Årets gräspremiär

Jag vet en som var glad.

Inspelning i Trosa förra helgen

Jag fick äran att hälsa på Calle i Trosa för att spela in lite låtar. Den huvudsakliga anledningen till att jag åkte upp var att jag skulle spela in "Game over" i studio eftersom den ska ligga på soundtracket till "Frankly", kortfilmen som Calle och hans kompis har gjort.

Tåget gick på lördag morgon, så jag var framme vid luchtid ungefär. Först åkte vi och handlade lite mat och sedan bar det iväg till studion. I samma hus som studion bor Calles arbetsgivare Patrik med sin familj. Ett typiskt lanthus med bohemisk charm.

Det tog ganska lång tid att ställa in mickar och ljud på ett sätt som funkade, så det tog några timmar innan vi kom igång på allvar. Först började vi med att försöka spela in "Game Over" men efter några försök så tröttnade jag på den så jag splade in min Perishers-cover istället, "My heart". Den körde vi på en tagning med både sång och gitarr och resultatet blev helt okej.

Sedan ville jag köra en egen låt igen och då blev det "Five inches from your skin". Först spelade jag in gitarren och munspelet och sedan lade vi på sången separat. Sedan kom Calle på den briljanta idén att ha något mer "instrument" som kunde låta på ett charmigt sätt. Eftersom det var en studio för filmljud fanns alla möjliga attiraljer att skramla med. Han hämtade en stor karbinhake som han fäste en liten kedja på och sedan rasslade han sig igenom låten. Då kom jag på att glaskling kanske kunde passa fint också. Så vi hämtade ett kantigt vinglas som jag satt och slog på. Och eftersom glasklingandet blev så bra la Calle på lite cafésorl från SVT's ljudarkiv i början av spåret. Dagen därpå la vi till en liten visp och resultatet blev otroligt mysigt och gulligt. Det låter ungefär som Damien Rice möter Regina Spektor, med lite flummiga ljud och en spröd röst.

På lördagskvällen fixade vi mat, enchiladas, som blev ganska lyckat, inte minst med tanke på att vi var sjukt hungriga eftersom vi glömt bort att äta på hela dagen. Sedan åkte vi hem till Calles mamma som bor med sin sambo i ett stort fint hus i Trosa. Sambon hade fyllt år så det fanns en massa mat över när vi kom, men vi var så mätta så vi tog bara varsin liten whiskey och gick och lade oss.

Vi gick upp vid åtta på söndagsmorgonen för att kunna hinna med så mycket som möjligt. Och vi var riktigt produktiva den dagen. När jag åkte hem från Vagnhärad station hade jag spelat in sju låtar, tre egna och fyra covers. Jag känner mig glad över att ha alla mina favoritcovers inspelade.

Låtlistan:

"Game over"

"Five inches from your skin"

"My heart" (The Perishers)

"Snow (Hey oh)" (Red Hot Chili Peppers)

"Prisoner of Heart"

"Poor young girl's heart" ("Poor young man's heart", Kristofer Åström)

"Don't let the devil ruin it all" (Timo Räisänen)

