Polis polis potatisgris

Jag hörde just på nyheterna på radion om en 15-åring som riskerar böter efter att ha förolämpat en polis genom att grymta och kalla honom för gris.
Det känns helt absurt med tanke på det HÄR som hände i Rosengård. De poliserna får behålla sina jobb. Fy fan är allt jag kan säga om det.

I samma sändning berättades det att man i en polisutbildning använt sig av namn som "Neger Negersson" på fiktiva brottslingar.

Allt det här skrämmer mig verkligen. Vart är samhället på väg?

Hooray!

Tack Sanna för att du hjälpte mig att fixa en brutalt snygg design till bloggen :) Jag tyckte att det var på tiden.

Bilderna på mig är från i söndags då vi hade fotofrossa hemma hos paret däruppe. Det blev många fina bilder på oss alla tre!

Idag var jag en sväng på IKEA vis Kungens kurva. Det är ganska knöligt att åka dit. Jag kom dock hem välbehållen tillsammans med en madrass, ett gästtäcke, en ny kudde (fantastiskt skön!) och lite småprylar. Så jag är helt klart nöjd med min resa.
Nu sitter jag här mot min nya kudde, på min nya madrass, i nytvättade och nymanglade lakan och bara njuter. Yeah!


/Freaky Frodo


Dagens låt: White Stripes - Girl, you have no faith in medicine

Bildbevis!

Här är den skrikande tanten jag såg i tunnelbanan. Tack, Lee! :)

A Bloody Freakin' Weekend

Tänkte sammanfatta helgen i ett litet inlägg. Jag är inte så duktig på att blogga regelbundet som ni vet, men jag ska försöka skriva nåt en gång i månaden i alla fall. Den här helgen var turen verkligen inte på min sida. I lördags skulle jag åka och köra ett spinningpass på förmiddagen. På Friskis på Kungsholmen som vanligt. När jag skulle byta om och tittade i plånboken kunde jag inte hitta mitt månadskort någonstans. Jag blev desperat, hade tio minuter kvar till passet och jag hade inte bytt om, så jag rev runt lite snabbt men kom fram till att jag skulle få leta efteråt istället. Så jag körde hårt, bastade, duschade och klädde på mig. Sen var det bara att riva igenom alla mina ägodelar för att komma fram till att kortet var borta. Då var det bara att bege sig till Pressbyrån och köpa ett nytt för 700 bagis. Ovärt är bara förnamnet! Men innan jag gick iväg från Friskis hann jag upptäcka att mina älskade skinnhandskar också var borta. Efter lite funderande kom jag fram till att jag nog glömt dem på bänken vid skogränsen i all stress. Så jag chansade på att någon vänlig själ hade lämnat in dem, och gudskelov fanns de i receptionen. :) Det var i alla fall ett bekymmer mindre.

Sanna den lyckosten var i Miami den här helgen och Dävid var i Finkan så jag hade ett helt Playstation för mig själv. Det blev lite Rayman, Lego oen och Croc bland annat. Det var en kort lördagskväll eftersom jag skulle upp halv sex på söndagsmorgonen. Det var mindre lyckat att gå upp den tiden. För trots att jag hade gott om tid på mig så blev jag ändå sen och fick springa till bussen. Som jag missade med tio meter... Eftersom nästa buss skulle gå om en kvart tog jag en chansning och tänkte på det Sanna sagt om att tvärbanan gick snabbare till Gullmarsplan. Så jag halkade iväg till stationen där jag fick vänta 11 minuter....på fel tåg visade det sig! Inte fan tänkte väl jag på att den heter tvärbanan och alltså inte går åt norr eller söder utan till öst eller väst. Jag brukar ju åka tunnelbanan till Alvik och det går ju alldeles utmärkt. Det hela slutade med att jag kom en kvart försent till jobbet. Inte så farligt egentligen, men jag stör mig alltid som fan när såna saker händer. Jag vill inte att någon ska tro att jag är en slarvmaja med usel arbetsmoral. Såna finns, jag är bara inte en av dem.

Igår kväll var det äntligen premiär för den nya indie/pop/soul-kören som jag har längtat efter i månader. Den håller till i en föreningslokal på Söder, ganska off. Men jag hittade dit till sist, med hjälp av en egenritad karta. Det är tamigtusan värt en applåd! Yeah.
Jag trodde att det skulle börja 17.00 och var där i god tid. Men det skulle inte börja förrän 17.15, visade det sig. Det var bara tre stycken där när jag kom, men efter fem bara vällde det in folk. Det var mer blandade åldrar än jag trodde. Färre yngre killar än jag väntat mig (och kanske hoppats på), men det var några i alla fall. Det blev en riktigt stor kör, kanske 40-45 personer. Vi var väldigt få i sopranstämman så man fick klämma i ordentligt, vilket bara var kul. Och så repertoaren sen. Vi inledde med Proud Mary, som kändes väldigt gospelaktig i tre stämmor. Det är en riktigt härlig känsla att sjunga i en stor kör. Och körledaren Cecilia sprudlade av positiv energi, det var härligt.
En annan av låtarna vi körde var Kents vackra "Utan dina andetag". Den känns lite smått uttjatad för mig vid det här laget, men i grund och botten är det en väldigt bra låt. Det var häftigt att framföra den med så många personer. Det som förvånade mig var att det var så få som kände till den. Att tanten bredvid mig inte visste vilka Kent var (hon trodde självklart att det var en enda person) var väl inte så värst märkligt, men att tonårstjejerna som sa att de lyssnade på Kent inte hade hört den gjorde mig lite paff. För mig är det den mest "svenniga" Kent-låten, ungefär som Lasses "Kom Änglar". En sån låt som folk vill ha på sitt bröllop.
De andra låtarna var "Wonderwall" (som det även där var många som aldrig hade hört...jag undrade om de hade sovit sig igenom 90-talet) och Aretha Franklin's "Natural Woman". Vi fnissade lite allihop åt att killarna skulle klämma i med "You make me feel like a natural woman".
På det stora hela var det helt fantastiskt. Tyvärr hade jag inte fattat att man skulle anmäla sig innan (står det "prova på" så är det väl just det?) så det är inte säkert att jag får en plats. Men Cecilia sa att det nog inte var fullt, och om det var det kanske hon kunde starta två grupper.
Jag har ju till och med bett om en schemaändring på söndagar. Hoppas att både Sänn och jag får gå!

Nä, nu ska jag lira Rayman.
På återskrivande!

/Fröken Fröjd


Dagens låt: Bon Iver - Re: Stacks

Dance while you still have feet

Efter att ha suttit som en pösmunk hela dagen fick jag en idé. Jag kom att tänka på ett tips som jag läst i nån tidning. Man tar bort alla mattor från golvet, sätter på lite sköna låtar och dansar loss. Och som jag dansade! Som ett as. Efter en halvtimme med Caesars var jag dyngsur och helt slutkörd. Men fan vad roligt jag hade :)
Nu ska jag börja göra playlists att dansa till. En eurodisco, en oldies, en pop o.s.v. Ska försöka dansa två gånger i veckan.
Det kan väl inte bli så svårt med tanke på hur mycket jag älskar det. Jag kan dansa hur fult jag vill och vara hur sunkig och avklädd jag vill. Dessutom är jag min egen DJ, en dröm som går lite halvt i uppfyllelse. See ya!

