Frida jobbar på pub

Hallå, det var Frida här...de senaste dagarna har det hänt...väldigt mycket, så jag vet inte riktigt vart jag ska börja. :P
I onsdags hade vi i alla fall våran första dag på jobbet. Vid tio samlades vi nere i puben och hade genomgång med Mark om det mesta vi behöver veta om jobbet och allting runtomkring. Eftersom jag och Matilda inte kunnat bestämma oss för vem som skulle jobba vart hade Mark och Hayley bestämt att Matilda skulle jobba i köket och jag i baren. Det skulle ta ett bra tag innan vi kunde få byta eftersom man inte kommer in i rollen förrän efter ett par månader. Vi som hade hoppats på att få köra en vecka och sen byta. Men nu blir det inte så. Känns hyfsat skönt för mig men jag tycker synd om Matilda som hittills bara fått diska mängder med disk och göra baguetter. Hoppas att det ändrar sig snart.
Jag trivs rätt bra med att stå i baren, jag uppskattar all kundkontakt eftersom det är väldigt trevliga gäster här. De lokala gubbarna är särskilt snälla, de kommer in och så sitter de och dricker öl hela kvällen. På dagen är det bra att de sitter i baren för då får jag träna mig på kassa-apparaten i lugn och ro. Jag har aldrig hanterat en sån förut.
Puben har en trevlig atmosfär tack vare att man inte får svära eller bete sig aggressivt för då åker man ut på en gång. De har också som policy att inte servera för berusade människor, minderåriga, poliser i tjänst och prostituerade. Vi har inte sett några prostituerade än (förhoppningsvis slipper vi detta) men enligt Mark finns det två porrstjärnor bara här i samhället. De är nog inte så svåra att känna igen haha...

Första kvällen var dock skitjobbig, jag hade ingen koll på nånting var hela tiden tvungen att fråga Mark som sprang omkring som en skållad bäver. Det var stundtals väldigt mycket folk så till sist insåg jag att jag skulle bli tvungen att börja ta hand om kunderna själv. Det var jätteläskigt med det gick rätt bra ändå. Jag har fått höra att Mark har ett kokande temperament och lätt stressar upp sig och det märktes tydligt första kvällen. Dessutom är han ju min chef och ganska petig med att man ska göra vissa saker på hans sätt. Så man blir lätt nervös av att jobba med honom, särskilt när man är ny.
De andra jag jobbar med är Kate, Emma och Hannah och de är jättesnälla alla tre. Det var jag och Kate som hade baren igår, hon kallar mig för "darling" hela tiden. Det är inte helt ovanligt här, men alla gör det såklart inte. Hon är en sån som säger det till alla och jag tycker det är ett trevligt sätt att prata på. Sen reagerar man ju inte lika mycket heller eftersom det inte är på svenska som hon säger det. Alla är hjälpsamma och förstående här så det känns som att man har haft tur. De verkar tycka att det bästa sättet att lära sig något på är att göra det helt själv. Så när jag har fixat en egen ordetr med både mat och dricka och kanske till och med kortbetalning känner jag mig stolt. Jobbet är egentligen inte så svårt, det är bara det att det kan vara väldigt stressigt ibland. Jag har aldrig jobbat med kunder på det här sättet. Men det känns som att jag kommer att få grepp om allt snart.

En intressant sak som har hänt är att jag på en dag bytte min dialekt från den amerikanska, som jag alltid har pratat, till den lokala brittiska. Jag gillar det inte så mycket, för brittiskan är enligt mig mer hård och konservativ (fast ibland kan den låta ganska gullig) men man får ju ta seden dit man kommer som det sägs. Då känner man sig mer som en del av arbetsplatsen och även samhället. Jag fick också beröm av de lokala gubbarna som ansåg att jag pratade bättre engelska än många i byn, haha sure.
Men som sagt, jag är inte helt överförtjust, särskilt inte eftersom den fastnar i huvudet på mig. När jag försöker säga något med amerikanskt uttal är det istället ord med brittiskt uttal som kommer ut. Men det är väl bara att jag isolerar mig med en massa amerikansk tv när jag kommer hem. Dagens I-landsproblem.

Nu ska jag snart gå ner i baren och jobba min första fredagkväll tillsammans med Hannah.

See ya, lads and lasses!

This is England Baby

Nu är vi då i Corsham, som ligger utanför Bath. Ett mycket trevligt ställe med många söta små hus i typisk engelsk stil (me like). Vi bor på övervåningen på The Hare & Hounds, puben som också är vår arbetsplats. Vi har varsitt stort rum (dubbelt så stort som mitt hemma) med egen tv (Matildas är en stor widescreen) och dvd. Inredningen och standarden är enkel men det är långtifrån så skabbigt som jag var rädd att det skulle kunna vara. Dock krävdes det lite städning innan vi kände oss bekväma, kaustiksodan är vår bästa vän ;)

Efter Matildas födelsedagsfest i lördags sov vi en timme och sedan var det dags att åka iväg. Vi sov i bilen till Resecentrum, på bussen till flygplatsen och lite på planet. Vi sov faktiskt lite under varje resdistans, men ändå var vi sjukt trötta när vi kom till Matildas syrra Malins radhus i Upton Park. Hon hyr av en sydafrikan och bor där tillsammans med honom, en estländsk tjej och en norrländsk tjej vid namn Lima. Det var ett mysigt men ganska trångt hus, radhusen i England är ofta det eftersom de är så sjukt smala.

Först när vi kom dit så sov vi bara i typ två timmar. Sen åkte vi in till London och käkade Ben & Jerrys vid Leicester Square, sjukt gott!

Sen åkte vi tillbaka till Upton Park och handlade lite mat och sen tog vi vårt pick och pack för att ta bussen till Corsham från Victoria Street Station. Det var lättare sagt än gjort och vi fick stå i en biljettkö och stressa upp oss eftersom det var fem minuter kvar tills bussen skulle gå. Men vi hann.

När vi kom fram till busshållsplatsen kom ägarna Hayley och Mark och mötte oss, puben ligger nämligen precis bredvid. Sen pratade vi lite med dem och sen fick vi se våra rum. Mark och Hayley bor också på övervåningen med sin 3-årige son men jag och matilda bor ändå lite avskilt och har eget kök och badrum med dusch.Vi fick ledigt igår och idag, så de senaste två dagarna har vi tittat oss omkring och köpt mat och arbetskläder. Igår hittade vi en jättebillig outletshop nere i centrum och idag har vi varit i Chippenham som är den närmaste staden (ca 40 000 invånare) .

Nu sitter jag i köket och ska strax låta Matilda blogga (jag har ockuperat hennes dator ett tag nu) och sen ska vi gå ner i puben och prata lite med folket.

Ha det så gott vänner!

Puss

Up, up and away

Nu ska jag ut och flyga. Vi hörs!

Lillasyster får cred

Igår var jag på bio med David och såg "This is England". Bra filmat, bra regisserat, grymt spelat av samtliga. Den kändes som en dokumentärfilm från 80-talet och det var en fröjd att se alla snygga (och galet fula) kläder och frisyrer. Förbannat bra film, så se den!

David hade på sig jorden skönaste pjucks, ett par glittriga schlagerboots som egentligen var till för tjejer men de klädde honom verkligen perfekt. Det var cleant. Way to go mister!

Just ja, poängen med denna blogg skulle ju vara att berätta vad som hände innan bion. Jo, jag skulle möta upp brorsan utanför deras repa eftersom han skulle hjälpa mig att byta strängar på min nya begagnade gitarr som jag tänkt ta med mig till England (efter brorsan utlåtande efteråt är jag inte längre så säker på detta). När jag kom dit hade brorsan inte kommit men där stod trummisen och basisten i hans band. Basisten hade inte sett mig sedan jag var 14 kanske och trummisen hade aldrig träffat mig överhuvudtaget. Det första jag får höra är "Ska du repa med oss idag?". Haha, tänkte jag...inte riktigt va. Sedan tyckte trummisen att jag skulle vara med nån gång och lägga körer, men eftersom jag är allmänt skeptisk till kvinnoröster i metalmusik sa jag att jag var lite tveksam.

