Wild Horses

Det är lördag och jag tänkte sätta mig och blogga lite. Det var ju trots allt väldigt längesedan jag sist gjorde det. Och det beror inte på att jag inte tycker om att skriva, för det gör jag. Det är mest bara att det inte blir av. Jag orkar inte trots att det egentligen inte är så jobbigt.

Igår var det födelsedagsfirande som gällde. Matilda fyllde 21 i måndags så jag och ett gäng till var hembjudna till Calles lägenhet först för en fördrink och lite umgänge. Det var jättetrevligt, kul att träffa Lee och Natta framförallt som man inte sett på länge. Och Elisabeth var också ett tag sen man träffade. Hon kom till middagen sen på Kniv å gaffel. Vi åt gott och drack gott och hade roligt tillsammans. Nästa gång är det Sanna och David som fyller, den 5:e och 6:e oktober.

Nu senast har det hänt litegrann i mitt liv. Jag var hos Klara och tatuerade mig igen för några veckor sedan, två hästar på bröstet. Än så länge har vi bara gjort linjerna men jag vet att det kommer bli hur fint som helst :) Nästa onsdag ska jag tillbaka och göra mer linjer och skuggor.

När David fick se dem igår så kallade han dem lite vitsigt för "Tuttueringar", haha :) det var ju rätt passande.

Och så är jag på väg att flytta hemifrån nu, det känns jättebra. Och inte bara hemifrån utan till en annan stad också, Stockholm. Lite läskigt men spännande också. Igår fick jag besked om att jag hade fått jobb, ett vik på ett vårdboende vid Fridhemsplan. Det får bli nånting att börja med. Jag hoppas att det kommer funka bra.

Vi var på IKEA i förrgår och köpte lite allt möjligt till lägenheten, det kändes stort.

Man vet aldrig vad som väntar runt knuten...

Hey Baberiba!

/Yours truly



Dagens låt: Old Crow Medicine Show - James River Blues

Fuck the system!

Jag är bara så ledsen. Uppgiven. Besviken. Igen.

Man går omkring och hoppas på något stort, det där beskedet som ska bidra till en förändring i livet. Visst, tycker det är ganska okej som det är också, men man längtar hela tiden bort, någon annanstans.
Och så går man och väntar och väntar i månader. Till sist får man beskedet som man väntar på. Men det blir ingen glad överraskning. Snarare som ett slag i ansiktet. Jag kom inte in. Inte i Göteborg och inte i Lund heller. Jag blev 40:e reserv som bäst. Det är fan värt en applåd!

Jag skiter i vad alla andra tycker, om jag anses vara en överdrivet självömkande människa som bara klagar hela tiden. Det skiter jag i. För det är synd om mig just nu. Det är mycket jag saknar i mitt liv: ett jobb som ger mig pengar så att jag klarar mig, en egen lägenhet i en annan stad, någon att dela allting med kanske. Jag längtar efter att få känna mig vuxen och självständig.

Det jag har nu är visserligen bra vänner som jag är tacksam över att ha, men sedan är det inte så mycket mera. Jag har en musikalisk talang men den får jag ingen användning av. Jag har två föräldrar som älskar mig men konstant tjatar om att jag måste gå ner i vikt för "Du väger ju snart hundra kilo". Jag träffar lite folk då och då men känslorna vill bara gå och gömma sig.

Sådär, nu vet ni allt om hur jag har det. Njut av det ni har säger jag bara, för alla har inte lika mycket tur som ni.

Jerk it off!

ROSKILDE 2008

Yeah, I'm goin', I'm goin'. Spännande ska det bli med mitt livs första festival.

Hoppas jag kommer hem helskinnad!

Vi ses när jag kommer hem :)

Dagens låt: Unearth - This Glorious Nightmare

Hejdå Pepsi!

Idag lät jag min lilla Pepsi få komma till de evigt gröna ängarna. Det känns ledsamt, men ibland måste man ju göra det som man vet är det rätta.

