Det stod på hemsidan att det skulle vara insläpp vid 19. Jag skulle möta upp Sam och hans vänner senare men visste inte när de skulle komma så jag åkte ensam först. Det var kallt och äckelduggade ute när jag kom fram till dörren. Till min besvikelse står det på en skylt att insläppet är försenat till 19.30. Merde! Så jag fick stå där ute i en halvtimme och frysa. Men det var det värt. Sedan när jag kom in kände jag mig lite lost eftersom jag var ensam men jag hittade Lars och Snygg-Johan som hängde i en soffa på cafét. Jag började snacka lite med dem, det var trevligt. Slapp jag vara själv ett tag också. Jag kom på att mitt intresse för Snygg-Johan har avtagit märkbart. Detta eftersom han inte precis är den ödmjuka typen. Dock är han ändå snygg, med sin blonda kalufs och sina tatueringar på armarna. Men inte så snygg att jag tackade ja till att följa med på en öl efteråt. Jag hade ju trots allt bestämt med Sam som jag inte träffat på länge.
Sen efter ett tag hittade jag Sam och hans två vänner Carl-Adam (som är en otroligt begåvad singer/songwriter) och Robert (som bara är allmänt skön). Vi snackade i cafét medan förbandet spelade skrammelpoprock. Det var lite väl skränigt för min smak.
Konserten med Nikola var riktigt bra. Det var trevlig stämning, kärlek och gemenskap i luften. Det är precis så det ska vara.
Jag vet, bilden suger på alla sätt (särskilt eftersom Nikola ser ut att ha clownnäsa, haha!). Men det var bara jag som glömde digitalkameran hemma och tog kort med mobilen. Skäms.
Under konserten kom jag på att jag borde ge en av mina skivor till Nikola. Jag hade tagit med mig några eftersom Sam ville köpa en. Några extra att ha ifall brukar jag ta med mig. Men jag visste inte hur jag skulle gå tillväga riktigt eftersom alla bandmedlemmarna gått iväg. Sam föreslog att jag skulle ge min skiva till killen som sålde t-shirts så jag frågade honom om jag kunde få ge en sak till Nikola. Han pekade på en dörr några meter bort och sa "Gå och knacka på där, det skulle jag ha gjort". Med bultande hjärta gjorde jag precis det och när Nikola stod där framför mig visste jag inte riktigt vad jag skulle säga, men jag sa att jag verkligen hade uppskattat konserten och att jag tycker han är himla bra. Och så lämnade jag över skivan. Han blev glad och tackade. Jag tackade honom för kvällen och när jag sedan vände mig om hade jag ett helt koppel med fans bakom mig som också ville prata med honom. Men jag var först av alla, moahaha! Sjukt stolt.
Sedan bar det av en liten sväng hem till Sam (och Elin, ett sött par). Jag hade inte sett deras lägenhet så det var trevligt. Fint var det med trägolv och högt i tak. Så skulle jag vilja bo. Det var gott vin också.
Så gick vi mot stan, pojkarna skulle ut. Efter att ha diskuterat allt mellan könsord och namn på fiskar var det dags för mig att gå. Lite vinglig bli jag av ett glas vin men jag mådde finfint. Dock inte så pigg på idén att jag skulle upp och jobba igen klockan sex nästa morgon. Men det gick bra idag trots få timmar av sömn. Jag känner mig nöjd och glad med gårdagen. Yeah!
Au revoir, soeurs et frères!
Dagens låt: Nikola Sarcevic - Lock-Sport-Krock
No comments:
Post a Comment