Jag hade en riktigt trevlig stund med de två herrarna. De hävdade att min bror nu var "hennes storebror" istället för att jag är "hans lillasyster" vilket jag alltid känt mig som. Jag har gått om honom i lokalkändisfighten alltså :P

De var också ganska chockade över att bli helt överkörda av mitt prat, de känner ju båda mina syskon och ingen av dem är särskilt talför om man säger så. Skönt att känna att man inte är familjens svarta får, haha...

Idag har jag spelat på jobbet, och det gick bra trots att jag var skeptisk innan. Fasiken vad det har rivit i halsen nu, men jag tror att jag blir frisk snart. Radion spelar dansband på finska och allt är som det ska vara.

Ta hand om er vänner!

Dagens låt: Sean Kingston - Beautiful Girls

Helg med buddies, tatuering och rockklubb

Well, bättre sent än aldrig (finkan, vad det uttrycket passar bra in på mig haha). Här är lite om helgen som var:

Fredag - Håret åkte av! Ja, inte allt men mer än halva längden... Jag satt hos frisören och märkte inte ens att lockarna föll, så glad var jag att bli av med skiten. Aldrig mera permanent säger jag bara! Känns skönt att ha tillbaka sin gamla hårkvalité igen, mjukt som det ska vara. Och jag måste nog säga att det var mitt allra bästa klipp, för jag trivs verkligen i min frisyr. Känns riktigt nice. :)

Sedan stressade jag runt på stan likt en duracellkanin på speed (cred åt Betnér för det utrycket) och glömde att både äta och dricka fast det var nästan hundra grader. Så sen blev det shorts när man kom hem.

På kvällen tog jag och David bussen till Den Kungliga Hufvudstaden för helgens händelse: Stockholm Ink Bash på Münchenbryggeriet. Sanna babe som vi skulle hänga med och sova hos mötte oss på centralen och därifrån åkte vi direkt ut till hennes lilla mysiga källarlägenhet i Årsta. Där blev det inte så mycket annat än att hänga, äta och sova eftersom vi var så trötta efter dagen som varit. dessutom var jag sjukt nervös inför morgondagen då jag äntligen skulle få tatueringen färdig.

Lördag - Vi gick upp vid 9. Jag skulle visserligen inte tatueras förrän 12 men jag ville vara ute i riktigt god tid, jag är alltid fruktansvärt seg så det behövdes. Efter frukost och lite fix begav vi oss in till stan. Det blev ett kärt återseende i båset hos Allan och Amalie, de är så himla snälla och trevliga att man alltid känner sig välkommen. Nick verkade också glad som vanligt trots att han blev lite inträngd i sitt hörn. Jag var som vanligt jättenervös men när vi började prata lite kändes det bättre. Tur att Sanna och David var med, det kändes skönt.

När jag kom satt det en tjej i båset bredvid och blev tatuerad, en typisk fjortisbrud med blont hår och för hård solariebränna (nu ger jag fan i att jag är fördomsfull, läs vidare ni bara). Hon satt och blev tatuerad i svanken, en jätteful liten tribal med ett hjärta mitt i. Jag hör tatueraren säga "Du är snart färdig, gumman", och medan hon sitter och kvider. Då drar jag upp linnet och blottar mitt fläskiga svankprojekt och tjejen utbrister "Fy fan alltså, en sån där stor skulle jag aldrig vilja göra, man skulle ju typ dö". Allt detta insåg jag först efteråt eftersom jag just då var så inne i mig själv att jag knappt tänkte på vad som hände runt omkring. Men jag ägde den fjollan. Ha!

Sen föll jag in i min vanliga dvala de första 10 minutrarna (Allan hade sagt att allt skulle ta 10 minuter men det blev snarare 35), jag var helt okontaktbar med fast blick och fladdrande näsborrar enligt Sanna. Men efter det kickade adrenalinet in och jag satt till och med och skrattade så att han fick säga åt mig att sitta still när han gjorde det sista. Adrenalin är trevliga saker.

Efter att jag blivit inplastad och klar gick vi ut på stan och åt god mat, det fotades och spatserades omkring. Sedan åkte vi tillbaka till Årsta igen och tog det lugnt. Jag var fortfarande nervös, för på kvällen var det ju tävling som gällde. Jag hade anmält mig till Best Old School som skulle gå av stapeln kl. 21.00.

Vi var där i god tid för att Allan skulle kunna kolla så att allt såg okej ut. Jag träffade en sockersöt norsk kille i båset som hade gjort sin första tatuering någonsin den här dagen. Allan hade gjort en revolver med rosor i klassiska färger på insidan av hans överarm, 4 timmar hade det tagit (galet!). Den var riktigt snygg så han skulle tävla han också. Det var han och jag som skulle tävla för The Uncle.

Innan Best Old School var det ett litet event i form av fyra plastiga Slitz-brudar som spraymålades av olika tatuerare. Samtliga hade silikoninlägg i brösten. Lokalen var fylld till 80% av män och alla stod bokstavligen och råglodde vilket fick mig att må illa. Som om de skulle utgöra någon slags mall för svenska tjejer (ni som har sett affischen förstår nog vad jag menar). Uschaan!

Men sen var det då äntligen dags. Jag var jätteskakis men glad (alltid kul att visa upp sig är det ju ändå). Jag stod ganska långt bak i kön av 25-talet tävlande. Tyvärr kunde man inte se de andras tatueringar där jag stod, det var lite trist. Jag kände mig rätt nöjd över att få stå länge hos juryn, de studerade verkligen tatueringen ett bra tag innan jag gick vidare. Sedan fick jag gå upp igen och bli bedömd tillsammans med en kille som hade en lite dolk på armen. Då tänkte jag att "tänk om det här är om första eller andraplatsen". Men efter att killen med dolken ropats upp som trea tänkte jag att jag kom väl fyra ändå. Fast jag var inte helt säker.

Det var väldigt roligt när den norske killen ropades upp som tvåa, det var ju hans första tatuering och han hade inte alls räknat med att vinna så jag blev glad för hans skull. Förstaplatsen gick till en tjej som hade vanliga rosor på överarmen, det var fint men inte så speciellt om ni frågar mig. Själv slutade jag som fyra. Kände mig lite besviken men ändå glad över att norsken tog hem andrapriset. Allan blev också glad för sitt pris trots att det liknade en dildo i glas. En av domarna kom fram till mig efter tävlingen och sa att jag inte skulle bli ledsen över att jag inte vann. Han tyckte att min var bäst men enligt de andra domarna innehöll min för mycket nya färger, så det var därför jag kom fyra. Samma jury som bedömt en old school som trea i new school-klassen dagen innan...

Dock var det många som var intresserade av min tatuering, flera som kom fram och ville ta kort och frågade lite och sånt. Det var jättekul. En kille fotade privat men också för Scandinavian Tattoo (den suger!!!), men jag lät honom ta en bild ändå. Är man kamerakåt så är man.




Foto: David




Efter mässan var vi (läs: jag) sjukt peppade på att dra på rockklubb, ett nöje som tyvärr är mig sällan förunnat. Vi åkte till Debaser först, men eftersom det var 20-årsgräns (de andra två var 19) och dessutom jättelång kö så sket vi i det och åkte till Medusa istället som ligger i Gamla stan. Där blev det fullt ös och vi headbangade och skrek oss hesa till bl.a. SOAD, Offspring och Dia Psalma, tillsammans med en galen indier som vrålade i falsett. Han hade sin fru med sig som verkade minst sagt försynt, men vi fick ändå med henne på några låtar. De verkade snälla. Jag träffade också en kille som hade sett mig på mässan och kom fram och berömde min tatuering. han tyckte också att jag skulle ha vunnit sa han. Det var snällt av honom.

