Vem vet mest?

Så länge jag kan minnas har jag älskat frågesport. Det har liksom varit min grej.
I mellanstadiet såg jag fram emot nutidsorienteringen på fredagarna och på högstadiet njöt jag av att få briljera när vi lekte "Land, stad och vatten" på SO-lektionerna.
För er som inte känner till reglerna kan jag förklara att man delar in sig i lag, sedan kommer man överens om vilka kategorier man ska ha. Det brukar vara land, stad, vatten, blomma och djur till exempel. Läraren skriver en bokstav på tavlan, och sedan gäller det att komma på ett ord i varje kategori som börjar på den bokstaven. När man sedan räknar poängen får man ett poäng för varje rätt svar. Är man dessutom ensam om svaret får man två poäng. Varje gång vi spelade gav jag mig katten på att komma på så svåra svar som möjligt så att inget av de andra lagen hade det. På den här tiden när man räknades till töntarna var det här en chans att briljera inför klassen. Jag blev glad när de ville ha med mig i sitt lag. Det var heder och ära.

Jag älskar de flesta former av frågesport. Dataspel, spel på nätet, pubquiz, tv-spel, internetquiz och så sällskapsspel förstås. När det gäller det sistnämnda kan jag rentav bli lite hetsig. Jag går upp i varv precis som förr i tiden när min status stod på spel. Att jag dessutom är tävlingsinriktad gör ju inte saken bättre för mina motspelare. Men jag tror att jag har blivit en bättre motståndare med åren. I alla fall hoppas jag det.

Det är svårt att säga vad det är med allmänkunskap som gör mig så intresserad. Jag kommer ihåg en hel del saker som känns relativt onödiga. Som att kungen och Silvia träffades vid OS i München -72, att Bolivia har två huvudstäder och att beståndsdelarna i DNA är Cytosin/Guanin, Adenin/Tynin. Jag kan inte komma på hur jag skulle kunna få användning av de kunskaperna. Men de har fastnat ändå. En dag kanske de behövs.

Även om det främst är nördig kunskap det handlar om så är det ändå något jag haft stor glädje av. Jag brukar knäppa på teven på vardagskvällar klockan sju då tvåan sänder "Vem vet mest?". Det är aldrig för sent att lära sig något nytt.

Kunskap är makt!


/Frideli

New layers of paint

Jag satt nere i min älskade bunker och skrev en låt igår kväll. När jag hade skrivit klart den och gett den ett namn kom jag att tänka på en uppgift vi fick på en bildlektion på gymnasiet. Vi fick en liten canvastavla var och på den skulle vi måla ett självporträtt med akrylfärg. När färgen hade torkat skulle vi måla över bilden helt och hållet och måla ett nytt självporträtt. Det är precis vad min nya låt handlar om.
Man skapar en bild av sig själv. Efter en tid målar man över den och skapar ett nytt porträtt. När det är dags för ytterligare förändring målar man över med ett nytt lager. A new layer of paint. Och så fortsätter det ända tills den dagen man dör. De övermålade bilderna kanske inte syns, men de finns där inunder. De känns. De påminner en om vem man har varit. Vissa lager med färg är skrovliga, andra är släta. Men tillsammans bildar de en helhet. Du.

New layers of paint

It feels strange
It feels strange
It feels strange when happiness comes to me

So beautiful, like a breath of life
It comes to me

It washes away
Who I used to be
The image is changing
With new layers of paint

I’m in here
And you’re over there
But that’s ok
We’ll meet some day

And there will be no empty halls
There will be no silent rooms
Only laughter and voices

So fragile, like a newborn deer
Love comes to me

And there will be no empty halls
There will be no silent rooms
Only laughter and voices

And I’ll find my freedom
With new layers of paint
New layers of paint

Zombierna intog stan!

Idag bevittnade jag en zombiewalk i city. Riktigt kul!


(bilden är från nätet)

Trots att man är 80+ kan man tydligen en del fula ord...

Tant: Vet du vad du har gått och blivit nuförtiden?
Jag: Nej, vadå?
Tant: Du är en hora!
Jag: Vad sa du???
Tant: Du är en smutsig hora!


Det är bara att tacka och ta emot. Såna lustigheter händer ju inte varje dag... :)

Tre dumma frågor

Eftersom människor då och då frågar mig om mina tatueringar har jag tänkt att jag kanske skulle göra lite statistik av det hela. Men så kom jag på att de flesta tillfällen är nästintill identiska. Så det skulle bara bli tråkigt.
Det är så gott som alltid medelålders kvinnor som frågar, och det är samma tre frågor som ställs. Följande dumma frågor:

1. Gjorde det ont?
2. Kommer du att ångra dig?
3. Går det att ta bort?

Och jag försöker alltid svara artigt trots att jag blir irriterad över nivån på frågorna. Följande svar:

1. Ja
2. Nej
3. Nej (vad tror du?)

Visst, egentligen borde jag inte vara en bitch som tycker att det är irriterande när främlingar pratar med henne. Men jag är nog det ändå. De gånger jag fått de här frågorna har varit tillfällen då jag varit sjukt trött och inte alls känt för att prata. Dessutom tycker jag att det känns för privat. Vad ger dem rätten att fråga om jag ångrar mina tatueringar? Det har de inte med att göra. Och om de får fråga det, då kan väl jag få fråga varför de har så tråkiga kläder på sig, och om de ångrar att de valde att ta på sig dem i morse. Det vore kul att se vad de svarade.

Idag såg jag en död människa för första gången

Och det var inte så obehagligt som jag trodde. Snarare fridfullt.

Första bilden

Med vattenfärger, tusch och lite fusk kan det bli riktigt fint :)

Hur gör djur?