Min bror är blind

Ja, det stämmer. Eller i alla fall tillfälligt. Han har opererat båda ögonen med laser idag. Vilket jag inte hade den blekaste aning om förrän jag fick se honom. Det är som vanligt, människan har en förmåga att aldrig säga någonting om någonting vilket är skapligt irriterande.
Skulle hämta upp honom i stan utan någon särskild anledning, trodde jag. Tills jag klev in på laserkliniken och fick se att han hade solglasögon på sig och fick hjälp av några sköterskor som visade honom vilka ögondroppar han skulle ha. Jag fick leda honom ner för trappan och ända bort till parkeringen där jag ställt bilen. Sedan skulle vi åka hem till honom och hämta lite saker för han ska bo hemma hos oss några dagar nu. Det var lättare sagt än gjort. Brorsan sa att det var första dörren när man kom in och gav mig nycklarna. Jag kliver in genom porten, ser att det står "H Johansson" på dörren (min bror heter Henrik Johansson) och sätter nyckeln i låset. Det är bara det att det inte går att vrida om. Jag försöker en stund och helt plötsligt slits dörren upp av en gubbe med mördarblick som skrikande frågar vad fan jag håller på med. Jag inser att jag gått fel och försöker förklara men han lyssnar inte och skriker en massa fula ord till mig och hotar med att ringa polisen om jag inte går därifrån genast. Jag springer ut så fort jag kan medan jag känner att jag skakar i hela kroppen av chocken. Sedan kommer det som alltid kommer efter skakningarna, jag börjar gråta våldsamt. Jag går tillbaka till brorsan i bilen och han förklarar att hans port är porten mittemot. Jag törs knappt låsa upp dörren av rädsla för att mötas av ännu en skrikande gubbjävel. Men den här gången gick jag rätt. Tacka grus för det. Jag hämtar väskan, låser efter mig och sedan åker vi hem till oss. Nu har jag bäddat ner min bror i min säng, gett honom hans ögondroppar och satt på en ljudbok på kassett som han ligger och lyssnar på. Han har fått ett glas vatten och en hink att ha om han skulle behöva kräkas. Vilket han lyckligtvis inte har gjort än. Jag är hans lilla sjuksköterska idag och det känns rätt bra. Jag tycker om att ta hand om andra människor när de är sjuka eller svaga. Det ger mig något.
Vi får se hur han klarar sig de närmaste dagarna eftersom han kommer att vara tillfälligt blind. Stackarn.

Puss på er!

P.S Snart kommer min tatueringsblogg, håll utkik...


Dagens låt: You Am I - Heavy Heart

Scandinavian Tattoo Magazine

Köpte några tidningar inför min tatueringsresa på torsdag, bland annat Scandinavian Tattoo Magazine. Döm om min förvåning när jag upptäcker min egen tatuering i tidningen. Surprise! :D

Dagens låt: Them Jacks - Turn On My Ego

Mer info om podcasten

Här kommer lite mer information om podsändningen som jag ska vara med i. Jag är alltså utvald att få min låt spelad i nästa sändning :)

"Våra experter från musikbranschen handplockar de bästa låtarna från varje land till en talangfylld poddsändning varje månad. Magiskt. Om du inte har tid med det heller kan du lyssna på Adams och Joes poddsändning varje månad - den innehåller den allra bästa musiken från hela Europa. Enkelt. Håll utkik efter våra nya samlingsalbum med de bästa nya artisterna under de kommande månaderna. "

Och här en text om killen som sänder podcasten:

"Emil Larsson började som bandpromotor innan han startade sin egen byrå 2003. Där jobbade han med över 40 olika band, och efter att ha upptäckt artister som The Sounds, José González, Anna Ternheim och Snook har han utvecklat ett öga (och ett öra) för blivande stjärnor. Emil jobbar nu för Skandinaviens största bolag EMA Telstar, och arbetar med artister som Asha Ali, Blindside och The Deportees utöver att arrangera klubbturnéer, sommarfestivaler och Europaturnéer."

Låter väl bra, eller hur?

Ajöss

Up and going!

Dagen har varit väldigt bra. Började med rep med bandet hemma hos Martin halv ett. Vi höll på i två timmar ungefär och kom på en massa nya idéer. Det går bara framåt och hela tiden känner jag att "fan vad bra vi är!". Vi ska kicka rumpa som förband till Kristofer Åström på Skylten i april! :D Ska bli helt underbart. Tror nästan inte att det är sant...

Sedan gick jag en runda i staden och tänkte att jag skulle gå in i skoaffären en sväng och kika. Ni som känner mig vet att det oftast slutar med ett inköp. Och så även idag. Det blev ett par svarta lackpumps med låg klack. Cleana som de är att ha till svarta smala jeans, nitbälte och t-shirt. Eller till kjol och klänning. Köpte också små rosettclips i silver som man kan sätta på för en pimpad effekt. Mycket sött. Kom på att jag hade ett snyggt hårspänne som är en svart rosett med en döskalleberlock i mitten. Det är för litet att ha som hårspänne så jag tänkte att jag skulle köpa ett till och sedan göra skoclips av dem. Kommer att bli dödligt snyggt (yeah right, haha).