Eftersom nattbussarna går så sent i Stockholm så kom vi ända hem till Årsta vid halv fyra. Då var det bara att sova för det behövde vi.

Söndag: Vi sov hyfsat länge och begav oss sen in till stan för att ta bussen hem till Linköping igen. Helgen var riktigt lyckad. Skön musik, sköna människor och tatueringsmässa. :)


Helgens pepplåt nr.1 enligt mig och David: Wolfmother - Woman

Hejdå håret...

...now I'm back in the 50's.

David har fotat. (http://sundrum.deviantart.com/). Tack! :D

Sött sagt

"Du ser inte ut som en påse skridskor och du kan sjunga"

Aldrig mer Attendo!

ÄNTLIGEN!

GRATTIS TUSS 20 ÅR!

"Vi skulle klara vad som helst

Vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig
ska jag anförtro åt dig"

PUSS!

Kömpisar

Jag kommer att sakna dessa två. Massor.

En spontan komplimang

Följande händelse utspelade sig idag:

Jag satt på tåget och hade åkt från Norrköping (spenderade gårdagskvällen på Hugos med Klara och co.), var precis framme i Linköping och skulle gå av. När jag ställer mig upp och går förbi killen som sitter på andra sidan tittar han på mig och säger: "Snygg klänning, förresten". Jag blir helt paff men samtidigt väldigt glad och svarar "Åh, tack!". Då inser jag att jag känner igen honom.
Och, nej, det var inte ett gammalt ragg, det var inte nån kompis brorsa utan det var en kille som gick på Kärna samtidigt som jag gick på Tokarp. Vi gick alltså i samma årskurs men på olika skolor. Så fort jag insett detta kan jag ju inte låta bli, utan vänder mig mot honom och säger "Jag vet vad du heter". Det var roligt att se hur paff han blev när jag sa både hans för- och efternamn. Sedan log vi mot varandra och så var det inget mer med det.

Efteråt slog det mig hur modig han hade varit. Tänk vad många gånger man har tänkt att man ska säga nåt spontant och snällt till en främling men inte vågat. Det är först med lite sprit i kroppen som man möjligtvis kan få ur sig ett "Du är fin". Nu var ju detta inte någon raggningsreplik precis utan bara en snäll och spontan komplimang. Men det gjorde så mycket. Det gjorde min dag. När jag gick på bussen hem log jag för mig själv och kände att jag strålade. Sådan spontanitet är något jag verkligen uppskattar.


Dagens låt: Damien Rice - Cheers Darlin'


P.S. Spelningen igår gick bra för er som inte var där och lyssnade. Men det kommer en demo snart om någon är intresserad.

Demotillverkning, stämband, nervositet och...England

Dagen har varit som sådan:

Med rosslig hals fick jag stå över att sjunga på repet i morse. Vi satt och tillverkade ett otroligt stilrent omslag till demon istället. Imorgon gäller det dock, 14.00 på stationsscenen. Jag är ett vrak redan nu, hur ska detta gå? Shit...men jag överlever nog.
På grund av stämbandsproblemen fick jag också skjuta fram mitt uppträdande på jobbet idag, men jag åkte dit och bjöd på kaffe och kaka istället. Hoppas att jag gjorde någon glad. Arne var där ändå, trots att han visste att jag inte skulle sjunga. Han hade gått dit själv (två kvarter) med rullatorn. Helt sanslöst att man kan vara så pass pigg vid 95 års ålder! :)

Sedan har jag tagit det lugnt hela dagen och försökt hålla käften så gott det går. Jag har hållit mig hemma och börjat tillverka mina egna demo-omslag. Det har sprayats och sprayats och det blir helt sjukt bra! Hoppas att resten av processen blir lika smidig.

För er som inte vet om det kan jag tala om att jag och Matilda börjar ett nytt jobb i England den 3:e september. I Bath närmare bestämt, eller strax utanför. Vi ska jobba på en pub, och jag ber till grus att jag ska klara av jobbet. Gör jag det kommer det förhoppningsvis bli jättekul. Jag ser verkligen fram emot det i alla fall. Yeah! :D

Nåväl, nu ska jag dricka min honungsmjölk, kanske se en film och sedan försöka sova trots klumpen i halsen.

God natt!


Dagens låt (som för övrigt passar väldans bra in på min nuvarande sinnesstämning):

Albert Hammond Jr - Scared

Framtid, nutid, baktid

Ibland när jag är ensam så reflekterar jag en stund och tankarna fastnar på gamla minnen. Ni vet, såna där speciella minnen. Speciella minnen med speciella personer. En del av dem blir man lycklig av att tänka på, andra gör en sorgsen. Men de har en sak gemensamt: man blir väldigt känslomässigt påverkad av dem och sjunker lätt ner i dem. Man minns allt; dofterna, blickarna, rörelserna...tankarna som infann sig vid det där speciella tillfället. Och ibland minns man hur det kändes.
De här speciella minnena har kanske inte varit någon stor bit av ens liv. Några timmar, några minuter kanske. Men de har gjort något med en som stannar kvar. En känsla som får liv på nytt när man tänker på dem, när man minns hur det var.

Jag har fått höra att jag har ett bra minne. Jag glömmer till exempel sällan vad någon har sagt till mig, och när det gäller sådana här speciella minnen så glömmer jag aldrig orden. De har fastnat, etsat sig fast i huvudet på mig.
Jag hoppas att mitt goda minne kommer fortsätta att gynna mig, för en vacker dag kommer allting bara bestå av minnen. Och det är de där speciella, de är de som kommer att påminna en om att man har levt.


Dagens låt: Bright Eyes - First Day Of My Life

The world is an open sea

Nu så, go'vänner, nu ska jag göra som jag sagt. Bloggens design har äntligen blivit uppdaterad efter att Matilda visat mig hur man gör, stort tack! : ) Så nu ser det lite schystare ut här. Jag stör mig dock fortfarande på hur inläggen ser ut. Men det får väl vara. Jag ska försöka uppdatera lite oftare, samt att jag har tänkt att jag ska bli lite mer personlig (utan att det går överstyr) när jag skriver. Hoppas att ni gillar det.

Helgen som gick kan sammanfattas med ett ord: lagom. Detta typiskt svenska ord som ibland bara känns så rätt. För det har verkligen varit lagom.

I fredags var jag och jobbade en sväng och på kvällen bar det av till Norrköping. Där hade jag även befunnit mig dagen innan för att ta tillfälligt farväl av en vän, det var blandade känslor. Synd att man måste skiljas från folk när man precis börjat lärt känna dem och känner att man funkar fint ihop rent personlighetsmässigt. Dock kändes det bra att jag inte blev övergiven den här gången. Nu flyttar ju Sanna bryden också, ingen som överger någon annan där heller men uschalingen vad trist. Lycka till sweet.
Men åter till fredagen ja, den spenderade jag tillsammans med Klara (Emil och Texas var också med på ett hörn) på Augustifesten, d.v.s. marknaden. Vi gick runt ett tag och såg en hel del bröte som fanns till försäljning. Jag föreslog att Klara skulle köpa en t-shirt till Emil med texten "Riktiga män rakar pungen med vinkelslip" (jo, de fanns faktiskt), men så blev det inte :P Hade varit så sjukt cleant och ocleant på samma gång.
Vi gick vidare till Rådhustorget där det fanns en sjukt läskig karusell som jag till sist tvingade mig att åka. Det blev nästan mer G-krafter än jag klarade av, men jag kom ner levande i alla fall. Haha...jag är så feg när det gäller sånt.
Efter det begav vi oss hem till DK (som han hädanefter kommer att kallas, han heter ju som jag ungefär), han hade precis flyttat in till stan igen i en egen lägenhet, en tvåa med kök. När vi kom höll han just på att tatuera en av sina polare, det blev väldigt snyggt. Ett halvpsykedeliskt motiv som påminde mig om Allans ockulta grejer.
Han är fin han. Det är nog allt jag kommer att säga i den här bloggen. Men om det mot förmodan sker något oväntat så lovar jag att jag ska berätta det för er. Damn!
Den kvällen blev inte så lång eftersom jag för ovanlighetens skull inte skulle sova hos Klara utan ta tåget hem. Jag hade ju visserligen varit vaken sedan klockan sex och Klara ville hem och sova så det blev ganska...tja...lagom.

