En sjuhelvetes bra dag! Hallelujah!

När jag sitter här och summerar dagen som varit känns det nästan otroligt. Vilket flyt man kan ha ibland. Ey, det går bra nu. :)

Oh la la, jag måste berätta!

På förmiddagen ringer hemtelefonen. Jag svarar och det är Jörgen Auer från Correns sportredaktion som ringer. Han säger att jag har vunnit första pris i deras jultävling. :) Jag blir såklart jätteglad och får svara på några frågor om mitt så kallade sportintresse...haha...som tur var har jag ju varit aktiv inom idrotten så det blev inte så pinsamt ändå.

Priset som består av fem trisslotter hade han skickat med posten idag, så om jag får dem imorn ska jag skrapa. Fortsättning följer...

Sedan kollar jag mailen. Häromdagen skickade jag iväg ett antal skivor till olika tidningar och skivbolag. Idag hade jag fått ett mail från en Fredrik på Startracks som skrev att det lät väldigt bra men att han var lite mätt på min typ av musik. Synd. MEN, jag hade också skickat skivan till Groove som också mailade ett svar. De skrev att min skiva lät fin och frågade om jag ville vara med på nästa månads prenumerations-cd. Den trycks i 1800 ex och skickas ut till alla prenumeranter samt Pressbyråer. Ni som läser Groove vet också att det i varje nummer står litegrann om alla låtarna och artisterna som är med på cd:n.

Det här är så stort för mig, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Känns underbart bra! :D Håll utkik efter mig.

På kvällen efter jobbet kollar jag mailen igen. Har då fått ett mail från en vän som jag nästintill gett upp. Jag trodde att det var över men just nu vet jag inte. Jag har fått lite nytt hopp i alla fall vilket var mer än jag någonsin kunnat hoppas på innan. Tack för det.

Och vem mer har inte mailat om inte min "lilla" Edelweiss. Som ville träffas på onsdag. Ja, att jag ser fram emot det. :) Jag är en lycklig kvinna. Åtminstone idag.

Puss och kram till er alla!

Dagens låt: Kurt Nilsen, Espen Lind, Askil Holm & Alejandro Fuentes - Hallelujah (live)

Dessa fyra norrmän trollband mig när de spelade i pratshowen "Först och sist" (titta på det här: http://www.youtube.com/watch?v=p_2dZRosKqI) och framförallt blev jag helt betagen av mannen med gluggen (Kurt Nilsen). Hans röst är så jävla underbar att man får gåshud. Tack grabbar, för ännu en fin version av denna fantastiska låt. Trots den här fina versionen med stämmorna så ligger Jeffs ändå i topp, där smärtan och nakenheten verkligen bränner.

Årskrönika 2006

Jaha, så var 2006 över. Åren går alldeles för fort och jag vet inte vart jag tar vägen numera. Men jag hoppas att nästa år blir ett bra år, jag känner nästan på mig att det kommer bli ett jävligt bra år. Ja, tamigfan, som Marit Bergman sjunger:

"This is the year
This is the year it all will happen
It's finally here
I have been waiting all my life"

Men, till saken då. Jag skulle skriva en liten årskrönika har jag tänkt. 2006 var ändå ett hyfsat händelserikt år för mig. På skol- och jobbfronten ändrades inte så värst mycket förutom att jag tog studenten, på kärleksfronten hände i stort sett ingenting alls men på vänskapsfronten däremot var det rena stormen. Djupa dalar men också några riktigt härliga toppar. Det rördes om rejält och just nu känns det tungt och jobbigt hur allting har blivit. Men jag hoppas att det kommer bli bättre. Jag måste tro på det. Annars kommer jag inte att orka. Jag lever på hoppet nuförtiden. Tänker inte längre vara den som bara ger upp när det tar emot. Jag vet att mitt liv är värt mer än så, värt att kämpa för.

Här kommer en liten sammanfattning av året:

Årets Linköpingsbo: Jag
Årets skiva: Regina Spektor - Begin to hope
Årets skiva som inte var från 2006: The Haunted - rEVOLVEr
Årets låt: Elliott Smith - Between the bars
Årets oväntade: Vädret
Årets resa: Prag med klassen
Årets konsert: Juliette and the Licks, Platens Bar (31 oktober) delar platsen med The Haunted i Folkets Park, Huskvarna (15 december)
Årets klädesplagg: Min leopardfuskpäls
Årets vackraste man: Todd Morse
Årets citat: "Jag är väl ingen julklapp heller!" (jag till en okänd kille på Platens som drog i den röda rosetten på mitt linne)
Årets film: Brokeback mountain
Årets alkoholhaltiga dryck: Cognac
Årets helg: Den 21-22 oktober när jag spelade in min demo
Årets möte: Kristofer Åström
Årets kväll: När jag satt i en lånad studio med fyra grabbar en halv natt och bara lirade
Årets röst: J
Årets tv-serie: Grey's Anatomy
Årets hobby: Amatörposering
Årets prestation: Att jag lyckades vinna två tävlingar i Frank i P3 inom loppet av två månader
Årets hemliga crush: A
Årets hemsida: Myspace.com delar platsen med Ebay.com
Årets mest upprörande: Jehovas vittnen och deras dubbelmoral
Årets irritationsobjekt: Pengainsamlarna på stan som överfaller en så fort de ser en (och jag lovar, med mitt utseende ser de mig på hundra meters avstånd)
Årets besvikelse: Maktskiftet
Årets överraskning: Alex
Årets mest saknade: Min Tuss som flyttat till Kalmar
Årets mest somriga: Helgen på Hökhult
Årets julklapp: Ett par mysbyxor
Årets känsla: Kämpaglöd


Det var allt jag hade att bjuda på för den här gången. Gott nytt 2007 mina vänner!


Raketpuss!

Nej tack! (favorit i repris)

Eftersom det var några som fann mitt förra inlägg skapligt underhållande så följer här ett till. Så att jag verkligen kan klargöra för er vilka typer av det motsatta könet som jag finner fjantiga och frånstötande. Dock hade han ett bra band på sin lista (JP).

Ni kanske tycker att jag är lite pryd nu, men faktum är att det finns väl roligare saker än sex att ha som sitt största intresse. Tycker åtminstone jag.

Hur som helst, gott nytt år till er allihop på denna årets sista dag. Hoppas att nästa år blir snäppet roligare än det som varit.

Skål på er!
Puss

Amatörposering och studioinspelning, yeah : )

Dagen började med en sista minuten-bestämd plåtning i en studio i innerstan. Eftersom det blev bestämt med så kort varsel fick vi hitta på idéer snabbt, och det enda jag kunde komma på igår var att jag har ju så hiskeligt många snygga t-shirts. Så därför plockade jag med mig en åtta-nio stycken till studion. Resultatet av plåtningen blev en session som skulle kunna döpas till "Me and my favorite tees" eller något liknande. Jag poserade i och tillsammans med alla mina älsklings-t-shirts och det kändes som att det gick riktigt bra. Fotografen var duktig (konstigt vore det i och för sig annars eftersom han har egen fotofirma) och allt löpte ganska smidigt trots att en propp hade gått i studion. Detta gjorde att vi inte kom igång med att fota förrän efter en och en halv timme. Men när vi väl kom igång slet vi hårt båda två, jag med att hålla poserna så bra som möjligt och ge honom rätt uttryck, och han med att flytta runt på diverse utrustning, mäta ljus och intruera mig. Det blev en tuff dag som amatörmodell, men det var naturligtvis roligt också. Kan nog hända att jag har träningsvärk imorn lite här och var, men det är det sannerligen värt.
Här nedan följer bilderna jag tog för att dokumentera.

A girl's best friend. Här är min lilla loge.

Studion var enligt mig helt gigantisk.

