ser ni här:
http://SannaSkerden.bilddagboken.se/index.phpmain=
L3Avc2hvdy5odG1sP2lkPTg5MTA2MTkmdD0xMTUyOTE0NDAxJmN1cnJpbWc9Mw==
Gårdagens låt: Judas Priest - Breaking the law
Tuesday, August 29, 2006
Sunday, August 27, 2006
Manic sunday
Jag tycker egentligen inte om söndagar. Inte när de är som den här.
Man sover visserligen länge, det är skönt, men sedan när man ska ta sig för något att göra brukar det bli att man städar eller gör något annat trist.
Sedan är det pepparrotskött till söndagsmiddag, en rätt som är ganska meningslös. Köttet ska kokas i flera timmar och sedan när det är färdigt blir det inte ens särskilt gott. Bara tråkigt.
Och så har det störtregnat i flera timmar idag, riktigt rugg-väder alltså. Inte konstigt att man inte är på sitt bästa humör. Men, som Roland säger: "Efter regn kommer solsken". En dag som denna får man hålla fast vid det.
Arrividerci
Dagens låt: Band of horses - St. Augustine
Man sover visserligen länge, det är skönt, men sedan när man ska ta sig för något att göra brukar det bli att man städar eller gör något annat trist.
Sedan är det pepparrotskött till söndagsmiddag, en rätt som är ganska meningslös. Köttet ska kokas i flera timmar och sedan när det är färdigt blir det inte ens särskilt gott. Bara tråkigt.
Och så har det störtregnat i flera timmar idag, riktigt rugg-väder alltså. Inte konstigt att man inte är på sitt bästa humör. Men, som Roland säger: "Efter regn kommer solsken". En dag som denna får man hålla fast vid det.
Arrividerci
Dagens låt: Band of horses - St. Augustine
Friday, August 25, 2006
Singer songwriter girl
Idag efter jobbet sprang jag på stan och inhandlade diverse förnödenheter. Mycket pengar gick det åt men nu klarar jag mig nog ett tag.
Och så fick jag äntligen hämta ut mina paket med kläder. Det ena från Stockholm och Caliroots och det andra från Philadelphia och Sailor Jerry (som fastnat i tullen, merde!) .
Båda paketen innehöll otroligt snygga kläder (totalt 6 t-shirts och 2 linnen) som jag knappt kan vänta på att få ta på mig. Men eftersom de är lite speciella (en t-shirt är ju till och med limited edition artist series) så är jag väldigt rädd om dem. Kommer nog inte gå och hänga i dem hemma alltså. Måste nog börja äta försiktigare när jag har dem på mig också, jag spiller ju så förbannat annars.
Jag fick en låt skriven till mig. Det var rörande och väldigt roligt att få höra något som någon skrivit till en. Det brukar ju alltid vara jag som skriver låtar åt andra annars.
Hur som helst, här är länken:
http://svansbo.se/musik/Singer_songwriter_girl.mp3
och texten;
Listen up little friend
You're way better than you pretend
You play your guitar and sing about love
Dreaming of happiness on pink clouds above
Longing for someone to open your heart
To fill you with laughter and take you apart
Sing your songs proud and strong
and lots of pop kids will sing along
Singer songwriter girl
Listen, I'll tell you a secret....
Just keep on singing of what's in your heart
Inspiration and love turns to art
Be proud of yourself and what you are
You are a very special person, you are a star
Singer songwriter girl
You can rule the world
Tack så mycket för den lilla melodin.
Peace out folks
Och så fick jag äntligen hämta ut mina paket med kläder. Det ena från Stockholm och Caliroots och det andra från Philadelphia och Sailor Jerry (som fastnat i tullen, merde!) .
Båda paketen innehöll otroligt snygga kläder (totalt 6 t-shirts och 2 linnen) som jag knappt kan vänta på att få ta på mig. Men eftersom de är lite speciella (en t-shirt är ju till och med limited edition artist series) så är jag väldigt rädd om dem. Kommer nog inte gå och hänga i dem hemma alltså. Måste nog börja äta försiktigare när jag har dem på mig också, jag spiller ju så förbannat annars.
Jag fick en låt skriven till mig. Det var rörande och väldigt roligt att få höra något som någon skrivit till en. Det brukar ju alltid vara jag som skriver låtar åt andra annars.
Hur som helst, här är länken:
http://svansbo.se/musik/Singer_songwriter_girl.mp3
och texten;
Listen up little friend
You're way better than you pretend
You play your guitar and sing about love
Dreaming of happiness on pink clouds above
Longing for someone to open your heart
To fill you with laughter and take you apart
Sing your songs proud and strong
and lots of pop kids will sing along
Singer songwriter girl
Listen, I'll tell you a secret....
Just keep on singing of what's in your heart
Inspiration and love turns to art
Be proud of yourself and what you are
You are a very special person, you are a star
Singer songwriter girl
You can rule the world
Tack så mycket för den lilla melodin.
Peace out folks
Tuesday, August 22, 2006
Bakdag
Idag bakade jag så att vi skulle ha lite trevligt fika att ha i frysen. Dessutom är bakning ett ganska trevligt tidsfördriv.
Men innan jag började med det kollade jag posten. Fann ett brev från Skatteverket där det gick att läsa att jag just nu är skyldig den svenska staten en krona. EN enda krona! Hur tusan kan det komma sig? Det är en gåta.
Bakningen gick rätt så bra. Havreflarnen blev goda och såg ut som havreflarn brukar (undrar om det är möjligt att misslyckas med just havreflarn). Mina brownies med jordnötter i blev både goda och inte minst snygga. Det är något man inte kan säga om kokostopparna, smeten blev liksom för lös och rann ut. Men de smakade lika gott för det. Tack grus.
Ajöss
P.S. Grattis på 19-årsdagen, gumman! Vet att du säkert inte läser det här, men jag är ledsen att jag glömde. Puss
Monday, August 21, 2006
Edelweiss
Gick upp kvart i sex i morse och jobbade mellan sju och elva. Det var en skön arbetsdag som var mindre ansträngande än vanligt. Skönt att det är så ibland också. Annars skulle jag inte stå ut.
Väl hemma hamnade jag i soffan och somnade till ljudet av regn utanför.
Regn är vackert och mysigt sålänge man får vara inomhus och lyssna på ljudet och känna doften genom fönstret. Eller förresten, det är vackert och mysigt när man är mitt i det också, bara man inte är ensam.
I Posten idag kom avin om att mina kläder från sailorjerry.com har kommit. Underbart! Om det inte vore för detta faktum att jag som svensk måste betala 159 kronor i tullavgift, 372 kronor i moms och 100 kronor i speditionsavgift för att få ut paketet :( Det suger *****. Som om jag inte redan betalat en mindre förmögenhet för varorna och frakten. Men men, det löser sig. Snygga grejer är det i alla fall. Om jag sedan behöver dem är en hel annan fråga.
En tanke slog mig idag. Jag har tänkt lite på hur vissa dofter kan framkalla starka minnesbilder och ibland rentav symbolisera perioder av ens liv. Som den där parfymen jag jämt hade på mig för några år sedan, den påminner om hur jag hade det då. Eller hårsprayen som får mig att tänka på hur vi gjorde oss i ordning för en utekväll på stan när vi var i Prag. Eller den där herrdoften som alltid tar mig tillbaka till den där kvällen när vi låg sked i en blå soffa.
Dofter är nog det som framkallar starkast minnen hos mig. Starkare än musik, starkare än filmer, starkare än fotografier.
Tur att jag inte har så många hemska minnen.
Senare på kvällen följde jag med päronen ut på en löprunda. Femman gick segt idag trots att Nazareth bland andra gjorde sitt bästa för att peppa mig. Jag riktigt kände hur det sved till i extrahullet av allt gott som jag stoppat i mig de senaste veckorna (utan att träna). Nu är det ju inte så att jag tränar för att få bort det där extrahullet, det får gärna vara kvar. Men man känner ju vart det tar när man anstränger sig. Eller så är det bara en inbillning baserad på en förhoppning.
Dagen till ära, dagens låt: Håkan Hellström - Försent för Edelweiss
Do svidanija folks
Väl hemma hamnade jag i soffan och somnade till ljudet av regn utanför.
Regn är vackert och mysigt sålänge man får vara inomhus och lyssna på ljudet och känna doften genom fönstret. Eller förresten, det är vackert och mysigt när man är mitt i det också, bara man inte är ensam.
I Posten idag kom avin om att mina kläder från sailorjerry.com har kommit. Underbart! Om det inte vore för detta faktum att jag som svensk måste betala 159 kronor i tullavgift, 372 kronor i moms och 100 kronor i speditionsavgift för att få ut paketet :( Det suger *****. Som om jag inte redan betalat en mindre förmögenhet för varorna och frakten. Men men, det löser sig. Snygga grejer är det i alla fall. Om jag sedan behöver dem är en hel annan fråga.
