Bildbevis!

Här är den skrikande tanten jag såg i tunnelbanan. Tack, Lee! :)

A Bloody Freakin' Weekend

Tänkte sammanfatta helgen i ett litet inlägg. Jag är inte så duktig på att blogga regelbundet som ni vet, men jag ska försöka skriva nåt en gång i månaden i alla fall. Den här helgen var turen verkligen inte på min sida. I lördags skulle jag åka och köra ett spinningpass på förmiddagen. På Friskis på Kungsholmen som vanligt. När jag skulle byta om och tittade i plånboken kunde jag inte hitta mitt månadskort någonstans. Jag blev desperat, hade tio minuter kvar till passet och jag hade inte bytt om, så jag rev runt lite snabbt men kom fram till att jag skulle få leta efteråt istället. Så jag körde hårt, bastade, duschade och klädde på mig. Sen var det bara att riva igenom alla mina ägodelar för att komma fram till att kortet var borta. Då var det bara att bege sig till Pressbyrån och köpa ett nytt för 700 bagis. Ovärt är bara förnamnet! Men innan jag gick iväg från Friskis hann jag upptäcka att mina älskade skinnhandskar också var borta. Efter lite funderande kom jag fram till att jag nog glömt dem på bänken vid skogränsen i all stress. Så jag chansade på att någon vänlig själ hade lämnat in dem, och gudskelov fanns de i receptionen. :) Det var i alla fall ett bekymmer mindre.

Sanna den lyckosten var i Miami den här helgen och Dävid var i Finkan så jag hade ett helt Playstation för mig själv. Det blev lite Rayman, Lego oen och Croc bland annat. Det var en kort lördagskväll eftersom jag skulle upp halv sex på söndagsmorgonen. Det var mindre lyckat att gå upp den tiden. För trots att jag hade gott om tid på mig så blev jag ändå sen och fick springa till bussen. Som jag missade med tio meter... Eftersom nästa buss skulle gå om en kvart tog jag en chansning och tänkte på det Sanna sagt om att tvärbanan gick snabbare till Gullmarsplan. Så jag halkade iväg till stationen där jag fick vänta 11 minuter....på fel tåg visade det sig! Inte fan tänkte väl jag på att den heter tvärbanan och alltså inte går åt norr eller söder utan till öst eller väst. Jag brukar ju åka tunnelbanan till Alvik och det går ju alldeles utmärkt. Det hela slutade med att jag kom en kvart försent till jobbet. Inte så farligt egentligen, men jag stör mig alltid som fan när såna saker händer. Jag vill inte att någon ska tro att jag är en slarvmaja med usel arbetsmoral. Såna finns, jag är bara inte en av dem.

Igår kväll var det äntligen premiär för den nya indie/pop/soul-kören som jag har längtat efter i månader. Den håller till i en föreningslokal på Söder, ganska off. Men jag hittade dit till sist, med hjälp av en egenritad karta. Det är tamigtusan värt en applåd! Yeah.
Jag trodde att det skulle börja 17.00 och var där i god tid. Men det skulle inte börja förrän 17.15, visade det sig. Det var bara tre stycken där när jag kom, men efter fem bara vällde det in folk. Det var mer blandade åldrar än jag trodde. Färre yngre killar än jag väntat mig (och kanske hoppats på), men det var några i alla fall. Det blev en riktigt stor kör, kanske 40-45 personer. Vi var väldigt få i sopranstämman så man fick klämma i ordentligt, vilket bara var kul. Och så repertoaren sen. Vi inledde med Proud Mary, som kändes väldigt gospelaktig i tre stämmor. Det är en riktigt härlig känsla att sjunga i en stor kör. Och körledaren Cecilia sprudlade av positiv energi, det var härligt.
En annan av låtarna vi körde var Kents vackra "Utan dina andetag". Den känns lite smått uttjatad för mig vid det här laget, men i grund och botten är det en väldigt bra låt. Det var häftigt att framföra den med så många personer. Det som förvånade mig var att det var så få som kände till den. Att tanten bredvid mig inte visste vilka Kent var (hon trodde självklart att det var en enda person) var väl inte så värst märkligt, men att tonårstjejerna som sa att de lyssnade på Kent inte hade hört den gjorde mig lite paff. För mig är det den mest "svenniga" Kent-låten, ungefär som Lasses "Kom Änglar". En sån låt som folk vill ha på sitt bröllop.
De andra låtarna var "Wonderwall" (som det även där var många som aldrig hade hört...jag undrade om de hade sovit sig igenom 90-talet) och Aretha Franklin's "Natural Woman". Vi fnissade lite allihop åt att killarna skulle klämma i med "You make me feel like a natural woman".
På det stora hela var det helt fantastiskt. Tyvärr hade jag inte fattat att man skulle anmäla sig innan (står det "prova på" så är det väl just det?) så det är inte säkert att jag får en plats. Men Cecilia sa att det nog inte var fullt, och om det var det kanske hon kunde starta två grupper.
Jag har ju till och med bett om en schemaändring på söndagar. Hoppas att både Sänn och jag får gå!