I morse när jag skulle kolla till henne såg jag att hon låg på sidan med benen stelt ihop. När jag satte ner henne på golvet kunde hon inte gå alls utan hon försökte desperat släpa bakbenen efter sig. Och då kände jag bara att "Det räcker nu". Hon är gammal och trött och förtjänar inte att lida på det här sättet. Åtta år är mycket för ett marsvin.

Så jag ringde till djursjukhuset och fick en tid klockan sju. Det var dyrt som tusan, 700 kronor för besök, avlivning och kremering. Men det fick det vara värt, tyckte mamma. Hon följde med mig ut till Jägarvallen och Djursjukhuset. Pepsi fick åka i en korg insvept i en handduk med en stor gurkbit som färdkost på den sista resan.

Vi anmälde oss i receptionen och sen fick vi sitta ner och vänta en kort stund. Sedan fick vi gå in i ett rum. Efter en kort diskussion med veterinären fick vi veta att hon skulle få en spruta i magen och sedan somna in. Hon gick och hämtade sprutan och sedan när hon kom tillbaka var stunden inne. Jag gav Pepsi en puss på huvudet och sedan fick jag hjälpa till att hålla henne. Hon skrek högt och sprattlade när hon fick sprutan, stackars liten. Men sedan blev hon lugn och somnade stilla in liggande i handduken. Tårarna rann på mig och mamma och vi fick vara ifred en stund och ta farväl. "Att man kan bli så för en liten råtta", sa mamma. Men det är klart, vi har ju haft henne länge. Det kändes konstigt när hon bara låg där helt stilla. Men vi visste att hon hade det bättre nu.

Vila i frid gumman, du var världens bästa marsvin!

Puss

Motherfuck

Åh! Jag känner mig så ledsen och besviken. Hade bestämt en TFP plåtning med en kille för ett tag sen, och jag var rätt peppad. Var längesen jag blev plåtad nu så jag tänkte att det kunde bli kul. Temat var pinup och han ville plåta med två modeller. Så tanken var att jag skulle hitta nån mer eller så kunde han fråga sitt ex Lollo om hon ville vara med. Annars tänkte jag fråga Klara, men jag visste inte om hon var så peppad på att bli fotad. Lollo och Klara känner för övrigt varandra för Klara tatuerar henne just nu. Jag hade sett bilder på Lollo och vet att hon är rätt tatuerad så jag tänkte att det nog inte skulle bli så bra med oss två. Hörde inte av mig till fotografen och tänkte att vi kunde vänta tills jag har tatuerat mig lite mera. Så idag när jag satt och läste bilddagboken hittade jag fyra snygga bilder på Klara och Lollo på Klaras bilddagbok. Kändes jättetaskigt faktiskt. Men det är väl bara att inse att jag inte passar lika bra i en pinup-plåtning som de två. I alla fall inte nu när jag inte är så tatuerad.

Men vi ska köra en annan plåtning istället, countryinspirerat blir det nog.

Får se hur det blir.

Helgen som sådan blev helt okej. Mycket sprit, lite syndiga saker och lite cigaretter. Inget man dör av men det är klart, inte riktigt likt mig.

Vi hörs då!

Dagens låt: Laura Marling - Ghosts

Förhoppningar och regnbågar

Krasch! Så lät det när mina drömmar krossades idag. Hårt och oföränderligt. Lite läskigt är det när ens framtid liksom står på spel. Och så förlorar man.

Jag kom inte in på varken Åsa eller Bollnäs folkhögskola vilket betyder att jag även detta år spenderat mycket tid och pengar på att söka tre folkhögskolor utan att komma in på en enda. Att jag känner mig värdelös är bara förnamnet. Både som musiker och som människa. Jag känner verkligen att jag inte räcker till. Frågan är om jag räcker till för någon. För mina vänner tror jag att jag räcker till, och för mina föräldrar också. Förutom att jag väger 15 kilo för mycket då. Men nu är det som det är. Jag kan inte göra mycket åt saker och ting.