Mina pjucks.

Jag gick också till Bussgodsterminalen för att hämta min gitarr som jag köpt begagnad från Arvika. En Ovation Celebrity med 10 år på nacken. Den har fått namnet Scarlet och är mycket vacker. Jag kan slå mig i backen på att den låter vackert också för micsystemet ser ut att vara ljusår mer avancerat än på min gamla gitarr. Längtar tills jag får höra den uppmickad. Synd att jag inte har någon förstärkare bara :(

Min nya kärlek.

Fick också hem lite andra nya saker idag. Ett paket från Philadelphia och Sailor Jerry innehållandes en väska och två par trosor. Sailor Jerry kan man aldrig få för mycket av! Dessutom fick man med en specialcd med grymt omslag. Skulle gissa att det är mycket punkaktigt och det blir säkert finemang. Ska lyssna inom kort.

Sailor Jerry-skivan.

Hade också fått min leopardklänning som jag köpt på ebay från Australien. Den kommer vara grunden i min scenoutfit (eller en av dem, som mamma sa) tillsammans med en söt underkjol som jag köpte på Misoui häromdagen. Rockabilly = nice.

På kvällen när jag satt och provspelade nya guran ringde plötsligt mobilen. Det var min kusins man Per som är sales och marketingansvarig på Groove. Han pratade om den här hemsidan http://www.music.coca-cola.com/about som är ett samarbete mellan Groove, EMA och iTunes. Man blir medlem på sidan och lägger upp sin demo och varje månad väljs sex akter ut som får sändas i en poddradio. Sedan får några av alla band chansen att uppträda live på Coca colas konserter i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Per ringde mig för att säga att han valt ut mig som en av de sex! Och jag som inte ens reggat mig trots att jag funderat på det. Det här är jätteskoj såklart! Ey, kompis, det går bra nu :D

Puss på er!



Dagens låt: Ryan Adams - Dear Chicago

Ungar är charmiga ibland

Sagt om bröllop och äktenskap:

Vad är giftermål?
- När man får behålla sin tjej och inte behöver lämna tillbaka henne till hennes föräldrar. (Erik, 6 år)

Är det bäst att vara singel eller gift?
- Jag får huvudvärk då jag tänker på sådant. Jag är bara ett barn. Jag behöver inte sånt krångel. (Adam, 7 år)

När är den rätta åldern att gifta sig?
- När jag är färdig med förskolan ska jag hitta mig en fru. (Martin, 5 år)

Hur kan en främling se om två personer är gifta?
- Du måste kanske gissa, men en bra ledtråd är att de skriker åt samma barn. (Sebastian, 8 år)

Vad har din mamma och pappa gemensamt?
- Ingen av dem vill ha fler barn. (Kicki, 8 år)

Hur skulle du fått ditt äktenskap att fungera?
- Säga att hon var vacker, även om hon såg ut som en lastbil. (Rick, 10 år)


Haha, så sött... :)



Dagens låt: Death Cab For Cutie - I Will Follow You Into The Dark

Ser jag ut som en slavdrivare?

Fick det här mailet på helgon idag. Och det är inte första gången jag får ett sådant.

Hmm, är det så att jag ser väldigt kaxig ut eller spammar bara dessa människor alla möjliga tjejer i hopp om att få napp? Och är det någon som nappar? Det undrar jag...

Groove!

ur Groove #1 2007:

"Frida Ljungberg är Darling Kennedy. Hon bor i Linköping och har en magisk röst. Musiken är 'rakt igenom akustisk och avskalad'. Som en kvinnlig José González. Helt fantastiskt superduperhärligt att sjunka in i. En tradition lever vidare genom att födas igen."