Nä, nu ska jag lira Rayman.
På återskrivande!

/Fröken Fröjd


Dagens låt: Bon Iver - Re: Stacks

Dance while you still have feet

Efter att ha suttit som en pösmunk hela dagen fick jag en idé. Jag kom att tänka på ett tips som jag läst i nån tidning. Man tar bort alla mattor från golvet, sätter på lite sköna låtar och dansar loss. Och som jag dansade! Som ett as. Efter en halvtimme med Caesars var jag dyngsur och helt slutkörd. Men fan vad roligt jag hade :)
Nu ska jag börja göra playlists att dansa till. En eurodisco, en oldies, en pop o.s.v. Ska försöka dansa två gånger i veckan.
Det kan väl inte bli så svårt med tanke på hur mycket jag älskar det. Jag kan dansa hur fult jag vill och vara hur sunkig och avklädd jag vill. Dessutom är jag min egen DJ, en dröm som går lite halvt i uppfyllelse. See ya!

/Feskekörka

Do-nothing

Idag är en sån där dag när jag vaknar sent, är ledig, har planerat någon aktivitet (läs: träning) men kommer sedan på att jag känner mig ganska utarbetad. Därför väljer jag att ta dagen som den kommer, att bara ta det lugnt och slappa med halvgott samvete. Nu låter det kanske som att jag har haft många såna dagar sedan jag flyttade hit, men sanningen är att det här är första gången. Och det kändes ganska lägligt att ha en sådan dag efter ett 12-timmars artbetspass igår. Puh! Men efter det blev det häng med paret ovanpå, vi försökte ha ihjäl varandra i den virtuella världen och det gick väl sådär för mig. Men roligt var det.

På onsdag åker Sänn till den sköna (?) värmen i Miami, lycka till! Själv känner jag dock inte att jag längtar så mycket till sommaren eftersom jag har kommit på att jag känner mig snyggare och mer stilren på vintern. Kan ju bero på att leopardpäls och mormorskängor inte funkar så bra under den varma årstiden. Måste komma på vad jag ska ha på mig i sommar för att se lite mer "damig" ut. Jag har börjat med det den här hösten och det känns härligt. Nu är jag också en av dem som är beroende av kjol. Byxor är faktiskt inte lika bekvämt som både Tilda och Klara har påpekat. Smarta brudar det där.

I Stockholm lever en väldigt brokig skara av människor; fattiga och rika, fula och snygga, smarta och korkade....ja, ni fattar. Det är mycket större variation på folket här än i Linköping. Kanske beror på att invånarantalet är något högre. Men, till saken: jag har sett flera skumma människor i stan i veckan. Till exempel en tant, 70-nånting, som sprang fram och tillbaka i tunnelbanan igår och skrek så det hördes i hela vagnen. Jag hade musik på så jag hörde inte vad hon skrek. Men det var några slags moraliska predikningar, ett hat mot alla som fanns i vagnen just då. Märkligt. Igår morse när jag satt på tunnelbanan vid halv sju på morgonen tog mannen mittemot mig upp ett helt paket filmjölk ur ryggsäcken och drack direkt ur. Till det åt han en banan. Det kanske bara är jag, men det kändes som en halvt osmidig frukost. För vem dricker upp en liter filmjölk på en gång? Jag gillar inte ens filmjölk...haha.

