I won't back down

Well I won't back down,
no I won't back down
You can stand me up
at the gates of hell
But I won't back down

Gonna stand my ground,
won't be turned around
And I'll keep this world from draggin' me down
Gonna stand my ground
and I won't back down

Hey baby, there ain't no easy way out
Hey I will stand my ground
and I won't back down

Well I know what's right,
I got just one life
In a world that keeps on pushin' me around
But I stand my ground and I won't back down

Hey baby, there ain't no easy way out
I will stand my ground
and I won't back down
No I won't back down


(J.Cash)

Jag har en bulle i ugnen

Och vem star for den undrar ni da? Nja det ar val inte riktigt sa... :P Borjade pa ett nytt jobb idag, pa ett jattefint litet bageri vid namn Bread Shop (kan det bli mer fantasifullt?) i omradet St. Johns Wood. De saljer bullar, muffins och jattefina wienerbrod. Forutom sotsakerna sa saljer de ocksa en hel radda med olika brod, manga nyttiga och grova med massor av fron i. Finns massor av gott :)

Naval, sahar var dagen:

Jag gick upp kvart i fem, tog tunnelbanan fran Mile End vid sex och vid kvart i sju var jag framme. Det var nervost och borjade lite hattigt eftersom min manager, Lisa, hade forsovit sig och blev lite sen. Jag fick jobba med en asiatisk tjej forst vid namn Mai (hon hette egentligen sa men de kallade henne for allt mojligt; Maggie, Mataki, o.s.v. haha), hon var jattegullig och snall och visade mig hur man gjorde mackor. Sen fick jag gora mackor anda tills jag slutade klockan tre. Det kandes bra att vara i koket hela dagen, jamfort med puben i Corsham dar de slangde ut mig i kassan forsta dagen.

Det var nervost och stelt i borjan men alla var sa utatriktade och glada sa det slappte mer och mer frampa dagen. Alla ar fran olika lander, ingen ar fran England. Det blev mycket bus och stoj i koket for det var bara tjejer som jobbade idag. Lisa ar dock mer som en man (man maste traffa henne for att forsta). Jag vill inte lata fordomsfull men hon ar verkligen en typisk butch, med slappa klader och manlig attityd. Samtidigt ar hon valdigt snall. Hon var helt uppspelt idag och sjong hogt och falskt nar hon bakade. Och nar det kom in en snygg tjej i butiken var hon eld och lagor. :P Alla verkade ha kul pa jobbet och det smittade av sig.

Kul att ha en san trevlig manager och ett sant trevligt team. Alla jobbar verkligen tillsammans och det ar inga sura miner. I alla fall inte idag.

Det kandes skont att gora nat enkelt forsta dagen sa att man kanner att man klarar det. Jag var sa radd att fa sparken igar men nu kanns det bra. Alla ar som en stor familj och det kanns som att jag kommer att trivas.

Matilda a sin sida har jag inte pratat med an, och jag ar lite smatt orolig for henne. Jag fick ett sms nar jag hade slutat dar det stod att hon skulle sluta vid sju. Hon borjade vid atta! Hoppas verkligen att hon fick rast, men anda ar det ju skitjobbigt att ha langre rast sa langt hemifran.

Lisa berattade att det ar mycker hardare att jobba i Chiswick dar Matilda fick borja (tar 50 min enkel resa for henne stackarn) eftersom managern dar ar mer strikt. Sa jag hoppas verkligen att det har gatt bra for henne idag, annars far vi hitta nan annan losning. Jag trivdes i alla fall bra. Imorn tror jag att jag ska fa prova att gora wienerbrod, annars blir det mera mackor. Jag tror jag gjorde runt 70 mackor idag, och fler lar det bli. Wish me luck!

Jag saknar er!

Stor kram

Dagens lat: Eva Cassidy - Time After Time

Lovely London

Pojks och flicks, tro det eller ej men jag lever. Är just nu arbetslös för första gången i mitt liv sedan man fått sparken helt ogrundat. "Fuck the countryside", tänkte vi och drog till London istället. Nåja, vi hade väl inget val precis, sanningen att säga. Men nu är vi här i all fall, och jag stormtrivs. Nu gäller det bara att hitta ett jobb som funkar.

Jag vill hemskt gärna prova på att spela i tunnelbanan också när jag är här, känner mig jättepeppad. :) Här i London fungerar det så att vill man spela i tunnelbanan så skickar man först in ett formulär och sedan får man komma på audition. Sen är det en jury som väljer ut vilka som får spela och under tiden är det bara att hålla tummarna. Det har alltid varit en dröm för mig, hoppas det går vägen!

