TV-spelsnostalgi!

Var hemma hos en vän igår som har ett PS3. Ett av spelen som spelades var Mega Man, ett spel som jag minns att jag spelade när jag var yngre. Ett spel som har den bästa tv-spelsmusiken jag vet.

Det här var ett nyproducerat spel med total retrokänsla, allting både lät och såg ut som i det gamla spelet! Det var verkligen tv-spel när det är som bäst.
Jag gillar att det finns speltillverkare som tar upp de gamla spelen och gör sådana här retroversioner. Så att de inte bara glöms bort i någon låda där de ligger och dammar. De förtjänar ett öde som är bättre än så.

I wonder who is like this one

People are like songs, it’s true
Some seem dull at first, but then they grow on you
Me, I’m like Can’t get you out of my head
Annoying at times, but I make you want to dance
But you are the only one I’ve met who’s God only knows
I liked you the first time I met you, and it grows, and grows, and grows.

People are like songs, I swear
Some found you as a child, and still they’re always there
A boy I once knew was Anarchy in the UK
Burned out too quickly, but in such a beautiful way
And you are the only one I’ve met who’s God only knows
Such a well thought out-plan, but with harmonies that flow.

People are like songs, I’ve been told
Some will claim your ears, but you never hear a story unfold
Old radio gaga, or your highschool friends
remind you of things, when you were someone else
And God only knows and you paired up as two
As the turns of the seasons, you come and go
I can never claim control of either of you,
you’re too sweet to be just mine alone
And I try to stay humble over the fact
that sometimes, when the time is right
you will pass my door, the crescendo comes
and
God only knows and you have the sad similarity
that every time it’s over, I want to press play again
but the only difference appears to be
I can force it on one of you, and on the other I can’t


Hello Saferide

La vie en rose - Sex månader och fyra dagar senare

Nu är jag tillbaka! Och det med besked.
Det har hänt väldigt mycket sedan jag skrev senast; det blev vår, jag blev singel, jag fick fast anställning, jag drog ihop ett band, det blev sommar, jag hade semester, jag åkte på festival och väl hemma i Stockholm tog jag årets första dopp.

Just idag har jag tagit mig i kragen efter en veckas sjukskrivning och fått hjälp av Kalle att fixa en riktig stomme till min säng. Så i natt kommer jag att sova som en drottning! Mitt sovrum är dessutom snyggare än någonsin. American style.

Vädret har ändrat sig, till min stora glädje. Bort med all kvav och fuktig luft och fram med den friska havsbrisen! Tog en promenad nere vid Årstaviken idag och fyllde på med ny energi. Ska ju tillbaka till jobbet imorn, hoppas att de har fixat ventilationen tills dess...

I övrigt har jag djurabstinens, som yttrar sig i en kattlängtan eftersom både min syrra och brorsans tjej har skaffat varsin liten kisse. Längtar tills den dagen kommer då jag själv kan skaffa mig ett spinnande knyte. Tills vidare får jag hålla tillgodo med de kryp som betraktar lägenheten som sin. Spindlarna är jag inte lika rädd för längre, även om de alltid hamnar i dammsugaren till slut. Silverfiskarna är bara äckliga, och den där feta råttan utanför mitt fönster är väldigt söt men den får helst hålla sig utanför rutan där jag kan studera dess klätterkonster.

Det blir återigen rep med bandet imorn. Jag är oerhört glad över det vi lyckats åstadkomma hittills och känner på mig att det kommer att bli ännu bättre. Jag har fått äran att sjunga lead vilket jag trivs utomordentligt bra med. Min styrka ligger i rösten, där känner jag mig hemma.
Våra folkinspirerade låtar handlar nästan uteslutande om blod och död, det blir lätt så när man vill skriva ballader... Men vi försöker dra med några glada låtar också, så att det inte ska bli som en begravning. En Myspace kommer antagligen att skapas när vi har spelat in låtar, bestämt bandnamn och känner att vi vill visa vad vi gör.


So long, sisters and brothers!