Livet går sin gilla gång, och jag spanar lite efter en ny gitarr. Och kanske, kanske att jag funderar på att börja spela live igen (om någon vill se mig, förstås). Det vore kul att komma igång, men samtidigt känns det oerhört skrämmande. Som det är nu så skäms jag för mina låtar. Jag tycker att de är rätt bra för att vara
jag, men jag skäms för att visa upp dem för andra. Det här gäller dock inte om jag spelar för en ensam person som jag känner, för då kan jag spela hur länge som helst. Jag är nog ingen vidare låtskrivare egentligen, men jag tycker att det är kul att hålla på så jag fortsätter. Att sjunga är nog det jag tycker bäst om att göra av allting i hela världen.

Rock out!

/Freud



Dagens låt: Vampire Weekend - A-punk (mest för att videon är den roligaste jag sett)

Havreflarn.

Vi ska tycka om varanda
och det kommer att gå åt helvete
det kommer att gå åt helvete och det är inget
vi kan göra något åt
förutom att tycka om varandra ska vi göra
du kommer skrika åt mig att jag är en
slapp hora och jag kommer svara att
dina knäskålar är de fulaste jag någonsin sett
och vi kommer tycka om varandra
inte bara för himmelrike och puss och
tvillingsjäl och oj då känslan av rätt hela tiden

inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju
när du skäms för att jag healar maten
för att jag lider när du bara vill sova
när du hatar att jag inte hör vad du säger
när jag sprängs för att du sover med en man som bara är kompis
när bilen inte krånglar för att den inte ens finns
och att du tycker det är mitt fel
eftersom jag inte ens har körkort
eller garage eller ens ritningar på något
garage
och jag kommer inte bergripa hur någon kan bli så upprörd
över en liten kvarglömd fläck och en äppelskrutt
DET VAR JU BARA EN ÄPPELSKRUTT OCH HELVETE!



och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda
för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först
och vi kommer tycka om varandra när vi försvunnit
och ångra oss
och komma tillbaka
och tycka att man inte vet
och låtsas som man inte alls kommit tillbaka
eller att det någonsin varit egentligen så gott med
jordgubbar och havreflarn
och vi kommer att tycka om varandra och vi kommer
att vilja spotta den andra rakt i ansiket och
gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra
hela vägen in i det vi kommer inte ha en chans vi kommer att smälta och rodna
och dra ner varndras byxor just när jag skulle skrika SKIT men ångrade mig.
Vi kommer att förlåta oss.
VI kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela
och vi kommer äta lassvis med havreflarn
tycka att det är lite typiskt oss
lite som vigselring
eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi
aldrig få för oss men havreflarn
och älska väldigt långsamt uppe på garderoben
ramla ner oss
kort sagt ramla ner och slå oss
och tycka om oss



(Av Bob Hansson, min nya favoritpoet :)

Självporträtt

För bra för att vara sant

If you would fall for me

the way I fell for you

Then the whole fucking moon

would fall down too

Årskrönika 2008

Foto och red: Sanna

Jaha mina vänner, ännu ett år till ända. Och som ni alla vet är det dags för en summering i form av min årliga lista:

Årets Linköpingsbo: Sofie a.k.a Firstnighter

Årets skiva: Volbeat - Guitar gangsters and Cadillac blood

Årets skiva som inte var från 2008: Creedence Clearwater Revival: Platinum

Årets låt: Frida Hyvönen - Dirty Dancing

Årets oväntade: Att jag fick en lägenhet i Stockholm

Årets resa: Liverpool

Årets konsert: Säkert! på Roskilde

Årets klädesplagg: Min sailorklänning

Årets vackraste man: A

Årets citat: "Det ligger så fint på varsin sida" (jag angående om det var bekvämt att sitta på en häst)

Årets film: Once

Årets alkoholhaltiga dryck: Rom

Årets helg: När det var logdans

Årets möte: Kossan på Roskilde

Årets kväll: Den där kvällen i somras när jag tog ett fint kort på Säni och Dave (efter slagsmålet i Malmslätt). Efteråt dansade vi på Platens tills jag vrickade foten åt helsike. Men kul var det.

