Den lyckliga familjen?

Skivor, skivor, skivor!

Häromdagen fick jag hem ett helt gäng med nya skivor. Eller, de flesta hade jag ju hört en del av innan, men eftersom jag tycker att en cd-skiva är mycket finare än mp3:or på datorn så beställde jag några stycken som jag länge velat ha.

Det blev följande:

Damien Rice - O

Dropkick Murphys - Sing Loud, Sing Proud!

In Flames - Reroute To Remain

Tomas Andersson Wij - Ett Slag För Dig

Social Distortion - Sex, Love and Rock'n'roll

The Perishers - Let There Be Morning

In Flames - The Soundtrack To Your Escape (digipack)

Hur trevligt som helst : )

Cheers, folks!

Dagens låt: In Flames - Trigger

"Jag tycker inte om dig, Tjockis"

Tiggie och Nisse har ett ganska kärlekslöst förhållande.

Andra roliga katter hittar du på: http://tower.boras.org/cat/

Meow!

Dagens låt: Slayer - Raining Blood

Vinterljus

Den här veckan har jag hunnit ta lite bilder när jag varit ute på jobbet på morgonen. I tisdags var det frost ute men inte i torsdags, dock var det fin himmel båda morgnarna. Det var jag ju bara tvungen att dokumentera.

Jag skäms

Men inte för mig själv, utan för min syster.
Vi var hemma hos min moster i torsdags då hon fyllde år. Min syster hade inte med sig något, inte ens en liten blomma (man behöver ju inte köpa dyra saker, men blir man bortbjuden på mat kan man väl köpa någon liten sak tycker jag).
Sedan när vi skulle äta hade min moster köpt en jättefin (och säkert även dyr) smörgåstårta, och min syster har mage att säga "Men jag kan ju inte äta det där, det är ju ägg i, jag kommer spy". Sedan tog hon lite mat i alla fall, men petade bort varenda räka (och det var inte några få räkor på smörgåstårtan utan väldigt många).
Min syster är 26 år, jag kan inte förstå att hon är det. För hon beter sig som en bortskämd och kinkig snorunge för det mesta.
Suck...

Damien & Damien

De två herrarna Rice och Jurado hjälper mig att klara mig igenom den här långa kalla vintern som väntar.
”9”, ”O” (Rice), ”And now that I’m in your shadow” och ”Rehearsals for departure” (Jurado) är alla fyra helt fantastiska skivor. Det är melankoliskt och akustiskt med gitarr, stråkar, munspel och piano och ovanpå det en vackert sorgsen mansröst. Kan man begära mer?
Det är bara att lyssna och njuta och känna hur det går rakt in i hjärtat. För det gör det verkligen på mig. Den här musiken rekommenderas mycket varmt.

Dagens låtar är därför: Damien Rice - 9 crimes
och Damien Jurado - Hoquiam

Jag ska bli kalenderflicka!

Nu tänker ni säkert, jaha, hon ska göra nåt avklätt inslag i nån okänd kalender. Men det är helt fel. Jag kommer vara fullt påklädd på bilden som kommer att vara med i PETA:s kalender för 2007. För er som inte känner till PETA kan jag berätta att det är en internationell djurrättssorganisation som kämpar aktivt mot pälsindustrin. Varje år ger de ut en kalender på ett tema, och temat för 2007 är ”Ink, not mink”, alltså att tatueringar är betydligt coolare att bära än päls. I den amerikanska versionen medverkar bland andra Pamela Anderson, Tommy Lee och Dennis Rodman.
Jag fick kontakt med en som tyckte att jag skulle vara med i den svenska versionen, och så blir det nu! Här nedan ser ni bilden som kommer att vara med. Det här är hur kul som helst :D

P3-slam, igen!

I torsdags kväll hade jag på Frank på radion när jag stod i köket och lagade mat. Jag lyssnade på inslaget "Sonjas garderob" som varje vecka handlar om mode ur olika aspekter. Den här kvällen handlade det om hur dina kläder uttrycker dina åsikter. De hade besök av en designer i studion, Camilla Norrback, som har designat kläder under konceptet "Eco luxury", dvs ekologiska kläder med en touch av glamour. I programmet skulle de lotta ut ett av hennes linne till den lyssnare som bäst kunde motivera hur det man har på sig uttrycker ens åsikter. Jag drog iväg ett mail på en gång men trodde inte alls att de skulle välja mig. Men när de skulle avslöja vinnaren läste de upp mitt mail! Jag blev så jävla glad och skrek rakt ut, haha.
Jag hade skrivit följande:

"Hej Frank!