/Feskekörka

Do-nothing

Idag är en sån där dag när jag vaknar sent, är ledig, har planerat någon aktivitet (läs: träning) men kommer sedan på att jag känner mig ganska utarbetad. Därför väljer jag att ta dagen som den kommer, att bara ta det lugnt och slappa med halvgott samvete. Nu låter det kanske som att jag har haft många såna dagar sedan jag flyttade hit, men sanningen är att det här är första gången. Och det kändes ganska lägligt att ha en sådan dag efter ett 12-timmars artbetspass igår. Puh! Men efter det blev det häng med paret ovanpå, vi försökte ha ihjäl varandra i den virtuella världen och det gick väl sådär för mig. Men roligt var det.

På onsdag åker Sänn till den sköna (?) värmen i Miami, lycka till! Själv känner jag dock inte att jag längtar så mycket till sommaren eftersom jag har kommit på att jag känner mig snyggare och mer stilren på vintern. Kan ju bero på att leopardpäls och mormorskängor inte funkar så bra under den varma årstiden. Måste komma på vad jag ska ha på mig i sommar för att se lite mer "damig" ut. Jag har börjat med det den här hösten och det känns härligt. Nu är jag också en av dem som är beroende av kjol. Byxor är faktiskt inte lika bekvämt som både Tilda och Klara har påpekat. Smarta brudar det där.

I Stockholm lever en väldigt brokig skara av människor; fattiga och rika, fula och snygga, smarta och korkade....ja, ni fattar. Det är mycket större variation på folket här än i Linköping. Kanske beror på att invånarantalet är något högre. Men, till saken: jag har sett flera skumma människor i stan i veckan. Till exempel en tant, 70-nånting, som sprang fram och tillbaka i tunnelbanan igår och skrek så det hördes i hela vagnen. Jag hade musik på så jag hörde inte vad hon skrek. Men det var några slags moraliska predikningar, ett hat mot alla som fanns i vagnen just då. Märkligt. Igår morse när jag satt på tunnelbanan vid halv sju på morgonen tog mannen mittemot mig upp ett helt paket filmjölk ur ryggsäcken och drack direkt ur. Till det åt han en banan. Det kanske bara är jag, men det kändes som en halvt osmidig frukost. För vem dricker upp en liter filmjölk på en gång? Jag gillar inte ens filmjölk...haha.

Livet går sin gilla gång, och jag spanar lite efter en ny gitarr. Och kanske, kanske att jag funderar på att börja spela live igen (om någon vill se mig, förstås). Det vore kul att komma igång, men samtidigt känns det oerhört skrämmande. Som det är nu så skäms jag för mina låtar. Jag tycker att de är rätt bra för att vara
jag, men jag skäms för att visa upp dem för andra. Det här gäller dock inte om jag spelar för en ensam person som jag känner, för då kan jag spela hur länge som helst. Jag är nog ingen vidare låtskrivare egentligen, men jag tycker att det är kul att hålla på så jag fortsätter. Att sjunga är nog det jag tycker bäst om att göra av allting i hela världen.

Rock out!

/Freud



Dagens låt: Vampire Weekend - A-punk (mest för att videon är den roligaste jag sett)

Havreflarn.

Vi ska tycka om varanda
och det kommer att gå åt helvete
det kommer att gå åt helvete och det är inget
vi kan göra något åt
förutom att tycka om varandra ska vi göra
du kommer skrika åt mig att jag är en
slapp hora och jag kommer svara att
dina knäskålar är de fulaste jag någonsin sett
och vi kommer tycka om varandra
inte bara för himmelrike och puss och
tvillingsjäl och oj då känslan av rätt hela tiden

inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju
när du skäms för att jag healar maten
för att jag lider när du bara vill sova
när du hatar att jag inte hör vad du säger
när jag sprängs för att du sover med en man som bara är kompis
när bilen inte krånglar för att den inte ens finns
och att du tycker det är mitt fel
eftersom jag inte ens har körkort
eller garage eller ens ritningar på något
garage
och jag kommer inte bergripa hur någon kan bli så upprörd
över en liten kvarglömd fläck och en äppelskrutt
DET VAR JU BARA EN ÄPPELSKRUTT OCH HELVETE!



och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda
för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först
och vi kommer tycka om varandra när vi försvunnit
och ångra oss
och komma tillbaka
och tycka att man inte vet
och låtsas som man inte alls kommit tillbaka
eller att det någonsin varit egentligen så gott med
jordgubbar och havreflarn
och vi kommer att tycka om varandra och vi kommer
att vilja spotta den andra rakt i ansiket och
gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra
hela vägen in i det vi kommer inte ha en chans vi kommer att smälta och rodna
och dra ner varndras byxor just när jag skulle skrika SKIT men ångrade mig.
Vi kommer att förlåta oss.
VI kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela
och vi kommer äta lassvis med havreflarn
tycka att det är lite typiskt oss
lite som vigselring
eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi
aldrig få för oss men havreflarn
och älska väldigt långsamt uppe på garderoben
ramla ner oss
kort sagt ramla ner och slå oss
och tycka om oss



(Av Bob Hansson, min nya favoritpoet :)

Självporträtt

För bra för att vara sant

If you would fall for me

the way I fell for you

Then the whole fucking moon

would fall down too

Årskrönika 2008

Foto och red: Sanna

Jaha mina vänner, ännu ett år till ända. Och som ni alla vet är det dags för en summering i form av min årliga lista:

Årets Linköpingsbo: Sofie a.k.a Firstnighter

Årets skiva: Volbeat - Guitar gangsters and Cadillac blood

Årets skiva som inte var från 2008: Creedence Clearwater Revival: Platinum

Årets låt: Frida Hyvönen - Dirty Dancing

Årets oväntade: Att jag fick en lägenhet i Stockholm

Årets resa: Liverpool

Årets konsert: Säkert! på Roskilde

Årets klädesplagg: Min sailorklänning

Årets vackraste man: A

Årets citat: "Det ligger så fint på varsin sida" (jag angående om det var bekvämt att sitta på en häst)

Årets film: Once

Årets alkoholhaltiga dryck: Rom

Årets helg: När det var logdans

Årets möte: Kossan på Roskilde

Årets kväll: Den där kvällen i somras när jag tog ett fint kort på Säni och Dave (efter slagsmålet i Malmslätt). Efteråt dansade vi på Platens tills jag vrickade foten åt helsike. Men kul var det.

Årets tv-serie: Scrubs eller Dexter, dött lopp

Årets hobby: Spinning

Årets prestation: Att jag flyttade till Stockholm och började på ett nytt jobb.

Årets hemliga crush: A (han sitter stadigt)

Årets hemsida: Icanhascheezburger.com

Årets mest upprörande: Att Lollo från Kroatien skulle utvisas tillsammans med sin misshandlande far trots att hon själv är född och uppvuxen i Sverige.

Årets irritationsobjekt: De som spelar sin egen musik högt på tunnelbanan

Årets besvikelse: Att jag fortfarande är singel

Årets överraskning: Att jag har gjort framsteg i mina relationer, det känns bra.