Årets tv-serie: Scrubs eller Dexter, dött lopp

Årets hobby: Spinning

Årets prestation: Att jag flyttade till Stockholm och började på ett nytt jobb.

Årets hemliga crush: A (han sitter stadigt)

Årets hemsida: Icanhascheezburger.com

Årets mest upprörande: Att Lollo från Kroatien skulle utvisas tillsammans med sin misshandlande far trots att hon själv är född och uppvuxen i Sverige.

Årets irritationsobjekt: De som spelar sin egen musik högt på tunnelbanan

Årets besvikelse: Att jag fortfarande är singel

Årets överraskning: Att jag har gjort framsteg i mina relationer, det känns bra.

Årets mest saknade: Nån att krama på

Årets mest somriga: Midsommaren i en kohage utanför Åtvid

Årets julklapp: Presentkort på H&M

Årets känsla: Framåtanda

That's all folks! Gott nytt år!

Paper Tigers

Det är lördagskväll, jag är skapligt förkyld och det är inte ett skit på TV. Därför känns det som ett bra tillfälle att skriva lite om veckan som varit.
I onsdags hade jag en ledig dag mitt i veckan och bestämde att jag skulle åka ut till Jysk i Bromma och köpa lite nya sängkläder. Eftersom min säng/soffa/chillplats är väldigt bred har jag bara ett lakan som passar och det håller ju inte riktigt.
Så jag kollade vart det skulle ligga, nära Bromma Flygplats. Tog bussen dit och det var nära att sluta i katastrof. Efter att utan framgång ha yrat runt i drygt en timme och frågat diverse människor om adressen så hamnade jag i ett avspärrat industriområde (Pripps lager). Dock fann en snäll busschaufför mig och släppte ut mig genom grinden (man var tvungen att ha passerkort). Han visste inte heller vart Jysk låg så jag sket i det och gick till ÖB och Citygross istället. Jag hittade det jag sökte och lite till. Så resan blev inte helt förgäves till slut. Skönt det.

På kvällen kom Säni hit en stund och så käkade vi lite. Det var mysigt. Torsdagskvällen jobbade jag, och det skulle jag också ha gjort på fredagskvällen. Om det nu inte varit för att den djävulska förkylning som smugit sig på ett tag slutligen brutit ut, med slem och hostattacker. Så den här helgen blir lugn på alla sätt, jag har bara gått ut för att handla. Resten av tiden har jag spenderat i sängen (inte p.g.a. förkylningen utan för att det är det enda stället där man kan sitta bekvämt hos mig). Med undantag för gårdagen då Klumpen kom till Sanna och vi hängde alla tre. Led Zeppelin gjorde kvällen.

Idag kom min snälla hyresvärd Kalle och bytte ut min gamla 70-tals-TV till en mycket större och tio gånger bättre sådan. Nu har jag fjärrkontroll (shit, vad hi-tech!), bra bild och tolv kanaler (inklusive femman som jag har sörjt en tid). Så jag kan ju inte vara annat än nöjd. Nu behöver jag bara en frysbox så är mitt boende komplett :)
Ska hitta mig en på Blocket. Sen blir det kyckling och wokgrönsaker för hela slanten!

Imorn ska Säna på Horseshowen, och jag skulle hemskt gärna följa med. Hade inte tänkt gå först eftersom jag skulle jobba 8-21. Nu är jag ju off work men riktigt risig så det är ju inte att tänka på. Det skulle dessutom kännas grovt brottsligt att gå på nöjen när man är sjukskriven. Jag har nog mer moral än så. Vill i alla fall ge sken av det, haha...

Nu ni mina vänner, ska jag fortsätta min lördagskväll. Det blir nog lite mer Scrubs tror jag (musikalavsnittet piggade verkligen upp förut).