Imorn ska jag på intervju på Ullstämma grannskapshus. Känner mig inte speciellt nervös men vi får väl se hur det går. Jag måste verkligen jobba i sommar, annars kommer jag bli galen. Men med timvik på både Möjetorp och Ullstämma så ska det väl finnas jobb åt mig. Jag behöver pengar till i höst. Vad jag nu ska göra då...

Helgen var i alla fall till belåtenhet med en riktigt trevlig lördag bestående av tornerspel, ätande, fotande och trevligt umgänge. Och idag slog jag en pling till Alex och bokade in mig i studion nästa tisdag. Så nu gäller det att ligga i, om man ska bli nåt.

Kram på er!

Dagens låt: Beirut - Elephant gun

Vår!

Så var det vår i luften. Härligt! Jag älskar den där doften man kan känna ute, både den där sött blommiga doften på dagen och den där svala sköna doften på kvällen. Då är det verkligen vår.

Och fyllt år har man gjort. Tjugotvå den här gången. Tänk att man har blivit så gammal! Men men, det är ju inget man kan göra nåt åt, bara att acceptera och köra på.

Vi hade en väldigt trevlig födelsedagsmiddag ute på Olympia förra veckan och en trevlig sammankomst hos mig innan dess. Men jag måste nog lära mig att blanda drinkar, för midori och sockerdricka var väl sådär, om du frågar mig. Ge mig en drinkbok nästa gång jag fyller så lovar jag att bättra mig.

Och idag är det fredag och helg. Jag har inget alls planerat för helgen förutom att jag ska träffa Elisabeth imorn en sväng. Det var ett tag sen så det ska bli trevligt. Om vädret tillåter ska vi ta en glass på Bosses.

Fast lite mer har jag förresten i tankarna, ska ju rida som vanligt på söndag och så fyller ju brorsan 25 samma dag. Tanken är att vi ska äta middag med familjen, det blir nog gott.

Jag kan berätta att jag äntligen ska få börja min praktik nu, yes! Det blir på tisdag i arkivet på ortopeden. Mamma fixade in mig där. Jag ska få sortera journaler och det känns lite nervöst för jag har ingen aning om hur det kommer att bli.

De som jobbar där nu är den medelålders Per-Arne och den unge Jesper. De verkar trevliga, och jag kan också tillägga att jag återigen fick min teori bekräftad, nämligen den att killar som heter Jesper alltid ser bra ut. Lite kul.

Idag var det ju fredagsflirten i Christer (mitt favvoprogram i P3) och den senaste tiden har jag funderat på om jag någon gång ska ta mod till mig och vara med själv. Frågan är om jag då ska flirta med en befintlig kille eller själv vara personen i rampljuset som får välja mellan tre killar. Det första lät mindre farligt, och idag tänkte jag faktiskt seriöst vara med. Detta eftersom killen som sökte en flirt var den 25-årige Kalle som var hårdrockare och hade mycket tatueringar. Lät bra, tänkte jag. Sen fick man höra hans röst och han hade härlig gotländska. Dessutom beskrev han sig som en kille med ett hårt yttre och ett betydligt mjukare inre. Han lät riktigt trevlig. Tyvärr var jag upptagen under tiden för fredagsflirten så jag kunde inte ringa in. Men nästa gång jag hör en intressant kille i radion kommer jag nog definitivt att göra det.

Kram på er!

Dagens låt: Kent - Columbus

Kiss kiss bang bang

Men suck! Det är allt jag kan säga om mitt liv nuförtiden. Vad sur jag blir på att min livssituation är som den är och att jag inte kan förändra den själv. Jag får inte jobba, och det gör mig ännu mer nerstämd. Jag går här hemma och på Eken och tiden bara går utan att något vettigt händer. Jag ser bara framåt hela tiden och kan inte leva i nuet. Jag vill inte leva i nuet när saker och ting är som de är. Hade jag fått bestämma helt själv hade jag ringt runt till alla äldreboenden i stan och bett och timvik. Men tyvärr får jag inte göra det. Jag måste ha praktik först och det verkar ju ta en evighet innan saker och ting händer på den fronten. Men det är bara att göra som Lasse sjunger: "Håll ut, håll ut. Förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till".