Jag brinner för individualitet i klädstilen och visar det genom att klä mig i precis vad jag vill, oavsett vad andra tycker. Om man känner sig snygg i ett plagg så är man det. Punkt.
Dessutom är jag miljövän och tycker att det är viktigt att kunna återanvända saker. Därför frossar jag i bra vintage från både ebay och second handaffärer. Det är häftigt att ett klädesplagg också har en historia.

Frida"

Så snart får jag ett designat Camilla Norrback-linne hem i ett paket. Jag vet inte alls hur det ser ut för det ska bli en överraskning. Jag läntar som attans....wiie!


Puss på er

Den skönsjungande skjortavblåserskan

Yeah, vilken lördagkväll det blev. Och natt också för den delen. Fantastiskt!
Den spenderades tillsammans med Adam och hans goa vänner i den lånade studion på Musikhuset.
Jag gled in vid sjusnåret nånstans och vi lämnade inte huset förrän klockan var närmare tre.

Under de timmarna hann jag med att bekanta mig lite närmare med ett gång tidigare okända människor, spela Worms på tv-spel och mobbas med min manliga motståndare (hehe), spela in min nya låt på både svenska och engelska med både gitarr och munspel (efter det fick jag smeknamnet "Den skönsjungande skjortavblåserskan", haha), äta en hel massa godis och dessutom skriva en sjukt bra rocklåt som vi röjde loss med i studion. Jag upptäckte att min dröm om att bli en lika cool rocksångerska som Juliette Lewis inte alls låg så långt borta som jag trodde. Jag kan tydligen också skrika och yla så att det låter riktigt bra. Fy fan vilken kick det var!
Jag kan knappt hålla mig tills vi ska spela in den ordentligt och slipa till den snyggt. Det kommer bli halvhårt, sexigt och väldigt rock'n'roll. Låter väl underbart, eller hur?



Dagens låt: Social Distortion - Reach for the sky

Juliette and The Licks satte eld på Platens

Nu sitter jag här, nyss hemkommen från spelningen. Och det känns helt underbart!
Det känns som att man håller på att koka över, man vill bara skrika rakt ut i ett stort rock'n'roll-vrål. För så bra var det.

Den här spelningen slog allt jag sett innan. Och den kommer nog att vara min bästa konsert länge, för det här känns svårt att slå.
Liten mörk källarlokal. Tjockt med folk av alla de slag. Celebra gäster från USA i form av ett galet rockband som ger järnet på den lilla scenen. Kan man begära mera?
Nej, egentligen inte. Men mer än så fick man. Energin, musiken och stämningen gjorde att det kändes som ett inferno där nere. Som en kokande massa av klockrena gitarriff, sköna avgrundsvrål, publikens busvisslingar och ett hårt basljud som kändes i hela kroppen. Inte undra på att jag stod där och strålade inifrån och ut.

I andra akten blev det dessutom ännu hetare. Efter att ha öst järnet i tiotalet låtar var både Juliette och bandet blöta av svett. Till sist åkte tröjorna av på de fyra manliga medlemmarna i gruppen och de lirade i bar överkropp. Sex, drugs and rock'n'roll är allt jag kan säga om det. Att få se en välmejslad, smakligt tatuerad amerikansk rockgitarrist i extas på nära håll är verkligen inte fy skam, och att Todd Morse dessutom liknar Dave Grohl gör ju inte saken sämre.

Det var ett sådant tillfälle när man önskar att det aldrig ska ta slut, allting kändes så fantastiskt att det var som att tiden stod still. Ibland tänkte jag "Är det verkligen det här bandet som står här hos oss i lilla Linköping och spelar?". Det var nästan så att jag inte trodde på det. Det var för bra för att vara sant.

Ja, Hell yeah, vilket ös det var!