Heppåre!


Dagens låt: Caesars - Boo boo goo goo

En djurplågare går lös i Årsta

Jag önskar att det inte vore sant, för det känns som en mardröm, som något hämtat ur en skräckfilm.
När jag öppnade City Stockholm på tunnelbanan i morse kunde jag läsa att någon har torterat katter här i Årsta. Skurit av deras svansar och sprättat upp deras små magar. Hur kan detta vara sant? Jag kan bara inte fatta det! Det är fruktansvärt!
Och här tror man att man bor i ett lugnt och stillsamt område. Nejdå, istället springer en kattplågare lös i skogen där man brukar ta sina joggingturer. Fy fan! Jag hoppas att de får tag i den omänskliga person som gjort det. Innan han (för det är troligtvis en han) får för sig att döda människor istället. Vad jag har förstått kan detta vara ett förstadium till att begå mord på människor. I alla fall om det är en ung person så kan det börja med djurplågeri och sedan växa. Den som har gjort det måste vara sjuk på något sätt, och borde därför vara farlig för allmänheten. Jag tror inte att det här är något pojkstreck.Det ligger nog mycket mera bakom. Så jag hoppas att de hittar den här personen. Jag skänker en tanke till katterna och deras stackars ägare som sörjer sina älskade husdjur. Rest in Peace.


Dagens låt: Kent - Elever

Piss off!

Nu sitter jag och bloggar på mitt älsklingscafé, Café Fix på Kungsholmen (som för övrigt ska vara stans äldsta café). Det är väldigt mysigt och så har de god mat här. Och god latte som jag dricker ibland. Idag blev det dock någon slags vitaminjuice. Kan man ju alltid behöva.

Jag är dock sjukt förbannad. Anledningen är att jag glömt mina träningsskor hemma, vilket jag upptäckte i omklädningsrummet på Friskis. Och eftersom det är spinning jag tränar finns det inte en chans att man kan klara sig utan skor. Jag ska åka till Linköping med tåget direkt efter jobbet också så jag har släpat på den tunga väskan med träningskläder hela morgonen. What a waste!
Så jag får sitta här och roa mig i några timmar istället. Med en nutrilett-bar till lunch.

Simma lugnt!

/Miss K


Dagens låt: Ryan Adams: Goodnight, Hollywood Blvd

Yo, mamma! Det är stabilt.

Hey folks!

Allting rullar på. Veckorna går rätt så fort nu. Det känns nästan som att jag bor på jobbet nuförtiden. Jag har alltid mycket att göra, och det passar mig. Det är såhär jag vill leva, med många bollar i luften. Det är bara lite fler sociala kontakter som fattas.
Ibland känner man att man bara förlorar på den punkten. Nya människor som inte stannar kvar, gamla vänner som inte har tid eller lust. Pojkvänner som alltid spelar den största rollen. Jag känner mig sviken ibland. Jag ger så mycket till andra men får inte alls lika mycket tillbaka. Visst, jag mår bra av att var generös och omtänksam. Jag är grym på att ta hand om andra och hjälpa till. Jag är en riktig klippa ibland. Men jag har inte riktigt den fasta punkten i mitt liv. Inte i närheten i alla fall. Men det är bara att kämpa på och vara självständig och duktig och snäll och lagom snygg och allt det där som man ska vara så löser det sig väl någon gång.

Jag har klippt mig och fått en helt ny frisyr. En Bettie Page-lugg blev det den här gången. Jag kände att jag ville ha lite förändring. Jag känner på mig att ingen av dem som har sett den tycker att den är snygg, men det känns faktiskt som att det inte spelar någon roll. Jag tycker att det blev jättefint, och det är väl det som är viktigast, eller hur? Tror inte att jag någonsin kommer känna mig dödsläcker hur jag än gör, så det är inte så viktigt.