En tanke slog mig idag. Jag har tänkt lite på hur vissa dofter kan framkalla starka minnesbilder och ibland rentav symbolisera perioder av ens liv. Som den där parfymen jag jämt hade på mig för några år sedan, den påminner om hur jag hade det då. Eller hårsprayen som får mig att tänka på hur vi gjorde oss i ordning för en utekväll på stan när vi var i Prag. Eller den där herrdoften som alltid tar mig tillbaka till den där kvällen när vi låg sked i en blå soffa.
Dofter är nog det som framkallar starkast minnen hos mig. Starkare än musik, starkare än filmer, starkare än fotografier.
Tur att jag inte har så många hemska minnen.
Senare på kvällen följde jag med päronen ut på en löprunda. Femman gick segt idag trots att Nazareth bland andra gjorde sitt bästa för att peppa mig. Jag riktigt kände hur det sved till i extrahullet av allt gott som jag stoppat i mig de senaste veckorna (utan att träna). Nu är det ju inte så att jag tränar för att få bort det där extrahullet, det får gärna vara kvar. Men man känner ju vart det tar när man anstränger sig. Eller så är det bara en inbillning baserad på en förhoppning.
Dagen till ära, dagens låt: Håkan Hellström - Försent för Edelweiss
Do svidanija folks
Sunday, August 20, 2006
Helgen - Aurora, Hellzbellz och Brokeback mountain
Kvällen den 18:e augusti hade jag egentligen bara tänkt vara hemma, men så sa mamma att bror min skulle spela på Nykvarnsfestivalen (med sitt metalband Breakpoint Down) så jag bestämde mig för att följa med. När jag senare också fick höra att päronen hade tänkt äta ute på stan innan så kunde jag ju bara inte tacka nej. För hur lite jag än gillar att umgås med de där två skrumpna människorna så är faktum att vi äter ute på stan med familjen i snitt i en gång vartannat år. Så jag gick med på att ta en cykeltur till stan med de där två.
Det blev libanesiskt på Plaza, och det var helt okej. Sedan cyklade vi neråt stan till festivalområdet. Kändes helskumt att gå in där efter sina föräldrar när hela området var överbefolkat av ungdomar i åldrarna 14-18 år. Men jag är inte så känslig av mig längre så jag skämdes inte nåt värst. Värre har man ju varit med om.
Spelningen var riktigt bra, tror att jag numera kan räkna mig själv till skaran av deras fans. Storebror drog så underbara gitarrsolon att man inte kunde göra annat än att digga. Way to go, brother! Jag är en stolt lillasyster.
När spelningen var slut skulle päronen cykla hem igen, men jag hade andra planer. Jag begav mig istället hem till en någorlunda nyfunnen vän där det dracks Aurora och konverserades om livet. Senare vid 23-tiden begav vi oss ner till festivalområdet igen där Hardcore Superstar höll låda så det stod härliga till. Så stod vi där och lyssnade ett tag och kände oss som två pensionärer bland alla små fjortispopkids. Men det var trevligt. Bra musik och fin utsikt är en bra kombination. :)
Vi hörde inte på hela konserten (eftersom mitt sällskap sjunger i ett metalband och föredrar lite hårdare tongångar) utan gick tillbaka till lägenheten igen efter att ha lyssnat i dryga halvtimmen. Där drack vi upp vinet som var kvar i flaskan och konverserade lite till tills det var dags för mig att cykla hemåt.
Sammanfattningsvis en riktigt trevlig kväll.
Och igår kväll var det också hemskt trevligt (det ordet börjar smaka surt i munnen nu som mycket som jag missbrukar det). Jag satt hemma hos min käraste vän och sockertuss Robban och hade lite mini-filmmaraton. Mellan sju och halv fyra åt vi mängder av chips, dip och godis ("Så att vi kan bli ännu fetare än vad vi redan är", som Robban sa, haha) till Wedding Crashers, Crash och Brokeback mountain. Den senare hade jag redan sett en gång hos Robban men det var i ett mindre nyktert tillstånd varför jag väldigt gärna ville se den igen. Och den var bättre den här gången eftersom jag var lite mer vaken.
Grabben grät på slutet den här gången också (inte undra på, det är ju fruktansvärt sorgligt). Hihi, riktiga killar är killar som kan gråta, eller hur Rob?
De andra två filmerna var också bra, särskilt Crash eftersom jag tycker om gripande draman. Filmer ska kännas och brännas när man ser dem, då är de som bäst.
Idag gick jag upp halv tolv, åt lite "frukost" och sedan har jag suttit vid datorn i stort sett hela dagen (runt sju timmar skulle jag gissa, det är rekord). Så nu är jag ganska trött på den här burken. Men innan jag går ska jag blogga klart, och det ska jag göra med att visa gårdagens inköp: http://caliroots.com/system/search/product.asp?id=5308. Nice, huh?
Tack och adjö, Nisses päronpö
Det blev libanesiskt på Plaza, och det var helt okej. Sedan cyklade vi neråt stan till festivalområdet. Kändes helskumt att gå in där efter sina föräldrar när hela området var överbefolkat av ungdomar i åldrarna 14-18 år. Men jag är inte så känslig av mig längre så jag skämdes inte nåt värst. Värre har man ju varit med om.
Spelningen var riktigt bra, tror att jag numera kan räkna mig själv till skaran av deras fans. Storebror drog så underbara gitarrsolon att man inte kunde göra annat än att digga. Way to go, brother! Jag är en stolt lillasyster.
När spelningen var slut skulle päronen cykla hem igen, men jag hade andra planer. Jag begav mig istället hem till en någorlunda nyfunnen vän där det dracks Aurora och konverserades om livet. Senare vid 23-tiden begav vi oss ner till festivalområdet igen där Hardcore Superstar höll låda så det stod härliga till. Så stod vi där och lyssnade ett tag och kände oss som två pensionärer bland alla små fjortispopkids. Men det var trevligt. Bra musik och fin utsikt är en bra kombination. :)
Vi hörde inte på hela konserten (eftersom mitt sällskap sjunger i ett metalband och föredrar lite hårdare tongångar) utan gick tillbaka till lägenheten igen efter att ha lyssnat i dryga halvtimmen. Där drack vi upp vinet som var kvar i flaskan och konverserade lite till tills det var dags för mig att cykla hemåt.
Sammanfattningsvis en riktigt trevlig kväll.
Och igår kväll var det också hemskt trevligt (det ordet börjar smaka surt i munnen nu som mycket som jag missbrukar det). Jag satt hemma hos min käraste vän och sockertuss Robban och hade lite mini-filmmaraton. Mellan sju och halv fyra åt vi mängder av chips, dip och godis ("Så att vi kan bli ännu fetare än vad vi redan är", som Robban sa, haha) till Wedding Crashers, Crash och Brokeback mountain. Den senare hade jag redan sett en gång hos Robban men det var i ett mindre nyktert tillstånd varför jag väldigt gärna ville se den igen. Och den var bättre den här gången eftersom jag var lite mer vaken.
Grabben grät på slutet den här gången också (inte undra på, det är ju fruktansvärt sorgligt). Hihi, riktiga killar är killar som kan gråta, eller hur Rob?
De andra två filmerna var också bra, särskilt Crash eftersom jag tycker om gripande draman. Filmer ska kännas och brännas när man ser dem, då är de som bäst.
Idag gick jag upp halv tolv, åt lite "frukost" och sedan har jag suttit vid datorn i stort sett hela dagen (runt sju timmar skulle jag gissa, det är rekord). Så nu är jag ganska trött på den här burken. Men innan jag går ska jag blogga klart, och det ska jag göra med att visa gårdagens inköp: http://caliroots.com/system/search/product.asp?id=5308. Nice, huh?
Tack och adjö, Nisses päronpö
Monday, August 14, 2006
Brännmärkt för livet
Torsdagen den 3:e augusti var en riktigt speciell dag. Så speciell att jag nog aldrig kommer att glömma den.
Det var dagen då jag åkte till Norrköping för att tatuera mig för första gången. Jag hade varit inne på Lucky 7 några veckor tidigare och pratat med Martin, killen som skulle rita och sedan tatuera in konstverket. Att det blev just Lucky 7 och inte Viking här i Linköping berodde på att jag visste att de kunde det här med old school, för det hade jag sett på Tatueringsmässan som vi var på tidigare i våras. Dessutom verkade personalen väldigt trevlig.
När vi kommit överens om på ett ungefär vad jag skulle ha var det bara att boka en tid och sedan gå hem och vänta. Och det kändes nervöst. Skulle det göra så sjukt ont som jag trodde? Skulle jag ångra mig direkt efteråt? Vad skulle mamma och pappa säga (haha)? Frågorna var många.
Men till sist var det äntligen dags. På tåget upp var jag väldigt spänd och så höll jag på att bli lite sen till studion eftersom det var kö till toaletten på resecentrum (man blir ju lätt lite kissnödig när man är nervös).