Årets mest saknade: Nån att krama på

Årets mest somriga: Midsommaren i en kohage utanför Åtvid

Årets julklapp: Presentkort på H&M

Årets känsla: Framåtanda

That's all folks! Gott nytt år!

Paper Tigers

Det är lördagskväll, jag är skapligt förkyld och det är inte ett skit på TV. Därför känns det som ett bra tillfälle att skriva lite om veckan som varit.
I onsdags hade jag en ledig dag mitt i veckan och bestämde att jag skulle åka ut till Jysk i Bromma och köpa lite nya sängkläder. Eftersom min säng/soffa/chillplats är väldigt bred har jag bara ett lakan som passar och det håller ju inte riktigt.
Så jag kollade vart det skulle ligga, nära Bromma Flygplats. Tog bussen dit och det var nära att sluta i katastrof. Efter att utan framgång ha yrat runt i drygt en timme och frågat diverse människor om adressen så hamnade jag i ett avspärrat industriområde (Pripps lager). Dock fann en snäll busschaufför mig och släppte ut mig genom grinden (man var tvungen att ha passerkort). Han visste inte heller vart Jysk låg så jag sket i det och gick till ÖB och Citygross istället. Jag hittade det jag sökte och lite till. Så resan blev inte helt förgäves till slut. Skönt det.

På kvällen kom Säni hit en stund och så käkade vi lite. Det var mysigt. Torsdagskvällen jobbade jag, och det skulle jag också ha gjort på fredagskvällen. Om det nu inte varit för att den djävulska förkylning som smugit sig på ett tag slutligen brutit ut, med slem och hostattacker. Så den här helgen blir lugn på alla sätt, jag har bara gått ut för att handla. Resten av tiden har jag spenderat i sängen (inte p.g.a. förkylningen utan för att det är det enda stället där man kan sitta bekvämt hos mig). Med undantag för gårdagen då Klumpen kom till Sanna och vi hängde alla tre. Led Zeppelin gjorde kvällen.

Idag kom min snälla hyresvärd Kalle och bytte ut min gamla 70-tals-TV till en mycket större och tio gånger bättre sådan. Nu har jag fjärrkontroll (shit, vad hi-tech!), bra bild och tolv kanaler (inklusive femman som jag har sörjt en tid). Så jag kan ju inte vara annat än nöjd. Nu behöver jag bara en frysbox så är mitt boende komplett :)
Ska hitta mig en på Blocket. Sen blir det kyckling och wokgrönsaker för hela slanten!

Imorn ska Säna på Horseshowen, och jag skulle hemskt gärna följa med. Hade inte tänkt gå först eftersom jag skulle jobba 8-21. Nu är jag ju off work men riktigt risig så det är ju inte att tänka på. Det skulle dessutom kännas grovt brottsligt att gå på nöjen när man är sjukskriven. Jag har nog mer moral än så. Vill i alla fall ge sken av det, haha...

Nu ni mina vänner, ska jag fortsätta min lördagskväll. Det blir nog lite mer Scrubs tror jag (musikalavsnittet piggade verkligen upp förut).

Heppåre!


Dagens låt: Caesars - Boo boo goo goo

En djurplågare går lös i Årsta

Jag önskar att det inte vore sant, för det känns som en mardröm, som något hämtat ur en skräckfilm.
När jag öppnade City Stockholm på tunnelbanan i morse kunde jag läsa att någon har torterat katter här i Årsta. Skurit av deras svansar och sprättat upp deras små magar. Hur kan detta vara sant? Jag kan bara inte fatta det! Det är fruktansvärt!
Och här tror man att man bor i ett lugnt och stillsamt område. Nejdå, istället springer en kattplågare lös i skogen där man brukar ta sina joggingturer. Fy fan! Jag hoppas att de får tag i den omänskliga person som gjort det. Innan han (för det är troligtvis en han) får för sig att döda människor istället. Vad jag har förstått kan detta vara ett förstadium till att begå mord på människor. I alla fall om det är en ung person så kan det börja med djurplågeri och sedan växa. Den som har gjort det måste vara sjuk på något sätt, och borde därför vara farlig för allmänheten. Jag tror inte att det här är något pojkstreck.Det ligger nog mycket mera bakom. Så jag hoppas att de hittar den här personen. Jag skänker en tanke till katterna och deras stackars ägare som sörjer sina älskade husdjur. Rest in Peace.


Dagens låt: Kent - Elever

Piss off!

Nu sitter jag och bloggar på mitt älsklingscafé, Café Fix på Kungsholmen (som för övrigt ska vara stans äldsta café). Det är väldigt mysigt och så har de god mat här. Och god latte som jag dricker ibland. Idag blev det dock någon slags vitaminjuice. Kan man ju alltid behöva.

Jag är dock sjukt förbannad. Anledningen är att jag glömt mina träningsskor hemma, vilket jag upptäckte i omklädningsrummet på Friskis. Och eftersom det är spinning jag tränar finns det inte en chans att man kan klara sig utan skor. Jag ska åka till Linköping med tåget direkt efter jobbet också så jag har släpat på den tunga väskan med träningskläder hela morgonen. What a waste!
Så jag får sitta här och roa mig i några timmar istället. Med en nutrilett-bar till lunch.

Simma lugnt!

/Miss K


Dagens låt: Ryan Adams: Goodnight, Hollywood Blvd

Yo, mamma! Det är stabilt.

Hey folks!

Allting rullar på. Veckorna går rätt så fort nu. Det känns nästan som att jag bor på jobbet nuförtiden. Jag har alltid mycket att göra, och det passar mig. Det är såhär jag vill leva, med många bollar i luften. Det är bara lite fler sociala kontakter som fattas.
Ibland känner man att man bara förlorar på den punkten. Nya människor som inte stannar kvar, gamla vänner som inte har tid eller lust. Pojkvänner som alltid spelar den största rollen. Jag känner mig sviken ibland. Jag ger så mycket till andra men får inte alls lika mycket tillbaka. Visst, jag mår bra av att var generös och omtänksam. Jag är grym på att ta hand om andra och hjälpa till. Jag är en riktig klippa ibland. Men jag har inte riktigt den fasta punkten i mitt liv. Inte i närheten i alla fall. Men det är bara att kämpa på och vara självständig och duktig och snäll och lagom snygg och allt det där som man ska vara så löser det sig väl någon gång.

Jag har klippt mig och fått en helt ny frisyr. En Bettie Page-lugg blev det den här gången. Jag kände att jag ville ha lite förändring. Jag känner på mig att ingen av dem som har sett den tycker att den är snygg, men det känns faktiskt som att det inte spelar någon roll. Jag tycker att det blev jättefint, och det är väl det som är viktigast, eller hur? Tror inte att jag någonsin kommer känna mig dödsläcker hur jag än gör, så det är inte så viktigt.

Det är rätt skönt att det alltid händer något varje helg, man lever liksom upp lite, som Sanna sa. Tyvärr verkar inte vårat Playstation funka just nu, lite synd. Men på fredag kväll ska vi hänga lite jag, Sanna och Lars och röka vattenpipa och förfesta. Sen får vi se vart vi går. Kan också meddela att jag har stabiliserat min bostadssituation. Jag har fått ett rum i en trea på Lidingö och flyttar in där efter nyår. Har inte skrivit på än men det är i stort sett klart. Ska bli jättemysigt! :)

Halli hallå i gardinen den blå!