Senare efter plåtningen var det tänkt att vårt lilla band bestående av mig, Adam, Aron, Klas och Kaj skulle sammanstråla och spela in den där låten som vi skrev för ett tag sen. Tyvärr var det bara jag och Adam som kunde komma till studion så vi fick köra lite andra grejer istället. Det blev ett hiphop-beat i grunden som Adam la akustisk gitarr ovanpå, och sedan sjöng jag i stämmor till musiken. Det var tänkt att Adam skulle rappa i verserna, men vi får se hur det blir med det. Jag tyckte att han skulle sjunga istället. :P

Låten blev riktigt bra, en poplåt på svenska om livets filosofi. Det svåra med en sådan låt är att den inte får bli för klyschig, och det är just det vi håller på att jobba på. Men det känns riktigt bra i grunden så det kommer nog bli riktigt fin låt så småningom.

Gangsta Adam var hungrig som en varg.

Dagens låt: Elliott Smith - Ballad of big nothing

Ny kamera!

Idag införskaffade jag äntligen en riktig digitalkamera, och det blev en liten silverfärgad Olympus med 2,5 tums skärm. :) Välkommen till mig.

Tuss ställde villigt upp som motiv till den allra första bilden.

Salem Al Fakir och Marit Bergman spelade sin duett "52 weeks" i Musikbyrån. Vackert.

Julen i bilder

Blästadsskolans skolgård, julaftons morgon kl. 07.34

Jag vet en som blev glad över att få det julpyntat.

Och en som blev glad över att bara få vara julpynt.

Julkortet som jag snickrade ihop och skickade till min käre Morfar via mailen.

GOD JUL!

Ja tack

Det finns pojkar, och så finns det män. Jag vill ha en man. En gentleman.
Inslagen i ett paket med en stor röd rosett på.

Hundscanning?

Ja, jag lovar dyrt och heligt, jag ska inte scanna in hunden... :P

Verkar som att Ica börjar har börjat satsa på hunddagis.

Får man fresta med julgodis i form av...

Risbräck?

Kola?

eller varför inte, en snickers?

Yum...

Felringningen

Jag satt på bussen då det ringde i mobilen. Det var ett okänt mobilnummer så jag svarade och undrade vem det kunde vara.

Jag: Hallå?
Kille i andra sidan luren: Hej, hör du vem det är som ringer?
Jag: Ehhh....näe.
Kille i andra sidan luren: Jaha, då har jag nog ringt fel...
Jag: Har du ringt fel???
Kille i andra sidan luren: Ja...
Jag: Men vem var det du vill prata med då?
Kille i andra sidan luren: Jo, jag sökte efter en Frida Johansson som bor i Malmslätt, men det finns ju fler som heter så där. Jävla Eniro...
Jag: Jag bodde ju i Malmslätt förut men jag bor inte där längre. Hur gammal var tjejen du skulle ha tag på då?
Kille i andra sidan luren: 18
Jag: Jaha, ja då är jag ju lite äldre.
Kille i andra sidan luren: Är du gammelversionen? Haha...
Jag: Ja, jag är 20 så det var nog inte mig du sökte.
Kille i andra sidan luren: Nä.
Jag: Men okej, lycka till, hoppas du hittar henne.
Kille i andra sidan luren: Tack ska du ha, det hoppas jag med.
Jag: Men då säger vi så, hejdå!
Kille i andra sidan luren: Ha det så bra, hejdå!


Det var lite kul att börja prata med en helt okänd människa sådär. Han var trevlig så jag hoppas att han hittar sin Frida.



Dagens låt: The Haunted - All against all

Sömn, någon?

När man ligger och ska sova och hör postbilen utanför som kommer med tidningen, då vet man att man varit uppe länge.



Dagens låt: Ane Brun feat. Teitur - Rubber & Soul

Min egen porrstjärna

Yeah, visst skapar den en mysig stämning i mitt rum?

Fashion à là Norrback

Här är det nu dokumenterat, mitt linne från Camilla Norrback som jag stolt vann i radions Frank.

Håll med om att jag ser otroligt dum ut när jag tar kort på mig själv. I badrummet dessutom.

Den lyckliga familjen?

Skivor, skivor, skivor!

Häromdagen fick jag hem ett helt gäng med nya skivor. Eller, de flesta hade jag ju hört en del av innan, men eftersom jag tycker att en cd-skiva är mycket finare än mp3:or på datorn så beställde jag några stycken som jag länge velat ha.

Det blev följande:

Damien Rice - O

Dropkick Murphys - Sing Loud, Sing Proud!

In Flames - Reroute To Remain

Tomas Andersson Wij - Ett Slag För Dig

Social Distortion - Sex, Love and Rock'n'roll

The Perishers - Let There Be Morning

In Flames - The Soundtrack To Your Escape (digipack)

Hur trevligt som helst : )

Cheers, folks!

Dagens låt: In Flames - Trigger

"Jag tycker inte om dig, Tjockis"

Tiggie och Nisse har ett ganska kärlekslöst förhållande.

Andra roliga katter hittar du på: http://tower.boras.org/cat/

Meow!

Dagens låt: Slayer - Raining Blood

Vinterljus

Den här veckan har jag hunnit ta lite bilder när jag varit ute på jobbet på morgonen. I tisdags var det frost ute men inte i torsdags, dock var det fin himmel båda morgnarna. Det var jag ju bara tvungen att dokumentera.

Jag skäms

Men inte för mig själv, utan för min syster.
Vi var hemma hos min moster i torsdags då hon fyllde år. Min syster hade inte med sig något, inte ens en liten blomma (man behöver ju inte köpa dyra saker, men blir man bortbjuden på mat kan man väl köpa någon liten sak tycker jag).
Sedan när vi skulle äta hade min moster köpt en jättefin (och säkert även dyr) smörgåstårta, och min syster har mage att säga "Men jag kan ju inte äta det där, det är ju ägg i, jag kommer spy". Sedan tog hon lite mat i alla fall, men petade bort varenda räka (och det var inte några få räkor på smörgåstårtan utan väldigt många).
Min syster är 26 år, jag kan inte förstå att hon är det. För hon beter sig som en bortskämd och kinkig snorunge för det mesta.
Suck...

Damien & Damien

De två herrarna Rice och Jurado hjälper mig att klara mig igenom den här långa kalla vintern som väntar.
”9”, ”O” (Rice), ”And now that I’m in your shadow” och ”Rehearsals for departure” (Jurado) är alla fyra helt fantastiska skivor. Det är melankoliskt och akustiskt med gitarr, stråkar, munspel och piano och ovanpå det en vackert sorgsen mansröst. Kan man begära mer?
Det är bara att lyssna och njuta och känna hur det går rakt in i hjärtat. För det gör det verkligen på mig. Den här musiken rekommenderas mycket varmt.

Dagens låtar är därför: Damien Rice - 9 crimes
och Damien Jurado - Hoquiam

Jag ska bli kalenderflicka!

Nu tänker ni säkert, jaha, hon ska göra nåt avklätt inslag i nån okänd kalender. Men det är helt fel. Jag kommer vara fullt påklädd på bilden som kommer att vara med i PETA:s kalender för 2007. För er som inte känner till PETA kan jag berätta att det är en internationell djurrättssorganisation som kämpar aktivt mot pälsindustrin. Varje år ger de ut en kalender på ett tema, och temat för 2007 är ”Ink, not mink”, alltså att tatueringar är betydligt coolare att bära än päls. I den amerikanska versionen medverkar bland andra Pamela Anderson, Tommy Lee och Dennis Rodman.
Jag fick kontakt med en som tyckte att jag skulle vara med i den svenska versionen, och så blir det nu! Här nedan ser ni bilden som kommer att vara med. Det här är hur kul som helst :D

P3-slam, igen!

I torsdags kväll hade jag på Frank på radion när jag stod i köket och lagade mat. Jag lyssnade på inslaget "Sonjas garderob" som varje vecka handlar om mode ur olika aspekter. Den här kvällen handlade det om hur dina kläder uttrycker dina åsikter. De hade besök av en designer i studion, Camilla Norrback, som har designat kläder under konceptet "Eco luxury", dvs ekologiska kläder med en touch av glamour. I programmet skulle de lotta ut ett av hennes linne till den lyssnare som bäst kunde motivera hur det man har på sig uttrycker ens åsikter. Jag drog iväg ett mail på en gång men trodde inte alls att de skulle välja mig. Men när de skulle avslöja vinnaren läste de upp mitt mail! Jag blev så jävla glad och skrek rakt ut, haha.
Jag hade skrivit följande:

"Hej Frank!