Framför mig i kön stod en kille som såg lite bekant ut. Han var ungefär lika lång som mig, var klädd i jeans och jeansjacka och hade en gitarr i ett hardcase på axeln. Jag tyckte han liknade en kille som jag chattat lite med, men jag var inte säker på att det var han så jag tänkte inte mer på det. Sedan när jag gick ut ur stationsbyggnaden såg jag att han mötte upp en tjej. Och det var då polletten trillade ner som man säger. Tjejen kände jag igen som Britta Persson, Kristofer Åströms körtjej. Och då förstod jag ju att det var Kristofer själv som var killen i toalettkön. Jag visste om att de skulle spela i Norrköping samma kväll, men ändå kopplade jag inte riktigt att den var han. Eftersom jag är en stor beundrare av honom tänkte jag för ett slag att jag skulle gå fram till honom och berätta vilken enorm inspiration han gett mig genom sin musik. Men när de var två så kändes det lite läskigare att gå fram, plus att jag kände att han nog helst inte ville bli igenkänd. Så jag lät bli. Vilket jag har grämt mig lite åt nu i efterhand, för det är ju inte varje dag man får chansen att prata med en av sina stora förebilder. Men jag hade kanske ändå bara gjort bort mig, haha…
Sedan var det i alla fall dags att gå med snabba steg/småspringa bort till studion. Den här dagen regnade det också så det blev lite extra besvärligt att springa med paraply och allt. Men till sist kom jag ändå fram till studion, uppstressad och hypernervös över vad som komma skulle. Direkt när jag klev in så såg jag Martin stå vid disken. ”Är det du som är du?” sa han och jag svarade ”Ja, jag tror det”. Då sa han ”Det är jag som är jag också”. ”Vad bra”, svarade jag. Haha, det är kul med folk som har glimten i ögat. Särskilt i en sån här situation. Det får en genast att bli lite lugnare. Men ändå kändes det lite mysko.
När jag var på Lucky 7 första gången berättade jag att jag ville ha en traditionell dolk med diverse symboler med i bilden. Men eftersom Martin inte skrev upp vilka symboler jag ville ha med så hade de inte kommit med på bilden han hade ritat åt mig. Trots det var det ändå en väldigt fin bild, för på den hade dolken fått vingar också vilket jag inte hade sagt något om innan. Men det var så snyggt att jag behöll dem. Fast bilden blev han tvungen att rita om helt eftersom jag förutom att öka upp storleken något också ville ha med en dödskalle och ett hjärta som symboler. Så jag fick sätta mig i stolen på hans rum och vänta snällt. Det tog ganska lång tid, 15-20 minuter (det är länge när man är nervös). Sedan när jag fått se bilden och godkänt den printade han ut konturerna så att vi skulle kunna kolla att placeringen blev bra. När malltrycket satt bra på huden var det bara att lägga sig på britsen och låta sig brännmärkas.
”Hur är pulsen?” sa han. ”Den är nog ganska hög”, svarade jag där jag låg och kände mig minst sagt spänd. Martin skulle rita några små linjer först så att jag fick känna hur det kändes. När jag förstod hur det kändes jag genast mycket lugnare, det var inte alls så farligt som jag hade trott. Det var mer en svidande känsla än ren och skär smärta som jag först tänkt mig. Sedan låg jag där på britsen i drygt två timmar och trivdes riktigt bra med att ha både surrandet av nålen och ösig punk med Cocksparrers i öronen. Det kom förbi lite folk då och då och tittade och pratade lite och det var riktigt trevligt. Adrenalinkicken satte väl igång efter ett tag också, det blev nästan så att jag glömde vad han höll på med.
Eftersom jag kommit in vid fyra och studion stängde vid sex så var det till sist bara jag och Martin kvar i lokalen. Så han kunde göra färdigt sitt konstverk i lugn och ro. Och förutom att han kunde sin sak var han noggrann, det var jag väldigt nöjd med. Hans son och flickvän undrade nog varför han inte kom hem från jobbet i tid, haha… Men jag var glad som en lärka trots att jag blev utskickad i hällregnet.
Den dagen var inte sista gången jag besökte studion, för jag har redan planerat flera tatueringar. Det är nog som de säger. Har man provat det en gång är man fast.
Det var dagen då jag åkte till Norrköping för att tatuera mig för första gången. Jag hade varit inne på Lucky 7 några veckor tidigare och pratat med Martin, killen som skulle rita och sedan tatuera in konstverket. Att det blev just Lucky 7 och inte Viking här i Linköping berodde på att jag visste att de kunde det här med old school, för det hade jag sett på Tatueringsmässan som vi var på tidigare i våras. Dessutom verkade personalen väldigt trevlig.
När vi kommit överens om på ett ungefär vad jag skulle ha var det bara att boka en tid och sedan gå hem och vänta. Och det kändes nervöst. Skulle det göra så sjukt ont som jag trodde? Skulle jag ångra mig direkt efteråt? Vad skulle mamma och pappa säga (haha)? Frågorna var många.
Men till sist var det äntligen dags. På tåget upp var jag väldigt spänd och så höll jag på att bli lite sen till studion eftersom det var kö till toaletten på resecentrum (man blir ju lätt lite kissnödig när man är nervös).
Framför mig i kön stod en kille som såg lite bekant ut. Han var ungefär lika lång som mig, var klädd i jeans och jeansjacka och hade en gitarr i ett hardcase på axeln. Jag tyckte han liknade en kille som jag chattat lite med, men jag var inte säker på att det var han så jag tänkte inte mer på det. Sedan när jag gick ut ur stationsbyggnaden såg jag att han mötte upp en tjej. Och det var då polletten trillade ner som man säger. Tjejen kände jag igen som Britta Persson, Kristofer Åströms körtjej. Och då förstod jag ju att det var Kristofer själv som var killen i toalettkön. Jag visste om att de skulle spela i Norrköping samma kväll, men ändå kopplade jag inte riktigt att den var han. Eftersom jag är en stor beundrare av honom tänkte jag för ett slag att jag skulle gå fram till honom och berätta vilken enorm inspiration han gett mig genom sin musik. Men när de var två så kändes det lite läskigare att gå fram, plus att jag kände att han nog helst inte ville bli igenkänd. Så jag lät bli. Vilket jag har grämt mig lite åt nu i efterhand, för det är ju inte varje dag man får chansen att prata med en av sina stora förebilder. Men jag hade kanske ändå bara gjort bort mig, haha…
Sedan var det i alla fall dags att gå med snabba steg/småspringa bort till studion. Den här dagen regnade det också så det blev lite extra besvärligt att springa med paraply och allt. Men till sist kom jag ändå fram till studion, uppstressad och hypernervös över vad som komma skulle. Direkt när jag klev in så såg jag Martin stå vid disken. ”Är det du som är du?” sa han och jag svarade ”Ja, jag tror det”. Då sa han ”Det är jag som är jag också”. ”Vad bra”, svarade jag. Haha, det är kul med folk som har glimten i ögat. Särskilt i en sån här situation. Det får en genast att bli lite lugnare. Men ändå kändes det lite mysko.
När jag var på Lucky 7 första gången berättade jag att jag ville ha en traditionell dolk med diverse symboler med i bilden. Men eftersom Martin inte skrev upp vilka symboler jag ville ha med så hade de inte kommit med på bilden han hade ritat åt mig. Trots det var det ändå en väldigt fin bild, för på den hade dolken fått vingar också vilket jag inte hade sagt något om innan. Men det var så snyggt att jag behöll dem. Fast bilden blev han tvungen att rita om helt eftersom jag förutom att öka upp storleken något också ville ha med en dödskalle och ett hjärta som symboler. Så jag fick sätta mig i stolen på hans rum och vänta snällt. Det tog ganska lång tid, 15-20 minuter (det är länge när man är nervös). Sedan när jag fått se bilden och godkänt den printade han ut konturerna så att vi skulle kunna kolla att placeringen blev bra. När malltrycket satt bra på huden var det bara att lägga sig på britsen och låta sig brännmärkas.
”Hur är pulsen?” sa han. ”Den är nog ganska hög”, svarade jag där jag låg och kände mig minst sagt spänd. Martin skulle rita några små linjer först så att jag fick känna hur det kändes. När jag förstod hur det kändes jag genast mycket lugnare, det var inte alls så farligt som jag hade trott. Det var mer en svidande känsla än ren och skär smärta som jag först tänkt mig. Sedan låg jag där på britsen i drygt två timmar och trivdes riktigt bra med att ha både surrandet av nålen och ösig punk med Cocksparrers i öronen. Det kom förbi lite folk då och då och tittade och pratade lite och det var riktigt trevligt. Adrenalinkicken satte väl igång efter ett tag också, det blev nästan så att jag glömde vad han höll på med.
Eftersom jag kommit in vid fyra och studion stängde vid sex så var det till sist bara jag och Martin kvar i lokalen. Så han kunde göra färdigt sitt konstverk i lugn och ro. Och förutom att han kunde sin sak var han noggrann, det var jag väldigt nöjd med. Hans son och flickvän undrade nog varför han inte kom hem från jobbet i tid, haha… Men jag var glad som en lärka trots att jag blev utskickad i hällregnet.
