Jag är så rädd för att bli ensam. Att folk ska tröttna på mig och mitt pladder och bara sluta vilja träffa mig. Jag känner mig så osäker på om folk vill träffa mig eller inte. Borde inte lita på folk, inte så snabbt som jag har gjort förut. Sedan vet man plötsligt inte vart man har dem. Vän eller inte? Det är svårt att veta. Det känns märkligt, det gör det. Att man kanske måste försöka undvika de som har svikit en när man ser dem på stan.
Och jag undrar om det är mig eller dem det har varit fel på. Humöret avgör i vilken vågskål tyngden ligger.
Varför uppskattar man inte mig som person? Är jag inte värd det?
No comments:
Post a Comment