Jag sörjer över vänner som jag haft och sedan förlorat. Det känns jobbigt ibland, att bli övergiven sådär utan anledning. Ibland blir det revor i relationer som inte går att reparera. Man gör saker man senare ångrar och ibland kan dessa saker stå en dyrt. Men det är inget jag kan göra något åt. Den enda människan man kan styra är sig själv.

Samtidigt är jag tacksam över de vänner jag har och det som jag upplevt, framförallt förra sommaren var fantastisk. Hoppas att denna sommaren också blir fin.

Och jakten på kärleken fortsätter. Eller egentligen ska man väl inte kalla det för jakt, för man ska ju inte jaga efter kärleken. Jag tror inte att det fungerar så. Men man måste våga lite för att få något. Man kan träffa många och se om det kanske kan komma att funka med någon. Gör det inte det så är det bara att leva på och försöka ignorera den stora saknaden som ibland infinner sig. Den stora avundsjukan man känner när man ser ett förälskat par. De dåliga tankarna som man får om sig själv efter att ha varit ensam ett helt liv. För jag har fått ganska dåligt självförtroende den senaste tiden, det tror jag att ni förstår som läste mitt förra blogginlägg.

Jag har gått upp i vikt och det mår jag rätt dåligt över. Varje gång jag ser en lång och smal tjej med platt mage så kokar det i mig av avundsjuka. Jag tänker att de där tjejerna måste ju vara hur lyckliga som helst, så som de ser ut. Men så är det ju naturligtvis inte. Alla har ju sina problem, och trots att jag tycker att de ser perfekta ut så har nog även de komplex för något. Men jag har svårt att vara nöjd med mitt utseende, så är det bara. Jag undrar om det skulle hjälpa om någon älskade mig och gav mig bekräftelse. Men det är inte säkert.

Well well, livet är ju inte en enda stor plåga som väl är. Snart är det Grey's Anatomy på tv och sen Fråga Olle. Lite trevligt tidsfördriv. Och imorn ska jag se Kjellvander på Konsert & Kongress. Det blir nice.

Kram på er!

Dagens låt: Petter feat. Säkert! - Logiskt

Miss Misery

Jag har fått dåligt självförtroende angående mitt utseende på sista tiden. Lite flashbacks från högstadiet när man alltid kände sig ful och äcklig. När jag tar av mig kläderna och ser mig själv i spegeln tänker jag att "ingen skulle ligga med mig om de ens fick betalt för det".

Blä, jag vill bli av med min övervikt NU! Har börjat motionera mycket och äter bara godis på lördagar men det händer ändå inget. Jag vet att det tar tid men jag är väl inte direkt känd för mitt tålamod. Till våren/försommaren hoppas jag att jag har nått min idealvikt.

Jag ser folk omkring mig som är smalare än mig och det får mig illa till mods. Jag trivs verkligen inte i den här kroppen.

Mamma förstår mig och hjälper mig med lite praktiska saker, som att laga bra mat och sånt. Hon föreslog också att jag skulle prova Nutrilett, nåt som jag funderat på ett tag. Ska köpa ett stort paket imorn och köra varannan dag. Well, önska mig lycka till, jag känner att det kommer bli jobbigt framöver.

Dagens låt: Bob Dylan - Wedding Song

Hästar, dejting och helgaktiviteter

Jag bestämde mig för att skriva ett blogginlägg igen som handlar om mitt så kallade liv.

Den här helgen blev riktigt tråkig. Jag har svårt för helger av den anledningen att man brukar se fram emot dem men när de väl kommer så brukar de inte innehålla så mycket spännande saker. Tyvärr är det så. Finns inte så mycket man kan göra åt det. Än att försöka hitta på saker ändå.