Den dagen var inte sista gången jag besökte studion, för jag har redan planerat flera tatueringar. Det är nog som de säger. Har man provat det en gång är man fast.
Monday, May 08, 2006
Garderobsröjning
Den här bilden säger väl i stort sett allt om mina klädvanor. Om jag bara fick ha på mig varje plagg en gång så skulle det ändå gå veckor innan det blev tomt. Men skitsamma, shopping är ju min hobby. Vad ska man annars göra?
Friday, April 21, 2006
Vulgo-dag
Vissa dagar är man bara helt urflippad, pervers och nästan vulgär.
Jag brukar säga att jag har en vulgo-dag för att ursäkta mitt ohyfsade beteende och mina olämpliga kommentarer. Hahaha, herregrus, så kul man kan ha... :P
Jag brukar säga att jag har en vulgo-dag för att ursäkta mitt ohyfsade beteende och mina olämpliga kommentarer. Hahaha, herregrus, så kul man kan ha... :P
Monday, April 10, 2006
Partners in crime: Gulltussen och Tussgussen
Så här stod det på ett kort som jag fick av Gulltussen i lördags. I texten finns bland annat några citat av mig, till exempel två raggningsrepliker som kan klassas som hyfsat olämpliga. Behöver nog inte tillägga att jag aldrig har använt mig av dem.
Där finns också en groda som jag råkade slänga ur mig under den senaste bildlektionen. Hursomhelst, tack gumman, det var fint.
- Ska vi ghitta, gussen?
- Let’s go Guss-Tuss, TussGussen!!
- Du vet hur man vädrar en grekisk-ortodox kyrka?
- Ditt AS!
- Man klickar på ikonerna så öppnas fönstren.
- Måste du märka ord hela tiden?
- Det heter ”märka ord”!
- Dansa inte tango min vän!
- Jag har så ont i mitt sår!
- Var?
- Ja, troligtvis.
- Ack, ack din jädrans klantskalle!
- Fy!
- Du sa att du köpt en cremefärgad klänning, men den är ju blå?!
- BLÅBÄRSKRÄM.
- Varför tror du inte att du brutit benet?
- För det värker oavbrutet!
- Får jag slicka på din klubba?
- Ja, gärna!
- Jag gillar inte att folk pussar på mig. Fan, jag kan ju inte ens få den att stå upp…
- Absolut är fina saker, fast jag vet inte riktigt.
- Det kan ju bero på såklart.
- Jag såg en kråka idag med sjutton ben.
- Var landningsbanan för kort?
- Nej, den var på annan ort!
- Vad häftig du är.
- Knappast, sluta att kalla mig käftig!
- Äh, håll igen truten din bajsare.
- Förresten, vill du följa med mig hem och fickparkera?
- Jag har ju i och för sig körkort.
- Trevligt! Min ficka är ju stor och rymlig, tro inget annat.
- Nej fan, jag gasar ju med hummer, inte räka!
- Ska vi gå och käka?
- Yeah, sure!
- Vill du smaka på min?
- Nej för sjutton benlarver!
- Ska vi hänka?
- Nej, jag är vuxen nu, 20 bast!
- Kyss…
Dagens låt: Bell X1 - Eve, the apple of my eye
Där finns också en groda som jag råkade slänga ur mig under den senaste bildlektionen. Hursomhelst, tack gumman, det var fint.
- Ska vi ghitta, gussen?
- Let’s go Guss-Tuss, TussGussen!!
- Du vet hur man vädrar en grekisk-ortodox kyrka?
- Ditt AS!
- Man klickar på ikonerna så öppnas fönstren.
- Måste du märka ord hela tiden?
- Det heter ”märka ord”!
- Dansa inte tango min vän!
- Jag har så ont i mitt sår!
- Var?
- Ja, troligtvis.
- Ack, ack din jädrans klantskalle!
- Fy!
- Du sa att du köpt en cremefärgad klänning, men den är ju blå?!
- BLÅBÄRSKRÄM.
- Varför tror du inte att du brutit benet?
- För det värker oavbrutet!
- Får jag slicka på din klubba?
- Ja, gärna!
- Jag gillar inte att folk pussar på mig. Fan, jag kan ju inte ens få den att stå upp…
- Absolut är fina saker, fast jag vet inte riktigt.
- Det kan ju bero på såklart.
- Jag såg en kråka idag med sjutton ben.
- Var landningsbanan för kort?
- Nej, den var på annan ort!
- Vad häftig du är.
- Knappast, sluta att kalla mig käftig!
- Äh, håll igen truten din bajsare.
- Förresten, vill du följa med mig hem och fickparkera?
- Jag har ju i och för sig körkort.
- Trevligt! Min ficka är ju stor och rymlig, tro inget annat.
- Nej fan, jag gasar ju med hummer, inte räka!
- Ska vi gå och käka?
- Yeah, sure!
- Vill du smaka på min?
- Nej för sjutton benlarver!
- Ska vi hänka?
- Nej, jag är vuxen nu, 20 bast!
- Kyss…
Dagens låt: Bell X1 - Eve, the apple of my eye
Thursday, April 06, 2006
20 år
Det blev en riktigt bra födelsedag till slut. Inget särskilt som hände på dagen, men på kvällen var det släktträff med god mat och tårta. Och presenterna var mer än vad jag hade förväntat mig, frågade mig nästan om jag behövde så mycket, haha. Men det var helt klart uppskattat allting.
Jag hade bara lite otur att fylla år mitt i slutspelet så ett tag var det hockeyn som var mest intressant för vissa familjemedlemmar. Men det är ju bara en gång om året så det kan man ju ta. Jag tittade inte på matchen men var med i vadet ändå och satsade på 1-0 till Frölunda. Ett tag såg det ut som att jag skulle vinna, men så kom två-noll-målet och det slutade med att ingen tog hem spelet. Fast det där kan man ju se positivt på om man tänker: otur i spel - tur i kärlek.
Sedan när det skulle tas kort så kunde jag inte hitta mammas kamera som jag lånat med mig till Prag. Jag letade verkligen desperat överallt och hittade den till sist i resväskan uppe på vinden. Vilken lättnad! Kändes lite retligt att min egna klantighet skulle förstöra min födelsedag. Men som tur var slapp jag ju det.
Nu är det sovdags.
Dagens låt: Counting Crows - Raining in Baltimore
Jag hade bara lite otur att fylla år mitt i slutspelet så ett tag var det hockeyn som var mest intressant för vissa familjemedlemmar. Men det är ju bara en gång om året så det kan man ju ta. Jag tittade inte på matchen men var med i vadet ändå och satsade på 1-0 till Frölunda. Ett tag såg det ut som att jag skulle vinna, men så kom två-noll-målet och det slutade med att ingen tog hem spelet. Fast det där kan man ju se positivt på om man tänker: otur i spel - tur i kärlek.
Sedan när det skulle tas kort så kunde jag inte hitta mammas kamera som jag lånat med mig till Prag. Jag letade verkligen desperat överallt och hittade den till sist i resväskan uppe på vinden. Vilken lättnad! Kändes lite retligt att min egna klantighet skulle förstöra min födelsedag. Men som tur var slapp jag ju det.
Nu är det sovdags.
Dagens låt: Counting Crows - Raining in Baltimore
Wednesday, April 05, 2006
Prag 2006
Egentligen orkar jag inte skriva så mycket om resan eftersom skolan tvingade oss att skriva dagbok varje dag. Det är trist att behöva skriva på beställning, så därför skrev jag inte varje dag. Trots det fick jag ändå med en del.
Det här är vad som hände på resan, dag för dag;
Fredagen den 24:e mars
Tåget till Arlanda gick från resecentrum strax efter 9 på morgonen. Egentligen skulle vi ha åkt strax efter elva men på grund av min enorma klantighet så blev det inte så. När vi fått reda på flygtiderna hade jag tagit på mig att boka tågbiljetter åt mig och sex andra klasskompisar. Två veckor innan vi skulle åka ringde flygbolaget och meddelade att flyget hem hade blivit inställt och att vi istället skulle få platser på ett senare flyg. Troligtvis var det på grund av att det bara var min klass som bokat biljetter till just den flygningen. Det var skittråkigt att behöva boka av biljetterna, särskilt eftersom det var Just nu-biljetter och vi pga det bara skulle få några tior tillbaka på varje biljett. Så jag skickade tillbaka returbiljetterna. Trodde jag...
Dagen innan skulle jag dubbelkolla att det var rätt biljetter jag hade hemma, och till min stora besvikelse visade det sig att jag hade skickat tillbaka fel biljetter. Det var alltså de avbokade biljetterna jag hade hemma. Hur lyckas man? Det är nog bara jag som skulle kunna göra en sån sak. Suck!