På lördagen tog jag det rätt lugnt på dagen och kvällen spenderades hemma hos Matilda i Åtvidaberg. Inte ofta jag är där, men det borde jag nog vara, haha. Det var nice. Jag hade tagit med mig "Zodiac" med min favorithunk Mr. Gyllenhaal i en av rollerna (Robert Downey Jr. var jag i och för sig också helt tokig i när han var med i Ally McBeal). Tyvärr var filmen en stor besvikelse. 2,5 timmar nästan helt utan spänning. Inte undra på att jag somnade. Efteråt kom vi fram till att det måste ha berott på att filmen bygger på verkliga händelser, och verkligheten är ju oftast ganska trist. Men vi hade ganska trevligt i alla fall.

Idag har det mest varit musik, lite låtskrivning och ett rep med bandet. Nykvarnsfestivalen är nära, och jag kan för nyfikna läsare upplysa om att vi spelar på lördag kl. 14.00 på Stationsscenen. Ni kommer säkert få sms också så oroa er inte. Be there or be square.

Nu ska jag nog se lite "Sex and the city", en fenomenal serie som jag innan endast sett något avsnitt här och var. Den är för bra för det, har jag insett nu när jag laddat hem och börjat titta. Är bara på andra säsongen än so there's plenty of joy to come.

Buenas noches!


Dagens låt: Lasse Lindh - Du skär

Midsommar på Hökhult

I år var det dags att fira äkta midsommar på Elisabeths land, Hökhult. En midsommar med midsommarstång, lekar, en gnutta sprit, jordgubbstårta, nattbad och självfallet ett riktigt trevligt sällskap. Vi var 12 personer (lika många tjejer som killar) som hängde ute vid torpet där det finns el men inget vatten. Vi klarade oss dock rätt så bra ändå. Humöret och stämningen var på topp, vi frossade god mat och sötsaker i mängder och allting var bara riktigt riktigt trevligt.

Först när vi kom dit packade vi upp sakerna, och efter det började vi tillverka den traditionella fallossymbolen. Den blev ganska liten men ganska fin ändå trots att den blev lite sned. Eftersom det regnade så mycket så blev det att vi gjorde den mest för syns skull.

Sedan var det dags för mat, grillat med potatissallad för egen del, det var gott. Till detta skulle det vara nubbe, men eftersom vi inte hade någon så snapsade vi Sannas Bacardi. Det var lite speciellt och inget att rekommendera, haha....

Efter detta var det dags att ta sig an lite lekar som Johan och Sara fixade. Eftersom de ösregnade fick alla stå under en stor presenning när det var dags för luftgevärsskytte, något jag inte gjort sedan tioårsåldern vad jag kunde minnas. Det var riktigt kul att panga ballonger och inte alls särskilt svårt när man fått in tekniken. Efter detta gick vi in och värmde oss en stund innan det var dags för nästa lek. Man skulle springa stafett, äta en kokosboll med händerna bakom ryggen och sedan vissa så snabbt man kunde. Det blev lite hetsigt men det var riktigt underhållande.

Sen gick vi in igen till den varma brasan och lekte flirtleken. Orkar inte förklara vad leken går ut på men det var rätt kul. Vid det här laget (klockan var ungefär två) hade man blivit skapligt trött så då passade det bra med ett nattligt bad i regnet. Kallt som fan var det men det var rätt skönt att bada ändå, konstigt nog. Men inte så skönt som det var att få sätta sig vid brasan efteråt och värma sig. Efter badet var det ingen som orkade vara uppe längre så vid halv fyra var det sovdags.

Idag har vi sovit länge och mest bara slappat runt. Kollat bilder på datorn, åkt båt, fotat som galningar, ätit mat och tårta (som blivit över) och tittat på när de andra har badat. Det var lite trist att åka hem idag för det har verkligen varit en härlig helg. Hoppas att det även blir en kräftskiva därute så småningom, i slutet av sommaren. Yeah!

Puss för fan!

Dagens låt: Caesars - Spirit (igen, eftersom vi drog på den högt i bilen på vägen hem och kände oss odödliga samtidigt som vi var sjukt peppade på våran kommande roadtrip)

The beautiful ones

Foto: Sanna Skerdén

Årets första dopp

Så kan det gå...

...när man släpper hundar lösa i möblerade rum :P

Var på besök hos Klara i Norrköping igår, mycket trevligt var det. Det tyckte Texas också (hennes bassetthound) som glatt stal min ena sko och började tugga på den.

Klara blev lite ledsen, själv blev jag inte särskilt ledsen alls utan skrattade snarare åt det lustiga i situationen. Äh, djur är som de är...de är djur helt enkelt (en mycket filosofisk tanke, eller hur?). Skadan är redan skedd så nu är det upp till mig att laga pjucksen så att de kan användas igen. Lite kul att ha ett par hundbitna skor, som en souvenir ungefär. Haha...Texas was here. :P

På tåget hem fick jag sitta bredvid två medelålders fyllon, varav den ena tyckte att jag var den vackraste flickan han sett på länge. Jo, jag tackar jag. Full eller inte, jag tar det som en komplimang.

Idag fick jag brev från Gotland, jag hade hamnat som reserv. Ytterst märkligt med tanke på att jag gjorde en kanonaudition, plus att det var väldigt få sökande till musiklinjen. Jag slår vad om att de inte gillade min ateistiska image, kristna jävlar (om ni ursäktar uttrycket).

Nåväl, jag ville ändå inte gå på den där skolan ute i obygden.

Dagens låt: Rufus Wainwright - Going to a town

Linköping-Oskarshamn-Gotland-Oskarshamn-Kalmar-Stockholm-Linköping-Köpenhamn-Linköping på fem dagar

Ja, så har mitt liv sett ut sedan i söndags. Först en resa till Gotland och Hemse Folkhögskola för audition, internatboende, sightseeing och lite lillsemester. Det var en trevlig upplevelse, lite lagom sådär. Audition gick finemang och chanserna att komma in ser rätt goda ut, men jag är osäker på om jag vill bosätta mig i lilla Hemse ett år. Jag fick nästan lite klaustrofobi av att bara vara där ett tag. Nä, flickan här är nog född med asfalt i blodet. Vi får se...

Sedan gjorde jag en avstickare till Kalmar för att sova hos Tuss. Det var också mycket trevligt och mysigt, synd att jag inte kunde stanna så länge bara. För redan nästa morgon gick flyget till Arlanda. Därifrån tog jag bussen till centralen och fortsatte därefter med buss till Skeppsholmens Folkhögskola, ett väldigt härligt ställe som jag verkligen hoppas att jag ska få se mer av i höst. Audition och intervjun kändes bra och lärarna var jättetrevliga. För att inte tala om det perfekta läget i hamnen mitt i Stockholm City. Jag är sjukt peppad på Skeppsholmen nu :) Håll tummarna!