Dagens låt: Juliette and The Licks - Hot Kiss

Citat från studion

Det blev många roliga och trevliga små uttalanden när vi satt i studion och grejade. Tänkte att det kunde vara lite kul att publicera dem;

Andreas: "Här skulle det vara jättehäftigt med ett piano som låter som om det står jättelångt bort. Men vi har ju inget piano som står jättelångt bort."
Jag: "Och jag kan inte spela piano"
Andreas: "Just det, du skulle ju göra alla ljuden, ja. Du får säga 'ding ding'. "

Andreas:"Jag går omkring här och ler för att det är så bra."

Jag (skitförbannad efter att ha spelat fel för minst sjunde gången): "Arrgh! Nu känner jag för att slå på nåt."
Andreas: "Ja, sålänge du inte har sönder nånting i studion, så varsågod"

Andreas (som kommentar till min nervositet): "Vi ska se om vi kan frakta hit din säng, vi håller på och kollar upp möjligheterna"
Jag: "Kan jag få en whiskey också?"


Haha....vad roligt vi hade.



Dagens låt: Red Hot Chili Peppers - Snow

Nej tack

Ibland undrar jag vad jag faller för hos en medlem av det motsatta könet. Det är omöjligt att hitta något bra svar på detta.
Men ett som är säkert är i alla fall att jag finner följande personlighetstyp ytterst oattraktiv:

(Hoppas att det nu inte är någon som känner sig träffad och blir ledsen. Om så är fallet, var vänlig lämna denna sida och kom aldrig åter.)

Dagens låt: Foo Fighters - Monkey Wrench

Mitt livs hittills bästa dag

Idag, den 21 oktober, är en dag som jag sent kommer att glömma. Den har varit helt fantastisk. Jag vill inte sitta och skriva tusen ord om den här dagen, men för er som kanske undrar varför jag är så glad kan jag ju berätta att just idag blev min första riktiga demo klar.

Jag kom till studion (Guja sound studio i Tannefors, som spelat in storheter som självaste Winnerbäck) igår kväll. Visste inte alls vad som väntade mig, det kändes läskigt men samtidigt väldigt spännande.
Efter att ha riggat mickar och testat ljudet satte vi igång och spelade in sång och gitarr för sig. Jag började med en gitarrslinga. Det kändes väldigt nervöst och skakigt i början. Jag var ovan och dessutom har jag svårt för att spela när andra ser på. En ljudtekniker på andra sidan glasrutan räckte för att jag skulle bli lite skakis. Men efter några tagningar satte jag det och då var det dags att börja med sången. Och det var då han sken upp, min ljudtekniker. Från och med den stunden fram tills dess att vi blev färdiga idag fick jag så mycket lovord av både honom och flera andra att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag insåg att det inte var någon bra idé att säga emot komplimangerna längre utan jag tackade lite generat och kände hur det bara sjönk in. En häftig känsla.
När jag lämnade studion idag kände jag mig hög, det kändes som att jag studsade fram på rosa små moln nånstans uppe i himlen och kunde inte komma ner. Och jag är fortfarande kvar där uppe.
Det här kan jag leva på länge, resten av mitt liv känns det som. Underbart.


Dagens låt: Darling Kennedy - A million reasons


(http://www.everybody.se, länken till Andreas (ljudteknikerns) band; Everybody used to call me Joe)

Halleluja! Åström mailar svar till mig

Efter att jag fått hans mailadress vid konserten provade jag att skicka iväg ett brev. Och han svarade! :)
Sedan blev det följande brevväxling:

"Hej! Du får en låt till sålänge. En annan cover på en av dina låtar. "Just another lovesong" är en av mina absoluta favoriter. Sedan när min egen demo är klar skickar jag skivan per post. Hoppas du har haft det bra i Spanien. MVH Frida"

"Hej Frida. Ursäkta att det tagit sån tid att svara. Har precis kommit hem från Spanien. Slitsamt men kul. Vilken fin version av Just another lovesong! Kul att höra en tjej sjunga den. Tack! Ser fram emot skivan. //Kristofer"


En kan tro att jag är uppe i varv nu...Woah!!!
Så jävla glad.



Dagens låt: Kristofer Åström - Never gonna get to you

Bäst ikväll: Danny

Lite otippat må jag säga, det var det. Men faktum är att lillgrabben som är sötare än en sockerpralin bokstavligen sjöng sig rakt in i mitt hjärta ikväll. Hans version av "Öppna din dörr" var bland det finaste jag hört sjungas på svenska, det var nästan så att jag ville gråta.
Kalla det larvigt, mainstream, töntigt eller vad fan som helst. Jag skiter i vilket, ikväll var Danny underbar för mig.