Nu har det gått ett bra tag sedan jag bloggade sist. Och det har hänt en hel del. Jag har träffat någon jag kan dela saker och ting med, vilket gör mig väldigt nöjd och glad över det mesta. Yeah!
Jag har också hunnit skaffa tre nya tatueringar. Men det är inte det jag ska skriva om idag.

I onsdags kväll var jag på min första lektion i etologi - läran om djurens beteende. En kvällskurs som jag ska gå på nu en termin framöver. Jag hade inga enorma förväntningar på kursen men efter en föreläsning på nästan tre timmar är jag övertygad om att det här är mitt ämne.
Jag har länge varit intresserad av människors beteende rent psykologiskt, varför vi gör som vi gör i vissa situationer. Och ni som känner mig vet att jag också är en stor djurvän, så det är ganska självklart att en kombination av dessa två intressen inte kan bli annat än succé.
Under föreläsningens gång diskuterade vi bland annat olika beteendestudier som gjorts på djur. Visste ni till exempel att fåglar också har dialekter, och att det främst är fågelhanen som sjunger. Hur han sjunger beror på hur hans pappa låter, för det är så han lär sig sjunga. Fåglars sång låter olika beroende på miljön de vistas i, om det finns andra fåglar i närheten. Det finns till och med en fågelart som knappt har något eget läte alls utan nästan enbart härmar andra fåglar.
En annan sak som också fascinerade mig gällde bin. När ett bi har varit ute och flugit kommer det tillbaka till kupan och berättar för de andra bina vart maten finns. Det rör sig i ett visst mönster så att de andra bina förstår exakt vilken vinkel de ska flyga i när de flyger ut genom bikupan, och också hur långt bort de ska flyga för att hitta maten.
Saker som jag innan inte hade någon aning om. Efteråt kände jag mig väldigt ivrig att få veta mer om djurs beteende, jag blev verkligen inspirerad. Tänk vad härligt när man inte gått i skolan på tre och ett halvt år och hamnar på en kurs som verkligen känns kul! Cowabunga!


/The tattooed lady

Hur tänkte hon egentligen?

I morse när jag var på väg till jobbet passerade jag Pressbyrån i Västermalmsgallerian. Samtidigt gick en tjej in där, och hon hade tagit den här nya byxlösa trenden på stort allvar. Hon hade nämligen ett par mörklila strumpbyxor och ovanpå dessa ett par gröna, tighta trosor. Inget mer. Det såg ut som att hon glömt kjolen hemma.
Ungefär som en superhjälte alltså. Fast ack så mycket fånigare...

Är du också rädd för Apoliva-tjejen?

HAHA! :)

Come fly with me...

Jag lättar lite från marken.

Na zdrovje!

Eftersom ingen vill laga mat och dricka vin med mig så gör jag det själv.


Go'kväll!

Jag ska bli en händig tant!

Efter att ha släpat hem en klädställning på 11 kg från IKEA spenderade jag ungefär en timme på att skruva ihop den. Kalle var snäll som vanligt och lånade ut en elektrisk skruvdragare, vilket gjorde jobbet sjukt mycket lättare.
Ändå är jag stolt, för det var första gången jag satte ihop något som jag köpt på IKEA. Nu är jag en äkta svensk!

Dessutom har jag en pick-and-choose-closet :)

/Fräjs

Inte fullt så mycket kött

Namn: Stephanie Naumoska

Ålder: 19 år
Längd: 180 cm
Vikt: 49 kg

Ännu mera kött

Jag är ju hos mor och far nu över midsommar, och de håller på och gör i ordning trädgården. Så nu har jag två smågrabbar här utanför som håller på och lägger sten. Klockan åtta i morse vaknade jag av att det var ett himla oväsen. Men jag somnade om.
Känns lite obekvämt men ändå kul.

/DK

Skvaller vs kött

En insikt slog mig när jag satt och bläddrade i mitt nyinköpta nummer av den oerhört sliskiga skvallertidningen "Veckans NU!". Att läsa en skvallertidining är ungefär som att äta kött för mig. Varför det då? Ja, jag kommer till det snart.

Jag älskar sliskiga skvallertidingar, ju smaklösare desto bättre. Det är ett av de få exempel som visar att till och med jag kan ha riktigt dålig smak ibland. Ja, det är sant!
Dock skulle jag aldrig få för mig att sitta på t-banan med en sån tidning, jag läser dem helst lite i smyg.

Att läsa skvaller är lite som att äta kött för mig. I praktiken tycker jag väldigt mycket om det men i teorin kan jag inte riktigt stå för det. En annan parallell är att man gör något för sin egen njutnings skull utan att bry sig om att någon annan har fått lida för det. Djuren man äter upp, kändisarna som ständigt blir förföljda.

Sug på den karamellen en stund.


/Fröken Fröjd

SEX DAGARS SEMESTER!!!

Det ska bli så jävla skönt.

Summer scent

Det luktar gräs i hela lägenheten igen. Nyklippt den här gången.
Hej sommar! : )

Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit...

Mitt så kallade kärleksliv går i perioder. En period träffar jag karlar, men det skiter sig alltid och då bestämmer jag mig för att försöka satsa på mig själv och vara lycklig singel ett tag till (trots att jag inte är det). Så går det några månader och då bestämmer jag mig för att nu längtar jag efter att träffa någon igen. Varpå det skiter sig med den personen också. Jag deppar ett tag och sen börjar jag se ljuset igen. Och så rullar det på. Det är som en ond cirkel som aldrig tar slut.

Dans, dans, dans!

Detta måste jag ju bara gå på någon gång :) Att jag har lyckats missa det!