Jag brinner för individualitet i klädstilen och visar det genom att klä mig i precis vad jag vill, oavsett vad andra tycker. Om man känner sig snygg i ett plagg så är man det. Punkt.
Dessutom är jag miljövän och tycker att det är viktigt att kunna återanvända saker. Därför frossar jag i bra vintage från både ebay och second handaffärer. Det är häftigt att ett klädesplagg också har en historia.

Frida"

Så snart får jag ett designat Camilla Norrback-linne hem i ett paket. Jag vet inte alls hur det ser ut för det ska bli en överraskning. Jag läntar som attans....wiie!


Puss på er

Den skönsjungande skjortavblåserskan

Yeah, vilken lördagkväll det blev. Och natt också för den delen. Fantastiskt!
Den spenderades tillsammans med Adam och hans goa vänner i den lånade studion på Musikhuset.
Jag gled in vid sjusnåret nånstans och vi lämnade inte huset förrän klockan var närmare tre.

Under de timmarna hann jag med att bekanta mig lite närmare med ett gång tidigare okända människor, spela Worms på tv-spel och mobbas med min manliga motståndare (hehe), spela in min nya låt på både svenska och engelska med både gitarr och munspel (efter det fick jag smeknamnet "Den skönsjungande skjortavblåserskan", haha), äta en hel massa godis och dessutom skriva en sjukt bra rocklåt som vi röjde loss med i studion. Jag upptäckte att min dröm om att bli en lika cool rocksångerska som Juliette Lewis inte alls låg så långt borta som jag trodde. Jag kan tydligen också skrika och yla så att det låter riktigt bra. Fy fan vilken kick det var!
Jag kan knappt hålla mig tills vi ska spela in den ordentligt och slipa till den snyggt. Det kommer bli halvhårt, sexigt och väldigt rock'n'roll. Låter väl underbart, eller hur?



Dagens låt: Social Distortion - Reach for the sky

Juliette and The Licks satte eld på Platens

Nu sitter jag här, nyss hemkommen från spelningen. Och det känns helt underbart!
Det känns som att man håller på att koka över, man vill bara skrika rakt ut i ett stort rock'n'roll-vrål. För så bra var det.

Den här spelningen slog allt jag sett innan. Och den kommer nog att vara min bästa konsert länge, för det här känns svårt att slå.
Liten mörk källarlokal. Tjockt med folk av alla de slag. Celebra gäster från USA i form av ett galet rockband som ger järnet på den lilla scenen. Kan man begära mera?
Nej, egentligen inte. Men mer än så fick man. Energin, musiken och stämningen gjorde att det kändes som ett inferno där nere. Som en kokande massa av klockrena gitarriff, sköna avgrundsvrål, publikens busvisslingar och ett hårt basljud som kändes i hela kroppen. Inte undra på att jag stod där och strålade inifrån och ut.

I andra akten blev det dessutom ännu hetare. Efter att ha öst järnet i tiotalet låtar var både Juliette och bandet blöta av svett. Till sist åkte tröjorna av på de fyra manliga medlemmarna i gruppen och de lirade i bar överkropp. Sex, drugs and rock'n'roll är allt jag kan säga om det. Att få se en välmejslad, smakligt tatuerad amerikansk rockgitarrist i extas på nära håll är verkligen inte fy skam, och att Todd Morse dessutom liknar Dave Grohl gör ju inte saken sämre.

Det var ett sådant tillfälle när man önskar att det aldrig ska ta slut, allting kändes så fantastiskt att det var som att tiden stod still. Ibland tänkte jag "Är det verkligen det här bandet som står här hos oss i lilla Linköping och spelar?". Det var nästan så att jag inte trodde på det. Det var för bra för att vara sant.

Ja, Hell yeah, vilket ös det var!



Dagens låt: Juliette and The Licks - Hot Kiss

Citat från studion

Det blev många roliga och trevliga små uttalanden när vi satt i studion och grejade. Tänkte att det kunde vara lite kul att publicera dem;

Andreas: "Här skulle det vara jättehäftigt med ett piano som låter som om det står jättelångt bort. Men vi har ju inget piano som står jättelångt bort."
Jag: "Och jag kan inte spela piano"
Andreas: "Just det, du skulle ju göra alla ljuden, ja. Du får säga 'ding ding'. "

Andreas:"Jag går omkring här och ler för att det är så bra."

Jag (skitförbannad efter att ha spelat fel för minst sjunde gången): "Arrgh! Nu känner jag för att slå på nåt."
Andreas: "Ja, sålänge du inte har sönder nånting i studion, så varsågod"

Andreas (som kommentar till min nervositet): "Vi ska se om vi kan frakta hit din säng, vi håller på och kollar upp möjligheterna"
Jag: "Kan jag få en whiskey också?"


Haha....vad roligt vi hade.



Dagens låt: Red Hot Chili Peppers - Snow

Nej tack

Ibland undrar jag vad jag faller för hos en medlem av det motsatta könet. Det är omöjligt att hitta något bra svar på detta.
Men ett som är säkert är i alla fall att jag finner följande personlighetstyp ytterst oattraktiv:

(Hoppas att det nu inte är någon som känner sig träffad och blir ledsen. Om så är fallet, var vänlig lämna denna sida och kom aldrig åter.)

Dagens låt: Foo Fighters - Monkey Wrench

Mitt livs hittills bästa dag

Idag, den 21 oktober, är en dag som jag sent kommer att glömma. Den har varit helt fantastisk. Jag vill inte sitta och skriva tusen ord om den här dagen, men för er som kanske undrar varför jag är så glad kan jag ju berätta att just idag blev min första riktiga demo klar.

Jag kom till studion (Guja sound studio i Tannefors, som spelat in storheter som självaste Winnerbäck) igår kväll. Visste inte alls vad som väntade mig, det kändes läskigt men samtidigt väldigt spännande.
Efter att ha riggat mickar och testat ljudet satte vi igång och spelade in sång och gitarr för sig. Jag började med en gitarrslinga. Det kändes väldigt nervöst och skakigt i början. Jag var ovan och dessutom har jag svårt för att spela när andra ser på. En ljudtekniker på andra sidan glasrutan räckte för att jag skulle bli lite skakis. Men efter några tagningar satte jag det och då var det dags att börja med sången. Och det var då han sken upp, min ljudtekniker. Från och med den stunden fram tills dess att vi blev färdiga idag fick jag så mycket lovord av både honom och flera andra att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag insåg att det inte var någon bra idé att säga emot komplimangerna längre utan jag tackade lite generat och kände hur det bara sjönk in. En häftig känsla.
När jag lämnade studion idag kände jag mig hög, det kändes som att jag studsade fram på rosa små moln nånstans uppe i himlen och kunde inte komma ner. Och jag är fortfarande kvar där uppe.
Det här kan jag leva på länge, resten av mitt liv känns det som. Underbart.


Dagens låt: Darling Kennedy - A million reasons


(http://www.everybody.se, länken till Andreas (ljudteknikerns) band; Everybody used to call me Joe)

Halleluja! Åström mailar svar till mig

Efter att jag fått hans mailadress vid konserten provade jag att skicka iväg ett brev. Och han svarade! :)
Sedan blev det följande brevväxling:

"Hej! Du får en låt till sålänge. En annan cover på en av dina låtar. "Just another lovesong" är en av mina absoluta favoriter. Sedan när min egen demo är klar skickar jag skivan per post. Hoppas du har haft det bra i Spanien. MVH Frida"

"Hej Frida. Ursäkta att det tagit sån tid att svara. Har precis kommit hem från Spanien. Slitsamt men kul. Vilken fin version av Just another lovesong! Kul att höra en tjej sjunga den. Tack! Ser fram emot skivan. //Kristofer"


En kan tro att jag är uppe i varv nu...Woah!!!
Så jävla glad.