Gå in på www.groove.se och läs tidningen i pdf. Om du inte kan få tag på ett riktigt ex förstås. Det här är stort för mig. Riktigt stort. Woah! :D

Puss på er!


Dagens låt: Säkert - Vi kommer att dö samtidigt

Mikrofonkåt

Jag fick en massa fina bilder i ett kuvert med posten idag. Från Laila :)

Rockabilly

Grymt flow

Cocky!

Yeah!

Dagen efter en lyckad spelning...

...så känns det bra. :) Det var inte så mycket folk igår men det var kul att de som kom var där. Tack för ert stöd.

Var en sväng på gymmet i förmiddags och försökte mig på lite armträning. Det gick hyfsat. Men jag tror inte på några spektakulära resultat precis. Jag är nöjd som jag är. Det tycker jag att alla ska vara.

Puss på er!

Dagens låt: Asta Kask - Lilla Frida

The Haunted live på Platens

Foto: Anton Le Clerq, Corren

Det var röj. Det var bra. Men dock lite trist att de lirade mina favoritlåtar i början. Då hade man ju inte så mycket att se fram emot efter en stund. Bäst var alltså "99" och "The medication" om jag får säga mitt.

"En ung man försöker sig redan i första låten på lite nyskapande hardcoremosh och belönas raskt med en högerkrok från den långhåriga hårdrockaren bredvid honom." (Citat från Corren.se)

Det kan straffa sig att försöka sticka ut ibland, haha... Det var bra, för den jobbiga killen höll sig sedan lugn under återstoden av spelningen.

Ett nytt fan

Jag har fått en beundrare: http://www.knutteslogg.blogspot.com/
Känner mig lite chockad men dock väldigt glad över detta faktum.

Puss på er!

Helgen i Kalmar

Jag tog tåget ner till Kalmar i fredags kväll för att hälsa på Tuss. Efter tre timmars resa var jag äntligen framme och blev upphämtad på stationen av Tuss med medföljande rallybil. Det var isigt överallt men vi lyckades stuva in oss i bilen till slut.

Väl framme inspekterade jag hennes lilla boning och packade upp lite saker. Sedan fixade vi lite mat i form av kycklingfilé med vitlökssmör och steakhouse fries. Mycket gott.

Vi orkade inte göra så mycket mer den kvällen utan gick och lade oss hyfsat skapligt.

På lördagen gick vi upp, åt frukost. Det var fint väder ute men jättekallt. Vi tog bilen in till köpcentret giraffen där vi besökte Systemet en kortis. Sen åkte vi till stan där vi hämtade upp Johannas kompis Gurjit som gjorde oss sällskap på en liten shoppingtur innan lunch. Vi skulle luncha med Gurjits bekant Markus och hans kompis Henke, båda brats men hyfsat trevliga trots detta faktum. Markus driver en nattklubb i stan, samma klubb som vi planerade att besöka senare samma kväll. Maten var god, fläskkotlett med gorgonzolasås och klyftpotatis.

Efter maten gick vi ytterligare en liten sväng på stan och sedan sa vi hejdå till Gurjit för att bege oss mot Biostaden. Vi såg "Linas kvällsbok", en film som var både rolig, sorglig och småmysig. Det var lyckat.

Efter filmen åkte vi till Maxi och handlade mat inför kvällen. Väl hemma gjorde vi egen pizza som blev vansinnigt god. Till maten skulle vi dricka flaskan med rödvin som jag fått av min granne på studenten. Tyvärr var vinet inte särskilt gott så vi drack bara varsitt glas och hällde ut resten. Typiskt! Tur att jag inte sparade det till min förlovning som jag hade tänkt, haha...