Så den här helgen bestämde jag mig för att strunta i mina fördomar om dejtingsajter och registrera mig ändå. På två stycken. Jag behöver komma igång och dejta lite, det vore roligt. Numera är jag den enda i mitt kompisgäng som är singel. Får se om jag kan hitta nåt av värde eller ej. Ni som känner mig vet att jag är otroligt kräsen med killar, och det tycker jag att man ska vara. Man nöjer sig väl inte med vad som helst. Men man bör vara realistisk.

Jag har skaffat mig lite nya fritidsintressen också. Har börjat träna så mycket som möjligt för att bli av med dessa extrakilon som jag gått upp de senaste månaderna. Jag har gett mig fan på att gå ner i vikt, åtminstone till sommaren. Så nu är det spinning och styrketräning flera gånger i veckan som gäller. Hoppas det funkar, för just nu känner jag mig som en ful uppsvälld valross. Lyckliga ni som har smala fina magar, var nöjda med det.

Har också börjat sjunga i en kör. Jag gillar att sjunga i kör och hade väl helst önskat att det var lite fler medlemmar i min egen ålder men det går bra ändå. Vi har i alla fall herrar med så det går att sjunga fyrstämmigt. Fyrstämmigt is the shit säger jag bara!

Ikväll ska jag på min första ridlektion på länge, på islandshäst i Gerstorp. Det är en bit att åka men pappa betalar och lånar villigt ut bilen varje vecka så det ska nog ordna sig. Jag längtar till våren när vi kommer rida ut på lektionerna. Yeah!

Well well, jag hoppas på en lite röjigare helg nästa vecka.

Vi hörs och syns. Ta hand om er!

/F

Dagens låt: Nicolai Dunger - Sången över bron

This is the life

Livet har den senaste tiden tett sig hyfsat trist. Tyvärr tillhör jag den rastlösa typen som hela tiden måste ha något att göra. Jag har svårt att koppla av och framförallt att göra ingenting. Jag undrar hur man gör, för mig ter sig detta helt omöjligt. Jag mår bäst när jag får vara igång och göra nåt meningsfullt. Som ett jobb eller att plugga. Annars kan jag inte uppskatta den lediga tiden, istället blir den en börda.
Eftersom jag nu har varken eller gäller det att hitta på saker. Jag tycker verkligen inte om att vara arbetslös (eller sjukskriven närmare bestämt). Det tär på mig.
Tur att man har folk runtomkring sig som man kan träffa och snacka skit med. Då känns det lite lättare.

Nu har jag i alla fall äntligen fått mina pengar, och det var ett rejält tillskott i kassan. Inte helt fel.

Nej, nu får det vara nog skrivet för idag.

Over & Out

Årskrönika 2007

Ännu ett år till ända. 2007 var ett riktigt bra år. Många förändringar skedde på olika plan. Det var kaos och kriser men också mycket skratt och glädje. Och nya vänner fick jag. Det är ju det bästa som kan hända. :)

Jag skriver även detta år en liten lista om året som gått:

Årets Linköpingsbo: Dave-O

Årets skiva: La Fleur Fatale - Night Generation

Årets skiva som inte var från 2006: Jens Lekman - When I said I wanted to be your dog

Årets låt: Wolfmother - Woman

Årets oväntade: Att jag hittade ett grymt band att lira med

Årets resa: Roadtripen till Halmstad i somras

Årets konsert: Kristofer Åström (vi var ju förband också)

Årets klädesplagg: Min hängselkjol

Årets vackraste man: A

Årets citat: "I evighetens perspektiv är varje ögonblick som ett liv" - Piet Hein

Årets film: This is England

Årets alkoholhaltiga dryck: Whiskey (vad annars?)