Så jag fick ta och ringa till SJ där killen på kundtjänst fick en svår uppgift att lösa. Till sist lyckades han ordna platser åt oss på ett tidigare tåg, och det var en otrolig lättnad. Annars hade det ju varit mitt fel att vi sju hade fått ställa in resan. Vilken pärs!
Så då kom vi iväg till Arlanda tillslut. På morgonen när vi åkte snöade det som bara den, och jag tyckte att det skulle bli skönt att lämna Sverige. Jag hoppades att våren hade kommit längre i Prag.
Vi fick ganska spridda platser i det splitternya dubbeldäckartåget. Otroligt snyggt och fräscht måste jag säga. Värt varenda spänn. En kul grej var att vi hade två (!) katter i våran lilla kupé som låg i sina burar och jamade tillvarandra hela vägen upp. Men det var mer roligt än irriterande.
När vi anlänt till Arlanda var det bara till att hitta på något de många timmarna vi hade kvar till incheckningen. Vi hämtade pengar, köpte batterier och åt på McDonald's.
Runt halv sex gick flyget, och det var kanonbra väder, sol och inte ett moln på himlen. Jag var lite rädd innan eftersom jag inte flugit på två år (sen förra skolresan till Barcelona), men allt gick bra. Jag fick bara lite ont i öronen vid några tillfällen.
Efter att ha landat på flygplatsen tog vi bussen in till stan. Därifrån tog vi tunnelbanan till hostelet. Det gick tyvärr inte helt som vi tänkt eftersom det då var fredag kväll och väldigt mycket folk i vagnarna. Så mycket att jag, Anna och Mange inte kom på utan blev kvar på perrongen. Som tur var gick det ett till tåg efter mindre än 10 minuter så allt löste sig.
Vi kom fram till hostelet vid ungefär halv tio, och började packa upp i vårt rum. Vårt lilla gäng på 7 personer hade fått ett tiobäddsrum med våningssängar. Därför kunde jag och två till få varsin egen våningssäng vilket var bekvämt. Den kvällen blev det ganska dramatiskt till en början eftersom Johanna blev jättedålig. Hon fick blodsockerfall eftersom hon inte ätit på för lång tid (hon är särskilt känslig för det och det har hänt henne tidigare). Hon kräktes och grät för att allt var så jävligt. Stackars lilla vännen, jag fick ta hand om henne så gott jag kunde. Som tur var gick det över, men ett tag trodde jag nästan att hon och jag skulle få ta planet hem nästa dag. Jag hade lovat henne att vi kunde göra det om det inte skulle bli bättre. Men hon fick tillbaka färgen i ansiktet efter ett tag och då gick vi och köpte mat till henne. Hon mådde lyckligtvis bra under resten av resan. Vissa i klassen gick ut redan första kvällen, men i vårt rum var vi så trötta att vi gick och lade oss.
Lördagen den 25:e mars
Vår första heldag i Prag började med frukost nere i matsalen. Sedan gick vi runt lite i staden och såg oss omkring. Vi tog en kort tur genom gamla stan och såg bl.a. den astronomiska klockan. Jag märkte direkt att vissa delar i arkitekturen verkligen tilltalade mig, jag älskar vapensköldar, gotiska former och helgonbilder, det är så snyggt!
Efter vår lilla promenad hade vi samling hela gruppen där några berättade om aktiviteter som vi kunde göra. Det fanns två klassiska konserter att se i konserthuset, Vivaldis "De fyra årstiderna" och Mozarts "Requiem". Mozart skulle vara på söndagen och Vivaldi på måndagen. Det var inget stort intresse för konserterna, men jag och några till ville gå. Därför bestämde vi att vi samma kväll skulle gå på svart teater, så att man skulle kunna få se både och. Svart teater är en tjeckisk form av teater som utspelar sig mot en svart bakgrund. Alla skådespelare och föremål på scenen är självlysande i olika färger vilket är väldigt effektfullt.
Under mötet bestämde vi också vilken stadsvandring vi skulle gå på, och den skulle vi ta på eftermiddagen samma dag. Eftersom vi fick lite fritid däremellan passade vi på att ta en sväng på stan. Vi fotade, shoppade och åt lunch på ett pizzaställe.
På eftermiddagen gick vi en stadsvandring med inriktning på arkitekturen i staden. Eftersom vi fått i uppgift på arkitekturkursen i skolan att teckna husen på resan så var det här ett bra tillfälle att lära sig något om dem. Guiden var duktig och berättade på ett intressant sätt om husen och katedralerna. Det regnade lite i början av vandringen men det slutade sedan, som tur var. Annars kunde det ha blivit som på rundturen i Barcelona, spöregn hela vägen. Men det slapp vi den här gången.
På kvällen var det dags att gå på teater, och föreställningen var väl inte toppen direkt men ändå intressant och annorlunda. Det var roliga effekter, t.ex. så regnade det från taket och ramlade ner stora mjuka bollar. Och vid ett tillfälle klädde skådespelarna ut sig till jättestora spindlar och kröp upp bland publiken och skrämde oss. Jag skrattade så jag fick kramp i magen, så roligt var det. Men lite läskigt på samma gång.
På vägen hem från teatern följde jag med Lee, Anna och Ida till en liten rökig pub i vårt område. Stället var helt okej förutom röken och jag provade Jägermeister för första gången. Gott.
Sedan gick vi tillbaka till hostelet och kollade om det fanns några nere i baren. Det var helt tomt förutom två amerikanska bröder som vi satte oss vid och började prata med. Vi satt där länge och hade riktigt trevligt. Det var roligt att få snacka amerikanska med riktiga amerikaner, haha :P Vi tänkte att vi skulle gå ut med dem kvällen därpå och stämde träff nere i matsalen vid frukosten. Men nästa dag dök de aldrig upp, jag tror nog att det berodde på intaget av alkohol kombinerat med att vi drog fram klockan en timme till sommartid. Det hade vi sagt till dem kvällen innan men det kom de säkert inte ihåg, haha.
Söndagen den 26:e mars
Det var planerat att vi skulle på en utflykt till Petrinberget, men eftersom det spöregnade så ställde vi in det och tog en fridag istället. Den spenderade vi på stan med shopping och god lunch på en italiensk restaurang.
På kvällen gick vi ut tillsammans, sex tjejer från klassen. Vi hittade ett ställe som var väldigt medeltida inuti, med stenväggar och valv. När vi gick in upptäckte vi att vi var de enda tjejerna bland 50-60 män (de flesta runt 30 år). Det rådde ingen brist på uppmärksamhet precis, men det var rätt trevligt ändå. Vi träffade ett gäng engelsmän som vi gick iväg med till ett annat ställe. Det var mer ett dansställe än en pub som vi först tänkt oss, och en strippa stod på en upphöjning och dansade. Trots det var det inte så otrevlig stämning, man kunde enkelt ignorera henne. Hon var lång och otroligt smal och det såg ganska dumt ut när hon stod där och dansade lite stelt. Efter en stund gick hon ner till baren, och då passade Lee och Ida på att ta hennes plats och shakade ass som bara den. Strippan stod nere i baren och blängde på dem, haha. Efter ett tag gick Lee och Ida till den andra upphöjningen bredvid och strippan ställde sig på sin plats igen. Det roliga var att det inte var svårt att se vilka som dansade bäst, Lee och Ida var så mycket grymmare!
Den kvällen beställde jag en whiskey (Jack Daniels var det jag fick), och jag kunde inte få i mig mer än halva trots att jag drack långsamt. Det är nog ganska så starkt det där ändå, haha. Lite är gott att dricka, men efter mycket blir jag sömnig och får en konstig känsla i ryggraden. Så måttligt med whiskey gäller hädanefter för min del.
Måndagen den 27:e mars
Den här dagen var det en bussutflykt som stod på programmet. Resmålet var Kutná Hora, en mindre stad belägen en och en halv timmes resa utanför stan. Vi hade bokat utflykten via Kilroy, så vi hade en egen buss till klassen vilket var skönt.
Efter frukosten gav vi oss iväg, och busschauffören släppte av oss på en smutsig parkering mitt ute i ingenstans kändes det som. Man undrade lite vart man hade hamnat, den första snöhögen på resan såg vi dock.
Vi började gå in mot stan och såg först inte en människa men efterhand blev det mer befolkat. Vi hamnade först på en sluttande gata omgiven av en mur över vilken man kunde se dalen nedanför med små åar som rann. Det var fin utsikt med berg och klar himmel och jag kände att det var ganska skönt att komma ut på landet litegrann. Den dagen hade vi också det bästa vädret på hela resan, med över 20 graders värme och sol vilket gjordes att alla gick omkring och bara trivdes i våren. Jag gick t.o.m. omkring i linne, så skönt var det.
När vi gått en bit neråt fick vi syn på en enorm katedral i gotisk stil (se bilden) som sträckte sig långt upp mot himlen. Det var verkligen en häftig syn att stå nere på marken och titta upp mot tornen. Tyvärr kunde vi inte gå in och titta inuti eftersom den var under restaurering. Men det var ändå en stor upplevelse.