Dagens låt: The Reverend Horton Heat - Wiggle Stick

En pinsam konversation

Efter spinningpasset i damernas duschrum:

Skånetjej: Vilka fina tatueringar du har!
Jag: Åh, tack så mycket!
(tystnad)
Jag: Jo, din klär dig också (en tribalaktig blomranka på foten)
Hon: Ja, jag vill gärna skaffa fler, men de sitter ju för gott så det gäller ju att veta vad man vill ha.
Jag: Jo, man får ju fundera ett tag...

Sedan sas ingenting, och jag kände att stämningen blev lite tryckt. Inte varje dag man pratar med främlingar sådär. Vi stod framför spegeln och sminkade oss samtidigt, det var lite jobbigt. Sedan när hon gick sa hon "Hejdå".
Det var det. En märklig upplevelse.


Imorn ska jag klappra med klackarna på världens bästa logdans! Yeehaw!


Dagens låt: Kent - Beskyddaren

Hotch Potch

Sitter här och lyssnar på lite gammal och go' countryfolk som jag fått av Säni. Mycket munspel och konstiga nynnanden, precis vad jag gillar :)

I morse när jag vaknade luktade det braj i hela rummet. Det var riktigt märkligt och jag fattade inte vad det var frågan om. Jag bor ju i en källare så det är ju inte för inte som man blir lite misstänksam. Dessutom slamrades det i förrådet bredvid och jag hörde röster som pratade på spanska eller liknande. Jag blev lite skraj men var ju ändå tvungen att gå ut och kolla. Det var två hantverkare i förrådet som hölla på att rensa rören och avloppet. Alltså var det det som luktade. Jag har inte stenkoll på hur gräs luktar men efter Roskilde i somras så minns jag en sötkvalmig doft med organiska inslag. Ungefär som det luktade i morse. Haha, jag hade visst lite fel där...

Det är lite skumma upplevelser sådär när man jobbar på ett demensboende. Jag skulle verkligen vilja veta vad som rör sig i deras huvuden ibland. En tant var lite söt när hon efter maten tog sin gaffel, höll den mot örat och började prata i telefon med någon inbillad person. Det är lite barnuppfostran över det hela, jag måste lära mig att vara arg på någon nu. Det är visserligen inte så svårt med telefon-tanten eftersom hon verkligen går en på nerverna. Dessutom hör hon dåligt, så man får nästan skrika "Rör inte det där!", "Du får inte vara här!" och så vidare. Kanske nyttigt att lära sig inför framtida ungar. Men just nu vill jag verkligen inte ha några ungar utan ett litet husdjur. En katt som kan ligga och spinna i mitt knä eller en hund som kan gå med mig på promenad. Det vore bara så härligt. Det finns mycket hundar i Årsta och jag tycker om att titta på dem och drömma. Självklart är det jobbigt att ha hund också, så det får bli någon gång när man har tid. Då ska jag i alla fall ha en frenchie, det har jag bestämt. En fransk bulldog alltså.

Peace Out!


Dagens låt: Dick Justice - Henry Lee

Life's good!

Nu sitter jag för första gången nere i min bunker och skriver. För det är verkligen en bunker, en betongbunker. Detta gör att trots att jag borde ha ca. 7.2 mb/sek i uppkoppling så är det omöjligt att ladda hem något. Det är det enda som är lite trist. Annars är det grymt att bo här. Det är mysigt, billigt och standarden är precis lagom. Min säng är bredare än någonsin och tvättstugan ligger precis bredvid. Att jag inte har någon frys känns inte så jobbigt som jag trodde, jag äter oftast på jobbet ändå.

Idag har jag börjat min säsong av hårdträning. Att säga att det är mitt nya liv är väl lite att ta i, men det är ändå något. Lite fläsk hoppas jag på att bränna. Det var mitt första pass i Sthlm och det var verkligen jättekul. Jag var sjukt peppad hela passet igenom, slet som ett djur och njöt av varenda sekund. Man får ut så mycket energi, känner sig nästan galen av ilska fast man är glad. Svårt att förklara. Det var härligt i alla fall. Så nu är det bara att fortsätta med spinning och löprundor i skogen.

Helgen spenderades i Linköping tillsammans med alla goda vänner. Det började med en härlig ridtur i skogen på lördagen. På kvällen träffades vi igen och hade en mysig spelafton. På söndagen fick jag äntligen packa upp min nya älskling, den helt nya bärbara datorn. Så fixade jag en hel del med den, åt mammas goda biffar och bara tog det lugnt. Nu ser jag fram emot en härlig vecka av jobb, umgänge och träning.

Simma lugnt! /Miss K


Dagens låt: Beastie Boys - Fight for your right to party

Wild Horses

Det är lördag och jag tänkte sätta mig och blogga lite. Det var ju trots allt väldigt längesedan jag sist gjorde det. Och det beror inte på att jag inte tycker om att skriva, för det gör jag. Det är mest bara att det inte blir av. Jag orkar inte trots att det egentligen inte är så jobbigt.

Igår var det födelsedagsfirande som gällde. Matilda fyllde 21 i måndags så jag och ett gäng till var hembjudna till Calles lägenhet först för en fördrink och lite umgänge. Det var jättetrevligt, kul att träffa Lee och Natta framförallt som man inte sett på länge. Och Elisabeth var också ett tag sen man träffade. Hon kom till middagen sen på Kniv å gaffel. Vi åt gott och drack gott och hade roligt tillsammans. Nästa gång är det Sanna och David som fyller, den 5:e och 6:e oktober.

Nu senast har det hänt litegrann i mitt liv. Jag var hos Klara och tatuerade mig igen för några veckor sedan, två hästar på bröstet. Än så länge har vi bara gjort linjerna men jag vet att det kommer bli hur fint som helst :) Nästa onsdag ska jag tillbaka och göra mer linjer och skuggor.

När David fick se dem igår så kallade han dem lite vitsigt för "Tuttueringar", haha :) det var ju rätt passande.

Och så är jag på väg att flytta hemifrån nu, det känns jättebra. Och inte bara hemifrån utan till en annan stad också, Stockholm. Lite läskigt men spännande också. Igår fick jag besked om att jag hade fått jobb, ett vik på ett vårdboende vid Fridhemsplan. Det får bli nånting att börja med. Jag hoppas att det kommer funka bra.

Vi var på IKEA i förrgår och köpte lite allt möjligt till lägenheten, det kändes stort.

Man vet aldrig vad som väntar runt knuten...

Hey Baberiba!

/Yours truly



Dagens låt: Old Crow Medicine Show - James River Blues

Fuck the system!

Jag är bara så ledsen. Uppgiven. Besviken. Igen.

Man går omkring och hoppas på något stort, det där beskedet som ska bidra till en förändring i livet. Visst, tycker det är ganska okej som det är också, men man längtar hela tiden bort, någon annanstans.
Och så går man och väntar och väntar i månader. Till sist får man beskedet som man väntar på. Men det blir ingen glad överraskning. Snarare som ett slag i ansiktet. Jag kom inte in. Inte i Göteborg och inte i Lund heller. Jag blev 40:e reserv som bäst. Det är fan värt en applåd!

