Citat från studion

Det blev många roliga och trevliga små uttalanden när vi satt i studion och grejade. Tänkte att det kunde vara lite kul att publicera dem;

Andreas: "Här skulle det vara jättehäftigt med ett piano som låter som om det står jättelångt bort. Men vi har ju inget piano som står jättelångt bort."
Jag: "Och jag kan inte spela piano"
Andreas: "Just det, du skulle ju göra alla ljuden, ja. Du får säga 'ding ding'. "

Andreas:"Jag går omkring här och ler för att det är så bra."

Jag (skitförbannad efter att ha spelat fel för minst sjunde gången): "Arrgh! Nu känner jag för att slå på nåt."
Andreas: "Ja, sålänge du inte har sönder nånting i studion, så varsågod"

Andreas (som kommentar till min nervositet): "Vi ska se om vi kan frakta hit din säng, vi håller på och kollar upp möjligheterna"
Jag: "Kan jag få en whiskey också?"


Haha....vad roligt vi hade.



Dagens låt: Red Hot Chili Peppers - Snow

Nej tack

Ibland undrar jag vad jag faller för hos en medlem av det motsatta könet. Det är omöjligt att hitta något bra svar på detta.
Men ett som är säkert är i alla fall att jag finner följande personlighetstyp ytterst oattraktiv:

(Hoppas att det nu inte är någon som känner sig träffad och blir ledsen. Om så är fallet, var vänlig lämna denna sida och kom aldrig åter.)

Dagens låt: Foo Fighters - Monkey Wrench

Mitt livs hittills bästa dag

Idag, den 21 oktober, är en dag som jag sent kommer att glömma. Den har varit helt fantastisk. Jag vill inte sitta och skriva tusen ord om den här dagen, men för er som kanske undrar varför jag är så glad kan jag ju berätta att just idag blev min första riktiga demo klar.

Jag kom till studion (Guja sound studio i Tannefors, som spelat in storheter som självaste Winnerbäck) igår kväll. Visste inte alls vad som väntade mig, det kändes läskigt men samtidigt väldigt spännande.
Efter att ha riggat mickar och testat ljudet satte vi igång och spelade in sång och gitarr för sig. Jag började med en gitarrslinga. Det kändes väldigt nervöst och skakigt i början. Jag var ovan och dessutom har jag svårt för att spela när andra ser på. En ljudtekniker på andra sidan glasrutan räckte för att jag skulle bli lite skakis. Men efter några tagningar satte jag det och då var det dags att börja med sången. Och det var då han sken upp, min ljudtekniker. Från och med den stunden fram tills dess att vi blev färdiga idag fick jag så mycket lovord av både honom och flera andra att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag insåg att det inte var någon bra idé att säga emot komplimangerna längre utan jag tackade lite generat och kände hur det bara sjönk in. En häftig känsla.
När jag lämnade studion idag kände jag mig hög, det kändes som att jag studsade fram på rosa små moln nånstans uppe i himlen och kunde inte komma ner. Och jag är fortfarande kvar där uppe.
Det här kan jag leva på länge, resten av mitt liv känns det som. Underbart.


Dagens låt: Darling Kennedy - A million reasons


(http://www.everybody.se, länken till Andreas (ljudteknikerns) band; Everybody used to call me Joe)

Halleluja! Åström mailar svar till mig

Efter att jag fått hans mailadress vid konserten provade jag att skicka iväg ett brev. Och han svarade! :)
Sedan blev det följande brevväxling:

"Hej! Du får en låt till sålänge. En annan cover på en av dina låtar. "Just another lovesong" är en av mina absoluta favoriter. Sedan när min egen demo är klar skickar jag skivan per post. Hoppas du har haft det bra i Spanien. MVH Frida"

"Hej Frida. Ursäkta att det tagit sån tid att svara. Har precis kommit hem från Spanien. Slitsamt men kul. Vilken fin version av Just another lovesong! Kul att höra en tjej sjunga den. Tack! Ser fram emot skivan. //Kristofer"


En kan tro att jag är uppe i varv nu...Woah!!!
Så jävla glad.



Dagens låt: Kristofer Åström - Never gonna get to you

Bäst ikväll: Danny

Lite otippat må jag säga, det var det. Men faktum är att lillgrabben som är sötare än en sockerpralin bokstavligen sjöng sig rakt in i mitt hjärta ikväll. Hans version av "Öppna din dörr" var bland det finaste jag hört sjungas på svenska, det var nästan så att jag ville gråta.
Kalla det larvigt, mainstream, töntigt eller vad fan som helst. Jag skiter i vilket, ikväll var Danny underbar för mig.

Markus var inte fy skam han heller som vanligt. Det var mjukt och sensuellt när han framförde "Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind". Var tvungen att sätta mig och spela den, det var längesen.

Idol är inte mitt favoritprogram, men då och då gnistrar det till i rutan. Och det är då jag inser varför jag tittar. Det berör mig.

Nattens tanke

Jag är fan skyldig mig själv att leva livet passionerat.
Brinn, hjärtat, brinn.