vidrig)
Årets helg: I våras när Tilda var och hälsade på.
Årets möte: Kvällen på maskeraden hos Ella i Fruängen, många roliga möten.
Årets kväll: När jag, Sanna och David var på Mando Diao i våras. Grym kväll!
Årets tv-serie: Dexter!
Årets hobby: Måla tatueringsmotiv
Årets prestation: Att jag startat på mitt viktprogram och hittills lyckats tappa några kilo.
Årets hemliga crush: S (inte så hemlig ändå)
Årets hemsida: www.filmtipset.se
Årets mest upprörande: Att Sverigedemokraterna gör stora framsteg.
Årets irritationsobjekt: Urfjollan Amanda
Årets besvikelse: Att jag inte fick ledigt på julafton
Årets överraskning: Annas bebis
Årets mest saknade: Pepsi
Årets mest somriga: Ridturen utanför Kisa
Årets julklapp: "Pappersväggar" av John Ajvide Lindqvist, min favoritförfattare!
Årets känsla: Framtidstro