Jag blir bara så arg...

...när jag ser ett par örhängen. Ett par örhängen som sitter på oskyldig liten bebis som inte ens har lärt sig prata.
Jag har sett det ganska många gånger nu, men jag vänjer mig aldrig. Jag ser det alltid som någon form av övergrepp, ungefär som omskärelse på riktigt små pojkar. Barnen har inte haft någon talan och föräldrarna gör något med deras kroppar. Det tycker jag är totalt ovärdigt.
Ska de ta hål i öronen på sin lilla tös kan de ju lika gärna pierca naveln också, för det är ju väldigt gulligt.