Sedan blev det buss hem för att sova av sig innan det var dags för nästa resa. Imorse tog jag tåget från Linköping till Köpenhamn, för att för tredje gången besöka Conspiracy ink och Uncle Allan. Mitt enorma korsryggsprojekt är så gott som klart i skrivande stund, dock behövs det några "touch-ups" som Allan uttryckte det. Det kändes lite jobbigt bara eftersom han sa så förra gången jag åkte, att det bara var slutfinishen kvar på ungefär en timme. Men icke. Efter två timmar idag är det fortfarande en timmes jobb kvar. Det blev stressigt också så jag höll på att missa tåget, men Amalie var gullig och ringde efter en taxi åt mig så jag hann. Men innan dess...fy fan...smärta och stress hör definitivt inte ihop! Men what the hell, det blir otroligt fint hur som helst. Jag låter Allan hålla på tills han är nöjd. det är bra att han är så noggrann som han är. Nästa gång har vi dessutom bokat in oss på Stockholm Ink Bash så Allan föreslog att jag skulle ställa upp och tävla med den i "Best Old School" och efteråt ska han piffa till det sista. Det är ingen annan än Allan som ser att den inte är helt perfekt. Jag tycker att den är underbar, men det är jätteviktigt att han är nöjd också. Så nu får det bli så. Hoppas att jag har hunnit flytta till Stockholm när mässan är i slutet av augusti. Det hela blir så mycket smidigare då.

Så nu sitter jag här med en mosig och geggig rygg, galet trött efter allt resande men vid gott mod. Det är härligt att få komma ut lite, det ger mig energi också. : ) Och sen finns det ju lite andra saker i huvudet, vi får se hur det blir med dem...hoppas.

Puss på er!

Dagens låt: Caesars - Spirit

(en låt som får mig att känna mig odödlig)

Miss Madigan's Waltz

Bilden är från Bo Widerbergs film från 1967 med Thommy Berggren och Pia Degermark i huvudrollerna.

Jag skrev en låt idag med inspiration från en gammal kärlekshistoria. Den handlar om den unga dansk-norska lindanserskan Elvira Madigan som rymde från en cirkus för att få vara med sin stora kärlek, den svenske löjtnanten Sixten Sparre. Deras kärlek var förbjuden eftersom han var gift och hade två barn, och dessutom bröt löjtnanten mot lagen när han övergav sitt regemente. Därför var de efterlysta och rymde tillsammans till den lilla ön Tåsinge vid den danska kusten. Efter några veckor när deras pengar tagit slut såg de ingen annan utväg än döden. Sixten Sparre tog sitt tjänstevapen och sköt först sin älskade och sedan sig själv. Hon blev 22 år gammal, han blev 35. Det var sommaren 1889.

Jag vet inte varför, men den här historien fascinerar mig. Kanske för att den är sann trots att den låter som en saga. En ond saga. Hur som helst så blev jag väldigt nöjd med ”Miss Madigan’s Waltz” som låten heter.




Elvira Madigan
( Hedvig Jensen) 1867-1889

Sixten Sparre
1854-1889

Sweet babies

Goodbye Shadow...

...helloooo Ruby! :D

His Madam's Voice

Igår bestämde vi oss för att trotsa det grådassiga vädret och körde en plåtning i Vallaskogen. Därefter promenerade vi omkring i Gamla Linköping och tog lite bilder även där. Resultatet blev riktigt bra trots det trista vädret. Och roligt hade vi :)

Nu blir det miniturné, tre spelningar tre kvällar i rad varav en är i Lund. Snacka om att jag är pirrig! Men det ska bli fruktansvärt roligt också.

Kolla gärna myspacen: www.myspace.com/hismadamsvoice

Twentyone and still breathing...

Jag fick en riktigt trevlig födelsedag. Lite konstigt kändes det visserligen, men gör det inte alltid det nu när man sakta blir äldre och barndomens födelsedagar med tiotalet små söta färgglada paket, serpentiner och en massa ballonger för längesedan är historia.

Väcktes av frukost på sängen av mor och far, kanske var för allra sista gången nu när man planerar att fly hemmet. Men det känns inte som att jag kommer att sakna det nåt värst, jag vill ha ett eget liv nu och det känns bra så. Utan frukostbricka och pappas falsksång på födelsedagsmorgonen.

Jag gjorde världens finaste tårta med bananer, chokladmousse, grädde och godis. Förutom att den såg fin ut var den också hysteriskt god. Man kanske skulle satsa på en framtid i konditoribranschen?

Min världsfina cirkustårta.

På kvällen var det middag med mina ladies på Riva. Maten var lika god som alltid och humöret var på topp. Jag fick många söta presenter också, jag som inte väntat mig att få något alls :P
Lite synd dock att de flesta var tvungna att åka hem tidigt. Men jag och Elisabeth hann fuldansa till årets schlagerhits på Harrys en liten stund i alla fall. Det var roande.

Sanna, Matilda, jag, Tuss och Anna ställde villigt upp när Elisabeth ville knäppa kort.

21 år och inte ett barn som min pappa brukar säga. Lika bra det, tänker jag. :P




Over & out, scream & shout

Årets gräspremiär

Jag vet en som var glad.

Inspelning i Trosa förra helgen

Jag fick äran att hälsa på Calle i Trosa för att spela in lite låtar. Den huvudsakliga anledningen till att jag åkte upp var att jag skulle spela in "Game over" i studio eftersom den ska ligga på soundtracket till "Frankly", kortfilmen som Calle och hans kompis har gjort.

Tåget gick på lördag morgon, så jag var framme vid luchtid ungefär. Först åkte vi och handlade lite mat och sedan bar det iväg till studion. I samma hus som studion bor Calles arbetsgivare Patrik med sin familj. Ett typiskt lanthus med bohemisk charm.

Det tog ganska lång tid att ställa in mickar och ljud på ett sätt som funkade, så det tog några timmar innan vi kom igång på allvar. Först började vi med att försöka spela in "Game Over" men efter några försök så tröttnade jag på den så jag splade in min Perishers-cover istället, "My heart". Den körde vi på en tagning med både sång och gitarr och resultatet blev helt okej.

Sedan ville jag köra en egen låt igen och då blev det "Five inches from your skin". Först spelade jag in gitarren och munspelet och sedan lade vi på sången separat. Sedan kom Calle på den briljanta idén att ha något mer "instrument" som kunde låta på ett charmigt sätt. Eftersom det var en studio för filmljud fanns alla möjliga attiraljer att skramla med. Han hämtade en stor karbinhake som han fäste en liten kedja på och sedan rasslade han sig igenom låten. Då kom jag på att glaskling kanske kunde passa fint också. Så vi hämtade ett kantigt vinglas som jag satt och slog på. Och eftersom glasklingandet blev så bra la Calle på lite cafésorl från SVT's ljudarkiv i början av spåret. Dagen därpå la vi till en liten visp och resultatet blev otroligt mysigt och gulligt. Det låter ungefär som Damien Rice möter Regina Spektor, med lite flummiga ljud och en spröd röst.

På lördagskvällen fixade vi mat, enchiladas, som blev ganska lyckat, inte minst med tanke på att vi var sjukt hungriga eftersom vi glömt bort att äta på hela dagen. Sedan åkte vi hem till Calles mamma som bor med sin sambo i ett stort fint hus i Trosa. Sambon hade fyllt år så det fanns en massa mat över när vi kom, men vi var så mätta så vi tog bara varsin liten whiskey och gick och lade oss.

Vi gick upp vid åtta på söndagsmorgonen för att kunna hinna med så mycket som möjligt. Och vi var riktigt produktiva den dagen. När jag åkte hem från Vagnhärad station hade jag spelat in sju låtar, tre egna och fyra covers. Jag känner mig glad över att ha alla mina favoritcovers inspelade.

