People are like songs, it’s true
Some seem dull at first, but then they grow on you
Me, I’m like Can’t get you out of my head
Annoying at times, but I make you want to dance
But you are the only one I’ve met who’s God only knows
I liked you the first time I met you, and it grows, and grows, and grows.
People are like songs, I swear
Some found you as a child, and still they’re always there
A boy I once knew was Anarchy in the UK
Burned out too quickly, but in such a beautiful way
And you are the only one I’ve met who’s God only knows
Such a well thought out-plan, but with harmonies that flow.
People are like songs, I’ve been told
Some will claim your ears, but you never hear a story unfold
Old radio gaga, or your highschool friends
remind you of things, when you were someone else
And God only knows and you paired up as two
As the turns of the seasons, you come and go
I can never claim control of either of you,
you’re too sweet to be just mine alone
And I try to stay humble over the fact
that sometimes, when the time is right
you will pass my door, the crescendo comes
and
God only knows and you have the sad similarity
that every time it’s over, I want to press play again
but the only difference appears to be
I can force it on one of you, and on the other I can’t
Hello Saferide
Nu är jag tillbaka! Och det med besked.
Det har hänt väldigt mycket sedan jag skrev senast; det blev vår, jag blev singel, jag fick fast anställning, jag drog ihop ett band, det blev sommar, jag hade semester, jag åkte på festival och väl hemma i Stockholm tog jag årets första dopp.
Just idag har jag tagit mig i kragen efter en veckas sjukskrivning och fått hjälp av Kalle att fixa en riktig stomme till min säng. Så i natt kommer jag att sova som en drottning! Mitt sovrum är dessutom snyggare än någonsin. American style.
Vädret har ändrat sig, till min stora glädje. Bort med all kvav och fuktig luft och fram med den friska havsbrisen! Tog en promenad nere vid Årstaviken idag och fyllde på med ny energi. Ska ju tillbaka till jobbet imorn, hoppas att de har fixat ventilationen tills dess...
I övrigt har jag djurabstinens, som yttrar sig i en kattlängtan eftersom både min syrra och brorsans tjej har skaffat varsin liten kisse. Längtar tills den dagen kommer då jag själv kan skaffa mig ett spinnande knyte. Tills vidare får jag hålla tillgodo med de kryp som betraktar lägenheten som sin. Spindlarna är jag inte lika rädd för längre, även om de alltid hamnar i dammsugaren till slut. Silverfiskarna är bara äckliga, och den där feta råttan utanför mitt fönster är väldigt söt men den får helst hålla sig utanför rutan där jag kan studera dess klätterkonster.
Det blir återigen rep med bandet imorn. Jag är oerhört glad över det vi lyckats åstadkomma hittills och känner på mig att det kommer att bli ännu bättre. Jag har fått äran att sjunga lead vilket jag trivs utomordentligt bra med. Min styrka ligger i rösten, där känner jag mig hemma.
Våra folkinspirerade låtar handlar nästan uteslutande om blod och död, det blir lätt så när man vill skriva ballader... Men vi försöker dra med några glada låtar också, så att det inte ska bli som en begravning. En Myspace kommer antagligen att skapas när vi har spelat in låtar, bestämt bandnamn och känner att vi vill visa vad vi gör.
So long, sisters and brothers!