Jag har oddsen på min sida eftersom endast 25 % av alla Londons gatumusikanter är kvinnor. Tyvärr har jag inte tillgång till någon vidare utrustning just nu, skulle behöva mickar och högtalare men det kanske man kan få tag på billigt (eller hyra till en början).

Läget just nu då: Imorn flyttar vi från Upton Park och Matildas syrra Malin som vi har terroriserat i en veckas tid. Nu har vi skaffat oss ett litet rum med en våningssäng i ett radhus i Mile End (två stationer från Liverpool Street). Det verkar helt okej men utrymmet är kanske inte det mest generösa. Hoppas att vi inte slår ihjäl varandra... Men vi är rätt lugna av oss båda två så det ska nog funka. Ska bli skönt att äntligen ha något som är ens eget, särskilt när man har sovit på golvet utan madrass i en vecka. Men vi har anpassat oss bra, vi har tyvärr inga jobb än men Matilda ska på två intervjuer imorn. Det ena är en svensk familj som behöver 50% nanny till sina barn och 50% assistent i en inspelningsstudio (pappan är musikproducent). Jobbet går bl.a. ut på att serva artister med mat. Hade det bara varit det hade jag lätt sökt det. Men jag hoppas att Matilda får det, hon skulle säkert trivas med allt och efter ett tag skulle hon kanske kunna promota mig lite lätt, yeah! Det andra var ett caféjobb men eftersom jag inte är så bra på att göra kaffe än så sökte jag inte det. Jag har dock sökt ca 20 andra jobb idag via Gumtree. Där finns verkligen allt men det gäller att hitta nåt som man kan klara av också. Önska mig lycka till!

Matilda är redigt förkyld nu och det är jag som har smittat henne (med all säkerhet eftersom jag varit sjuk under hela tiden i England). Nu är jag äntligen frisk men idag känner jag att jag har ont i halsen. Damn! Det här året har jag fan slagit rekord i förkylningar. Det blir till att knarka echinagard de närmaste dagarna säger jag bara! Vi kan ju inte ha två sjuklingar som hostar och har ont, det går ju inte.

Idag slog vädret om också, för er i Sverige som inte vet kan jag tala om att vi har haft sommarväder här i England med 25 grader och sol i ungefär två veckor. Men nu är det dags att det blir höst tycker jag. Det är mysigt och murrigt och luktar gott ute.

Ta hand om er, ni fattas mig!

Kram

Dagens låt: Led Zeppelin - Babe, I'm gonna leave you

"Find a penny, pick it up...

...and all day long you'll have good luck". Så sägs det. Men det blev inte riktigt så för mig igår. Jag hittade en penny under en bänk igår när jag städade på morgonen. Så Kate sa åt mig att plocka upp den för att få tur. Det gjorde jag, men sen tappade jag bort den och det kanske var därför allt det jävliga blev som det blev. Eller, egentligen hade det ju inte alls med det att göra men ibland kan det ju vara skönt att ha någonting att skylla på.
Fjärde dagen på jobbet: Nåväl, på dagen var det helt okej, några små misstag bara men jag kan ju inte räkna med att gå helt prickfri såhär i början. Hur mycket jag gärna vill. och det har ju lite med det att göra också, jag är den typen av person som vill klara allt på en gång, innan någon knappt har visat mig. Och då menar jag verkligen allt. Det är lätt att sätta press på sig själv tyvärr, och det kan också hjälpa bägaren att rinna över. Igår kväll när jag var ute och rensade borden från glas hörde jag att några ungdomar satt och pratade skit om mig, att jag var så stressad och spillde hela tiden och så skrattade de högt. Då blev det för mycket. Ni vet, man känner först att vafan, jag ska inte bry mig om dem för de vet ingenting. Men sen tänker man på vad Mark har sagt om kunderna, hur viktigt det är att ge bra service. Och då känner man sig helt plötsligt fullkomligt värdelös. Då är det bara att rusa in på toa en stund, låta tårarna rinna, lugna ner sig. Sen tar man en kik i spegeln för att se att man ser hemsk ut men det är ju inget att göra åt så det är bara att gå ut och jobba igen.
Tidigare på kvällen hade jag dessutom rört ihop en order totalt med några medelålders som satt vid ett bord. Som tur var var de snälla mot mig ändå men det kändes ändå som att jag sög. Restaurangjobb är något som tar tid att lära sig, man måste göra om samma saker om och om igen och det vet jag. Jag bara glömmer det rätt ofta eftersom jag inte har så mycket tålamod vad gäller sånt.

