Blågult guld

Dagen har varit lite som ett stort fint rött äpple som man efter en stund upptäcker några maskar i. Arbetsdagen gick som smort, det flöt på bra och var lugnt och trevligt. Sedan när jag kom hem tog jag en liten lugn stund innan det var dags för intervju. Lisa från Groove ringde vid fyra och intervjuade mig för tidningen. Jag kommer att vara med på sidan "Blågult guld" (ja, ni läste rätt), där fyra svenska kända eller okända artister och band väljs ut och intervjuas. Varje band får två mindre bilder i tidningen. Vilken ära! : )
Jag klättrar uppåt sakta men säkert...önska mig lycka till nu för det kommer verkligen behövas.

Idag hade jag inte fått nåt paket. Ganska trist, men jag hade fått ändå tågbiljetterna till Tuss. Nu är det klart. Ska bli skoj! Saknar dig gumman...

Något som kändes tråkigt idag var alla dessa människor. Alla dessa människor som man mer eller mindre behöver. Som inte verkar bry sig om en. Åtminstone aldrig lika mycket som man själv gör. Det är ju så himla roligt att träffas när jag frågar, men gör jag inte det så hör jag inte ett ljud ifrån någon knappt. Det är ju så bra människor annars, när man väl får träffa dem.
Vad fan är problemet? Är jag så hemsk? Är folk för snälla för att säga nej till mig? Eller kanske bara upptagna?Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag känner mig värdelös på grund av detta. Att inte veta vart man har folk. Screw it.


I mitt bröst bultar ett harhjärta.

Dagens låt: Paolo Nutini - These Streets