Vi fortsatte vår vandring in mot stadskärnan och gick till en byggnad som kallas ”Italian Courthouse” (som såvitt jag förstår är en gammal domstolsbyggnad). Det var sagt att vi hade förhandsbokat besöket och därmed inte skulle behöva betala, men när vi skulle gå in blev det problem eftersom vi tydligen inte hade betalat. Därför skippade vi den turen och drog in till stan och lunchade istället. Senare fick vi reda på att vi skulle ha betalat på plats, men det gjorde inte så mycket.
Vi åt hyfsad mat på ett ställe där servitrisen knappt kunde ett enda ord engelska. Man tänker ju att om de är yngre så lär de kunna lite. Men vi fick svårt att förstå varandra. Till slut fick vi i alla fall både mat och glass för en billig penning.
Efter lunchen var det samling inför nästa utflyktsmål, benkapellet. Det är en gammal kyrka som invändigt är helt utsmyckad med skelettdelar från ungefär 40 000 (!) människor. De flesta hade dött i pesten, men det fanns även rester av dem som dött i olika slag. I kapellet kunde man bland annat beskåda en bägare, ett ankare, en vapensköld (se bilden) och en enorm ljuskrona, alla dessa bestående av enbart mänskliga ben. Det var en makaber syn samtidigt som jag imponerades över hur estetiskt man placerat benen och verkligen tänkt på hur formerna på t.ex. höftbenet ser ut och vad man kan tillverka av ett par såna.
Där nere i kyrkan tog vi också gruppbilden för resan.
Sammanfattat om benkapellet kan jag säga att det var den häftigaste och samtidigt mest makabra turistattraktion jag har besökt på en resa. Så det kändes stort.
Resten av eftermiddagen i Kutná Hora spenderade vi med att gå omkring och gick till ett snabbköp och köpte glass. Min isglass smälte ganska fort i värmen.
Vid fyra hoppade vi på bussen igen och åkte tillbaka till hostelet. Efter en kort shoppingrunda gjorde vi oss fina för att gå på konsert i det oerhört pampiga konserthuset. Jag och Matilda hade bestämt att vi skulle gå och se ”De fyra årstiderna” av Vivaldi, ett stycke som jag känner igen och tycker om delar av.
Vi fick plats uppe på läktaren i mitten så att vi kunde se orkestern rakt framför oss där nere på scenen. Efter ett tag kom de in på scenen, och de var färre än jag trodde, ungefär tio stycken. Men det lät ljuvligt ändå.
Först spelade de några stycken av en kompositör som jag inte känner igen. Det var fint men lite väl tråkigt att lyssna på i längden. Sedan kom det in en man på scenen med en barockfiol (tror jag), det var solisten. När han satt sig tillrätta började de spela ”Våren” och det lät väldigt bra. Sedan följde resten av årstiderna, den enda av dem som jag också kände igen var ”Vintern”. De som har hört det stycket vet att det kräver en otroligt snabb och skicklig solist. Mannen vi såg var verkligen det, jag har aldrig sett någon spela så. Man kunde trott att han var besatt av djävulen.
Eftersom vi sovit väldigt lite föregående natt var jag otroligt trött under hela konserten. Jag satt och ansträngde mig för att inte somna, och det var tråkigt eftersom jag verkligen gillade upplevelsen. Jag satt och kollade på klockan då och då, något som jag egentligen inte ville göra men jag var bara så otroligt trött och det var jobbigt att försöka hålla sig vaken. Men jag lyckades ändå med det hela tiden till skillnad från en tjej som satt nedanför oss som sov under nästan hela konserten. Någon gång i slutet vaknade hon upp och då var höjdpunkterna över. Hon fick nöja sig med ett stycke från ”Carmen” som avslutade det hela på ett vackert och storslaget sätt. Konserten var helt klart bland det bästa vi gjorde på resan.
Bilderna här nedan visar konserthuset utvändigt och så salen där konserten var.
När vi kom tillbaka till hostelet skulle största delen av gänget gå ut, men jag var dels för trött och så hade jag inte riktigt lust med det, så jag och Johanna stannade kvar på rummet. Efter ett tag gick vi ner i baren och kollade läget där. Det var inte så värst kul där, men vi tog ett glas vin och en cola och tittade på alla överförfriskade danskar som skrek och hade sig. Den här dagen hade en stor grupp danskar anlänt till hostelet, och det visade sig att de inte var särskilt skötsamma. Vi hade en grupp tjejer som grannar och de spelade hiphop och r’n’b på hög volym en stor del av tiden. Och de städade inte upp efter sig i köket heller utan lät skräpet ligga kvar lite överallt. Hostelet var på det hela taget väldigt rent och fint förutom det skräp som gästerna lämnade efter sig. Egentligen borde vi ha sett till att de där tjejerna inte fick tillbaka sin depositionsavgift men det blev aldrig av. Känns onödigt att gnälla sådär även fast man tycker att folk borde kunna städa upp efter sig.
Efter att ha suttit i baren ett tag kände vi oss trötta så vi gick upp och lade oss.
Tisdagen den 28:e mars
På morgonen samlades vi för att åka ut till Pragborgen, ett område som ligger högre upp än resten av staden där det finns borgar och katedraler.
Det ösregnade konstant hela dagen och vi gick och trängdes med våra paraplyer i den stora flocken av turister (och jag säger bara; italienare, italienare och åter italienare) vilket var lagom kul. Det enda positiva med att det regnade var att man kunde se gargoylerna (fula figurer som man gjorde till avbild av folk man ville förlöjliga och prydde katedraler med förr i tiden) i sin rätta skepnad, för i regnet ser det nämligen ut som att de dreglar ur sina öppna munnar. Försökte att fånga det på den här bilden men det gick väl sådär. 
Vid ett tillfälle satte vi oss under ett valv och började skissa för första gången på hela resan. Vi hade fått i uppgift att teckna omgivningen ungefär en timme per dag i samband med att vi läser om arkitektur på bilden. Det gick väl sådär, och det berodde nog mest på vår lathet kombinerat med regnandet.
När vi satt och skissade regnade det ju, och efter en stund fick några av oss flytta på sig eftersom det droppade ner i skissböckerna. Så det var ingen som orkade sitta där en längre stund. Därmed hade jag gjort färdigt min första och enda skiss på resan.
Bilden längst ner föreställer det otroligt utsmyckade taket i ett rum som vi bara råkade hamna i. Såna pampiga saker måste ju naturligtvis dokumenteras.
Efter att ha besökt Pragborgen var det tänkt att vi återigen skulle försöka att bege oss till Petrinberget, men det var inte att tänka på eftersom det var så blött och kallt och man vara ville tillbaka till hostelet. Så några av oss tog tunnelbanan hem och köpte lite mat på hemvägen. Efter att ha vilat några timmar var det dags för utgång.
Vi hade fått höra att några av dem som var ute kvällen innan hade träffat några schweiziska killar, och Matilda skulle den här kvällen i stort sett på dejt med en av dem. Men det var sagt att han skulle ta med sig sina kompisar så då hängde vi också på för att se vilka de var. Det var fyra killar som bodde tillsammans p.g.a. att de alla utbildade sig på olika sätt inom militären. Vi gick först och letade efter något bra ställe att sitta på och stämningen var ganska pinsam, eftersom det är svårt att bara börja prata med folk sådär när man går i två olika kompisgäng. Vi hamnade till sist på ett Rockcafé, där jag naturligtvis stortrivdes och kände mig riktigt som hemma. Det var ganska lugnt och avslappnat där, med bra musik och gott vin som dessutom var väldigt billigt (15 kr för ett stort glas). Vi hade riktigt trevligt där allihop, och återigen var 
det kul att få träna sin engelska med några som kan det bra (alla killarna var flerspråkiga och hade inte svårt att prata för sig). Så det blev flera timmar av diskussioner om både det ena och det andra tills det var dags att dra sig hemåt. Jag, Anna och Johanna var tröttast av oss så vi bestämde oss för att gå hem medan de andra stannade kvar ett tag till. Två av killarna erbjöd sig att följa oss en bit och vi tackade ja. Först hade vi tänkt att de skulle följa oss till ett ställe vi kunde hitta hem ifrån men när vi kom dit så undrade de om vi ville att de följde oss ända hem. Så då blev det så. Det blev en trevlig promenad, och när vi skiljdes åt kändes det bra att ha haft en riktigt trevlig utekväll. Den kvällen tog det inte lång tid för mig att somna. Rödvin kan göra en riktigt sömnig.
Onsdagen den 29 mars
Den här dagen är jag osäker på vad vi egentligen gjorde, men jag har för mig att vi inte hade något särskilt planerat utan att det var fritt fram att göra vad man ville. Och vad gör en grupp tjejer i Prag en ledig dag? Intar butikerna naturligtvis. Vi drog på stan så länge vi orkade och sedan åkte vi tillbaka till hostelet och vilade upp oss ett tag.