Dagens låt: Kristofer Åström - Never gonna get to you

Bäst ikväll: Danny

Lite otippat må jag säga, det var det. Men faktum är att lillgrabben som är sötare än en sockerpralin bokstavligen sjöng sig rakt in i mitt hjärta ikväll. Hans version av "Öppna din dörr" var bland det finaste jag hört sjungas på svenska, det var nästan så att jag ville gråta.
Kalla det larvigt, mainstream, töntigt eller vad fan som helst. Jag skiter i vilket, ikväll var Danny underbar för mig.

Markus var inte fy skam han heller som vanligt. Det var mjukt och sensuellt när han framförde "Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind". Var tvungen att sätta mig och spela den, det var längesen.

Idol är inte mitt favoritprogram, men då och då gnistrar det till i rutan. Och det är då jag inser varför jag tittar. Det berör mig.

Nattens tanke

Jag är fan skyldig mig själv att leva livet passionerat.
Brinn, hjärtat, brinn.

Skatjävlar, Ebay-fynd och en söt gubbe

Idag var det dags för jobb igen efter två dagars härliga ledighet. Men jag började ju inte förrän två så det var skönt att få sova länge. Jag väcktes dock halv nio av dörrklockan, men insåg att jag var lite för olämpligt klädd för att kunna springa och öppna så jag struntade i det. Det var ett paket som hade kommit, min custom made handväska med oldschool-motiv. Ända från USA kom den, och jag är väldigt nöjd med den trots att den känns lite hemmagjord. Den är trots allt snygg.

Senare på dagen när den riktiga posten kom fick jag hem nya auktionsfynd; en döläcker svart cardigan med old school-tryck (ja, jag är helt såld på det), två nitbälten och en ansiktsmask av den dyrare varianten.Nu är det bara att vänta på att resten av mina Ebay-fynd ska ramla in. :)

Så det blev att jag gick upp riktigt tidigt idag (ja, för mig är det tidigt) eftersom jag inte kunde somna efteråt. Kändes ganska onödigt att ligga och dra sig två timmar till när jag kunde hitta på något annat den tiden.
Jag åt frukost framför tv:n, som helt plötsligt blev stum. Detta ledde till att jag som vanligt sabbade kopplingen av kablar till boxen så att det inte gick att titta alls. Men videon funkade så jag såg klart på en film ("Smarta kvinnor med riktiga kurvor") som jag spelat in för ett tag sedan. Mycket bra.

Sedan lagade jag mat, två gånger eftersom jag var tvungen att både äta och ta med mig mat till jobbet. Det skulle bli baconmackor att ta med, så jag stekte ett paket bacon som jag ställde ut på bordet på baksidan för att svalna. En halvtimme senare ungefär när jag skulle ta in det var fatet tomt. Varenda bit var borta, bara pappret låg kvar. Slutsatsen som dras av detta är: man ska aldrig underskatta skator, de är minst lika tjuvaktiga som det sägs. Och i det här fallet börjar man dessutom fundera på vad det verkligen innebär att vara djurvän. Haha...to be continued.

Så det fick bli att köpa en macka i affären påväg till jobbet istället. Och det var rätt lugnt ikväll, inte mycket spring vilket var skönt. Och mot slutet av kvällen, vid halv tio, skulle jag ut och hjälpa min lilla favoritgubbe att komma i säng. Han är 95 år och mitt största fan.

Han firade sin födelsedag förra veckan, och då kände jag att jag ville ge honom något. Tidigare har vi pratat om vårt gemensamma intresse för musik (han har sjungit mycket i körer), och han har spelat upp upp ett band för mig en gång där han sjöng "Fattig bonddräng". Han hade en ren och klar röst trots sin höga ålder. Efter att jag berättat att jag också höll på med musik frågade han om jag kunde ta med något som han kunde få lyssna på. Jag hade lovat honom det länge, så nu när han fyllde kände jag att det var dags. Så jag spelade in mina bästa 20 låtar på ett band (både egna och covers), gjorde ett fint omslag till kassetten och gav den till honom.
Han blev väldigt glad när han fick min present, han tyckte det var stort att jag hade spelat in alla låtar bara för hans skull (just precis så var ju inte fallet, men han kunde gärna få tro det). "Tänk att en ung tjej har gjort det här för en gubbe", sa han till mig ikväll. Han sa också att det var den bästa av alla födelsedagspresenterna. Det hade jag märkt även om han inte sagt det, för mina arbetskamrater berättade att han spelat upp bandet för flera av dem och att han då varit så glad och stolt. Det kändes bra att få veta att presenten verkligen blev lyckad, att han verkligen uppskattade den. Det värmde något otroligt. Så lycklig man kan bli över att göra någon annan människa glad.
Jag vill att han ska leva för evigt. Det vet jag ju dock att han knappast kommer göra, men däremot vet jag att sålänge han lever och sålänge jag tar hand om honom kommer han vara min favoritgubbe. Och det kommer bli omöjligt för någon annan att ta hans plats.

När jag kom hem från jobbet var jag på gott humör, men kände mig ändå ganska trött, sliten och hungrig. Vad kan då vara bättre än att få sätta sig och äta smörgåstårta som mamma och pappa tagit hem från min mosters sambos födelsedagskalas. Underbart. Så nu är jag mätt, nöjd och glad. :)

Puss på er!

Dagens låt: Lifehouse - Sick cycle carousel

Soluppgång i Ekholmen kl 07.10

Fredag kväll: Whiskey, konsert och ett alldeles speciellt möte

Kvällen igår var fantastiskt trevlig, rolig och alldeles underbar.

Jag satte mig på tåget till Norrköping för att tillsammans med min nyfunna vän Erik gå till Club Mogwai på Hugos och se Britta Persson och Kristofer Åström spela live. Efter att vi mött upp på stationen gick vi och satte oss på Teaterbaren och drack vin. Ett mycket smakfullt inrett ställe som tyvärr spelade kass musik. Efter några timmars diskussion begav vi oss bort till Hugos. Då var klockan 22 och det var öppningsdags. Men eftersom spelningen inte började förrän vid midnatt satte vi oss ner, köpte vin och whiskey och pratade en stund. Jag som trodde att det var Kristofers spelning hade sett fram emot att se honom live första gången och då få höra alla dessa låtar som jag annars bara hört inspelade. Men det blev inte riktigt så eftersom det var Brittas spelning. Det gjorde mig lite mindre nöjd samtidigt som det gjorde Erik mer nöjd eftersom han är ett lika stort fan av henne som jag är av Kristofer. Trots det gillade jag verkligen spelningen, det var en trevlig atmosfär på stället och alla människor var glada. En rolig sak som jag minns är att en kille i publiken skrek rakt ut "Kristofer, du är så jävla snygg!" varpå Kristofer skrattade lite och svarade "Tack, detsamma".
En sådan klubb borde vi ha här i Linköping.

Erik är en person som tycker om att gå fram och prata med folk han inte träffat förut. Efter gårdagen kan jag konstatera att det är en mycket bra egenskap. Jag fick tack vare honom prata med flera trevliga människor som jag annars inte skulle ha gjort. Och det samtal som betydde mest för mig var det jag hade med Kristofer Åström själv.