Låtlistan:

"Game over"

"Five inches from your skin"

"My heart" (The Perishers)

"Snow (Hey oh)" (Red Hot Chili Peppers)

"Prisoner of Heart"

"Poor young girl's heart" ("Poor young man's heart", Kristofer Åström)

"Don't let the devil ruin it all" (Timo Räisänen)

Min bror är blind

Ja, det stämmer. Eller i alla fall tillfälligt. Han har opererat båda ögonen med laser idag. Vilket jag inte hade den blekaste aning om förrän jag fick se honom. Det är som vanligt, människan har en förmåga att aldrig säga någonting om någonting vilket är skapligt irriterande.
Skulle hämta upp honom i stan utan någon särskild anledning, trodde jag. Tills jag klev in på laserkliniken och fick se att han hade solglasögon på sig och fick hjälp av några sköterskor som visade honom vilka ögondroppar han skulle ha. Jag fick leda honom ner för trappan och ända bort till parkeringen där jag ställt bilen. Sedan skulle vi åka hem till honom och hämta lite saker för han ska bo hemma hos oss några dagar nu. Det var lättare sagt än gjort. Brorsan sa att det var första dörren när man kom in och gav mig nycklarna. Jag kliver in genom porten, ser att det står "H Johansson" på dörren (min bror heter Henrik Johansson) och sätter nyckeln i låset. Det är bara det att det inte går att vrida om. Jag försöker en stund och helt plötsligt slits dörren upp av en gubbe med mördarblick som skrikande frågar vad fan jag håller på med. Jag inser att jag gått fel och försöker förklara men han lyssnar inte och skriker en massa fula ord till mig och hotar med att ringa polisen om jag inte går därifrån genast. Jag springer ut så fort jag kan medan jag känner att jag skakar i hela kroppen av chocken. Sedan kommer det som alltid kommer efter skakningarna, jag börjar gråta våldsamt. Jag går tillbaka till brorsan i bilen och han förklarar att hans port är porten mittemot. Jag törs knappt låsa upp dörren av rädsla för att mötas av ännu en skrikande gubbjävel. Men den här gången gick jag rätt. Tacka grus för det. Jag hämtar väskan, låser efter mig och sedan åker vi hem till oss. Nu har jag bäddat ner min bror i min säng, gett honom hans ögondroppar och satt på en ljudbok på kassett som han ligger och lyssnar på. Han har fått ett glas vatten och en hink att ha om han skulle behöva kräkas. Vilket han lyckligtvis inte har gjort än. Jag är hans lilla sjuksköterska idag och det känns rätt bra. Jag tycker om att ta hand om andra människor när de är sjuka eller svaga. Det ger mig något.
Vi får se hur han klarar sig de närmaste dagarna eftersom han kommer att vara tillfälligt blind. Stackarn.

Puss på er!

P.S Snart kommer min tatueringsblogg, håll utkik...


Dagens låt: You Am I - Heavy Heart

Scandinavian Tattoo Magazine

Köpte några tidningar inför min tatueringsresa på torsdag, bland annat Scandinavian Tattoo Magazine. Döm om min förvåning när jag upptäcker min egen tatuering i tidningen. Surprise! :D

Dagens låt: Them Jacks - Turn On My Ego

Mer info om podcasten

Här kommer lite mer information om podsändningen som jag ska vara med i. Jag är alltså utvald att få min låt spelad i nästa sändning :)

"Våra experter från musikbranschen handplockar de bästa låtarna från varje land till en talangfylld poddsändning varje månad. Magiskt. Om du inte har tid med det heller kan du lyssna på Adams och Joes poddsändning varje månad - den innehåller den allra bästa musiken från hela Europa. Enkelt. Håll utkik efter våra nya samlingsalbum med de bästa nya artisterna under de kommande månaderna. "

Och här en text om killen som sänder podcasten:

"Emil Larsson började som bandpromotor innan han startade sin egen byrå 2003. Där jobbade han med över 40 olika band, och efter att ha upptäckt artister som The Sounds, José González, Anna Ternheim och Snook har han utvecklat ett öga (och ett öra) för blivande stjärnor. Emil jobbar nu för Skandinaviens största bolag EMA Telstar, och arbetar med artister som Asha Ali, Blindside och The Deportees utöver att arrangera klubbturnéer, sommarfestivaler och Europaturnéer."

Låter väl bra, eller hur?

Ajöss

Up and going!

Dagen har varit väldigt bra. Började med rep med bandet hemma hos Martin halv ett. Vi höll på i två timmar ungefär och kom på en massa nya idéer. Det går bara framåt och hela tiden känner jag att "fan vad bra vi är!". Vi ska kicka rumpa som förband till Kristofer Åström på Skylten i april! :D Ska bli helt underbart. Tror nästan inte att det är sant...

Sedan gick jag en runda i staden och tänkte att jag skulle gå in i skoaffären en sväng och kika. Ni som känner mig vet att det oftast slutar med ett inköp. Och så även idag. Det blev ett par svarta lackpumps med låg klack. Cleana som de är att ha till svarta smala jeans, nitbälte och t-shirt. Eller till kjol och klänning. Köpte också små rosettclips i silver som man kan sätta på för en pimpad effekt. Mycket sött. Kom på att jag hade ett snyggt hårspänne som är en svart rosett med en döskalleberlock i mitten. Det är för litet att ha som hårspänne så jag tänkte att jag skulle köpa ett till och sedan göra skoclips av dem. Kommer att bli dödligt snyggt (yeah right, haha).

Mina pjucks.

Jag gick också till Bussgodsterminalen för att hämta min gitarr som jag köpt begagnad från Arvika. En Ovation Celebrity med 10 år på nacken. Den har fått namnet Scarlet och är mycket vacker. Jag kan slå mig i backen på att den låter vackert också för micsystemet ser ut att vara ljusår mer avancerat än på min gamla gitarr. Längtar tills jag får höra den uppmickad. Synd att jag inte har någon förstärkare bara :(

Min nya kärlek.

Fick också hem lite andra nya saker idag. Ett paket från Philadelphia och Sailor Jerry innehållandes en väska och två par trosor. Sailor Jerry kan man aldrig få för mycket av! Dessutom fick man med en specialcd med grymt omslag. Skulle gissa att det är mycket punkaktigt och det blir säkert finemang. Ska lyssna inom kort.

Sailor Jerry-skivan.

Hade också fått min leopardklänning som jag köpt på ebay från Australien. Den kommer vara grunden i min scenoutfit (eller en av dem, som mamma sa) tillsammans med en söt underkjol som jag köpte på Misoui häromdagen. Rockabilly = nice.

På kvällen när jag satt och provspelade nya guran ringde plötsligt mobilen. Det var min kusins man Per som är sales och marketingansvarig på Groove. Han pratade om den här hemsidan http://www.music.coca-cola.com/about som är ett samarbete mellan Groove, EMA och iTunes. Man blir medlem på sidan och lägger upp sin demo och varje månad väljs sex akter ut som får sändas i en poddradio. Sedan får några av alla band chansen att uppträda live på Coca colas konserter i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Per ringde mig för att säga att han valt ut mig som en av de sex! Och jag som inte ens reggat mig trots att jag funderat på det. Det här är jätteskoj såklart! Ey, kompis, det går bra nu :D

Puss på er!