Jag skiter i vad alla andra tycker, om jag anses vara en överdrivet självömkande människa som bara klagar hela tiden. Det skiter jag i. För det är synd om mig just nu. Det är mycket jag saknar i mitt liv: ett jobb som ger mig pengar så att jag klarar mig, en egen lägenhet i en annan stad, någon att dela allting med kanske. Jag längtar efter att få känna mig vuxen och självständig.

Det jag har nu är visserligen bra vänner som jag är tacksam över att ha, men sedan är det inte så mycket mera. Jag har en musikalisk talang men den får jag ingen användning av. Jag har två föräldrar som älskar mig men konstant tjatar om att jag måste gå ner i vikt för "Du väger ju snart hundra kilo". Jag träffar lite folk då och då men känslorna vill bara gå och gömma sig.

Sådär, nu vet ni allt om hur jag har det. Njut av det ni har säger jag bara, för alla har inte lika mycket tur som ni.

Jerk it off!

ROSKILDE 2008

Yeah, I'm goin', I'm goin'. Spännande ska det bli med mitt livs första festival.

Hoppas jag kommer hem helskinnad!

Vi ses när jag kommer hem :)

Dagens låt: Unearth - This Glorious Nightmare

Hejdå Pepsi!

Idag lät jag min lilla Pepsi få komma till de evigt gröna ängarna. Det känns ledsamt, men ibland måste man ju göra det som man vet är det rätta.

I morse när jag skulle kolla till henne såg jag att hon låg på sidan med benen stelt ihop. När jag satte ner henne på golvet kunde hon inte gå alls utan hon försökte desperat släpa bakbenen efter sig. Och då kände jag bara att "Det räcker nu". Hon är gammal och trött och förtjänar inte att lida på det här sättet. Åtta år är mycket för ett marsvin.

Så jag ringde till djursjukhuset och fick en tid klockan sju. Det var dyrt som tusan, 700 kronor för besök, avlivning och kremering. Men det fick det vara värt, tyckte mamma. Hon följde med mig ut till Jägarvallen och Djursjukhuset. Pepsi fick åka i en korg insvept i en handduk med en stor gurkbit som färdkost på den sista resan.

Vi anmälde oss i receptionen och sen fick vi sitta ner och vänta en kort stund. Sedan fick vi gå in i ett rum. Efter en kort diskussion med veterinären fick vi veta att hon skulle få en spruta i magen och sedan somna in. Hon gick och hämtade sprutan och sedan när hon kom tillbaka var stunden inne. Jag gav Pepsi en puss på huvudet och sedan fick jag hjälpa till att hålla henne. Hon skrek högt och sprattlade när hon fick sprutan, stackars liten. Men sedan blev hon lugn och somnade stilla in liggande i handduken. Tårarna rann på mig och mamma och vi fick vara ifred en stund och ta farväl. "Att man kan bli så för en liten råtta", sa mamma. Men det är klart, vi har ju haft henne länge. Det kändes konstigt när hon bara låg där helt stilla. Men vi visste att hon hade det bättre nu.

Vila i frid gumman, du var världens bästa marsvin!

Puss

Motherfuck

Åh! Jag känner mig så ledsen och besviken. Hade bestämt en TFP plåtning med en kille för ett tag sen, och jag var rätt peppad. Var längesen jag blev plåtad nu så jag tänkte att det kunde bli kul. Temat var pinup och han ville plåta med två modeller. Så tanken var att jag skulle hitta nån mer eller så kunde han fråga sitt ex Lollo om hon ville vara med. Annars tänkte jag fråga Klara, men jag visste inte om hon var så peppad på att bli fotad. Lollo och Klara känner för övrigt varandra för Klara tatuerar henne just nu. Jag hade sett bilder på Lollo och vet att hon är rätt tatuerad så jag tänkte att det nog inte skulle bli så bra med oss två. Hörde inte av mig till fotografen och tänkte att vi kunde vänta tills jag har tatuerat mig lite mera. Så idag när jag satt och läste bilddagboken hittade jag fyra snygga bilder på Klara och Lollo på Klaras bilddagbok. Kändes jättetaskigt faktiskt. Men det är väl bara att inse att jag inte passar lika bra i en pinup-plåtning som de två. I alla fall inte nu när jag inte är så tatuerad.

Men vi ska köra en annan plåtning istället, countryinspirerat blir det nog.

Får se hur det blir.

Helgen som sådan blev helt okej. Mycket sprit, lite syndiga saker och lite cigaretter. Inget man dör av men det är klart, inte riktigt likt mig.

Vi hörs då!

Dagens låt: Laura Marling - Ghosts

Förhoppningar och regnbågar

Krasch! Så lät det när mina drömmar krossades idag. Hårt och oföränderligt. Lite läskigt är det när ens framtid liksom står på spel. Och så förlorar man.

Jag kom inte in på varken Åsa eller Bollnäs folkhögskola vilket betyder att jag även detta år spenderat mycket tid och pengar på att söka tre folkhögskolor utan att komma in på en enda. Att jag känner mig värdelös är bara förnamnet. Både som musiker och som människa. Jag känner verkligen att jag inte räcker till. Frågan är om jag räcker till för någon. För mina vänner tror jag att jag räcker till, och för mina föräldrar också. Förutom att jag väger 15 kilo för mycket då. Men nu är det som det är. Jag kan inte göra mycket åt saker och ting.

Imorn ska jag på intervju på Ullstämma grannskapshus. Känner mig inte speciellt nervös men vi får väl se hur det går. Jag måste verkligen jobba i sommar, annars kommer jag bli galen. Men med timvik på både Möjetorp och Ullstämma så ska det väl finnas jobb åt mig. Jag behöver pengar till i höst. Vad jag nu ska göra då...

Helgen var i alla fall till belåtenhet med en riktigt trevlig lördag bestående av tornerspel, ätande, fotande och trevligt umgänge. Och idag slog jag en pling till Alex och bokade in mig i studion nästa tisdag. Så nu gäller det att ligga i, om man ska bli nåt.

Kram på er!

Dagens låt: Beirut - Elephant gun

Vår!

Så var det vår i luften. Härligt! Jag älskar den där doften man kan känna ute, både den där sött blommiga doften på dagen och den där svala sköna doften på kvällen. Då är det verkligen vår.

Och fyllt år har man gjort. Tjugotvå den här gången. Tänk att man har blivit så gammal! Men men, det är ju inget man kan göra nåt åt, bara att acceptera och köra på.

Vi hade en väldigt trevlig födelsedagsmiddag ute på Olympia förra veckan och en trevlig sammankomst hos mig innan dess. Men jag måste nog lära mig att blanda drinkar, för midori och sockerdricka var väl sådär, om du frågar mig. Ge mig en drinkbok nästa gång jag fyller så lovar jag att bättra mig.

Och idag är det fredag och helg. Jag har inget alls planerat för helgen förutom att jag ska träffa Elisabeth imorn en sväng. Det var ett tag sen så det ska bli trevligt. Om vädret tillåter ska vi ta en glass på Bosses.