Markus var inte fy skam han heller som vanligt. Det var mjukt och sensuellt när han framförde "Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind". Var tvungen att sätta mig och spela den, det var längesen.

Idol är inte mitt favoritprogram, men då och då gnistrar det till i rutan. Och det är då jag inser varför jag tittar. Det berör mig.

Nattens tanke

Jag är fan skyldig mig själv att leva livet passionerat.
Brinn, hjärtat, brinn.

Skatjävlar, Ebay-fynd och en söt gubbe

Idag var det dags för jobb igen efter två dagars härliga ledighet. Men jag började ju inte förrän två så det var skönt att få sova länge. Jag väcktes dock halv nio av dörrklockan, men insåg att jag var lite för olämpligt klädd för att kunna springa och öppna så jag struntade i det. Det var ett paket som hade kommit, min custom made handväska med oldschool-motiv. Ända från USA kom den, och jag är väldigt nöjd med den trots att den känns lite hemmagjord. Den är trots allt snygg.

Senare på dagen när den riktiga posten kom fick jag hem nya auktionsfynd; en döläcker svart cardigan med old school-tryck (ja, jag är helt såld på det), två nitbälten och en ansiktsmask av den dyrare varianten.Nu är det bara att vänta på att resten av mina Ebay-fynd ska ramla in. :)

Så det blev att jag gick upp riktigt tidigt idag (ja, för mig är det tidigt) eftersom jag inte kunde somna efteråt. Kändes ganska onödigt att ligga och dra sig två timmar till när jag kunde hitta på något annat den tiden.
Jag åt frukost framför tv:n, som helt plötsligt blev stum. Detta ledde till att jag som vanligt sabbade kopplingen av kablar till boxen så att det inte gick att titta alls. Men videon funkade så jag såg klart på en film ("Smarta kvinnor med riktiga kurvor") som jag spelat in för ett tag sedan. Mycket bra.

Sedan lagade jag mat, två gånger eftersom jag var tvungen att både äta och ta med mig mat till jobbet. Det skulle bli baconmackor att ta med, så jag stekte ett paket bacon som jag ställde ut på bordet på baksidan för att svalna. En halvtimme senare ungefär när jag skulle ta in det var fatet tomt. Varenda bit var borta, bara pappret låg kvar. Slutsatsen som dras av detta är: man ska aldrig underskatta skator, de är minst lika tjuvaktiga som det sägs. Och i det här fallet börjar man dessutom fundera på vad det verkligen innebär att vara djurvän. Haha...to be continued.

Så det fick bli att köpa en macka i affären påväg till jobbet istället. Och det var rätt lugnt ikväll, inte mycket spring vilket var skönt. Och mot slutet av kvällen, vid halv tio, skulle jag ut och hjälpa min lilla favoritgubbe att komma i säng. Han är 95 år och mitt största fan.

Han firade sin födelsedag förra veckan, och då kände jag att jag ville ge honom något. Tidigare har vi pratat om vårt gemensamma intresse för musik (han har sjungit mycket i körer), och han har spelat upp upp ett band för mig en gång där han sjöng "Fattig bonddräng". Han hade en ren och klar röst trots sin höga ålder. Efter att jag berättat att jag också höll på med musik frågade han om jag kunde ta med något som han kunde få lyssna på. Jag hade lovat honom det länge, så nu när han fyllde kände jag att det var dags. Så jag spelade in mina bästa 20 låtar på ett band (både egna och covers), gjorde ett fint omslag till kassetten och gav den till honom.
Han blev väldigt glad när han fick min present, han tyckte det var stort att jag hade spelat in alla låtar bara för hans skull (just precis så var ju inte fallet, men han kunde gärna få tro det). "Tänk att en ung tjej har gjort det här för en gubbe", sa han till mig ikväll. Han sa också att det var den bästa av alla födelsedagspresenterna. Det hade jag märkt även om han inte sagt det, för mina arbetskamrater berättade att han spelat upp bandet för flera av dem och att han då varit så glad och stolt. Det kändes bra att få veta att presenten verkligen blev lyckad, att han verkligen uppskattade den. Det värmde något otroligt. Så lycklig man kan bli över att göra någon annan människa glad.
Jag vill att han ska leva för evigt. Det vet jag ju dock att han knappast kommer göra, men däremot vet jag att sålänge han lever och sålänge jag tar hand om honom kommer han vara min favoritgubbe. Och det kommer bli omöjligt för någon annan att ta hans plats.