Årskrönika 2009

Årets Linköpingsbo: Arne
Årets skiva: Fatboy - In my bones
Årets skiva som inte var från 2009: Moto Boy - Moto Boy
Årets låt: Regina Spektor - Laughing with
Årets oväntade: Att jag fick släppa en låt i USA
Årets resa: Kom aldrig iväg någonstans i år...
Årets konsert: Regina Spektor på Cirkus 7 december
Årets klädesplagg: Min röd-svart-rutiga flanellskjorta
Årets vackraste man: S
Årets citat: "There is no paradise, only good days and nights" (Christian Kjellvander)
Årets film: De Osynliga
Årets alkoholhaltiga dryck: Bloody Mary (för att den var så vidrig)
Årets helg: I våras när Tilda var och hälsade på.
Årets möte: Kvällen på maskeraden hos Ella i Fruängen, många roliga möten.
Årets kväll: När jag, Sanna och David var på Mando Diao i våras. Grym kväll!
Årets tv-serie: Dexter!
Årets hobby: Måla tatueringsmotiv
Årets prestation: Att jag startat på mitt viktprogram och hittills lyckats tappa några kilo.
Årets hemliga crush: S (inte så hemlig ändå)
Årets hemsida: www.filmtipset.se
Årets mest upprörande: Att Sverigedemokraterna gör stora framsteg.
Årets irritationsobjekt: Urfjollan Amanda
Årets besvikelse: Att jag inte fick ledigt på julafton
Årets överraskning: Annas bebis
Årets mest saknade: Pepsi
Årets mest somriga: Ridturen utanför Kisa
Årets julklapp: "Pappersväggar" av John Ajvide Lindqvist, min favoritförfattare!
Årets känsla: Framtidstro

Världens största snöboll

Iz makin lolz

Att göra en egen lolcat är enkelt. Man går in här, väljer en bild som någon annan lagt upp och sen är det bara att skriva nåt passande. Jag fastnade totalt och bara igår gjorde jag 9 stycken. Inga avancerade projekt, men kul pyssel!
Här är en av dem:

En sen kväll på Carmen

Igår kväll skulle vi gå ut, och som jag har längtat! Har inte varit ute sedan mitten av sommaren, så det var på tiden att det blev av nu.
Först drog vi till Debaser medis för att kolla på Miike Snow. Vi stod ute i kö i 40 minuter, sedan kom personalen och sa att det var fullt. Ingen mer fick komma in.
Så vi gick vidare till Carmen, en mysig bar.

Det blev en grym kväll med många nya möten. Jag snubblade på en blindkäpp, drack mitt livs första och definitivt sista Bloody Mary (smakade som iskall tomatsoppa, yuck!) och så hjälpte jag två lite bortkomna iranier att ragga.
När jag somnade var jag lycklig som ett barn på julafton.

So long!

Ursäkta röran! Vi bygger om...

I drygt en veckas tid har det varit mer eller mindre kaotiskt på jobbet. Jag jobbar på en våning där det finns två olika demensavdelningar, med sex personer boendes på den ena och sju på den andra.
Nu pågår en totalrenovering av den ena avdelningen vilket betyder att de som bor där bara kan använda sina rum till att sova i. Resten av tiden måste de tillbringa på den andra avdelningen. Alltså har vi tretton personer som måste trängas på en avdelning.
Det betyder mera förvirring och mera bråk för de boende och svårigheter att organisera oss i personalen.
Men det är ju inte bara dåligt. När det fungerar är det ganska mysigt att ha alla samlade på ett ställe. Man kan alltid få hjälp eftersom vi alla i personalen är på samma ställe. Men jag ser ändå fram emot när det blir färdigt. De har sagt att det ska vara klart till jul, men det tror jag faktiskt inte på. Man kan ju alltid hoppas...

/Fjöli

When I grow up, I want to be like mommy!

En obehaglig dröm

I natt drömde jag att jag hade cancer. Den var långt gången och jag hade kroppen full av metastaser. Om bara några månader skulle det bli min tur att dö.
Men jag ville inte dö. Jag vägrade försonas med tanken. Jag tyckte att jag var på tok för ung. Livet hade så mycket mera att ge.
Men jag fick inte bestämma. Jag skulle dö, så var det bara.

Jag vaknade helt förtvivlad, men samtidigt lättad. Kände mig glad över att slippa uppleva ett sådant helvete som drömmen visade mig.
Drömmen återkom i mina tankar under dagen. Och varje gång kände jag mig lite lätt illamående.