Fast lite mer har jag förresten i tankarna, ska ju rida som vanligt på söndag och så fyller ju brorsan 25 samma dag. Tanken är att vi ska äta middag med familjen, det blir nog gott.

Jag kan berätta att jag äntligen ska få börja min praktik nu, yes! Det blir på tisdag i arkivet på ortopeden. Mamma fixade in mig där. Jag ska få sortera journaler och det känns lite nervöst för jag har ingen aning om hur det kommer att bli.

De som jobbar där nu är den medelålders Per-Arne och den unge Jesper. De verkar trevliga, och jag kan också tillägga att jag återigen fick min teori bekräftad, nämligen den att killar som heter Jesper alltid ser bra ut. Lite kul.

Idag var det ju fredagsflirten i Christer (mitt favvoprogram i P3) och den senaste tiden har jag funderat på om jag någon gång ska ta mod till mig och vara med själv. Frågan är om jag då ska flirta med en befintlig kille eller själv vara personen i rampljuset som får välja mellan tre killar. Det första lät mindre farligt, och idag tänkte jag faktiskt seriöst vara med. Detta eftersom killen som sökte en flirt var den 25-årige Kalle som var hårdrockare och hade mycket tatueringar. Lät bra, tänkte jag. Sen fick man höra hans röst och han hade härlig gotländska. Dessutom beskrev han sig som en kille med ett hårt yttre och ett betydligt mjukare inre. Han lät riktigt trevlig. Tyvärr var jag upptagen under tiden för fredagsflirten så jag kunde inte ringa in. Men nästa gång jag hör en intressant kille i radion kommer jag nog definitivt att göra det.

Kram på er!

Dagens låt: Kent - Columbus

Kiss kiss bang bang

Men suck! Det är allt jag kan säga om mitt liv nuförtiden. Vad sur jag blir på att min livssituation är som den är och att jag inte kan förändra den själv. Jag får inte jobba, och det gör mig ännu mer nerstämd. Jag går här hemma och på Eken och tiden bara går utan att något vettigt händer. Jag ser bara framåt hela tiden och kan inte leva i nuet. Jag vill inte leva i nuet när saker och ting är som de är. Hade jag fått bestämma helt själv hade jag ringt runt till alla äldreboenden i stan och bett och timvik. Men tyvärr får jag inte göra det. Jag måste ha praktik först och det verkar ju ta en evighet innan saker och ting händer på den fronten. Men det är bara att göra som Lasse sjunger: "Håll ut, håll ut. Förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till".

Jag sörjer över vänner som jag haft och sedan förlorat. Det känns jobbigt ibland, att bli övergiven sådär utan anledning. Ibland blir det revor i relationer som inte går att reparera. Man gör saker man senare ångrar och ibland kan dessa saker stå en dyrt. Men det är inget jag kan göra något åt. Den enda människan man kan styra är sig själv.

Samtidigt är jag tacksam över de vänner jag har och det som jag upplevt, framförallt förra sommaren var fantastisk. Hoppas att denna sommaren också blir fin.

Och jakten på kärleken fortsätter. Eller egentligen ska man väl inte kalla det för jakt, för man ska ju inte jaga efter kärleken. Jag tror inte att det fungerar så. Men man måste våga lite för att få något. Man kan träffa många och se om det kanske kan komma att funka med någon. Gör det inte det så är det bara att leva på och försöka ignorera den stora saknaden som ibland infinner sig. Den stora avundsjukan man känner när man ser ett förälskat par. De dåliga tankarna som man får om sig själv efter att ha varit ensam ett helt liv. För jag har fått ganska dåligt självförtroende den senaste tiden, det tror jag att ni förstår som läste mitt förra blogginlägg.

Jag har gått upp i vikt och det mår jag rätt dåligt över. Varje gång jag ser en lång och smal tjej med platt mage så kokar det i mig av avundsjuka. Jag tänker att de där tjejerna måste ju vara hur lyckliga som helst, så som de ser ut. Men så är det ju naturligtvis inte. Alla har ju sina problem, och trots att jag tycker att de ser perfekta ut så har nog även de komplex för något. Men jag har svårt att vara nöjd med mitt utseende, så är det bara. Jag undrar om det skulle hjälpa om någon älskade mig och gav mig bekräftelse. Men det är inte säkert.

Well well, livet är ju inte en enda stor plåga som väl är. Snart är det Grey's Anatomy på tv och sen Fråga Olle. Lite trevligt tidsfördriv. Och imorn ska jag se Kjellvander på Konsert & Kongress. Det blir nice.

Kram på er!

Dagens låt: Petter feat. Säkert! - Logiskt

Miss Misery

Jag har fått dåligt självförtroende angående mitt utseende på sista tiden. Lite flashbacks från högstadiet när man alltid kände sig ful och äcklig. När jag tar av mig kläderna och ser mig själv i spegeln tänker jag att "ingen skulle ligga med mig om de ens fick betalt för det".

Blä, jag vill bli av med min övervikt NU! Har börjat motionera mycket och äter bara godis på lördagar men det händer ändå inget. Jag vet att det tar tid men jag är väl inte direkt känd för mitt tålamod. Till våren/försommaren hoppas jag att jag har nått min idealvikt.

Jag ser folk omkring mig som är smalare än mig och det får mig illa till mods. Jag trivs verkligen inte i den här kroppen.

Mamma förstår mig och hjälper mig med lite praktiska saker, som att laga bra mat och sånt. Hon föreslog också att jag skulle prova Nutrilett, nåt som jag funderat på ett tag. Ska köpa ett stort paket imorn och köra varannan dag. Well, önska mig lycka till, jag känner att det kommer bli jobbigt framöver.

Dagens låt: Bob Dylan - Wedding Song

Hästar, dejting och helgaktiviteter

Jag bestämde mig för att skriva ett blogginlägg igen som handlar om mitt så kallade liv.

Den här helgen blev riktigt tråkig. Jag har svårt för helger av den anledningen att man brukar se fram emot dem men när de väl kommer så brukar de inte innehålla så mycket spännande saker. Tyvärr är det så. Finns inte så mycket man kan göra åt det. Än att försöka hitta på saker ändå.

Så den här helgen bestämde jag mig för att strunta i mina fördomar om dejtingsajter och registrera mig ändå. På två stycken. Jag behöver komma igång och dejta lite, det vore roligt. Numera är jag den enda i mitt kompisgäng som är singel. Får se om jag kan hitta nåt av värde eller ej. Ni som känner mig vet att jag är otroligt kräsen med killar, och det tycker jag att man ska vara. Man nöjer sig väl inte med vad som helst. Men man bör vara realistisk.

Jag har skaffat mig lite nya fritidsintressen också. Har börjat träna så mycket som möjligt för att bli av med dessa extrakilon som jag gått upp de senaste månaderna. Jag har gett mig fan på att gå ner i vikt, åtminstone till sommaren. Så nu är det spinning och styrketräning flera gånger i veckan som gäller. Hoppas det funkar, för just nu känner jag mig som en ful uppsvälld valross. Lyckliga ni som har smala fina magar, var nöjda med det.