När jag kom hem från jobbet var jag på gott humör, men kände mig ändå ganska trött, sliten och hungrig. Vad kan då vara bättre än att få sätta sig och äta smörgåstårta som mamma och pappa tagit hem från min mosters sambos födelsedagskalas. Underbart. Så nu är jag mätt, nöjd och glad. :)

Puss på er!

Dagens låt: Lifehouse - Sick cycle carousel

Soluppgång i Ekholmen kl 07.10

Fredag kväll: Whiskey, konsert och ett alldeles speciellt möte

Kvällen igår var fantastiskt trevlig, rolig och alldeles underbar.

Jag satte mig på tåget till Norrköping för att tillsammans med min nyfunna vän Erik gå till Club Mogwai på Hugos och se Britta Persson och Kristofer Åström spela live. Efter att vi mött upp på stationen gick vi och satte oss på Teaterbaren och drack vin. Ett mycket smakfullt inrett ställe som tyvärr spelade kass musik. Efter några timmars diskussion begav vi oss bort till Hugos. Då var klockan 22 och det var öppningsdags. Men eftersom spelningen inte började förrän vid midnatt satte vi oss ner, köpte vin och whiskey och pratade en stund. Jag som trodde att det var Kristofers spelning hade sett fram emot att se honom live första gången och då få höra alla dessa låtar som jag annars bara hört inspelade. Men det blev inte riktigt så eftersom det var Brittas spelning. Det gjorde mig lite mindre nöjd samtidigt som det gjorde Erik mer nöjd eftersom han är ett lika stort fan av henne som jag är av Kristofer. Trots det gillade jag verkligen spelningen, det var en trevlig atmosfär på stället och alla människor var glada. En rolig sak som jag minns är att en kille i publiken skrek rakt ut "Kristofer, du är så jävla snygg!" varpå Kristofer skrattade lite och svarade "Tack, detsamma".
En sådan klubb borde vi ha här i Linköping.

Erik är en person som tycker om att gå fram och prata med folk han inte träffat förut. Efter gårdagen kan jag konstatera att det är en mycket bra egenskap. Jag fick tack vare honom prata med flera trevliga människor som jag annars inte skulle ha gjort. Och det samtal som betydde mest för mig var det jag hade med Kristofer Åström själv.

Efter konserten började de spela dansmusik (dock av mycket bra kvalité, vi snackar inte fjortistechno här utan indie, ska, pop och rock) och folk började samlas på dansgolvet. Jag och Erik ställde oss i baren en stund. Rakt över mitt emot oss stod Britta och Kristofer i ett hörn och drack öl och pratade. Tidigare på kvällen hade Erik sagt till mig "Ikväll ska jag prata med Britta och du ska prata med Kristofer". Det tyckte jag lät som en väldigt bra idé. Men när Erik skulle gå iväg till dem vågade jag inte följa med så jag stod kvar och tittade lite blygt på dem. Tills jag bara kände "Nä, vafan, det är nu eller aldrig, jag vill verkligen göra det här och jag gör det nu". Så då gick jag bort till dem och hälsade och skålade med Kristofer.
"Jag bits inte", sa han. "Nä, jag vet", sa jag. "Ormar är lika rädda för oss som vi är för dem", sa han. Och så var isen bruten.
Sedan blev det som vi sagt, Erik pratade med Britta och jag hade ett väldigt givande samtal med Kristofer. Vi pratade om allt möjligt, om vanliga saker och om musik. Det kändes som att vi var på samma våglängd, för vi fick bra kontakt på den korta lilla stunden. Jag fick äntligen chansen att berätta för honom hur otroligt mycket han har betytt för mig inspirationsmässsigt som artist och låtskrivare och att jag brukar sitta och spela hans låtar hemma. Jag berättade också om den gången när jag såg honom på resecentrum i Norrköping och inte vågade gå fram och säga något. "Det skulle du ha vågat" sa han.

