






Mina pjucks.
Min nya kärlek.
Sailor Jerry-skivan.
Hade också fått min leopardklänning som jag köpt på ebay från Australien. Den kommer vara grunden i min scenoutfit (eller en av dem, som mamma sa) tillsammans med en söt underkjol som jag köpte på Misoui häromdagen. Rockabilly = nice.
På kvällen när jag satt och provspelade nya guran ringde plötsligt mobilen. Det var min kusins man Per som är sales och marketingansvarig på Groove. Han pratade om den här hemsidan http://www.music.coca-cola.com/about som är ett samarbete mellan Groove, EMA och iTunes. Man blir medlem på sidan och lägger upp sin demo och varje månad väljs sex akter ut som får sändas i en poddradio. Sedan får några av alla band chansen att uppträda live på Coca colas konserter i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Per ringde mig för att säga att han valt ut mig som en av de sex! Och jag som inte ens reggat mig trots att jag funderat på det. Det här är jätteskoj såklart! Ey, kompis, det går bra nu :D

Rockabilly

Grymt flow
Cocky!

Yeah!



Jag vet, bilden suger på alla sätt (särskilt eftersom Nikola ser ut att ha clownnäsa, haha!). Men det var bara jag som glömde digitalkameran hemma och tog kort med mobilen. Skäms.
Under konserten kom jag på att jag borde ge en av mina skivor till Nikola. Jag hade tagit med mig några eftersom Sam ville köpa en. Några extra att ha ifall brukar jag ta med mig. Men jag visste inte hur jag skulle gå tillväga riktigt eftersom alla bandmedlemmarna gått iväg. Sam föreslog att jag skulle ge min skiva till killen som sålde t-shirts så jag frågade honom om jag kunde få ge en sak till Nikola. Han pekade på en dörr några meter bort och sa "Gå och knacka på där, det skulle jag ha gjort". Med bultande hjärta gjorde jag precis det och när Nikola stod där framför mig visste jag inte riktigt vad jag skulle säga, men jag sa att jag verkligen hade uppskattat konserten och att jag tycker han är himla bra. Och så lämnade jag över skivan. Han blev glad och tackade. Jag tackade honom för kvällen och när jag sedan vände mig om hade jag ett helt koppel med fans bakom mig som också ville prata med honom. Men jag var först av alla, moahaha! Sjukt stolt.
Sedan bar det av en liten sväng hem till Sam (och Elin, ett sött par). Jag hade inte sett deras lägenhet så det var trevligt. Fint var det med trägolv och högt i tak. Så skulle jag vilja bo. Det var gott vin också.
Så gick vi mot stan, pojkarna skulle ut. Efter att ha diskuterat allt mellan könsord och namn på fiskar var det dags för mig att gå. Lite vinglig bli jag av ett glas vin men jag mådde finfint. Dock inte så pigg på idén att jag skulle upp och jobba igen klockan sex nästa morgon. Men det gick bra idag trots få timmar av sömn. Jag känner mig nöjd och glad med gårdagen. Yeah!
Au revoir, soeurs et frères!
Dagens låt: Nikola Sarcevic - Lock-Sport-Krock
Dagens låt: Paolo Nutini - These Streets









Tuss ställde villigt upp som motiv till den allra första bilden.

Salem Al Fakir och Marit Bergman spelade sin duett "52 weeks" i Musikbyrån. Vackert.




De två herrarna Rice och Jurado hjälper mig att klara mig igenom den här långa kalla vintern som väntar.
”9”, ”O” (Rice), ”And now that I’m in your shadow” och ”Rehearsals for departure” (Jurado) är alla fyra helt fantastiska skivor. Det är melankoliskt och akustiskt med gitarr, stråkar, munspel och piano och ovanpå det en vackert sorgsen mansröst. Kan man begära mer?
Det är bara att lyssna och njuta och känna hur det går rakt in i hjärtat. För det gör det verkligen på mig. Den här musiken rekommenderas mycket varmt.
Dagens låtar är därför: Damien Rice - 9 crimes
och Damien Jurado - Hoquiam