Årets helg: Helgen med Sanna, David och Stockholm Ink Bash

Årets möte: Första fikan med bandet

Årets kväll: När vi var på Medusa och dansade som as

Årets tv-serie: Queer As Folk

Årets hobby: Mitt julbroderi

Årets prestation: Att jag körde brydarna till Halmstad och tillbaka

Årets hemliga crush: A (samma som årets vackraste man)

Årets hemsida: Myspace.com delar platsen med Ebay.com

Årets mest upprörande: Låten "Alla som inte dansar" med Maskinen

Årets irritationsobjekt: Makthavarna

Årets besvikelse: Att jag skulle bli sjuk igen

Årets överraskning: Alla dessa trevliga människor som man lärt känna

Årets mest saknade: Alla kompisar när vi var i England

Årets mest somriga: Midsommaren på Hökhult

Årets julklapp: Nya tofflor

Årets känsla: Återhämtning

St. Anger

Nej, jag tänker inte skriva om julen. Nej, jag har ingen lust att göra det.
Ja, jag har svårt att vara arg. Så jag skriver om det istället. Jag har försökt så mycket, så hårt och länge att inte bli arg på någon. Saker och ting blir mycket tristare om man går omkring och är arg. Ungefär så resonerar jag. Klart att jag har skällt på folk men jag har inte blivit sådär riktigt arg på länge. Jag menar det där med att skrika på någon för att man är så jävla förbannad. Jag har varit jävligt förbannad på folk som har gjort mig illa men jag har ju aldrig fått chansen att säga det till dem. Folk som har svikigt eller betett sig allmänt svinigt mot mig. Vad skönt det vore om man kunde radda upp alla dessa människor framför mig, och sedan skulle jag visa dem vad jag känner. En loska här, en örfil där. Utan att jag skulle få skit tillbaka för det. Det vore väldigt skönt.

Jag har bestämt mig för att sluta kasta pärlor till svin. Detta eftersom jag anser mig själv vara en pärla. Det finns ingen anledning att slösa energi på något som ändå inte är värt det, om man ändå aldrig får särskilt mycket tillbaka. Jag förtjänar också att bli lite bortskämd ibland.







Dagens låt: The Weakerthans - Civil Twilight

Några goda råd inför julen

Galna japaner #2

Galna japaner #1

Kreativiteten flödar i känslostormen

Det är så det är nu. Hela jag är som en enda känslostorm. Upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka. Som att leka kurragömma med sig själv och inte hitta någon. Men det behöver man ju inte göra. Jag funderar och filosoferar, förösker göra det i lagom mängd så att jag inte blir helt kokobengo. Det har varit svårt ett tag men det känns lite lättare nu. Kan man inte få utlopp för sina känslor kan man ju alltid skriva ner dem. Så det blev en låt idag:

Frames and borders

I’m so fucked up when it comes to you
My pinkie starts to tremble
My lips open up but there’s no one to kiss
You were only here in the dream
No, I’m not allowed
No-no, I’m not allowed
To speak

But I can’t mend if you don’t put your head on my chest
And hear the little bunny heart that’s racing
I really try but I can’t forget your voice
You put a scar on my skin

I’m sick and there’s no cure
Underneath it’s boiling
If I touched you I’d melt down to a puddle of mud
No, I’m not allowed
No-no, I’m not allowed
To speak

But I can’t mend if you don’t put your head on my chest
And hear the little bunny heart that’s racing
I really try but I can’t forget your voice
You put a scar on my skin

I’m nailed to these walls
Take me down
Down, down, down

The world is cruel
But your eyes warm it up
You’re just too sweet and tender
You could hold me close and stop the storm
But that will never be
So I’m staying here inside my box

Kött eller fiiisk?

Det finns tre kategorier av musiklyssnare. Eftersom kassetten i princip är död enligt mig så räknar jag inte med dem som älskar blandband. Det är cd, mp3 eller vinyl som gäller. Det gör mig på nåt sätt lite ledsen i själen att mp3:orna tar över allt mer i musikvärlden. Visst, jag älskar att det är lätt att sprida musik och upptäcka nya artister och band. Det är helt fantastiskt. MEN, att bara ha musiken som filer på datorn och på sin iPod, utan omslag och något fysiskt att ta på. Det svider lite. Jag vill ha en riktig skiva med omslag, så att jag kan vara säker på att musiken inte försvinner. Jag vill ha något fint att titta på, en bok att bläddra i.

Därför är jag lite splittrad mellan mp3 och cd, jag håller mig lite lagom mittemellan.