Det blev rätt så mycket shopping på den här resan, och även om plånkan inte blev så glad så var det kul att gå runt och titta på allt möjligt som fanns. Jag hittade till exempel en servis som jag blev helt kär i. Den var schackrutig med gulddetaljer och kannan hade ett spetsigt lock. Om jag hade haft pengar till den, mer plats i resväskan och dessutom druckit kaffe eller te regelbundet hade jag inte tvekat på att slå till. Men just då var det roligt att bara få titta.
Resultatet av shoppingen i Prag blev två par skor (varav ett par till studenten), en kjol, två linnen, en t-shirt, två linnen, två paraplyer (för mindre än 15 kr st), två Emily-nyckelringar (fejk, men ändå), ett par trosor, ett par mysbyxor och en kalender med Mucha-motiv (Mucha är Prags mest kände konstnär som kännetecknas av sina naturtrogna reklambilder). Så det var väl inte så konstigt att jag fick sätta mig på väskan för att få ihop den :P Nästa gång tar jag med mig en större…
På eftermiddagen tog vi det rätt lugnt, jag skrev mina vykort och sedan begav vi oss ut på jakt efter en postlåda. Det var lättare sagt än gjort, folk förstod inte vad vi sa och när vi till sist hittade en postlåda kom vi på att vi sprungit förbi den ett par gånger. Det var iofs inte så svårt med tanke på att den var liten och satt upphängd på en vägg. Vilket påfund! Hmpf!
Det här var vår sista heldag och sista kväll i Prag så vi hade i förväg bokat en båttur på floden med middag och livejazz. Det var något som alla hade sett fram emot, så vi blev väldigt besvikna när vi fick beskedet att båtturen blev inställt p.g.a. högt vattenstånd. Men vi skulle ändå ut och äta hela gruppen och hamnade på en väldigt trevlig och mysig restaurang där vi åt gott och dessutom fick tillstånd av lärarna att dricka vad vi ville till maten. Så jag och två till beställde en flaska vin ihop, ett riktigt gott vin var det. Och så maten sen! Det var nog den godaste middagen jag ätit. Först åt jag grillad lax på en bädd av ricottafylld ravioli i tomatsås och efter det beställde jag ljuvlig chokladmousse med färsk frukt till dessert. Inte nog med det, deras vitlöksbröd gick inte heller av för hackor. Det blev en riktigt trevlig middag.
Efteråt var vi så mätta att vi gick tillbaka till hostelet och satt uppe och pratade ett tag. Tydligen hade det även det vita vinet en sövande effekt på mig så jag somnade ganska direkt efter att jag lagt mig i sängen.
Torsdagen den 30:e mars
Sista dagen på resan blev det också en hel del shopping, faktum är att vi en stor del av resan ägnade oss åt detta tidsfördriv. Men jag var inte den som hade tråkigt på grund av det, tvärtom. Det var bara när man började känna trycket under fötterna och träningsvärken i vristerna som det blev lite jobbigt.
Efter att ha gjort ett antal fynd begav vi oss tillbaka till hostelet för att packa ihop våra saker. Jag hade också hunnit inhandla en Koskenkorva med persikosmak och en Berentzen citronlikör som skulle få följa med mig hem. När det är så billigt är det svårt att låta bli.
Att få ihop väskan var som sagt inte lätt, och det slutade med att jag fick lämpa över lite i kompisars väskor. De var smarta nog att dels inte handla så mycket och dels ha med sig en större väska. Trots att min väska var bland de minsta storleksmässigt så vägde den mest av allas vid incheckningen: 19.3 kilo av det maximalt tillåtna 20. Men jag skämdes inte, jag visste nånstans att de där två flaskorna vägde en del.
I taxfreen hade jag tänkt att jag skulle köpa nån slags parfym, och jag blev helt kär i en liten samlingslåda från Gaultier som jag nästan hade kunnat köpa utan att ha luktat på nån av parfymerna överhuvudtaget av den anledningen att allt såg så otroligt snyggt ut. Nu hade jag luktat på dem innan så jag visste att de var användbara. Lite löjligt är det, men här kommer en bild på mitt lilla fynd.
Flygresan var rätt okej, förutom landningen då jag fick ont i öronen under en ganska lång tid (kändes det som i alla fall). Jag hade älskat att flyga om det inte vore för mina problem med öronen. Nu var det så att jag satt och stressade upp mig eftersom jag inte visste om det skulle komma att göra mer ont innan vi kom ner helt. Därför blev det en lättnad att landa. Och det gjorde vi över ett Stockholm som var helt mörkt förutom alla tusen lampor som vi kunde se under oss. Det var fint.
Sedan blev jag och Johanna hämtade i bil av hennes mamma och styvpappa. Det var riktigt skönt att få sätta sig i en bil och åka från Arlanda ända hem till dörren. Den kvällen var det inga problem med att sova, så trött som man var både efter dagen som varit och efter hela resan.
Thursday, March 23, 2006
Till dig
Eftersom du skrev en fin blogg till mig, ska jag också blogga lite till dig :P
Ja, vad kan man säga mer än varsågod och tack på samma gång (om det går). Den här eftermiddagen och kvällen var ett helvete för mig, men du lyckades ändå som vanligt få mig på bättre humör. Det är du bäst på! Tack som attans ;)
Ja, vad kan man säga mer än varsågod och tack på samma gång (om det går). Den här eftermiddagen och kvällen var ett helvete för mig, men du lyckades ändå som vanligt få mig på bättre humör. Det är du bäst på! Tack som attans ;)
Wednesday, March 22, 2006
De två senaste dygnens fyra äckligaste ögonblick (varav ett av dem lyckligtvis inte är självupplevt), eller "Jag äter för %&¤# inte sugkoppar!!!"
1. Igår morse när jag satte mig på bussen råkade jag hamna bakom någon som stank ruttet på ett äckligt sött och kväljande sätt. Jag kunde nästan inte andas eftersom denna persons kroppsodör trängde in i näsan på mig och fick mig att vilja spy. Som tur var kunde jag snabbt byta plats, men trots det tog det ett bra tag innan den där lukten försvann från min näsa. Euh!
2. På kvällen igår upptäckte mamma en stor spindel som satt på väggen i vardagsrummet. Den var inte direkt liten, och jag överdriven inte när jag säger att jag har aldrig sett en större spinde
l i hela mitt liv om man inte räknar den där fågelspindeln jag motvilligt klappade på en gång när jag var yngre. Som tur var har pappa ingen större spindelskräck utan mosade det stackars djuret med hushållspapper vilket gav en fin liten fläck på väggen. Jag däremot sprang iväg (dock efter att dokumenterat händelsen genom ett foto). Hoppas jag inte hittar nån av liknande storlek i mitt tak snart...
3. Johanna berättade att när hon skulle ta bussen hem igår upptäckte hon något vidrigt. I ett hörn av en busskur hade någon satt sig och lagt en äcklig liten hög. Jag försökte övertyga henne om att det måste ha varit en hund, men hon var bombsäker på att det kom från en homo sapiens. Isch! är allt jag kan säga. Tur att jag inte var där.
4. I matsalen idag serverades det fiskgratäng, och det såg gott ut. Så jag tog några potatisar och slängde på lite gratäng. Då såg jag att jag hade något konstigt och knöggligt på tallriken. Vid en närmare titt insåg jag att det var en bit bläckfisk med sugkoppar på. Snabbt la jag tillbaka den i pytsen, och konstaterade att därmed var min matlust som bortblåst. Det fick bli en dubbelmacka med skagenröra istället, som intogs när jag så småningom fått tillbaka matlusten.
2. På kvällen igår upptäckte mamma en stor spindel som satt på väggen i vardagsrummet. Den var inte direkt liten, och jag överdriven inte när jag säger att jag har aldrig sett en större spinde
l i hela mitt liv om man inte räknar den där fågelspindeln jag motvilligt klappade på en gång när jag var yngre. Som tur var har pappa ingen större spindelskräck utan mosade det stackars djuret med hushållspapper vilket gav en fin liten fläck på väggen. Jag däremot sprang iväg (dock efter att dokumenterat händelsen genom ett foto). Hoppas jag inte hittar nån av liknande storlek i mitt tak snart...3. Johanna berättade att när hon skulle ta bussen hem igår upptäckte hon något vidrigt. I ett hörn av en busskur hade någon satt sig och lagt en äcklig liten hög. Jag försökte övertyga henne om att det måste ha varit en hund, men hon var bombsäker på att det kom från en homo sapiens. Isch! är allt jag kan säga. Tur att jag inte var där.
4. I matsalen idag serverades det fiskgratäng, och det såg gott ut. Så jag tog några potatisar och slängde på lite gratäng. Då såg jag att jag hade något konstigt och knöggligt på tallriken. Vid en närmare titt insåg jag att det var en bit bläckfisk med sugkoppar på. Snabbt la jag tillbaka den i pytsen, och konstaterade att därmed var min matlust som bortblåst. Det fick bli en dubbelmacka med skagenröra istället, som intogs när jag så småningom fått tillbaka matlusten.