Nu har vi varit en vecka i England, och vi har noterat vissa skillnader:

1: Vi har en gasspis som man måste tända först, och det måste vi göra med en tändare. Man får dock vara lite lite försiktig så att man inte vrider upp på högsta och sedan tänder. Ännu värre om man vrider på gasen en stund och sedan glömmer och sedan försöker tända...ja, ni fattar. Piff puff paff.
Till att ha på spisen har vi något opassande fått kastruller helt i metall från IKEA. Handtagen är alltså också de i metall eftersom vi inte har gasspisar i Sverige. Det betyder att man måste ha ordentligt med tyg mellan handen och kastrullen för annars blir det jävligt varmt.

2. Det finns oftast två kranar vid handfaten, en för varmt och en för kallt. Men de sitter långt ifrån varandra så vattnet blandas inte. Varför detta undrar vi.

3. De kör på fel sida. Bara en sån sak.

4. Kranvattnet stinker klor men ska tydligen vara nyttigt. Det verkar det dock inte vara för min del, isch.

5. Vissa språkliga skillnader stör mig. Min amerikanska spökar när jag snabbt i huvudet ska bestämma om "soda" betyder kolsyrat vatten eller läsk eller om "chips" betyder chips eller pommes frites. Jag har gjort en del fel på det här hittills.

6. Nu när Matilda har bytt nummer har hon fått en himla massa felringningar, bland annat från ett taxibolag och från en tant. Det har i genomsnitt varit två samtal om dagen. Mycket märkligt.


Igår kväll drog Matilda hem Bonusdragningen. Det finns ett papper nere i puben med ca 50 nummer, uppdelade i rutor. Vill man vara med satsar man ett pund och sen dras en vinnare som kammar hem alla pengar. Den här veckan hade Matilda alltså turen på sin sida och drog hem ca 600 spänn, gött! Hon var också gullig och gav mig 10 pund av dessa så att vi kan åka till Bath nästa gång vi är lediga. Vi hoppas att vi är det imorn men helt säkra kan vi inte vara. Nu har vi i alla fall snart jobbat fem dagar i sträck och det känns helt okej på det hela taget. Det är bara att inse att man fortfarande är en novis.

Ikväll är det musikfrågesport nere i baren. De har allmän frågesport på tisdagar och musikquiz på söndagar och då brukar det vara packat med folk. Eftersom jag älskar frågelekar så ska jag se till att vi är med nästa gång vi är lediga, på tisdag kväll kanske.
Well, en timme kvar på rasten, önska mig lycka till.

Saknar er mina vänner!

Puss och kram :)

Dagens låt: Kanye West - Harder, Better, Faster, Stronger

Frida jobbar på pub

Hallå, det var Frida här...de senaste dagarna har det hänt...väldigt mycket, så jag vet inte riktigt vart jag ska börja. :P
I onsdags hade vi i alla fall våran första dag på jobbet. Vid tio samlades vi nere i puben och hade genomgång med Mark om det mesta vi behöver veta om jobbet och allting runtomkring. Eftersom jag och Matilda inte kunnat bestämma oss för vem som skulle jobba vart hade Mark och Hayley bestämt att Matilda skulle jobba i köket och jag i baren. Det skulle ta ett bra tag innan vi kunde få byta eftersom man inte kommer in i rollen förrän efter ett par månader. Vi som hade hoppats på att få köra en vecka och sen byta. Men nu blir det inte så. Känns hyfsat skönt för mig men jag tycker synd om Matilda som hittills bara fått diska mängder med disk och göra baguetter. Hoppas att det ändrar sig snart.
Jag trivs rätt bra med att stå i baren, jag uppskattar all kundkontakt eftersom det är väldigt trevliga gäster här. De lokala gubbarna är särskilt snälla, de kommer in och så sitter de och dricker öl hela kvällen. På dagen är det bra att de sitter i baren för då får jag träna mig på kassa-apparaten i lugn och ro. Jag har aldrig hanterat en sån förut.
Puben har en trevlig atmosfär tack vare att man inte får svära eller bete sig aggressivt för då åker man ut på en gång. De har också som policy att inte servera för berusade människor, minderåriga, poliser i tjänst och prostituerade. Vi har inte sett några prostituerade än (förhoppningsvis slipper vi detta) men enligt Mark finns det två porrstjärnor bara här i samhället. De är nog inte så svåra att känna igen haha...