Det är rätt skönt att det alltid händer något varje helg, man lever liksom upp lite, som Sanna sa. Tyvärr verkar inte vårat Playstation funka just nu, lite synd. Men på fredag kväll ska vi hänga lite jag, Sanna och Lars och röka vattenpipa och förfesta. Sen får vi se vart vi går. Kan också meddela att jag har stabiliserat min bostadssituation. Jag har fått ett rum i en trea på Lidingö och flyttar in där efter nyår. Har inte skrivit på än men det är i stort sett klart. Ska bli jättemysigt! :)

Halli hallå i gardinen den blå!


Dagens låt: The Reverend Horton Heat - Wiggle Stick

En pinsam konversation

Efter spinningpasset i damernas duschrum:

Skånetjej: Vilka fina tatueringar du har!
Jag: Åh, tack så mycket!
(tystnad)
Jag: Jo, din klär dig också (en tribalaktig blomranka på foten)
Hon: Ja, jag vill gärna skaffa fler, men de sitter ju för gott så det gäller ju att veta vad man vill ha.
Jag: Jo, man får ju fundera ett tag...

Sedan sas ingenting, och jag kände att stämningen blev lite tryckt. Inte varje dag man pratar med främlingar sådär. Vi stod framför spegeln och sminkade oss samtidigt, det var lite jobbigt. Sedan när hon gick sa hon "Hejdå".
Det var det. En märklig upplevelse.


Imorn ska jag klappra med klackarna på världens bästa logdans! Yeehaw!


Dagens låt: Kent - Beskyddaren

Hotch Potch

Sitter här och lyssnar på lite gammal och go' countryfolk som jag fått av Säni. Mycket munspel och konstiga nynnanden, precis vad jag gillar :)

I morse när jag vaknade luktade det braj i hela rummet. Det var riktigt märkligt och jag fattade inte vad det var frågan om. Jag bor ju i en källare så det är ju inte för inte som man blir lite misstänksam. Dessutom slamrades det i förrådet bredvid och jag hörde röster som pratade på spanska eller liknande. Jag blev lite skraj men var ju ändå tvungen att gå ut och kolla. Det var två hantverkare i förrådet som hölla på att rensa rören och avloppet. Alltså var det det som luktade. Jag har inte stenkoll på hur gräs luktar men efter Roskilde i somras så minns jag en sötkvalmig doft med organiska inslag. Ungefär som det luktade i morse. Haha, jag hade visst lite fel där...

Det är lite skumma upplevelser sådär när man jobbar på ett demensboende. Jag skulle verkligen vilja veta vad som rör sig i deras huvuden ibland. En tant var lite söt när hon efter maten tog sin gaffel, höll den mot örat och började prata i telefon med någon inbillad person. Det är lite barnuppfostran över det hela, jag måste lära mig att vara arg på någon nu. Det är visserligen inte så svårt med telefon-tanten eftersom hon verkligen går en på nerverna. Dessutom hör hon dåligt, så man får nästan skrika "Rör inte det där!", "Du får inte vara här!" och så vidare. Kanske nyttigt att lära sig inför framtida ungar. Men just nu vill jag verkligen inte ha några ungar utan ett litet husdjur. En katt som kan ligga och spinna i mitt knä eller en hund som kan gå med mig på promenad. Det vore bara så härligt. Det finns mycket hundar i Årsta och jag tycker om att titta på dem och drömma. Självklart är det jobbigt att ha hund också, så det får bli någon gång när man har tid. Då ska jag i alla fall ha en frenchie, det har jag bestämt. En fransk bulldog alltså.

Peace Out!


Dagens låt: Dick Justice - Henry Lee

Life's good!

Nu sitter jag för första gången nere i min bunker och skriver. För det är verkligen en bunker, en betongbunker. Detta gör att trots att jag borde ha ca. 7.2 mb/sek i uppkoppling så är det omöjligt att ladda hem något. Det är det enda som är lite trist. Annars är det grymt att bo här. Det är mysigt, billigt och standarden är precis lagom. Min säng är bredare än någonsin och tvättstugan ligger precis bredvid. Att jag inte har någon frys känns inte så jobbigt som jag trodde, jag äter oftast på jobbet ändå.