Sen fixade vi i ordning oss och tog en taxi till nattklubben Ernesto in totale där vi dansade i några timmar. Det var trevligt trots att det inte var någon vidare raggningspotential för min del. När jag finner att en av hundra killar duger åt mig känner jag mig ganska kräsen. Men bara ganska :P

Vi skulle tagit en taxi hem också så jag hade skippat tröjan under jackan. Men när vi ringde så var det en halvtimmes väntetid på en bil, lika lång tid som det tog att gå hem till Tuss. Så vi hade ingen lust att stå still och frysa utan gick hela vägen hem. Fy fan vad kallt det var. Mina lår var röda när vi kom hem. Vilken tur att Tuss hade en hårtork som jag kunde värma mig med :P

På söndagen tog vi det ganska slappt förutom ett besök på gymmet. Det var för övrigt mitt första besök på ett gym någonsin.

Jag är inte mycket för att träna annars men jag tyckte att det var ganska kul så jag tror att jag ska börja lite smått med det. Men vet ju aldrig hur länge intresset kommer hålla i sig men man kan ju testa i alla fall. Det måste vara roligt att träna tycker jag, annars får jag ingen motivation överhuvudtaget.

Efter gymbesöket åt vi en lättare lunch på McDonald's (sallad). Sen åkte vi hem till Tuss och städade och så packade jag i ordning mina saker. Jag hade tur och fick skjuts till tåget.

Resan hem gick bra, det var tur att jag inte åkte tåget igår kväll för då hade två män tydligen börjat bråka så våldsamt att polisen fick komma och hämta dem. Så folk beter sig...

Dagens låt: Eva Cassidy - Kathy's song

Karlar!

Miss Kennedy säger:
karlar alltså!
Johanna säger:
KARLAR KUKHUVEN
Johanna säger:
AGH
Johanna säger:
spö för fan
Johanna säger:
HÅRT
SMISK
Miss Kennedy säger:
ja
Miss Kennedy säger:
eller ja
Miss Kennedy säger:
jättehårt
Miss Kennedy säger:
för är det för mjukt så gillar de det


Givande konversationer på msn...haha :P

Tragedy

Idag grät jag tårar över Denny och Izzie. Jag älskade att se de där två i rutan. Så fina, så härliga, så mänskliga. De var vackrast.
Det sorgliga med allting är att det inte bara händer på tv. Minst lika sorgliga saker kan hända i verkligheten också. Bevare oss för det.


Dagens låt: Brandi Carlisle - Tragedy

In the closet

Jag har ett kattskrälle i min garderob.

En kväll med vin, vänner och underbara Herr Sarcevic

Igår kväll skulle jag till Skylten för att se en av mina favoritartister, Nikola Sarcevic, uppträda. För er som inte har världens bästa namnminne kan jag tala om att han annars sjunger i Millencolin. Ensam kör han lite lugnare stil dock, countrydoftande singer/songwriter-pop.

Det stod på hemsidan att det skulle vara insläpp vid 19. Jag skulle möta upp Sam och hans vänner senare men visste inte när de skulle komma så jag åkte ensam först. Det var kallt och äckelduggade ute när jag kom fram till dörren. Till min besvikelse står det på en skylt att insläppet är försenat till 19.30. Merde! Så jag fick stå där ute i en halvtimme och frysa. Men det var det värt. Sedan när jag kom in kände jag mig lite lost eftersom jag var ensam men jag hittade Lars och Snygg-Johan som hängde i en soffa på cafét. Jag började snacka lite med dem, det var trevligt. Slapp jag vara själv ett tag också. Jag kom på att mitt intresse för Snygg-Johan har avtagit märkbart. Detta eftersom han inte precis är den ödmjuka typen. Dock är han ändå snygg, med sin blonda kalufs och sina tatueringar på armarna. Men inte så snygg att jag tackade ja till att följa med på en öl efteråt. Jag hade ju trots allt bestämt med Sam som jag inte träffat på länge.

Sen efter ett tag hittade jag Sam och hans två vänner Carl-Adam (som är en otroligt begåvad singer/songwriter) och Robert (som bara är allmänt skön). Vi snackade i cafét medan förbandet spelade skrammelpoprock. Det var lite väl skränigt för min smak.
Konserten med Nikola var riktigt bra. Det var trevlig stämning, kärlek och gemenskap i luften. Det är precis så det ska vara.