Har också börjat sjunga i en kör. Jag gillar att sjunga i kör och hade väl helst önskat att det var lite fler medlemmar i min egen ålder men det går bra ändå. Vi har i alla fall herrar med så det går att sjunga fyrstämmigt. Fyrstämmigt is the shit säger jag bara!

Ikväll ska jag på min första ridlektion på länge, på islandshäst i Gerstorp. Det är en bit att åka men pappa betalar och lånar villigt ut bilen varje vecka så det ska nog ordna sig. Jag längtar till våren när vi kommer rida ut på lektionerna. Yeah!

Well well, jag hoppas på en lite röjigare helg nästa vecka.

Vi hörs och syns. Ta hand om er!

/F

Dagens låt: Nicolai Dunger - Sången över bron

This is the life

Livet har den senaste tiden tett sig hyfsat trist. Tyvärr tillhör jag den rastlösa typen som hela tiden måste ha något att göra. Jag har svårt att koppla av och framförallt att göra ingenting. Jag undrar hur man gör, för mig ter sig detta helt omöjligt. Jag mår bäst när jag får vara igång och göra nåt meningsfullt. Som ett jobb eller att plugga. Annars kan jag inte uppskatta den lediga tiden, istället blir den en börda.
Eftersom jag nu har varken eller gäller det att hitta på saker. Jag tycker verkligen inte om att vara arbetslös (eller sjukskriven närmare bestämt). Det tär på mig.
Tur att man har folk runtomkring sig som man kan träffa och snacka skit med. Då känns det lite lättare.

Nu har jag i alla fall äntligen fått mina pengar, och det var ett rejält tillskott i kassan. Inte helt fel.

Nej, nu får det vara nog skrivet för idag.

Over & Out

Årskrönika 2007

Ännu ett år till ända. 2007 var ett riktigt bra år. Många förändringar skedde på olika plan. Det var kaos och kriser men också mycket skratt och glädje. Och nya vänner fick jag. Det är ju det bästa som kan hända. :)

Jag skriver även detta år en liten lista om året som gått:

Årets Linköpingsbo: Dave-O

Årets skiva: La Fleur Fatale - Night Generation

Årets skiva som inte var från 2006: Jens Lekman - When I said I wanted to be your dog

Årets låt: Wolfmother - Woman

Årets oväntade: Att jag hittade ett grymt band att lira med

Årets resa: Roadtripen till Halmstad i somras

Årets konsert: Kristofer Åström (vi var ju förband också)

Årets klädesplagg: Min hängselkjol

Årets vackraste man: A

Årets citat: "I evighetens perspektiv är varje ögonblick som ett liv" - Piet Hein

Årets film: This is England

Årets alkoholhaltiga dryck: Whiskey (vad annars?)

Årets helg: Helgen med Sanna, David och Stockholm Ink Bash

Årets möte: Första fikan med bandet

Årets kväll: När vi var på Medusa och dansade som as

Årets tv-serie: Queer As Folk

Årets hobby: Mitt julbroderi

Årets prestation: Att jag körde brydarna till Halmstad och tillbaka

Årets hemliga crush: A (samma som årets vackraste man)

Årets hemsida: Myspace.com delar platsen med Ebay.com

Årets mest upprörande: Låten "Alla som inte dansar" med Maskinen

Årets irritationsobjekt: Makthavarna

Årets besvikelse: Att jag skulle bli sjuk igen

Årets överraskning: Alla dessa trevliga människor som man lärt känna

Årets mest saknade: Alla kompisar när vi var i England

Årets mest somriga: Midsommaren på Hökhult

Årets julklapp: Nya tofflor

Årets känsla: Återhämtning

St. Anger

Nej, jag tänker inte skriva om julen. Nej, jag har ingen lust att göra det.
Ja, jag har svårt att vara arg. Så jag skriver om det istället. Jag har försökt så mycket, så hårt och länge att inte bli arg på någon. Saker och ting blir mycket tristare om man går omkring och är arg. Ungefär så resonerar jag. Klart att jag har skällt på folk men jag har inte blivit sådär riktigt arg på länge. Jag menar det där med att skrika på någon för att man är så jävla förbannad. Jag har varit jävligt förbannad på folk som har gjort mig illa men jag har ju aldrig fått chansen att säga det till dem. Folk som har svikigt eller betett sig allmänt svinigt mot mig. Vad skönt det vore om man kunde radda upp alla dessa människor framför mig, och sedan skulle jag visa dem vad jag känner. En loska här, en örfil där. Utan att jag skulle få skit tillbaka för det. Det vore väldigt skönt.

Jag har bestämt mig för att sluta kasta pärlor till svin. Detta eftersom jag anser mig själv vara en pärla. Det finns ingen anledning att slösa energi på något som ändå inte är värt det, om man ändå aldrig får särskilt mycket tillbaka. Jag förtjänar också att bli lite bortskämd ibland.







Dagens låt: The Weakerthans - Civil Twilight

Några goda råd inför julen

Galna japaner #2

Galna japaner #1

Kreativiteten flödar i känslostormen

Det är så det är nu. Hela jag är som en enda känslostorm. Upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka. Som att leka kurragömma med sig själv och inte hitta någon. Men det behöver man ju inte göra. Jag funderar och filosoferar, förösker göra det i lagom mängd så att jag inte blir helt kokobengo. Det har varit svårt ett tag men det känns lite lättare nu. Kan man inte få utlopp för sina känslor kan man ju alltid skriva ner dem. Så det blev en låt idag:

Frames and borders

I’m so fucked up when it comes to you
My pinkie starts to tremble
My lips open up but there’s no one to kiss
You were only here in the dream
No, I’m not allowed
No-no, I’m not allowed
To speak

But I can’t mend if you don’t put your head on my chest
And hear the little bunny heart that’s racing
I really try but I can’t forget your voice
You put a scar on my skin

I’m sick and there’s no cure
Underneath it’s boiling
If I touched you I’d melt down to a puddle of mud
No, I’m not allowed
No-no, I’m not allowed
To speak

But I can’t mend if you don’t put your head on my chest
And hear the little bunny heart that’s racing
I really try but I can’t forget your voice
You put a scar on my skin

I’m nailed to these walls
Take me down
Down, down, down

The world is cruel
But your eyes warm it up
You’re just too sweet and tender
You could hold me close and stop the storm
But that will never be
So I’m staying here inside my box

Kött eller fiiisk?

Det finns tre kategorier av musiklyssnare. Eftersom kassetten i princip är död enligt mig så räknar jag inte med dem som älskar blandband. Det är cd, mp3 eller vinyl som gäller. Det gör mig på nåt sätt lite ledsen i själen att mp3:orna tar över allt mer i musikvärlden. Visst, jag älskar att det är lätt att sprida musik och upptäcka nya artister och band. Det är helt fantastiskt. MEN, att bara ha musiken som filer på datorn och på sin iPod, utan omslag och något fysiskt att ta på. Det svider lite. Jag vill ha en riktig skiva med omslag, så att jag kan vara säker på att musiken inte försvinner. Jag vill ha något fint att titta på, en bok att bläddra i.

Därför är jag lite splittrad mellan mp3 och cd, jag håller mig lite lagom mittemellan.