Idag har jag börjat min säsong av hårdträning. Att säga att det är mitt nya liv är väl lite att ta i, men det är ändå något. Lite fläsk hoppas jag på att bränna. Det var mitt första pass i Sthlm och det var verkligen jättekul. Jag var sjukt peppad hela passet igenom, slet som ett djur och njöt av varenda sekund. Man får ut så mycket energi, känner sig nästan galen av ilska fast man är glad. Svårt att förklara. Det var härligt i alla fall. Så nu är det bara att fortsätta med spinning och löprundor i skogen.

Helgen spenderades i Linköping tillsammans med alla goda vänner. Det började med en härlig ridtur i skogen på lördagen. På kvällen träffades vi igen och hade en mysig spelafton. På söndagen fick jag äntligen packa upp min nya älskling, den helt nya bärbara datorn. Så fixade jag en hel del med den, åt mammas goda biffar och bara tog det lugnt. Nu ser jag fram emot en härlig vecka av jobb, umgänge och träning.

Simma lugnt! /Miss K


Dagens låt: Beastie Boys - Fight for your right to party

Wild Horses

Det är lördag och jag tänkte sätta mig och blogga lite. Det var ju trots allt väldigt längesedan jag sist gjorde det. Och det beror inte på att jag inte tycker om att skriva, för det gör jag. Det är mest bara att det inte blir av. Jag orkar inte trots att det egentligen inte är så jobbigt.

Igår var det födelsedagsfirande som gällde. Matilda fyllde 21 i måndags så jag och ett gäng till var hembjudna till Calles lägenhet först för en fördrink och lite umgänge. Det var jättetrevligt, kul att träffa Lee och Natta framförallt som man inte sett på länge. Och Elisabeth var också ett tag sen man träffade. Hon kom till middagen sen på Kniv å gaffel. Vi åt gott och drack gott och hade roligt tillsammans. Nästa gång är det Sanna och David som fyller, den 5:e och 6:e oktober.

Nu senast har det hänt litegrann i mitt liv. Jag var hos Klara och tatuerade mig igen för några veckor sedan, två hästar på bröstet. Än så länge har vi bara gjort linjerna men jag vet att det kommer bli hur fint som helst :) Nästa onsdag ska jag tillbaka och göra mer linjer och skuggor.

När David fick se dem igår så kallade han dem lite vitsigt för "Tuttueringar", haha :) det var ju rätt passande.

Och så är jag på väg att flytta hemifrån nu, det känns jättebra. Och inte bara hemifrån utan till en annan stad också, Stockholm. Lite läskigt men spännande också. Igår fick jag besked om att jag hade fått jobb, ett vik på ett vårdboende vid Fridhemsplan. Det får bli nånting att börja med. Jag hoppas att det kommer funka bra.

Vi var på IKEA i förrgår och köpte lite allt möjligt till lägenheten, det kändes stort.

Man vet aldrig vad som väntar runt knuten...

Hey Baberiba!

/Yours truly



Dagens låt: Old Crow Medicine Show - James River Blues

Fuck the system!

Jag är bara så ledsen. Uppgiven. Besviken. Igen.

Man går omkring och hoppas på något stort, det där beskedet som ska bidra till en förändring i livet. Visst, tycker det är ganska okej som det är också, men man längtar hela tiden bort, någon annanstans.
Och så går man och väntar och väntar i månader. Till sist får man beskedet som man väntar på. Men det blir ingen glad överraskning. Snarare som ett slag i ansiktet. Jag kom inte in. Inte i Göteborg och inte i Lund heller. Jag blev 40:e reserv som bäst. Det är fan värt en applåd!

Jag skiter i vad alla andra tycker, om jag anses vara en överdrivet självömkande människa som bara klagar hela tiden. Det skiter jag i. För det är synd om mig just nu. Det är mycket jag saknar i mitt liv: ett jobb som ger mig pengar så att jag klarar mig, en egen lägenhet i en annan stad, någon att dela allting med kanske. Jag längtar efter att få känna mig vuxen och självständig.