Jag vet, bilden suger på alla sätt (särskilt eftersom Nikola ser ut att ha clownnäsa, haha!). Men det var bara jag som glömde digitalkameran hemma och tog kort med mobilen. Skäms.

Under konserten kom jag på att jag borde ge en av mina skivor till Nikola. Jag hade tagit med mig några eftersom Sam ville köpa en. Några extra att ha ifall brukar jag ta med mig. Men jag visste inte hur jag skulle gå tillväga riktigt eftersom alla bandmedlemmarna gått iväg. Sam föreslog att jag skulle ge min skiva till killen som sålde t-shirts så jag frågade honom om jag kunde få ge en sak till Nikola. Han pekade på en dörr några meter bort och sa "Gå och knacka på där, det skulle jag ha gjort". Med bultande hjärta gjorde jag precis det och när Nikola stod där framför mig visste jag inte riktigt vad jag skulle säga, men jag sa att jag verkligen hade uppskattat konserten och att jag tycker han är himla bra. Och så lämnade jag över skivan. Han blev glad och tackade. Jag tackade honom för kvällen och när jag sedan vände mig om hade jag ett helt koppel med fans bakom mig som också ville prata med honom. Men jag var först av alla, moahaha! Sjukt stolt.

Sedan bar det av en liten sväng hem till Sam (och Elin, ett sött par). Jag hade inte sett deras lägenhet så det var trevligt. Fint var det med trägolv och högt i tak. Så skulle jag vilja bo. Det var gott vin också.

Så gick vi mot stan, pojkarna skulle ut. Efter att ha diskuterat allt mellan könsord och namn på fiskar var det dags för mig att gå. Lite vinglig bli jag av ett glas vin men jag mådde finfint. Dock inte så pigg på idén att jag skulle upp och jobba igen klockan sex nästa morgon. Men det gick bra idag trots få timmar av sömn. Jag känner mig nöjd och glad med gårdagen. Yeah!


Au revoir, soeurs et frères!


Dagens låt: Nikola Sarcevic - Lock-Sport-Krock

Blågult guld

Dagen har varit lite som ett stort fint rött äpple som man efter en stund upptäcker några maskar i. Arbetsdagen gick som smort, det flöt på bra och var lugnt och trevligt. Sedan när jag kom hem tog jag en liten lugn stund innan det var dags för intervju. Lisa från Groove ringde vid fyra och intervjuade mig för tidningen. Jag kommer att vara med på sidan "Blågult guld" (ja, ni läste rätt), där fyra svenska kända eller okända artister och band väljs ut och intervjuas. Varje band får två mindre bilder i tidningen. Vilken ära! : )
Jag klättrar uppåt sakta men säkert...önska mig lycka till nu för det kommer verkligen behövas.

Idag hade jag inte fått nåt paket. Ganska trist, men jag hade fått ändå tågbiljetterna till Tuss. Nu är det klart. Ska bli skoj! Saknar dig gumman...

Något som kändes tråkigt idag var alla dessa människor. Alla dessa människor som man mer eller mindre behöver. Som inte verkar bry sig om en. Åtminstone aldrig lika mycket som man själv gör. Det är ju så himla roligt att träffas när jag frågar, men gör jag inte det så hör jag inte ett ljud ifrån någon knappt. Det är ju så bra människor annars, när man väl får träffa dem.
Vad fan är problemet? Är jag så hemsk? Är folk för snälla för att säga nej till mig? Eller kanske bara upptagna?Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag känner mig värdelös på grund av detta. Att inte veta vart man har folk. Screw it.


I mitt bröst bultar ett harhjärta.

Dagens låt: Paolo Nutini - These Streets

Blackbird

"Blackbird singing in the dead of night

Take these broken wings and learn to fly

All your life

You were only waiting for this moment to arrive"

Jag fick den här tavlan i present idag. Jag fick den av en vän för att jag sagt att jag tyckte att den var vacker. Kanske bland det finaste jag fått någon gång.