För dem som inte sett Kristofer i verkligheten eller ens vet hur han ser ut kommer här en liten beskrivning: Han är liten och smal, blek och bräcklig med vackra rena drag i ansiktet. Ögonen är ljust blå och blicken djup och genomträngande. Han är för kvällen klädd i jeans, skjorta och väst (mycket stiligt) och hans hår är ljust, halvlångt och lite slitet. Skägget är inte särskilt långt men välformat.
Han är ganska blyg och försynt men pratar ändå en hel del på sin fina norrländska. Hela intrycket av honom ger mig en känsla av att han är en svag, vacker och skör liten människa som man vill ta hand om och göra lycklig. Nu känner jag ju honom inte såpass mycket att jag vet huruvida han är lycklig eller ej, men det var den känslan jag fick. Jag blev helt betagen.

Vårt samtal varade inte särskilt länge, men det varade ändå betydligt längre än jag trott innan. Han var intresserad av att prata med mig som man pratar med vem som helst och det kändes fint och hedrande, trots att jag vet att han är en människa som alla andra. Jag beundrar hans ödmjukhet som artist och hans gränslösa kärlek till musik, den kärlek som gör att han tyvärr lever under knappa förhållanden eftersom han valt att viga sitt liv åt den.
"När man har inspirerat en människa, då har man lyckats" sa han.
Jag frågade om jag fick skicka min musik till honom och han svarade att det skulle vara intressant. Jag fick en mailadress som jag kan skicka till.
Han sa att det är många som skickar musik till honom men han försöker ändå ta sig tid till att lyssna på allting och svara på alla brev och mail han får. Han tycker det är väldigt roligt att lyssna trots att mycket av det han får inte är särskilt bra. Det är fint att han gör det, att han verkligen bryr sig om dem som lyssnar på honom.

Efter en stund skulle Britta och Kristofer ut och röka, så då stannade jag och Erik kvar i baren och väntade på dem. Efter en ganska lång stund tänkte vi att de säkert hade gått iväg någon annanstans, så Erik frågade en tjej i personalen som sa att de satt på uteserveringen. Trots att jag kände mig lite dum när vi gick ut dit så blev det så att vi gick ut till dem en stund och följde sedan med dem in i restaurangen, satte oss vid ett bord och fortsatte prata. Efter en ganska lång stund skulle Britta ut och röka igen och när hon dröjde gick Kristofer ut för att leta efter henne. Då bestämde vi oss för att det var dags att gå hem så vi gick ut och sa hejdå till de båda musikerna, tackade för kvällen. Sedan begav vi oss hem till Erik för att sova, och vi somnade ganska snart efter att vi lagt oss eftersom vi var så trötta.

Såhär, dagen efter, känner jag bara en stor lycka i bröstet. Det känns helt fantastiskt att jag gjorde något jag egentligen inte vågade göra och att det gav mig så mycket känslomässigt. Jag känner mig nästan som en ny människa.
Den där kvällen kommer jag aldrig att glömma.


Puss på er!

/Miss K, för dagen a.k.a. Whiskey girl


Dagens låt: Ben folds five - The luckiest

Dagens citat:

”Att vara musiker är som att vara med i Idol hela tiden” (Kristofer om hur det kan vara att ha scenskräck)
”Den mest beroendeframkallande drogen är - chips.” (Kristofer igen)

(Den här bilden är från en annan spelning. Jag hoppas kunna lägga upp en passande bild snart.)

Vintage och nytt till vintern

Idag fick jag hem mina två jackor, den ena äkta 60-tals vintage från USA (köpt på Ebay) och den andra helt ny från Queen of Darkness och Riotlab.
Båda är korta kappor med dubbelknäppning, stora knappar och stilrena slag. Vintagekappan är klarröd i lite twiggystil och den andra är svart med knappar och spännen i metall. Båda var (som ni säkert redan förstått) helt underbart snygga. Tillsammans med stuprörsjeans, pumps/vintagestövlar och min skotskrutiga halsduk blir det en stil som passar mig perfekt, traditional lady möter old school rock'n'roll ungefär. Yeah!


P.S. Och vad gäller Idol vill jag bara säga en sak: Markus is my man, oh...





Dagens låt: In Flames - Evil in a closet