Det jag har nu är visserligen bra vänner som jag är tacksam över att ha, men sedan är det inte så mycket mera. Jag har en musikalisk talang men den får jag ingen användning av. Jag har två föräldrar som älskar mig men konstant tjatar om att jag måste gå ner i vikt för "Du väger ju snart hundra kilo". Jag träffar lite folk då och då men känslorna vill bara gå och gömma sig.

Sådär, nu vet ni allt om hur jag har det. Njut av det ni har säger jag bara, för alla har inte lika mycket tur som ni.

Jerk it off!

ROSKILDE 2008

Yeah, I'm goin', I'm goin'. Spännande ska det bli med mitt livs första festival.

Hoppas jag kommer hem helskinnad!

Vi ses när jag kommer hem :)

Dagens låt: Unearth - This Glorious Nightmare

Hejdå Pepsi!

Idag lät jag min lilla Pepsi få komma till de evigt gröna ängarna. Det känns ledsamt, men ibland måste man ju göra det som man vet är det rätta.

I morse när jag skulle kolla till henne såg jag att hon låg på sidan med benen stelt ihop. När jag satte ner henne på golvet kunde hon inte gå alls utan hon försökte desperat släpa bakbenen efter sig. Och då kände jag bara att "Det räcker nu". Hon är gammal och trött och förtjänar inte att lida på det här sättet. Åtta år är mycket för ett marsvin.

Så jag ringde till djursjukhuset och fick en tid klockan sju. Det var dyrt som tusan, 700 kronor för besök, avlivning och kremering. Men det fick det vara värt, tyckte mamma. Hon följde med mig ut till Jägarvallen och Djursjukhuset. Pepsi fick åka i en korg insvept i en handduk med en stor gurkbit som färdkost på den sista resan.

Vi anmälde oss i receptionen och sen fick vi sitta ner och vänta en kort stund. Sedan fick vi gå in i ett rum. Efter en kort diskussion med veterinären fick vi veta att hon skulle få en spruta i magen och sedan somna in. Hon gick och hämtade sprutan och sedan när hon kom tillbaka var stunden inne. Jag gav Pepsi en puss på huvudet och sedan fick jag hjälpa till att hålla henne. Hon skrek högt och sprattlade när hon fick sprutan, stackars liten. Men sedan blev hon lugn och somnade stilla in liggande i handduken. Tårarna rann på mig och mamma och vi fick vara ifred en stund och ta farväl. "Att man kan bli så för en liten råtta", sa mamma. Men det är klart, vi har ju haft henne länge. Det kändes konstigt när hon bara låg där helt stilla. Men vi visste att hon hade det bättre nu.

Vila i frid gumman, du var världens bästa marsvin!

Puss

Motherfuck

Åh! Jag känner mig så ledsen och besviken. Hade bestämt en TFP plåtning med en kille för ett tag sen, och jag var rätt peppad. Var längesen jag blev plåtad nu så jag tänkte att det kunde bli kul. Temat var pinup och han ville plåta med två modeller. Så tanken var att jag skulle hitta nån mer eller så kunde han fråga sitt ex Lollo om hon ville vara med. Annars tänkte jag fråga Klara, men jag visste inte om hon var så peppad på att bli fotad. Lollo och Klara känner för övrigt varandra för Klara tatuerar henne just nu. Jag hade sett bilder på Lollo och vet att hon är rätt tatuerad så jag tänkte att det nog inte skulle bli så bra med oss två. Hörde inte av mig till fotografen och tänkte att vi kunde vänta tills jag har tatuerat mig lite mera. Så idag när jag satt och läste bilddagboken hittade jag fyra snygga bilder på Klara och Lollo på Klaras bilddagbok. Kändes jättetaskigt faktiskt. Men det är väl bara att inse att jag inte passar lika bra i en pinup-plåtning som de två. I alla fall inte nu när jag inte är så tatuerad.

Men vi ska köra en annan plåtning istället, countryinspirerat blir det nog.

Får se hur det blir.

Helgen som sådan blev helt okej. Mycket sprit, lite syndiga saker och lite cigaretter. Inget man dör av men det är klart, inte riktigt likt mig.

Vi hörs då!

Dagens låt: Laura Marling - Ghosts