Vem vet mest?

Så länge jag kan minnas har jag älskat frågesport. Det har liksom varit min grej.
I mellanstadiet såg jag fram emot nutidsorienteringen på fredagarna och på högstadiet njöt jag av att få briljera när vi lekte "Land, stad och vatten" på SO-lektionerna.
För er som inte känner till reglerna kan jag förklara att man delar in sig i lag, sedan kommer man överens om vilka kategorier man ska ha. Det brukar vara land, stad, vatten, blomma och djur till exempel. Läraren skriver en bokstav på tavlan, och sedan gäller det att komma på ett ord i varje kategori som börjar på den bokstaven. När man sedan räknar poängen får man ett poäng för varje rätt svar. Är man dessutom ensam om svaret får man två poäng. Varje gång vi spelade gav jag mig katten på att komma på så svåra svar som möjligt så att inget av de andra lagen hade det. På den här tiden när man räknades till töntarna var det här en chans att briljera inför klassen. Jag blev glad när de ville ha med mig i sitt lag. Det var heder och ära.

Jag älskar de flesta former av frågesport. Dataspel, spel på nätet, pubquiz, tv-spel, internetquiz och så sällskapsspel förstås. När det gäller det sistnämnda kan jag rentav bli lite hetsig. Jag går upp i varv precis som förr i tiden när min status stod på spel. Att jag dessutom är tävlingsinriktad gör ju inte saken bättre för mina motspelare. Men jag tror att jag har blivit en bättre motståndare med åren. I alla fall hoppas jag det.

Det är svårt att säga vad det är med allmänkunskap som gör mig så intresserad. Jag kommer ihåg en hel del saker som känns relativt onödiga. Som att kungen och Silvia träffades vid OS i München -72, att Bolivia har två huvudstäder och att beståndsdelarna i DNA är Cytosin/Guanin, Adenin/Tynin. Jag kan inte komma på hur jag skulle kunna få användning av de kunskaperna. Men de har fastnat ändå. En dag kanske de behövs.

Även om det främst är nördig kunskap det handlar om så är det ändå något jag haft stor glädje av. Jag brukar knäppa på teven på vardagskvällar klockan sju då tvåan sänder "Vem vet mest?". Det är aldrig för sent att lära sig något nytt.

Kunskap är makt!


/Frideli

New layers of paint

Jag satt nere i min älskade bunker och skrev en låt igår kväll. När jag hade skrivit klart den och gett den ett namn kom jag att tänka på en uppgift vi fick på en bildlektion på gymnasiet. Vi fick en liten canvastavla var och på den skulle vi måla ett självporträtt med akrylfärg. När färgen hade torkat skulle vi måla över bilden helt och hållet och måla ett nytt självporträtt. Det är precis vad min nya låt handlar om.
Man skapar en bild av sig själv. Efter en tid målar man över den och skapar ett nytt porträtt. När det är dags för ytterligare förändring målar man över med ett nytt lager. A new layer of paint. Och så fortsätter det ända tills den dagen man dör. De övermålade bilderna kanske inte syns, men de finns där inunder. De känns. De påminner en om vem man har varit. Vissa lager med färg är skrovliga, andra är släta. Men tillsammans bildar de en helhet. Du.

New layers of paint

It feels strange
It feels strange
It feels strange when happiness comes to me

So beautiful, like a breath of life
It comes to me

It washes away
Who I used to be
The image is changing
With new layers of paint

I’m in here
And you’re over there
But that’s ok
We’ll meet some day

And there will be no empty halls
There will be no silent rooms
Only laughter and voices

So fragile, like a newborn deer
Love comes to me

And there will be no empty halls
There will be no silent rooms
Only laughter and voices

And I’ll find my freedom
With new layers of paint
New layers of paint

Zombierna intog stan!

Idag bevittnade jag en zombiewalk i city. Riktigt kul!


(bilden är från nätet)

Trots att man är 80+ kan man tydligen en del fula ord...

Tant: Vet du vad du har gått och blivit nuförtiden?
Jag: Nej, vadå?
Tant: Du är en hora!
Jag: Vad sa du???
Tant: Du är en smutsig hora!


