Mitt så kallade kärleksliv går i perioder. En period träffar jag karlar, men det skiter sig alltid och då bestämmer jag mig för att försöka satsa på mig själv och vara lycklig singel ett tag till (trots att jag inte är det). Så går det några månader och då bestämmer jag mig för att nu längtar jag efter att träffa någon igen. Varpå det skiter sig med den personen också. Jag deppar ett tag och sen börjar jag se ljuset igen. Och så rullar det på. Det är som en ond cirkel som aldrig tar slut.
No comments:
Post a Comment