Efter konserten började de spela dansmusik (dock av mycket bra kvalité, vi snackar inte fjortistechno här utan indie, ska, pop och rock) och folk började samlas på dansgolvet. Jag och Erik ställde oss i baren en stund. Rakt över mitt emot oss stod Britta och Kristofer i ett hörn och drack öl och pratade. Tidigare på kvällen hade Erik sagt till mig "Ikväll ska jag prata med Britta och du ska prata med Kristofer". Det tyckte jag lät som en väldigt bra idé. Men när Erik skulle gå iväg till dem vågade jag inte följa med så jag stod kvar och tittade lite blygt på dem. Tills jag bara kände "Nä, vafan, det är nu eller aldrig, jag vill verkligen göra det här och jag gör det nu". Så då gick jag bort till dem och hälsade och skålade med Kristofer.
"Jag bits inte", sa han. "Nä, jag vet", sa jag. "Ormar är lika rädda för oss som vi är för dem", sa han. Och så var isen bruten.
Sedan blev det som vi sagt, Erik pratade med Britta och jag hade ett väldigt givande samtal med Kristofer. Vi pratade om allt möjligt, om vanliga saker och om musik. Det kändes som att vi var på samma våglängd, för vi fick bra kontakt på den korta lilla stunden. Jag fick äntligen chansen att berätta för honom hur otroligt mycket han har betytt för mig inspirationsmässsigt som artist och låtskrivare och att jag brukar sitta och spela hans låtar hemma. Jag berättade också om den gången när jag såg honom på resecentrum i Norrköping och inte vågade gå fram och säga något. "Det skulle du ha vågat" sa han.

För dem som inte sett Kristofer i verkligheten eller ens vet hur han ser ut kommer här en liten beskrivning: Han är liten och smal, blek och bräcklig med vackra rena drag i ansiktet. Ögonen är ljust blå och blicken djup och genomträngande. Han är för kvällen klädd i jeans, skjorta och väst (mycket stiligt) och hans hår är ljust, halvlångt och lite slitet. Skägget är inte särskilt långt men välformat.
Han är ganska blyg och försynt men pratar ändå en hel del på sin fina norrländska. Hela intrycket av honom ger mig en känsla av att han är en svag, vacker och skör liten människa som man vill ta hand om och göra lycklig. Nu känner jag ju honom inte såpass mycket att jag vet huruvida han är lycklig eller ej, men det var den känslan jag fick. Jag blev helt betagen.

Vårt samtal varade inte särskilt länge, men det varade ändå betydligt längre än jag trott innan. Han var intresserad av att prata med mig som man pratar med vem som helst och det kändes fint och hedrande, trots att jag vet att han är en människa som alla andra. Jag beundrar hans ödmjukhet som artist och hans gränslösa kärlek till musik, den kärlek som gör att han tyvärr lever under knappa förhållanden eftersom han valt att viga sitt liv åt den.
"När man har inspirerat en människa, då har man lyckats" sa han.
Jag frågade om jag fick skicka min musik till honom och han svarade att det skulle vara intressant. Jag fick en mailadress som jag kan skicka till.
Han sa att det är många som skickar musik till honom men han försöker ändå ta sig tid till att lyssna på allting och svara på alla brev och mail han får. Han tycker det är väldigt roligt att lyssna trots att mycket av det han får inte är särskilt bra. Det är fint att han gör det, att han verkligen bryr sig om dem som lyssnar på honom.

Efter en stund skulle Britta och Kristofer ut och röka, så då stannade jag och Erik kvar i baren och väntade på dem. Efter en ganska lång stund tänkte vi att de säkert hade gått iväg någon annanstans, så Erik frågade en tjej i personalen som sa att de satt på uteserveringen. Trots att jag kände mig lite dum när vi gick ut dit så blev det så att vi gick ut till dem en stund och följde sedan med dem in i restaurangen, satte oss vid ett bord och fortsatte prata. Efter en ganska lång stund skulle Britta ut och röka igen och när hon dröjde gick Kristofer ut för att leta efter henne. Då bestämde vi oss för att det var dags att gå hem så vi gick ut och sa hejdå till de båda musikerna, tackade för kvällen. Sedan begav vi oss hem till Erik för att sova, och vi somnade ganska snart efter att vi lagt oss eftersom vi var så trötta.

Såhär, dagen efter, känner jag bara en stor lycka i bröstet. Det känns helt fantastiskt att jag gjorde något jag egentligen inte vågade göra och att det gav mig så mycket känslomässigt. Jag känner mig nästan som en ny människa.
Den där kvällen kommer jag aldrig att glömma.


Puss på er!

/Miss K, för dagen a.k.a. Whiskey girl


Dagens låt: Ben folds five - The luckiest

Dagens citat:

”Att vara musiker är som att vara med i Idol hela tiden” (Kristofer om hur det kan vara att ha scenskräck)
”Den mest beroendeframkallande drogen är - chips.” (Kristofer igen)

(Den här bilden är från en annan spelning. Jag hoppas kunna lägga upp en passande bild snart.)

Vintage och nytt till vintern

Idag fick jag hem mina två jackor, den ena äkta 60-tals vintage från USA (köpt på Ebay) och den andra helt ny från Queen of Darkness och Riotlab.
Båda är korta kappor med dubbelknäppning, stora knappar och stilrena slag. Vintagekappan är klarröd i lite twiggystil och den andra är svart med knappar och spännen i metall. Båda var (som ni säkert redan förstått) helt underbart snygga. Tillsammans med stuprörsjeans, pumps/vintagestövlar och min skotskrutiga halsduk blir det en stil som passar mig perfekt, traditional lady möter old school rock'n'roll ungefär. Yeah!


P.S. Och vad gäller Idol vill jag bara säga en sak: Markus is my man, oh...





Dagens låt: In Flames - Evil in a closet

Rosa party och kändismöte

Igår var det dags att ta bussen till Åtvidaberg och till Matildas rosa fest. Eller rättare sagt, temat var chockrosa och osmakligt.
Jag visste inte alls hur jag skulle kunna få till detta först eftersom ytterst få plagg i min garderob är rosa. Men med lite fantasi och kreativitet fixar man det mesta. Jag klippte sönder ett örngott som fick bli en underkjol och över den virade jag in mig i ett rosa tyg med prickar på. För att fästa ihop allting satte jag förutom säkerhetsnålar också fast mitt svartvita nitbälte som en extra piff. Pricken över i:et blev en rosa rosett i håret. Resultatet blev slutligen inte alls särskilt osmakligt utan riktigt lyckat, inte minst med tanke på att jag inte hade någonting alls innan.

Senare på busshållsplatsen på resecentrum hände en rolig grej. En stor gul dubbeldäckarbuss kör fram precis framför där jag står i min sockerpralin-outfit och väntar på bussen. Ut hoppar en kille och frågar mig vart Scandic Hotel ligger. Jag blir lite ställd och är inte helt säker på hur jag ska svara, men innan jag hinner säga så mycket kommer en annan kille fram som jag genast känner igen som Michael Nyqvist. Han frågar mig om jag vet om det finns någon taxistation i närheten. Jag svarar att det finns en lite längre bort, varpå han börjar småspringa åt det hållet. Efter en stund kommer den första killen (som också sprungit iväg) tillbaka med en kvinna som ska följa med i bussen och visa vägen till hotellet. Sedan kommer min buss så jag går på den och sätter mig. Kändes lite skumt att ha pratat med någon som man annars bara sett på tv. Tänkte att jag kunde sagt till honom att jag tycker han är en helt fantastisk skådis, men så gör man ju bara inte, det är oartigt. Var nog bra att jag lät bli (tanken på att säga det kom dock inte förrän efteråt).

Hursomhelst, sedan gick Nathalie på bussen och vi åkte tillsammans till Matilda. Det var en rolig tillställning, med en massa gott att äta och dricka och trevligt sällskap. Synd bara att det var några som inte kunde komma. De missade verkligen något.


Ajöken adjö



Dagens låt: Junip - The ghost of Tom Joad

Akusticera

Kom just på ett nytt ord.