Klara tillhör vinylfantasterna och köper både nya och gamla skivor på vinyl. Vinyl är nåt fint och mysigt tycker jag. Stora omslag och musik från svunna tider. Lyssna på vinyl och dricka te, det skulle vara nåt det. Tror jag ska skaffa en skivspelare när jag flyttar hemifrån så kan jag gå på loppisar och köpa gamla stenkakor. Vilken kategori tillhör du?

Dagens låt: Jack Peñate - Torn on the platform

The heart beats in it's cage...

Satt med brydarna på Steve's idag och snattrade om allt mellan himmel och jord. Dock mest om kärlek.

Jag har så mycket funderingar som inte kommer ut, så många tankar som stannar i huvudet. Och det är hemskt jobbigt ibland. Att ha känslor för någon men inte kunna tala om hur man känner. Jag har haft alldeles för mycket av det. Det är svårt att gömma, ännu svårare att försöka glömma. Så man talar om det för sina vänner och det hjälper. De kan ge en råd och ställer upp. Det hjälper för stunden.

Det gnager i mig. Jag tänker att "Det går inte det här, jag orkar inte längre". Så känns det ibland. Som en slags sjukdom som ingen kan bota. Jag känner mig fel och ful. Och feg. Ärrad och svag.

Jag vet inte hur ni ser mig men jag tror att sårbarheten lyser igenom. Jag orkar inte tänka på om det är fint eller fult, det är bara sådan som jag är. En människa med en stark längtan.

"I wanna be adored

I wanna be adored, live forever

I have too many dreams to cure

Mistaken the dawn for a supernova"

Jag - en bekräftelsetjej?

Det här med bekräftelse är verkligen en svår sak. Jag kom att tänka på det nu efter att ha spenderat gårdagskvällen som ensam tjej med tre killar. Det är då man märker det som tydligast. Det här med att tjejer ofta är ganska tävlingsinriktade märks i vissa situationer. När man är ensam tjej med bara killar kan man slappna av och inte tänka så mycket. Killar är oftast lugna och naturligt avslappnade i grupp, i alla fall de som jag känner. Och det smittar av sig.
Jag är inte så van vid att umgås med killar så min inställning ligger kvar som någon slags revansch mot högstadietiden, då mina upplevelser av att bli bekräftad som tjej sällan infann sig. När man är blandat många tjejer och killar kan det bli svårt. Man vill gärna vara snyggast, man vill gärna vara den som utmärker sig mest inför killarna men man vill också göra det diskret så att det inte blir fult. Det är inte alltid jag känner så men det händer. Det erkänner jag. Kanske har att göra med att jag är singel och inte alltid vet hur jag ska bete mig bland folk jag inte känner.
Det är inte särskilt snällt att köra över andra, det är inget mål jag har. Jag tycker egentligen att alla bara ska få vara som de är och sen är det inget mer med det. Jag blir gladast när alla andra också är glada och har kul. Det är då till exempel en förfest blir som allra roligast, när alla verkligen trivs. Samtidigt ligger de här känslorna och pyr under ytan. Jag har en stor önskan om att få bli bekräftad som tjej, att få höra någon säga att jag ser bra ut eller berömma mig för något annat. Ärliga komplimanger alltså. Att ha någon som man känner verkligen tycker om en som man är, utan att man ska behöva göra sig till. Jag tror att på grund av att jag har det här behovet så kan jag bete mig lite konstigt ibland.
Jag brukar ofta tänka tillbaka och reflektera över mitt eget beteende när jag blir ensam igen efter att ha umgåtts i grupp. Sa jag något elakt till någon eller betedde jag mig på ett sätt som kan uppfattas som jobbigt för andra?
Jo, ni märker hur höga krav jag har på mig själv och att jag tänker på tok för mycket på vad andra tycker om mig. Något som andra säkert inte ägnar en enda tanke åt. Det där är något som går upp och ner. Min självsäkerhet vill inte riktigt infinna sig som något permanent.


Dagens låt: Gary Jules - Mad World