Mikrofonkåt

Idag var jag på Musikbörsen och tjackade en ny mick. Runt 500-lappen kunde jag tänka mig att betala, för billigare sångmickar finns i alla fall inte. Och det blev en riktigt fin en från Shure, det märket är absolut bäst när det gäller sångmikrofoner. Så nu är det bara att börja spela in igen. Yeah! :D

Ett plus är också att jag fick ett fint fodral i konstläder till, med Shure-loggan på. Där ska jag numera ha mina pennor. Stylish deluxe. :)

Anledningen till att jag köpte en ny mick var att när jag spelade in med den gamla så lät det som att man sjöng i en burk. Inte bra. Brorsan som lirar själv och spelar in mycket har gett mig rådet att plugga in både micken och gitarrsladden där bak på datorn för att det blir bättre ljud då. Men döm om min förvåning när ljudet i den nya micken lät lika burkigt som förut. Tji fick han! Så nu pluggar jag in där fram istället. Den gamla micken kanske fungerar finfint, men hey, den här nya lär ha minst tio gånger bättre ljud. Så det är inte hela världen. Får se vad det blir av’et sen. Den som lever får se.

På eftermiddagen lade vi in word-dokumentet med kokboken på en skiva som vi sedan lämnade till tryckeriet. Efter att ha fixat lite var vi nöjda, och jag tror att det kommer bli jättesnyggt. Längtar tills jag får hålla det första exet i handen....
Jag tycker i och för sig att det nya omslaget är ganska töntigt eftersom vi försöker stå som Charlie's Angels och se stenhårda ut med köksredskap som vapen (min idé dock). Men jag hoppas att det bara är jag som tycker så. Jag är glad att alla tre blev nöjda till sist, i förrgår kändes det i stort sett omöjligt. Nu är det bara den där satans rapporten kvar att skriva. Usch!

Over & out.