Det är bara att tacka och ta emot. Såna lustigheter händer ju inte varje dag... :)

Tre dumma frågor

Eftersom människor då och då frågar mig om mina tatueringar har jag tänkt att jag kanske skulle göra lite statistik av det hela. Men så kom jag på att de flesta tillfällen är nästintill identiska. Så det skulle bara bli tråkigt.
Det är så gott som alltid medelålders kvinnor som frågar, och det är samma tre frågor som ställs. Följande dumma frågor:

1. Gjorde det ont?
2. Kommer du att ångra dig?
3. Går det att ta bort?

Och jag försöker alltid svara artigt trots att jag blir irriterad över nivån på frågorna. Följande svar:

1. Ja
2. Nej
3. Nej (vad tror du?)

Visst, egentligen borde jag inte vara en bitch som tycker att det är irriterande när främlingar pratar med henne. Men jag är nog det ändå. De gånger jag fått de här frågorna har varit tillfällen då jag varit sjukt trött och inte alls känt för att prata. Dessutom tycker jag att det känns för privat. Vad ger dem rätten att fråga om jag ångrar mina tatueringar? Det har de inte med att göra. Och om de får fråga det, då kan väl jag få fråga varför de har så tråkiga kläder på sig, och om de ångrar att de valde att ta på sig dem i morse. Det vore kul att se vad de svarade.

Idag såg jag en död människa för första gången

Och det var inte så obehagligt som jag trodde. Snarare fridfullt.

Första bilden

Med vattenfärger, tusch och lite fusk kan det bli riktigt fint :)

Hur gör djur?

Nu har det gått ett bra tag sedan jag bloggade sist. Och det har hänt en hel del. Jag har träffat någon jag kan dela saker och ting med, vilket gör mig väldigt nöjd och glad över det mesta. Yeah!
Jag har också hunnit skaffa tre nya tatueringar. Men det är inte det jag ska skriva om idag.

I onsdags kväll var jag på min första lektion i etologi - läran om djurens beteende. En kvällskurs som jag ska gå på nu en termin framöver. Jag hade inga enorma förväntningar på kursen men efter en föreläsning på nästan tre timmar är jag övertygad om att det här är mitt ämne.
Jag har länge varit intresserad av människors beteende rent psykologiskt, varför vi gör som vi gör i vissa situationer. Och ni som känner mig vet att jag också är en stor djurvän, så det är ganska självklart att en kombination av dessa två intressen inte kan bli annat än succé.
Under föreläsningens gång diskuterade vi bland annat olika beteendestudier som gjorts på djur. Visste ni till exempel att fåglar också har dialekter, och att det främst är fågelhanen som sjunger. Hur han sjunger beror på hur hans pappa låter, för det är så han lär sig sjunga. Fåglars sång låter olika beroende på miljön de vistas i, om det finns andra fåglar i närheten. Det finns till och med en fågelart som knappt har något eget läte alls utan nästan enbart härmar andra fåglar.
En annan sak som också fascinerade mig gällde bin. När ett bi har varit ute och flugit kommer det tillbaka till kupan och berättar för de andra bina vart maten finns. Det rör sig i ett visst mönster så att de andra bina förstår exakt vilken vinkel de ska flyga i när de flyger ut genom bikupan, och också hur långt bort de ska flyga för att hitta maten.
Saker som jag innan inte hade någon aning om. Efteråt kände jag mig väldigt ivrig att få veta mer om djurs beteende, jag blev verkligen inspirerad. Tänk vad härligt när man inte gått i skolan på tre och ett halvt år och hamnar på en kurs som verkligen känns kul! Cowabunga!


/The tattooed lady

Hur tänkte hon egentligen?

I morse när jag var på väg till jobbet passerade jag Pressbyrån i Västermalmsgallerian. Samtidigt gick en tjej in där, och hon hade tagit den här nya byxlösa trenden på stort allvar. Hon hade nämligen ett par mörklila strumpbyxor och ovanpå dessa ett par gröna, tighta trosor. Inget mer. Det såg ut som att hon glömt kjolen hemma.
Ungefär som en superhjälte alltså. Fast ack så mycket fånigare...

Är du också rädd för Apoliva-tjejen?

HAHA! :)