Så kan det gå...

...när man släpper hundar lösa i möblerade rum :P

Var på besök hos Klara i Norrköping igår, mycket trevligt var det. Det tyckte Texas också (hennes bassetthound) som glatt stal min ena sko och började tugga på den.

Klara blev lite ledsen, själv blev jag inte särskilt ledsen alls utan skrattade snarare åt det lustiga i situationen. Äh, djur är som de är...de är djur helt enkelt (en mycket filosofisk tanke, eller hur?). Skadan är redan skedd så nu är det upp till mig att laga pjucksen så att de kan användas igen. Lite kul att ha ett par hundbitna skor, som en souvenir ungefär. Haha...Texas was here. :P

På tåget hem fick jag sitta bredvid två medelålders fyllon, varav den ena tyckte att jag var den vackraste flickan han sett på länge. Jo, jag tackar jag. Full eller inte, jag tar det som en komplimang.

Idag fick jag brev från Gotland, jag hade hamnat som reserv. Ytterst märkligt med tanke på att jag gjorde en kanonaudition, plus att det var väldigt få sökande till musiklinjen. Jag slår vad om att de inte gillade min ateistiska image, kristna jävlar (om ni ursäktar uttrycket).

Nåväl, jag ville ändå inte gå på den där skolan ute i obygden.

Dagens låt: Rufus Wainwright - Going to a town

Linköping-Oskarshamn-Gotland-Oskarshamn-Kalmar-Stockholm-Linköping-Köpenhamn-Linköping på fem dagar

Ja, så har mitt liv sett ut sedan i söndags. Först en resa till Gotland och Hemse Folkhögskola för audition, internatboende, sightseeing och lite lillsemester. Det var en trevlig upplevelse, lite lagom sådär. Audition gick finemang och chanserna att komma in ser rätt goda ut, men jag är osäker på om jag vill bosätta mig i lilla Hemse ett år. Jag fick nästan lite klaustrofobi av att bara vara där ett tag. Nä, flickan här är nog född med asfalt i blodet. Vi får se...

Sedan gjorde jag en avstickare till Kalmar för att sova hos Tuss. Det var också mycket trevligt och mysigt, synd att jag inte kunde stanna så länge bara. För redan nästa morgon gick flyget till Arlanda. Därifrån tog jag bussen till centralen och fortsatte därefter med buss till Skeppsholmens Folkhögskola, ett väldigt härligt ställe som jag verkligen hoppas att jag ska få se mer av i höst. Audition och intervjun kändes bra och lärarna var jättetrevliga. För att inte tala om det perfekta läget i hamnen mitt i Stockholm City. Jag är sjukt peppad på Skeppsholmen nu :) Håll tummarna!

Sedan blev det buss hem för att sova av sig innan det var dags för nästa resa. Imorse tog jag tåget från Linköping till Köpenhamn, för att för tredje gången besöka Conspiracy ink och Uncle Allan. Mitt enorma korsryggsprojekt är så gott som klart i skrivande stund, dock behövs det några "touch-ups" som Allan uttryckte det. Det kändes lite jobbigt bara eftersom han sa så förra gången jag åkte, att det bara var slutfinishen kvar på ungefär en timme. Men icke. Efter två timmar idag är det fortfarande en timmes jobb kvar. Det blev stressigt också så jag höll på att missa tåget, men Amalie var gullig och ringde efter en taxi åt mig så jag hann. Men innan dess...fy fan...smärta och stress hör definitivt inte ihop! Men what the hell, det blir otroligt fint hur som helst. Jag låter Allan hålla på tills han är nöjd. det är bra att han är så noggrann som han är. Nästa gång har vi dessutom bokat in oss på Stockholm Ink Bash så Allan föreslog att jag skulle ställa upp och tävla med den i "Best Old School" och efteråt ska han piffa till det sista. Det är ingen annan än Allan som ser att den inte är helt perfekt. Jag tycker att den är underbar, men det är jätteviktigt att han är nöjd också. Så nu får det bli så. Hoppas att jag har hunnit flytta till Stockholm när mässan är i slutet av augusti. Det hela blir så mycket smidigare då.

Så nu sitter jag här med en mosig och geggig rygg, galet trött efter allt resande men vid gott mod. Det är härligt att få komma ut lite, det ger mig energi också. : ) Och sen finns det ju lite andra saker i huvudet, vi får se hur det blir med dem...hoppas.

Puss på er!

Dagens låt: Caesars - Spirit

(en låt som får mig att känna mig odödlig)

Miss Madigan's Waltz

Bilden är från Bo Widerbergs film från 1967 med Thommy Berggren och Pia Degermark i huvudrollerna.

Jag skrev en låt idag med inspiration från en gammal kärlekshistoria. Den handlar om den unga dansk-norska lindanserskan Elvira Madigan som rymde från en cirkus för att få vara med sin stora kärlek, den svenske löjtnanten Sixten Sparre. Deras kärlek var förbjuden eftersom han var gift och hade två barn, och dessutom bröt löjtnanten mot lagen när han övergav sitt regemente. Därför var de efterlysta och rymde tillsammans till den lilla ön Tåsinge vid den danska kusten. Efter några veckor när deras pengar tagit slut såg de ingen annan utväg än döden. Sixten Sparre tog sitt tjänstevapen och sköt först sin älskade och sedan sig själv. Hon blev 22 år gammal, han blev 35. Det var sommaren 1889.

Jag vet inte varför, men den här historien fascinerar mig. Kanske för att den är sann trots att den låter som en saga. En ond saga. Hur som helst så blev jag väldigt nöjd med ”Miss Madigan’s Waltz” som låten heter.




Elvira Madigan
( Hedvig Jensen) 1867-1889

Sixten Sparre
1854-1889

Sweet babies

Goodbye Shadow...

...helloooo Ruby! :D