Igår kväll blev det lite dramatiskt. Jag hade jobbat till tio och skulle sedan in till stan för att träffa Johanna och det gamla vanliga grabbgänget. Hade stressat som bara den för att hinna med bussen men som vanligt fick jag springa.
På vägen till busshållsplatsen halkade jag på en isfläck och ramlade på rumpan rätt ner i gatan. Först kände jag bara smärtan i rumpan och låg en stund innan jag kunde resa mig upp (tur att det inte kom någon bil just då). Vad jag inte tänkte på då var att jag hade tagit emot mig med högerhanden. Men just då kändes det mest i rumpan.
Allt eftersom kvällen gick svullnade min arm upp och till slut var den fixerad i en viss ställning så att jag varken kunde böja uppåt ellet neråt. Jag kunde inte använda högerhanden eftersom det gjorde ont i armen så Johanna fick assistera mig lite. Jag kände mig lite halvt handikappad med armen i en sådan position som att jag var beredd att ta i hand med första bästa människa :P
Sedan när vi skulle hem fick jag lite hjälp av en snäll vakt som fick på mig jackan men det var besvärligt att få på sig vantarna. Han sa att jag borde söka läkarhjälp eftersom det kunde vara en fraktur. Jag kände att jag bara ville åka hem och sova.
När jag äntligen kom hem så kände jag att det var onödigt att väcka mamma och pappa, för jag hade inte så värst ont. Jag lade mig och försökte sova, men efter två timmar utan sömn kände jag att jag inte stod ut längre så jag började storböla. Jag vågade inte röra på mig så jag hoppades att de skulle höra mig, men inget hände. Så till sist gick jag upp och då fick jag en värktablett och en kudde under armen. Sedan gick jag och lade mig, det kändes mycket bättre och jag somnade efter ett tag.
I morse kändes det lika skumt i armen, så mamma ringde till en läkare på hennes mottagning som var jättegullig och ordnade en remiss til röntgen på en gång. Tack vare honom slapp jag sitta och vänta inne på akuten utan vi åkte direkt till röntgen.
De fick ta ett par bilder och sedan gick vi till akuten där de konstaterade att jag inte hade några benskador, bara en vätskefyllning i armbågen. Det var precis vad jag ville höra! Skönt att inget var brutet och att jag inte hade fått någon spricka. Jag ville verkligen inte ha något gips, så det känns skönt att jag slapp.
Nu är det fortfarande svårt att böja armbågen, men jag har inga problem med att skriva såhär eftersom armen hålls i en position där det inte gör ont. Skönt att jag är ledig imorn så att jag kan ta en extra vilodag. Det tror jag att jag behöver efter ett dygn som detta.
Over & Out
No comments:
Post a Comment