Dagens låt: Ryan Adams - Dear Chicago

Ungar är charmiga ibland

Sagt om bröllop och äktenskap:

Vad är giftermål?
- När man får behålla sin tjej och inte behöver lämna tillbaka henne till hennes föräldrar. (Erik, 6 år)

Är det bäst att vara singel eller gift?
- Jag får huvudvärk då jag tänker på sådant. Jag är bara ett barn. Jag behöver inte sånt krångel. (Adam, 7 år)

När är den rätta åldern att gifta sig?
- När jag är färdig med förskolan ska jag hitta mig en fru. (Martin, 5 år)

Hur kan en främling se om två personer är gifta?
- Du måste kanske gissa, men en bra ledtråd är att de skriker åt samma barn. (Sebastian, 8 år)

Vad har din mamma och pappa gemensamt?
- Ingen av dem vill ha fler barn. (Kicki, 8 år)

Hur skulle du fått ditt äktenskap att fungera?
- Säga att hon var vacker, även om hon såg ut som en lastbil. (Rick, 10 år)


Haha, så sött... :)



Dagens låt: Death Cab For Cutie - I Will Follow You Into The Dark

Ser jag ut som en slavdrivare?

Fick det här mailet på helgon idag. Och det är inte första gången jag får ett sådant.

Hmm, är det så att jag ser väldigt kaxig ut eller spammar bara dessa människor alla möjliga tjejer i hopp om att få napp? Och är det någon som nappar? Det undrar jag...

Groove!

ur Groove #1 2007:

"Frida Ljungberg är Darling Kennedy. Hon bor i Linköping och har en magisk röst. Musiken är 'rakt igenom akustisk och avskalad'. Som en kvinnlig José González. Helt fantastiskt superduperhärligt att sjunka in i. En tradition lever vidare genom att födas igen."


Gå in på www.groove.se och läs tidningen i pdf. Om du inte kan få tag på ett riktigt ex förstås. Det här är stort för mig. Riktigt stort. Woah! :D

Puss på er!


Dagens låt: Säkert - Vi kommer att dö samtidigt

Mikrofonkåt

Jag fick en massa fina bilder i ett kuvert med posten idag. Från Laila :)

Rockabilly

Grymt flow

Cocky!

Yeah!

Dagen efter en lyckad spelning...

...så känns det bra. :) Det var inte så mycket folk igår men det var kul att de som kom var där. Tack för ert stöd.

Var en sväng på gymmet i förmiddags och försökte mig på lite armträning. Det gick hyfsat. Men jag tror inte på några spektakulära resultat precis. Jag är nöjd som jag är. Det tycker jag att alla ska vara.

Puss på er!

Dagens låt: Asta Kask - Lilla Frida

The Haunted live på Platens

Foto: Anton Le Clerq, Corren

Det var röj. Det var bra. Men dock lite trist att de lirade mina favoritlåtar i början. Då hade man ju inte så mycket att se fram emot efter en stund. Bäst var alltså "99" och "The medication" om jag får säga mitt.

"En ung man försöker sig redan i första låten på lite nyskapande hardcoremosh och belönas raskt med en högerkrok från den långhåriga hårdrockaren bredvid honom." (Citat från Corren.se)

Det kan straffa sig att försöka sticka ut ibland, haha... Det var bra, för den jobbiga killen höll sig sedan lugn under återstoden av spelningen.

Ett nytt fan

Jag har fått en beundrare: http://www.knutteslogg.blogspot.com/
Känner mig lite chockad men dock väldigt glad över detta faktum.

Puss på er!

Helgen i Kalmar

Jag tog tåget ner till Kalmar i fredags kväll för att hälsa på Tuss. Efter tre timmars resa var jag äntligen framme och blev upphämtad på stationen av Tuss med medföljande rallybil. Det var isigt överallt men vi lyckades stuva in oss i bilen till slut.

Väl framme inspekterade jag hennes lilla boning och packade upp lite saker. Sedan fixade vi lite mat i form av kycklingfilé med vitlökssmör och steakhouse fries. Mycket gott.

Vi orkade inte göra så mycket mer den kvällen utan gick och lade oss hyfsat skapligt.

På lördagen gick vi upp, åt frukost. Det var fint väder ute men jättekallt. Vi tog bilen in till köpcentret giraffen där vi besökte Systemet en kortis. Sen åkte vi till stan där vi hämtade upp Johannas kompis Gurjit som gjorde oss sällskap på en liten shoppingtur innan lunch. Vi skulle luncha med Gurjits bekant Markus och hans kompis Henke, båda brats men hyfsat trevliga trots detta faktum. Markus driver en nattklubb i stan, samma klubb som vi planerade att besöka senare samma kväll. Maten var god, fläskkotlett med gorgonzolasås och klyftpotatis.

Efter maten gick vi ytterligare en liten sväng på stan och sedan sa vi hejdå till Gurjit för att bege oss mot Biostaden. Vi såg "Linas kvällsbok", en film som var både rolig, sorglig och småmysig. Det var lyckat.

Efter filmen åkte vi till Maxi och handlade mat inför kvällen. Väl hemma gjorde vi egen pizza som blev vansinnigt god. Till maten skulle vi dricka flaskan med rödvin som jag fått av min granne på studenten. Tyvärr var vinet inte särskilt gott så vi drack bara varsitt glas och hällde ut resten. Typiskt! Tur att jag inte sparade det till min förlovning som jag hade tänkt, haha...

Sen fixade vi i ordning oss och tog en taxi till nattklubben Ernesto in totale där vi dansade i några timmar. Det var trevligt trots att det inte var någon vidare raggningspotential för min del. När jag finner att en av hundra killar duger åt mig känner jag mig ganska kräsen. Men bara ganska :P

Vi skulle tagit en taxi hem också så jag hade skippat tröjan under jackan. Men när vi ringde så var det en halvtimmes väntetid på en bil, lika lång tid som det tog att gå hem till Tuss. Så vi hade ingen lust att stå still och frysa utan gick hela vägen hem. Fy fan vad kallt det var. Mina lår var röda när vi kom hem. Vilken tur att Tuss hade en hårtork som jag kunde värma mig med :P

På söndagen tog vi det ganska slappt förutom ett besök på gymmet. Det var för övrigt mitt första besök på ett gym någonsin.

Jag är inte mycket för att träna annars men jag tyckte att det var ganska kul så jag tror att jag ska börja lite smått med det. Men vet ju aldrig hur länge intresset kommer hålla i sig men man kan ju testa i alla fall. Det måste vara roligt att träna tycker jag, annars får jag ingen motivation överhuvudtaget.

Efter gymbesöket åt vi en lättare lunch på McDonald's (sallad). Sen åkte vi hem till Tuss och städade och så packade jag i ordning mina saker. Jag hade tur och fick skjuts till tåget.

Resan hem gick bra, det var tur att jag inte åkte tåget igår kväll för då hade två män tydligen börjat bråka så våldsamt att polisen fick komma och hämta dem. Så folk beter sig...

Dagens låt: Eva Cassidy - Kathy's song

Karlar!

Miss Kennedy säger:
karlar alltså!
Johanna säger:
KARLAR KUKHUVEN
Johanna säger:
AGH
Johanna säger:
spö för fan
Johanna säger:
HÅRT
SMISK
Miss Kennedy säger:
ja
Miss Kennedy säger:
eller ja
Miss Kennedy säger:
jättehårt
Miss Kennedy säger:
för är det för mjukt så gillar de det


Givande konversationer på msn...haha :P

Tragedy

Idag grät jag tårar över Denny och Izzie. Jag älskade att se de där två i rutan. Så fina, så härliga, så mänskliga. De var vackrast.
Det sorgliga med allting är att det inte bara händer på tv. Minst lika sorgliga saker kan hända i verkligheten också. Bevare oss för det.


Dagens låt: Brandi Carlisle - Tragedy

In the closet

Jag har ett kattskrälle i min garderob.

En kväll med vin, vänner och underbara Herr Sarcevic

Igår kväll skulle jag till Skylten för att se en av mina favoritartister, Nikola Sarcevic, uppträda. För er som inte har världens bästa namnminne kan jag tala om att han annars sjunger i Millencolin. Ensam kör han lite lugnare stil dock, countrydoftande singer/songwriter-pop.