Första kvällen var dock skitjobbig, jag hade ingen koll på nånting var hela tiden tvungen att fråga Mark som sprang omkring som en skållad bäver. Det var stundtals väldigt mycket folk så till sist insåg jag att jag skulle bli tvungen att börja ta hand om kunderna själv. Det var jätteläskigt med det gick rätt bra ändå. Jag har fått höra att Mark har ett kokande temperament och lätt stressar upp sig och det märktes tydligt första kvällen. Dessutom är han ju min chef och ganska petig med att man ska göra vissa saker på hans sätt. Så man blir lätt nervös av att jobba med honom, särskilt när man är ny.
De andra jag jobbar med är Kate, Emma och Hannah och de är jättesnälla alla tre. Det var jag och Kate som hade baren igår, hon kallar mig för "darling" hela tiden. Det är inte helt ovanligt här, men alla gör det såklart inte. Hon är en sån som säger det till alla och jag tycker det är ett trevligt sätt att prata på. Sen reagerar man ju inte lika mycket heller eftersom det inte är på svenska som hon säger det. Alla är hjälpsamma och förstående här så det känns som att man har haft tur. De verkar tycka att det bästa sättet att lära sig något på är att göra det helt själv. Så när jag har fixat en egen ordetr med både mat och dricka och kanske till och med kortbetalning känner jag mig stolt. Jobbet är egentligen inte så svårt, det är bara det att det kan vara väldigt stressigt ibland. Jag har aldrig jobbat med kunder på det här sättet. Men det känns som att jag kommer att få grepp om allt snart.

En intressant sak som har hänt är att jag på en dag bytte min dialekt från den amerikanska, som jag alltid har pratat, till den lokala brittiska. Jag gillar det inte så mycket, för brittiskan är enligt mig mer hård och konservativ (fast ibland kan den låta ganska gullig) men man får ju ta seden dit man kommer som det sägs. Då känner man sig mer som en del av arbetsplatsen och även samhället. Jag fick också beröm av de lokala gubbarna som ansåg att jag pratade bättre engelska än många i byn, haha sure.
Men som sagt, jag är inte helt överförtjust, särskilt inte eftersom den fastnar i huvudet på mig. När jag försöker säga något med amerikanskt uttal är det istället ord med brittiskt uttal som kommer ut. Men det är väl bara att jag isolerar mig med en massa amerikansk tv när jag kommer hem. Dagens I-landsproblem.

Nu ska jag snart gå ner i baren och jobba min första fredagkväll tillsammans med Hannah.

See ya, lads and lasses!

This is England Baby

Nu är vi då i Corsham, som ligger utanför Bath. Ett mycket trevligt ställe med många söta små hus i typisk engelsk stil (me like). Vi bor på övervåningen på The Hare & Hounds, puben som också är vår arbetsplats. Vi har varsitt stort rum (dubbelt så stort som mitt hemma) med egen tv (Matildas är en stor widescreen) och dvd. Inredningen och standarden är enkel men det är långtifrån så skabbigt som jag var rädd att det skulle kunna vara. Dock krävdes det lite städning innan vi kände oss bekväma, kaustiksodan är vår bästa vän ;)

Efter Matildas födelsedagsfest i lördags sov vi en timme och sedan var det dags att åka iväg. Vi sov i bilen till Resecentrum, på bussen till flygplatsen och lite på planet. Vi sov faktiskt lite under varje resdistans, men ändå var vi sjukt trötta när vi kom till Matildas syrra Malins radhus i Upton Park. Hon hyr av en sydafrikan och bor där tillsammans med honom, en estländsk tjej och en norrländsk tjej vid namn Lima. Det var ett mysigt men ganska trångt hus, radhusen i England är ofta det eftersom de är så sjukt smala.

Först när vi kom dit så sov vi bara i typ två timmar. Sen åkte vi in till London och käkade Ben & Jerrys vid Leicester Square, sjukt gott!

Sen åkte vi tillbaka till Upton Park och handlade lite mat och sen tog vi vårt pick och pack för att ta bussen till Corsham från Victoria Street Station. Det var lättare sagt än gjort och vi fick stå i en biljettkö och stressa upp oss eftersom det var fem minuter kvar tills bussen skulle gå. Men vi hann.

När vi kom fram till busshållsplatsen kom ägarna Hayley och Mark och mötte oss, puben ligger nämligen precis bredvid. Sen pratade vi lite med dem och sen fick vi se våra rum. Mark och Hayley bor också på övervåningen med sin 3-årige son men jag och matilda bor ändå lite avskilt och har eget kök och badrum med dusch.Vi fick ledigt igår och idag, så de senaste två dagarna har vi tittat oss omkring och köpt mat och arbetskläder. Igår hittade vi en jättebillig outletshop nere i centrum och idag har vi varit i Chippenham som är den närmaste staden (ca 40 000 invånare) .

Nu sitter jag i köket och ska strax låta Matilda blogga (jag har ockuperat hennes dator ett tag nu) och sen ska vi gå ner i puben och prata lite med folket.

Ha det så gott vänner!

Puss

Up, up and away

Nu ska jag ut och flyga. Vi hörs!