Akusticera (eng. Acoustify) - Att ta en låt (med någorlunda hög puls) och spela den helt akustiskt med sänkt tempo. Lagom mycket så att texten fortfarande passar.
Artister som gjort som gjort sig kända genom att akusticera är t.ex. José González ( "Heartbeats" m.fl.), Anna Ternheim ("Shoreline"), Ryan Adams ("Wonderwall") och Hellsongs (bl.a. "Run to the hills")

Jag gillar att akusticera låtar, det är ett av mina favoritintressen när det gäller musiken. Bland annat har jag gjort "Snow" (Red Hot Chili Peppers), "Don't let the devil ruin it all" (Timo Räisänen) och "Heart in a cage" (Strokes). Jag blir helt till mig när jag hör en låt och tänker "den här skulle bli jättefin akustiskt". Om jag sedan lyckas med att göra den snyggt känns det underbart. Här är den fina texten till min nuvarande favorit av akusticerade låtar, "Such great heights" med Iron & Wine;


I am thinking it's a sign
that the freckles in our eyes are mirror images
and when we kiss they're perfectly aligned

And I have to speculate
that God himself did make
us into corresponding shapes
like puzzle pieces from the clay

It's true, it may seem like a stretch
but its thoughts like this that catch
my troubled head when you're away
When I am missing you to death

When you are out there on the road
for several weeks of shows
and when you scan the radio
I hope this song will guide you home

They will see us waving from such great heights
"Come down now", they'll say
But everything looks perfect from far away
"Come down now", but we'll stay

I tried my best to leave
this all on your machine
but the persistent beat it sounded thin
upon listening
and that frankly will not fly
you will hear the shrillest highs
and lowest lows with the windows down
When this is guiding you home

They will see us waving from such great heights,
"Come down now", they'll say
But everything looks perfect from far away
"Come down now", but we'll stay...



Godnatt

#2: Almost Famous

Filmen var bra, men inte så bra som jag trott innan. Jag kanske hade lite för höga förväntningar på den.
Sedan hade jag ju hört av diverse pojkar att den var fantastisk och detta utlåtande kan ha berott en hel del på Kate Hudsons skönhet.
Hur som helst, jag gillade musiken starkt och storyn var rätt originell. Så det blir ett bra betyg ändå.


Dagens låt: Aerosmith feat. Run DMC - Walk this way

#1: Garden State

Vad kan man säga om den filmen egentligen?
Jo, jag kom på mig själv med att känna att ögonen var lite våta, att jag var otroligt nära att brista ut i gråt. Av glädje.
Jag kan inte minnas när det hände senast. Om det någonsin har hänt.
Wow.


Dagens låt: Iron & Wine - Such great heights

Fotoknäppande, lånedvds och P3-slam

Den här dagen har jag spenderat med min lilla vän Robban a.k.a. Sockertuss. jag släpade med stackarn en sväng på stan och sedan gick vi en längs med ån. Vädret idag var helt underbart, 25 grader, klarblå himmel och strålande sol. Det här kändes som sommarens sista smak för mig.

Så med alla dessa solstrålar som mötte vatten och lövverk och himmel runt omkring mig var jag bara tvungen att ta lite bilder. Trots min väns små tendenser till rastlöshet.




Och eftersom denna vän är en hängiven samlare av dvd-filmer (läs; bra dvd-filmer) så passade jag på att låna hem några filmer. Det blev Big Fish, Closer, Almost Famous och Garden State. Alla fyra handlar enligt Robban om kärlek ur olika synvinklar, så jag kan knappt vänta med att få suga in dem. Yeah, imorn blir det filmtime.

Senare på kvällen när jag lagat mat (räkpasta med curry) råkade jag höra på radion att "Hellsongs" skulle vara med i Frank. Kul, tänkte jag eftersom jag precis blivit introducerad för gruppen. Det är ett gäng från Göteborg som gör akustiska covers på hårdrockslåtar av t.ex. Iron Maiden och Judas Priest. Rätt grymt.
Hursomhelst, i programmet utlyste de en tävling där man kunde vinna en signerad EP med gruppen. För att göra det skulle man svara på frågan som löd: Vad blir "Iron Maiden" på svenska och vad betyder begreppet?
Enkelt, tänkte jag och skrev in ett mail:

"Hej Frank!

Som stort fan av både hårdrock och akustisk musik vill jag sjukt gärna vinna Hellsongs skiva.
Mitt svar är Iron Maiden = Järnjungfru. Järnjungfrun var ett medeltida tortyrinstrument. En slags kista där locket och insidan var full av stora spikar som genomborrade offret när det stängdes in.

Frida i Linköping"

Och med detta brev vann jag tävlingen och fick mitt mail uppläst i radio (visserligen inte första gången, men nu var det ju ett vinnarmail). Yeah!!! Jag bara skrek rakt ut "Jag VANN!", haha... Helt sanslöst. Det var verkligen skoj. Så nu ser jag fram emot att få hem skivan :)


Puss och kram, kravbanan

Knark

Åh, fan, vad jag älskar Elliott Smith.
Det är hemskt att en av världens vackraste röster inte finns med oss längre. Rest in peace sweet.


Dagens låt: Elliott Smith - Between the bars

Ja tack

En bröstkorg med röda rosor, ja tack.
En knäskål med geléhallon, ja tack.
En hjärtkammare med mörka draperier, ja tack.

Bara en dag

Jag såg en helt fantastisk film idag, "Bara en dag" heter den (Before Sunset, 2004).
Filmen skildrar ett möte mellan två människor. Deras konversationer, deras infall, deras tankar och drömmar, deras livsöden. Och som hopplös romantiker blev jag naturligtvis helt kär i den här filmen. En film som är något så ovanligt som en kärleksfilm utan en enda riktig kärleksscen.

"Bara en dag" är en uppföljare till filmen "Bara en natt" (Before Sunrise) från 1995 och i den senare filmen visas korta klipp från den första. Och eftersom jag nu föll pladask för den här filmen måste jag naturligtvis se den som kom innan. Om jag kan få tag på den vill säga. Hoppas det. Och trots att jag inte har sett den första filmen så vågar jag säga att båda två är heta tips för den som benämner sig själv som romantiker.

Kommer Mr. Dave Grohl till Linköping?

Fann denna lilla notis i dagens tidning. Och efter att ha läst den börjar jag fundera. Kan det möjligtvis vara så att det nästintill otroliga händer: att Mr. Dave Grohl himself kommer och lirar på Platens den 31 oktober?
Holy mother of grus!!!!!!!!!!!! är allt jag kan säga. Hoppas hoppas hoppas att det är sant.

Oavsett vilket hoppas jag att jag får det stora nöjet att infinna mig där. Eller nä, jag MÅSTE bara gå. Ingen tvekan om det!
Måste bara hitta ett lämpligt sällskap först.

A demain folks

Gitarrporr, vilken egokick!

Idag var det en av de bästa dagarna på mycket länge. En riktig solskensdag.
Jag var hos Sanna i Malmslätt och lekte modell för henne. De som känner mig vet att jag älskar att bli plåtad, så den här dagen hade jag helt klart sett fram emot.
Jag tog en dusch, packade ner gitarren och tre fjärdedelar av min garberob och lackade naglarna röda. Sen var det bara att stuva in allt i bilen och åka iväg.

Fotograferingen varade i ungefär sex timmar, men det kändes som två. Det var riktigt kul att posera och efter ett tag kom jag in i det ordentligt. Det blev bara bättre och bättre.
Vi testade flera olika stilar, allt från lilla oskyldiga sjömansflickan till den lite mer avklädda rockbruden. Och bilderna blev fantastiskt fina, så fina att jag nästan tvivlade på att det var jag som var motivet. Men så var det ju, och det gav världens egokick. Jag ville bara studsa runt och hoppa och skrika. :P
Shit, såhär glad har jag inte varit på länge. Och alltihop för några små bilders skull. Men snyggt blev det. Eller hur?

Det syns tyvärr riktigt dåligt här hur bilderna blev, men håll utkik på Sannas Deviant art-sida (http://sannaskerden.deviantart.com/) så kommer det kanske upp några bilder där snart.

Cheers



Dagens låt: Nerina Pallot - Mr King

Inspelning och tonårsdrömmar

Eftersom min bror envisats med att jag måste ha alla låtarna till demon inspelade så att jag kan skicka dem till honom så gjorde jag ett envist försök att spela in "A million reasons" idag. Och det gick bättre än förväntat (alltså, det gick igenom överhuvudtaget, yes). Så nu ska jag skicka den till brorsan och se vad han säger.