Saturday, March 18, 2006
Ensamhet.
Jag är så rädd för att bli ensam. Att folk ska tröttna på mig och mitt pladder och bara sluta vilja träffa mig. Jag känner mig så osäker på om folk vill träffa mig eller inte. Borde inte lita på folk, inte så snabbt som jag har gjort förut. Sedan vet man plötsligt inte vart man har dem. Vän eller inte? Det är svårt att veta. Det känns märkligt, det gör det. Att man kanske måste försöka undvika de som har svikit en när man ser dem på stan.
Och jag undrar om det är mig eller dem det har varit fel på. Humöret avgör i vilken vågskål tyngden ligger.
Varför uppskattar man inte mig som person? Är jag inte värd det?
Och jag undrar om det är mig eller dem det har varit fel på. Humöret avgör i vilken vågskål tyngden ligger.
Varför uppskattar man inte mig som person? Är jag inte värd det?
Thursday, March 16, 2006
Real Advertisements
1. Illiterate? Write today for free help.
2. Auto Repair Service. Free pick-up and delivery. Try us once, you'll never go anywhere again.
3. Our experienced mom will care for your child. Fenced yard, meals and smacks included.
4. Dog for sale: eats anything and is fond of children.
5. Man wanted to work in dynamite factory. Must be willing to travel.
6. 3-year-old teacher needed for pre-school. Experience preferred.
7. Mixing bowl set designed to please a cook with round bottom for efficient beating.
8. Dinner special - Turkey $2.35; Chicken or beef $2.25; Children $2.00.
2. Auto Repair Service. Free pick-up and delivery. Try us once, you'll never go anywhere again.
3. Our experienced mom will care for your child. Fenced yard, meals and smacks included.
4. Dog for sale: eats anything and is fond of children.
5. Man wanted to work in dynamite factory. Must be willing to travel.
6. 3-year-old teacher needed for pre-school. Experience preferred.
7. Mixing bowl set designed to please a cook with round bottom for efficient beating.
8. Dinner special - Turkey $2.35; Chicken or beef $2.25; Children $2.00.
Wednesday, March 15, 2006
Skjorta och slips
I eftermiddags hade jag turen att höra att en klasskompis skulle till Myrorna, så jag hängde på. Inte ofta man kan få sällskap dit annars.
Tänkte att jag skulle titta om de hade några cardigans i samma stil som min blåa, men det fanns inget sånt alls. Myrorna här håller tyvärr ganska låg klass på sitt utbud. Skulle därför gärna bege mig till second hand-affärerna i Stockholm. Där kan de det här med good vintage vad jag har förstått.
Efter lite letande gjorde jag ändå två fynd, en skotskrutig halsduk och en röd paisleymönstrad slips för 15 kronor styck. Halsduken kommer passa fint till min mörkgröna kappa och slipsen ska vara till en skjorta från Cheap Monday som jag beställde när jag kom hem. Detaljer är också roliga att shoppa. :)
Tänkte att jag skulle titta om de hade några cardigans i samma stil som min blåa, men det fanns inget sånt alls. Myrorna här håller tyvärr ganska låg klass på sitt utbud. Skulle därför gärna bege mig till second hand-affärerna i Stockholm. Där kan de det här med good vintage vad jag har förstått.
Efter lite letande gjorde jag ändå två fynd, en skotskrutig halsduk och en röd paisleymönstrad slips för 15 kronor styck. Halsduken kommer passa fint till min mörkgröna kappa och slipsen ska vara till en skjorta från Cheap Monday som jag beställde när jag kom hem. Detaljer är också roliga att shoppa. :)
Tuesday, March 14, 2006
Fuck fucking fuck
Det finns tre saker som tynger mig ikväll:
1. Armen
2. Sveket
3. Avundsjukan
På min hemliga lista finns det fyra.
1. Armen
2. Sveket
3. Avundsjukan
På min hemliga lista finns det fyra.
Sunday, March 12, 2006
Vilken pärs!
Igår kväll blev det lite dramatiskt. Jag hade jobbat till tio och skulle sedan in till stan för att träffa Johanna och det gamla vanliga grabbgänget. Hade stressat som bara den för att hinna med bussen men som vanligt fick jag springa.
På vägen till busshållsplatsen halkade jag på en isfläck och ramlade på rumpan rätt ner i gatan. Först kände jag bara smärtan i rumpan och låg en stund innan jag kunde resa mig upp (tur att det inte kom någon bil just då). Vad jag inte tänkte på då var att jag hade tagit emot mig med högerhanden. Men just då kändes det mest i rumpan.
Allt eftersom kvällen gick svullnade min arm upp och till slut var den fixerad i en viss ställning så att jag varken kunde böja uppåt ellet neråt. Jag kunde inte använda högerhanden eftersom det gjorde ont i armen så Johanna fick assistera mig lite. Jag kände mig lite halvt handikappad med armen i en sådan position som att jag var beredd att ta i hand med första bästa människa :P
Sedan när vi skulle hem fick jag lite hjälp av en snäll vakt som fick på mig jackan men det var besvärligt att få på sig vantarna. Han sa att jag borde söka läkarhjälp eftersom det kunde vara en fraktur. Jag kände att jag bara ville åka hem och sova.
När jag äntligen kom hem så kände jag att det var onödigt att väcka mamma och pappa, för jag hade inte så värst ont. Jag lade mig och försökte sova, men efter två timmar utan sömn kände jag att jag inte stod ut längre så jag började storböla. Jag vågade inte röra på mig så jag hoppades att de skulle höra mig, men inget hände. Så till sist gick jag upp och då fick jag en värktablett och en kudde under armen. Sedan gick jag och lade mig, det kändes mycket bättre och jag somnade efter ett tag.
I morse kändes det lika skumt i armen, så mamma ringde till en läkare på hennes mottagning som var jättegullig och ordnade en remiss til röntgen på en gång. Tack vare honom slapp jag sitta och vänta inne på akuten utan vi åkte direkt till röntgen.
De fick ta ett par bilder och sedan gick vi till akuten där de konstaterade att jag inte hade några benskador, bara en vätskefyllning i armbågen. Det var precis vad jag ville höra! Skönt att inget var brutet och att jag inte hade fått någon spricka. Jag ville verkligen inte ha något gips, så det känns skönt att jag slapp.
Nu är det fortfarande svårt att böja armbågen, men jag har inga problem med att skriva såhär eftersom armen hålls i en position där det inte gör ont. Skönt att jag är ledig imorn så att jag kan ta en extra vilodag. Det tror jag att jag behöver efter ett dygn som detta.
Over & Out
På vägen till busshållsplatsen halkade jag på en isfläck och ramlade på rumpan rätt ner i gatan. Först kände jag bara smärtan i rumpan och låg en stund innan jag kunde resa mig upp (tur att det inte kom någon bil just då). Vad jag inte tänkte på då var att jag hade tagit emot mig med högerhanden. Men just då kändes det mest i rumpan.
Allt eftersom kvällen gick svullnade min arm upp och till slut var den fixerad i en viss ställning så att jag varken kunde böja uppåt ellet neråt. Jag kunde inte använda högerhanden eftersom det gjorde ont i armen så Johanna fick assistera mig lite. Jag kände mig lite halvt handikappad med armen i en sådan position som att jag var beredd att ta i hand med första bästa människa :P
Sedan när vi skulle hem fick jag lite hjälp av en snäll vakt som fick på mig jackan men det var besvärligt att få på sig vantarna. Han sa att jag borde söka läkarhjälp eftersom det kunde vara en fraktur. Jag kände att jag bara ville åka hem och sova.
När jag äntligen kom hem så kände jag att det var onödigt att väcka mamma och pappa, för jag hade inte så värst ont. Jag lade mig och försökte sova, men efter två timmar utan sömn kände jag att jag inte stod ut längre så jag började storböla. Jag vågade inte röra på mig så jag hoppades att de skulle höra mig, men inget hände. Så till sist gick jag upp och då fick jag en värktablett och en kudde under armen. Sedan gick jag och lade mig, det kändes mycket bättre och jag somnade efter ett tag.
I morse kändes det lika skumt i armen, så mamma ringde till en läkare på hennes mottagning som var jättegullig och ordnade en remiss til röntgen på en gång. Tack vare honom slapp jag sitta och vänta inne på akuten utan vi åkte direkt till röntgen.
De fick ta ett par bilder och sedan gick vi till akuten där de konstaterade att jag inte hade några benskador, bara en vätskefyllning i armbågen. Det var precis vad jag ville höra! Skönt att inget var brutet och att jag inte hade fått någon spricka. Jag ville verkligen inte ha något gips, så det känns skönt att jag slapp.
Nu är det fortfarande svårt att böja armbågen, men jag har inga problem med att skriva såhär eftersom armen hålls i en position där det inte gör ont. Skönt att jag är ledig imorn så att jag kan ta en extra vilodag. Det tror jag att jag behöver efter ett dygn som detta.
Over & Out
Subscribe to:
Posts (Atom)