Det stod på hemsidan att det skulle vara insläpp vid 19. Jag skulle möta upp Sam och hans vänner senare men visste inte när de skulle komma så jag åkte ensam först. Det var kallt och äckelduggade ute när jag kom fram till dörren. Till min besvikelse står det på en skylt att insläppet är försenat till 19.30. Merde! Så jag fick stå där ute i en halvtimme och frysa. Men det var det värt. Sedan när jag kom in kände jag mig lite lost eftersom jag var ensam men jag hittade Lars och Snygg-Johan som hängde i en soffa på cafét. Jag började snacka lite med dem, det var trevligt. Slapp jag vara själv ett tag också. Jag kom på att mitt intresse för Snygg-Johan har avtagit märkbart. Detta eftersom han inte precis är den ödmjuka typen. Dock är han ändå snygg, med sin blonda kalufs och sina tatueringar på armarna. Men inte så snygg att jag tackade ja till att följa med på en öl efteråt. Jag hade ju trots allt bestämt med Sam som jag inte träffat på länge.

Sen efter ett tag hittade jag Sam och hans två vänner Carl-Adam (som är en otroligt begåvad singer/songwriter) och Robert (som bara är allmänt skön). Vi snackade i cafét medan förbandet spelade skrammelpoprock. Det var lite väl skränigt för min smak.
Konserten med Nikola var riktigt bra. Det var trevlig stämning, kärlek och gemenskap i luften. Det är precis så det ska vara.

Jag vet, bilden suger på alla sätt (särskilt eftersom Nikola ser ut att ha clownnäsa, haha!). Men det var bara jag som glömde digitalkameran hemma och tog kort med mobilen. Skäms.

Under konserten kom jag på att jag borde ge en av mina skivor till Nikola. Jag hade tagit med mig några eftersom Sam ville köpa en. Några extra att ha ifall brukar jag ta med mig. Men jag visste inte hur jag skulle gå tillväga riktigt eftersom alla bandmedlemmarna gått iväg. Sam föreslog att jag skulle ge min skiva till killen som sålde t-shirts så jag frågade honom om jag kunde få ge en sak till Nikola. Han pekade på en dörr några meter bort och sa "Gå och knacka på där, det skulle jag ha gjort". Med bultande hjärta gjorde jag precis det och när Nikola stod där framför mig visste jag inte riktigt vad jag skulle säga, men jag sa att jag verkligen hade uppskattat konserten och att jag tycker han är himla bra. Och så lämnade jag över skivan. Han blev glad och tackade. Jag tackade honom för kvällen och när jag sedan vände mig om hade jag ett helt koppel med fans bakom mig som också ville prata med honom. Men jag var först av alla, moahaha! Sjukt stolt.

Sedan bar det av en liten sväng hem till Sam (och Elin, ett sött par). Jag hade inte sett deras lägenhet så det var trevligt. Fint var det med trägolv och högt i tak. Så skulle jag vilja bo. Det var gott vin också.

Så gick vi mot stan, pojkarna skulle ut. Efter att ha diskuterat allt mellan könsord och namn på fiskar var det dags för mig att gå. Lite vinglig bli jag av ett glas vin men jag mådde finfint. Dock inte så pigg på idén att jag skulle upp och jobba igen klockan sex nästa morgon. Men det gick bra idag trots få timmar av sömn. Jag känner mig nöjd och glad med gårdagen. Yeah!


Au revoir, soeurs et frères!


Dagens låt: Nikola Sarcevic - Lock-Sport-Krock

Blågult guld

Dagen har varit lite som ett stort fint rött äpple som man efter en stund upptäcker några maskar i. Arbetsdagen gick som smort, det flöt på bra och var lugnt och trevligt. Sedan när jag kom hem tog jag en liten lugn stund innan det var dags för intervju. Lisa från Groove ringde vid fyra och intervjuade mig för tidningen. Jag kommer att vara med på sidan "Blågult guld" (ja, ni läste rätt), där fyra svenska kända eller okända artister och band väljs ut och intervjuas. Varje band får två mindre bilder i tidningen. Vilken ära! : )
Jag klättrar uppåt sakta men säkert...önska mig lycka till nu för det kommer verkligen behövas.

Idag hade jag inte fått nåt paket. Ganska trist, men jag hade fått ändå tågbiljetterna till Tuss. Nu är det klart. Ska bli skoj! Saknar dig gumman...

Något som kändes tråkigt idag var alla dessa människor. Alla dessa människor som man mer eller mindre behöver. Som inte verkar bry sig om en. Åtminstone aldrig lika mycket som man själv gör. Det är ju så himla roligt att träffas när jag frågar, men gör jag inte det så hör jag inte ett ljud ifrån någon knappt. Det är ju så bra människor annars, när man väl får träffa dem.
Vad fan är problemet? Är jag så hemsk? Är folk för snälla för att säga nej till mig? Eller kanske bara upptagna?Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag känner mig värdelös på grund av detta. Att inte veta vart man har folk. Screw it.


I mitt bröst bultar ett harhjärta.

Dagens låt: Paolo Nutini - These Streets

Blackbird

"Blackbird singing in the dead of night

Take these broken wings and learn to fly

All your life

You were only waiting for this moment to arrive"

Jag fick den här tavlan i present idag. Jag fick den av en vän för att jag sagt att jag tyckte att den var vacker. Kanske bland det finaste jag fått någon gång.

My golden tongue

Det går bra nu som sagt. Bättre dag för dag. Idag fick jag ett mail på myspace från Ulrik på Correns skivredaktion som skrev att de gillade skivan jag skickat och ville göra en recension plus intervju med mig. Han ville också ha med en bild i tidningen. Sjukt kul tänkte jag och ringde upp honom. Under tiden kom jag dock på att jag ska ju vara "Veckans kändis" i Corren imorn och då vara med i både text och bild. Så det blev nog lite mycket på en gång kom vi överens om. Men jag vill ju hemskt gärna ha min recension också, så jag hoppas att den blir av senare. :)

Och jag fortsätter att surfa på vågen, nu ikväll fick jag ett erbjudande från en kompis om att vara med på soundtracket till en kortfilm som han jobbar med just nu. Filmen heter "Frankly" och kommer troligtvis visas på svenska filmfestivaler när den är klar. Andra medverkande artister på soundtracket är bland annat Blues, den gamla rapparen (haha).
Självklart sa jag ja, vilken ära! Det lät riktigt kul, inget dåligt erbjudande. Det kändes ännu bättre när jag fick läsa manuset, det var riktigt bra :) Ingenting är säkert än eftersom det inte bara är min vän som bestämmer, men jag håller tummarna och hoppas på det bästa. Wish me luck pals!


Puss på er!

Dagens låt: Ed Harcourt - This one's for you

Slöläsning

Idag när det var trist och ruggigt ute satt jag inne och bara slappade. Skönt att ha en dag när man inte gör någonting särskilt.
Bläddrade igenom några Veckorevyn som är syrrans genomlästa och fann en lista kallad "Hotties och Notties" alltså de hetaste männen i landet vs de inte lika heta männen.

Till min förtjusning fann jag två bekanta män på Hotties-listan. Den ena av dem har jag firat nyår tillsammans med. Vi hade en trevlig middag i hans hem tillsammans med honom, min vän, flickvännen och hennes syster. För att sedan gå ut på Mölletorget och skåla i champagne. Herrn ifråga ville låna min röda Svea-mössa och jag var mäkta stolt när han satte den på huvudet.

Den andra har jag pratat med under en föreläsning. En mycket stilig man om jag får säga det själv.

Ni får själv lista ut vilka de två männen är :P

Dagens låt: U2 feat. Mary J Blige - One