Vädret idag var kanske inte det mest tilltalande, så efter att ha kommit hem från jobbet har jag suttit inne hela dagen. Sedan jag har laddat ner DivX upptäckte jag att jag hade några filmer på datorn som jag laddat ner för längesen som jag kan se på nu. Jag satte igång "Fjorton suger" men tyvärr blev bilden helt knasig så man såg knappt någonting. Därför hyrde jag den istället på SF Anytime för 29 kronor.
Det var en bra film, stark och verklighetstrogen. Skådespelarna är alla okända men såpass bra att åtminstone inte jag själv tänkte på att de spelade. Det måste ju vara ett bra betyg.
Efteråt önskade jag att jag hade varit 14 år, lika vacker som tjejen i filmen och dessutom med en söt 17-årig skatare som beundrare. Det var en fin liten kärlekshistoria som trots det ganska väntade slutet inte kändes särskilt klyschig. Man tänkte bara att "såhär är det ju".

Se den.

Dagens låt: Laurel music - Dreams and lies

Nattsudd

Ska strax stänga ner datorn för natten, skulle bara se om Band of horses skiva finns att köpa på Cdon. Och det gör den :) Den måste inhandlas innan årets slut.
Men när jag läste sidkolumnen som lyder "Kunder som har köpt denna titel har även köpt:" blev jag lite förvånad. Jag fann nämligen en skiva med Darin. DARIN! Vilket skämt.

En knubbsäl som spelar fotboll

ser ni här:

http://SannaSkerden.bilddagboken.se/index.phpmain=
L3Avc2hvdy5odG1sP2lkPTg5MTA2MTkmdD0xMTUyOTE0NDAxJmN1cnJpbWc9Mw==

Gårdagens låt: Judas Priest - Breaking the law

Manic sunday

Jag tycker egentligen inte om söndagar. Inte när de är som den här.
Man sover visserligen länge, det är skönt, men sedan när man ska ta sig för något att göra brukar det bli att man städar eller gör något annat trist.
Sedan är det pepparrotskött till söndagsmiddag, en rätt som är ganska meningslös. Köttet ska kokas i flera timmar och sedan när det är färdigt blir det inte ens särskilt gott. Bara tråkigt.

Och så har det störtregnat i flera timmar idag, riktigt rugg-väder alltså. Inte konstigt att man inte är på sitt bästa humör. Men, som Roland säger: "Efter regn kommer solsken". En dag som denna får man hålla fast vid det.


Arrividerci


Dagens låt: Band of horses - St. Augustine

Singer songwriter girl

Idag efter jobbet sprang jag på stan och inhandlade diverse förnödenheter. Mycket pengar gick det åt men nu klarar jag mig nog ett tag.
Och så fick jag äntligen hämta ut mina paket med kläder. Det ena från Stockholm och Caliroots och det andra från Philadelphia och Sailor Jerry (som fastnat i tullen, merde!) .
Båda paketen innehöll otroligt snygga kläder (totalt 6 t-shirts och 2 linnen) som jag knappt kan vänta på att få ta på mig. Men eftersom de är lite speciella (en t-shirt är ju till och med limited edition artist series) så är jag väldigt rädd om dem. Kommer nog inte gå och hänga i dem hemma alltså. Måste nog börja äta försiktigare när jag har dem på mig också, jag spiller ju så förbannat annars.

Jag fick en låt skriven till mig. Det var rörande och väldigt roligt att få höra något som någon skrivit till en. Det brukar ju alltid vara jag som skriver låtar åt andra annars.
Hur som helst, här är länken:

http://svansbo.se/musik/Singer_songwriter_girl.mp3

och texten;

Listen up little friend
You're way better than you pretend
You play your guitar and sing about love
Dreaming of happiness on pink clouds above

Longing for someone to open your heart
To fill you with laughter and take you apart
Sing your songs proud and strong
and lots of pop kids will sing along

Singer songwriter girl
Listen, I'll tell you a secret....

Just keep on singing of what's in your heart
Inspiration and love turns to art
Be proud of yourself and what you are
You are a very special person, you are a star

Singer songwriter girl
You can rule the world


Tack så mycket för den lilla melodin.


Peace out folks

Bakdag

Idag bakade jag så att vi skulle ha lite trevligt fika att ha i frysen. Dessutom är bakning ett ganska trevligt tidsfördriv.

Men innan jag började med det kollade jag posten. Fann ett brev från Skatteverket där det gick att läsa att jag just nu är skyldig den svenska staten en krona. EN enda krona! Hur tusan kan det komma sig? Det är en gåta.

Bakningen gick rätt så bra. Havreflarnen blev goda och såg ut som havreflarn brukar (undrar om det är möjligt att misslyckas med just havreflarn). Mina brownies med jordnötter i blev både goda och inte minst snygga. Det är något man inte kan säga om kokostopparna, smeten blev liksom för lös och rann ut. Men de smakade lika gott för det. Tack grus.

Ajöss

P.S. Grattis på 19-årsdagen, gumman! Vet att du säkert inte läser det här, men jag är ledsen att jag glömde. Puss

Edelweiss

Gick upp kvart i sex i morse och jobbade mellan sju och elva. Det var en skön arbetsdag som var mindre ansträngande än vanligt. Skönt att det är så ibland också. Annars skulle jag inte stå ut.

Väl hemma hamnade jag i soffan och somnade till ljudet av regn utanför.
Regn är vackert och mysigt sålänge man får vara inomhus och lyssna på ljudet och känna doften genom fönstret. Eller förresten, det är vackert och mysigt när man är mitt i det också, bara man inte är ensam.

I Posten idag kom avin om att mina kläder från sailorjerry.com har kommit. Underbart! Om det inte vore för detta faktum att jag som svensk måste betala 159 kronor i tullavgift, 372 kronor i moms och 100 kronor i speditionsavgift för att få ut paketet :( Det suger *****. Som om jag inte redan betalat en mindre förmögenhet för varorna och frakten. Men men, det löser sig. Snygga grejer är det i alla fall. Om jag sedan behöver dem är en hel annan fråga.

En tanke slog mig idag. Jag har tänkt lite på hur vissa dofter kan framkalla starka minnesbilder och ibland rentav symbolisera perioder av ens liv. Som den där parfymen jag jämt hade på mig för några år sedan, den påminner om hur jag hade det då. Eller hårsprayen som får mig att tänka på hur vi gjorde oss i ordning för en utekväll på stan när vi var i Prag. Eller den där herrdoften som alltid tar mig tillbaka till den där kvällen när vi låg sked i en blå soffa.
Dofter är nog det som framkallar starkast minnen hos mig. Starkare än musik, starkare än filmer, starkare än fotografier.
Tur att jag inte har så många hemska minnen.

Senare på kvällen följde jag med päronen ut på en löprunda. Femman gick segt idag trots att Nazareth bland andra gjorde sitt bästa för att peppa mig. Jag riktigt kände hur det sved till i extrahullet av allt gott som jag stoppat i mig de senaste veckorna (utan att träna). Nu är det ju inte så att jag tränar för att få bort det där extrahullet, det får gärna vara kvar. Men man känner ju vart det tar när man anstränger sig. Eller så är det bara en inbillning baserad på en förhoppning.


Dagen till ära, dagens låt: Håkan Hellström - Försent för Edelweiss



Do svidanija folks

Helgen - Aurora, Hellzbellz och Brokeback mountain

Kvällen den 18:e augusti hade jag egentligen bara tänkt vara hemma, men så sa mamma att bror min skulle spela på Nykvarnsfestivalen (med sitt metalband Breakpoint Down) så jag bestämde mig för att följa med. När jag senare också fick höra att päronen hade tänkt äta ute på stan innan så kunde jag ju bara inte tacka nej. För hur lite jag än gillar att umgås med de där två skrumpna människorna så är faktum att vi äter ute på stan med familjen i snitt i en gång vartannat år. Så jag gick med på att ta en cykeltur till stan med de där två.
Det blev libanesiskt på Plaza, och det var helt okej. Sedan cyklade vi neråt stan till festivalområdet. Kändes helskumt att gå in där efter sina föräldrar när hela området var överbefolkat av ungdomar i åldrarna 14-18 år. Men jag är inte så känslig av mig längre så jag skämdes inte nåt värst. Värre har man ju varit med om.