Klara tillhör vinylfantasterna och köper både nya och gamla skivor på vinyl. Vinyl är nåt fint och mysigt tycker jag. Stora omslag och musik från svunna tider. Lyssna på vinyl och dricka te, det skulle vara nåt det. Tror jag ska skaffa en skivspelare när jag flyttar hemifrån så kan jag gå på loppisar och köpa gamla stenkakor. Vilken kategori tillhör du?

Dagens låt: Jack Peñate - Torn on the platform

The heart beats in it's cage...

Satt med brydarna på Steve's idag och snattrade om allt mellan himmel och jord. Dock mest om kärlek.

Jag har så mycket funderingar som inte kommer ut, så många tankar som stannar i huvudet. Och det är hemskt jobbigt ibland. Att ha känslor för någon men inte kunna tala om hur man känner. Jag har haft alldeles för mycket av det. Det är svårt att gömma, ännu svårare att försöka glömma. Så man talar om det för sina vänner och det hjälper. De kan ge en råd och ställer upp. Det hjälper för stunden.

Det gnager i mig. Jag tänker att "Det går inte det här, jag orkar inte längre". Så känns det ibland. Som en slags sjukdom som ingen kan bota. Jag känner mig fel och ful. Och feg. Ärrad och svag.

Jag vet inte hur ni ser mig men jag tror att sårbarheten lyser igenom. Jag orkar inte tänka på om det är fint eller fult, det är bara sådan som jag är. En människa med en stark längtan.

"I wanna be adored

I wanna be adored, live forever

I have too many dreams to cure

Mistaken the dawn for a supernova"

Jag - en bekräftelsetjej?

Det här med bekräftelse är verkligen en svår sak. Jag kom att tänka på det nu efter att ha spenderat gårdagskvällen som ensam tjej med tre killar. Det är då man märker det som tydligast. Det här med att tjejer ofta är ganska tävlingsinriktade märks i vissa situationer. När man är ensam tjej med bara killar kan man slappna av och inte tänka så mycket. Killar är oftast lugna och naturligt avslappnade i grupp, i alla fall de som jag känner. Och det smittar av sig.
Jag är inte så van vid att umgås med killar så min inställning ligger kvar som någon slags revansch mot högstadietiden, då mina upplevelser av att bli bekräftad som tjej sällan infann sig. När man är blandat många tjejer och killar kan det bli svårt. Man vill gärna vara snyggast, man vill gärna vara den som utmärker sig mest inför killarna men man vill också göra det diskret så att det inte blir fult. Det är inte alltid jag känner så men det händer. Det erkänner jag. Kanske har att göra med att jag är singel och inte alltid vet hur jag ska bete mig bland folk jag inte känner.
Det är inte särskilt snällt att köra över andra, det är inget mål jag har. Jag tycker egentligen att alla bara ska få vara som de är och sen är det inget mer med det. Jag blir gladast när alla andra också är glada och har kul. Det är då till exempel en förfest blir som allra roligast, när alla verkligen trivs. Samtidigt ligger de här känslorna och pyr under ytan. Jag har en stor önskan om att få bli bekräftad som tjej, att få höra någon säga att jag ser bra ut eller berömma mig för något annat. Ärliga komplimanger alltså. Att ha någon som man känner verkligen tycker om en som man är, utan att man ska behöva göra sig till. Jag tror att på grund av att jag har det här behovet så kan jag bete mig lite konstigt ibland.
Jag brukar ofta tänka tillbaka och reflektera över mitt eget beteende när jag blir ensam igen efter att ha umgåtts i grupp. Sa jag något elakt till någon eller betedde jag mig på ett sätt som kan uppfattas som jobbigt för andra?
Jo, ni märker hur höga krav jag har på mig själv och att jag tänker på tok för mycket på vad andra tycker om mig. Något som andra säkert inte ägnar en enda tanke åt. Det där är något som går upp och ner. Min självsäkerhet vill inte riktigt infinna sig som något permanent.


Dagens låt: Gary Jules - Mad World

Blandat och lite gott

Ja, vad skulle man skriva här egentligen. Jag får klagomål på att jag uppdaterar så sällan och med tanke på all den lediga tid jag har nuförtiden borde jag skärpa mig på den fronten. Men jag känner på nåt sätt att jag aldrig har nåt intressant att skriva om som jag inte redan har berättat för dem som brukar läsa min blogg. Men men, jag ska inte vara snål nu utan göra mitt bästa i att lämna ut mina funderingar.
Just nu vill jag inte ha några djupa diskussioner. De behövs och uppskattas av mig i vanliga fall men just nu är de bara sjukt betungande. En sak i taget har aldrig varit viktigare för mig. Jag behöver släppa loss, dansa och ha kul. Förra helgen hade jag stora förväntningar på som delvis infriades. Då blir man ju alltid glad.

Det var fest i Rockabillyns anda i Norrköping och vad kan passa mig bättre? Först var det förfest hemma hos Klara och Emil som innehöll både piercing, spritlekar och chips. Jag fick träffa på en massa nya människor ur Klaras krets, bl.a. hennes lillasyrra Elin som var väldigt trevlig. Danne var också där vilket självklart uppskattades av mig.

Målet för kvällen var temaklubben Loose Lips som hålls på Sveaskeppet första lördagen i varje månad. Det är tema Rockabilly, psychobilly och punk. Jag hade sett frem emot den här kvällen länge och framförallt tänkte jag på vilken hög raggpotential det skulle vara. Detta gjorde mig dock besviken, trots at det var ett sånt tema var det oerhört få som passerade min gräns (jag är som ni kanske vet otroligt kräsen). Men vafan, huvudtanken med kvällen var ju inte att ragga utan att dansa och vara lite smått galen. Och så blev det absolut. Grym musik stundtals (bäst var definitivt "A Boy Named Sue"). Vårt gäng ägde dansgolvet!

Imorn blir det fest igen hemma hos Calle. Får se hur det blir, det verkar mycket lovande.

Men det är ju inte bara fest utan vardag också. Jag har av privata skäl ingen lust att gå närmare in på hur jag spenderar den, men det blir bättre för varje dag i alla fall. Och kreativiteten flödar, jag är full av låtidéer just nu. Önskar bara att jag hade nån att spela med. Det är nämligen så att vår eminente Martin flyttar till Uppsala efter jul och lämnar mig och Sofie i sticket :P Sofie har väldigt mycket med skolan nu så hon verkar tyvärr inte hinna ha nåt band. Så därför står jag ensam här igen och söker medlemmar. Får väl se om jag kan lyckas ännu en gång. Men fan, vårt band! Det har varit helt underbart att få spela med de här två. Den här sommaren var definitivt den bästa i hela mitt liv. Jag tror att bandet är det bästa som hänt mig rent musikaliskt. Jag är så glad att jag lärt känna dem båda, de är för härliga. Trevligt med nya vänner.

Trots att vi splittras nu så har vi gett ut en demo. En proffsigt utformad skiva med 8 låtar som vi säljer för 40 kr/st. Så passa på och snacka med mig om du är intresserad av ett ex.

Nu ska jag knyta mig, imorn ska det städas och donas.

Kraaaaaaam på dä!

Dagens låt: Kate Nash - Mouthwash