Spelningen var riktigt bra, tror att jag numera kan räkna mig själv till skaran av deras fans. Storebror drog så underbara gitarrsolon att man inte kunde göra annat än att digga. Way to go, brother! Jag är en stolt lillasyster.

När spelningen var slut skulle päronen cykla hem igen, men jag hade andra planer. Jag begav mig istället hem till en någorlunda nyfunnen vän där det dracks Aurora och konverserades om livet. Senare vid 23-tiden begav vi oss ner till festivalområdet igen där Hardcore Superstar höll låda så det stod härliga till. Så stod vi där och lyssnade ett tag och kände oss som två pensionärer bland alla små fjortispopkids. Men det var trevligt. Bra musik och fin utsikt är en bra kombination. :)
Vi hörde inte på hela konserten (eftersom mitt sällskap sjunger i ett metalband och föredrar lite hårdare tongångar) utan gick tillbaka till lägenheten igen efter att ha lyssnat i dryga halvtimmen. Där drack vi upp vinet som var kvar i flaskan och konverserade lite till tills det var dags för mig att cykla hemåt.
Sammanfattningsvis en riktigt trevlig kväll.

Och igår kväll var det också hemskt trevligt (det ordet börjar smaka surt i munnen nu som mycket som jag missbrukar det). Jag satt hemma hos min käraste vän och sockertuss Robban och hade lite mini-filmmaraton. Mellan sju och halv fyra åt vi mängder av chips, dip och godis ("Så att vi kan bli ännu fetare än vad vi redan är", som Robban sa, haha) till Wedding Crashers, Crash och Brokeback mountain. Den senare hade jag redan sett en gång hos Robban men det var i ett mindre nyktert tillstånd varför jag väldigt gärna ville se den igen. Och den var bättre den här gången eftersom jag var lite mer vaken.
Grabben grät på slutet den här gången också (inte undra på, det är ju fruktansvärt sorgligt). Hihi, riktiga killar är killar som kan gråta, eller hur Rob?
De andra två filmerna var också bra, särskilt Crash eftersom jag tycker om gripande draman. Filmer ska kännas och brännas när man ser dem, då är de som bäst.

Idag gick jag upp halv tolv, åt lite "frukost" och sedan har jag suttit vid datorn i stort sett hela dagen (runt sju timmar skulle jag gissa, det är rekord). Så nu är jag ganska trött på den här burken. Men innan jag går ska jag blogga klart, och det ska jag göra med att visa gårdagens inköp: http://caliroots.com/system/search/product.asp?id=5308. Nice, huh?

Tack och adjö, Nisses päronpö

Brännmärkt för livet

Torsdagen den 3:e augusti var en riktigt speciell dag. Så speciell att jag nog aldrig kommer att glömma den.

Det var dagen då jag åkte till Norrköping för att tatuera mig för första gången. Jag hade varit inne på Lucky 7 några veckor tidigare och pratat med Martin, killen som skulle rita och sedan tatuera in konstverket. Att det blev just Lucky 7 och inte Viking här i Linköping berodde på att jag visste att de kunde det här med old school, för det hade jag sett på Tatueringsmässan som vi var på tidigare i våras. Dessutom verkade personalen väldigt trevlig.
När vi kommit överens om på ett ungefär vad jag skulle ha var det bara att boka en tid och sedan gå hem och vänta. Och det kändes nervöst. Skulle det göra så sjukt ont som jag trodde? Skulle jag ångra mig direkt efteråt? Vad skulle mamma och pappa säga (haha)? Frågorna var många.

Men till sist var det äntligen dags. På tåget upp var jag väldigt spänd och så höll jag på att bli lite sen till studion eftersom det var kö till toaletten på resecentrum (man blir ju lätt lite kissnödig när man är nervös).
Framför mig i kön stod en kille som såg lite bekant ut. Han var ungefär lika lång som mig, var klädd i jeans och jeansjacka och hade en gitarr i ett hardcase på axeln. Jag tyckte han liknade en kille som jag chattat lite med, men jag var inte säker på att det var han så jag tänkte inte mer på det. Sedan när jag gick ut ur stationsbyggnaden såg jag att han mötte upp en tjej. Och det var då polletten trillade ner som man säger. Tjejen kände jag igen som Britta Persson, Kristofer Åströms körtjej. Och då förstod jag ju att det var Kristofer själv som var killen i toalettkön. Jag visste om att de skulle spela i Norrköping samma kväll, men ändå kopplade jag inte riktigt att den var han. Eftersom jag är en stor beundrare av honom tänkte jag för ett slag att jag skulle gå fram till honom och berätta vilken enorm inspiration han gett mig genom sin musik. Men när de var två så kändes det lite läskigare att gå fram, plus att jag kände att han nog helst inte ville bli igenkänd. Så jag lät bli. Vilket jag har grämt mig lite åt nu i efterhand, för det är ju inte varje dag man får chansen att prata med en av sina stora förebilder. Men jag hade kanske ändå bara gjort bort mig, haha…

Sedan var det i alla fall dags att gå med snabba steg/småspringa bort till studion. Den här dagen regnade det också så det blev lite extra besvärligt att springa med paraply och allt. Men till sist kom jag ändå fram till studion, uppstressad och hypernervös över vad som komma skulle. Direkt när jag klev in så såg jag Martin stå vid disken. ”Är det du som är du?” sa han och jag svarade ”Ja, jag tror det”. Då sa han ”Det är jag som är jag också”. ”Vad bra”, svarade jag. Haha, det är kul med folk som har glimten i ögat. Särskilt i en sån här situation. Det får en genast att bli lite lugnare. Men ändå kändes det lite mysko.

När jag var på Lucky 7 första gången berättade jag att jag ville ha en traditionell dolk med diverse symboler med i bilden. Men eftersom Martin inte skrev upp vilka symboler jag ville ha med så hade de inte kommit med på bilden han hade ritat åt mig. Trots det var det ändå en väldigt fin bild, för på den hade dolken fått vingar också vilket jag inte hade sagt något om innan. Men det var så snyggt att jag behöll dem. Fast bilden blev han tvungen att rita om helt eftersom jag förutom att öka upp storleken något också ville ha med en dödskalle och ett hjärta som symboler. Så jag fick sätta mig i stolen på hans rum och vänta snällt. Det tog ganska lång tid, 15-20 minuter (det är länge när man är nervös). Sedan när jag fått se bilden och godkänt den printade han ut konturerna så att vi skulle kunna kolla att placeringen blev bra. När malltrycket satt bra på huden var det bara att lägga sig på britsen och låta sig brännmärkas.

”Hur är pulsen?” sa han. ”Den är nog ganska hög”, svarade jag där jag låg och kände mig minst sagt spänd. Martin skulle rita några små linjer först så att jag fick känna hur det kändes. När jag förstod hur det kändes jag genast mycket lugnare, det var inte alls så farligt som jag hade trott. Det var mer en svidande känsla än ren och skär smärta som jag först tänkt mig. Sedan låg jag där på britsen i drygt två timmar och trivdes riktigt bra med att ha både surrandet av nålen och ösig punk med Cocksparrers i öronen. Det kom förbi lite folk då och då och tittade och pratade lite och det var riktigt trevligt. Adrenalinkicken satte väl igång efter ett tag också, det blev nästan så att jag glömde vad han höll på med.

Eftersom jag kommit in vid fyra och studion stängde vid sex så var det till sist bara jag och Martin kvar i lokalen. Så han kunde göra färdigt sitt konstverk i lugn och ro. Och förutom att han kunde sin sak var han noggrann, det var jag väldigt nöjd med. Hans son och flickvän undrade nog varför han inte kom hem från jobbet i tid, haha… Men jag var glad som en lärka trots att jag blev utskickad i hällregnet.

Den dagen var inte sista gången jag besökte studion, för jag har redan planerat flera tatueringar. Det är nog som de säger. Har man provat det en gång är man fast.