Årets gräspremiär

Jag vet en som var glad.

Inspelning i Trosa förra helgen

Jag fick äran att hälsa på Calle i Trosa för att spela in lite låtar. Den huvudsakliga anledningen till att jag åkte upp var att jag skulle spela in "Game over" i studio eftersom den ska ligga på soundtracket till "Frankly", kortfilmen som Calle och hans kompis har gjort.

Tåget gick på lördag morgon, så jag var framme vid luchtid ungefär. Först åkte vi och handlade lite mat och sedan bar det iväg till studion. I samma hus som studion bor Calles arbetsgivare Patrik med sin familj. Ett typiskt lanthus med bohemisk charm.

Det tog ganska lång tid att ställa in mickar och ljud på ett sätt som funkade, så det tog några timmar innan vi kom igång på allvar. Först började vi med att försöka spela in "Game Over" men efter några försök så tröttnade jag på den så jag splade in min Perishers-cover istället, "My heart". Den körde vi på en tagning med både sång och gitarr och resultatet blev helt okej.

Sedan ville jag köra en egen låt igen och då blev det "Five inches from your skin". Först spelade jag in gitarren och munspelet och sedan lade vi på sången separat. Sedan kom Calle på den briljanta idén att ha något mer "instrument" som kunde låta på ett charmigt sätt. Eftersom det var en studio för filmljud fanns alla möjliga attiraljer att skramla med. Han hämtade en stor karbinhake som han fäste en liten kedja på och sedan rasslade han sig igenom låten. Då kom jag på att glaskling kanske kunde passa fint också. Så vi hämtade ett kantigt vinglas som jag satt och slog på. Och eftersom glasklingandet blev så bra la Calle på lite cafésorl från SVT's ljudarkiv i början av spåret. Dagen därpå la vi till en liten visp och resultatet blev otroligt mysigt och gulligt. Det låter ungefär som Damien Rice möter Regina Spektor, med lite flummiga ljud och en spröd röst.

På lördagskvällen fixade vi mat, enchiladas, som blev ganska lyckat, inte minst med tanke på att vi var sjukt hungriga eftersom vi glömt bort att äta på hela dagen. Sedan åkte vi hem till Calles mamma som bor med sin sambo i ett stort fint hus i Trosa. Sambon hade fyllt år så det fanns en massa mat över när vi kom, men vi var så mätta så vi tog bara varsin liten whiskey och gick och lade oss.

Vi gick upp vid åtta på söndagsmorgonen för att kunna hinna med så mycket som möjligt. Och vi var riktigt produktiva den dagen. När jag åkte hem från Vagnhärad station hade jag spelat in sju låtar, tre egna och fyra covers. Jag känner mig glad över att ha alla mina favoritcovers inspelade.

Låtlistan:

"Game over"

"Five inches from your skin"

"My heart" (The Perishers)

"Snow (Hey oh)" (Red Hot Chili Peppers)

"Prisoner of Heart"

"Poor young girl's heart" ("Poor young man's heart", Kristofer Åström)

"Don't let the devil ruin it all" (Timo Räisänen)

Min bror är blind

Ja, det stämmer. Eller i alla fall tillfälligt. Han har opererat båda ögonen med laser idag. Vilket jag inte hade den blekaste aning om förrän jag fick se honom. Det är som vanligt, människan har en förmåga att aldrig säga någonting om någonting vilket är skapligt irriterande.
Skulle hämta upp honom i stan utan någon särskild anledning, trodde jag. Tills jag klev in på laserkliniken och fick se att han hade solglasögon på sig och fick hjälp av några sköterskor som visade honom vilka ögondroppar han skulle ha. Jag fick leda honom ner för trappan och ända bort till parkeringen där jag ställt bilen. Sedan skulle vi åka hem till honom och hämta lite saker för han ska bo hemma hos oss några dagar nu. Det var lättare sagt än gjort. Brorsan sa att det var första dörren när man kom in och gav mig nycklarna. Jag kliver in genom porten, ser att det står "H Johansson" på dörren (min bror heter Henrik Johansson) och sätter nyckeln i låset. Det är bara det att det inte går att vrida om. Jag försöker en stund och helt plötsligt slits dörren upp av en gubbe med mördarblick som skrikande frågar vad fan jag håller på med. Jag inser att jag gått fel och försöker förklara men han lyssnar inte och skriker en massa fula ord till mig och hotar med att ringa polisen om jag inte går därifrån genast. Jag springer ut så fort jag kan medan jag känner att jag skakar i hela kroppen av chocken. Sedan kommer det som alltid kommer efter skakningarna, jag börjar gråta våldsamt. Jag går tillbaka till brorsan i bilen och han förklarar att hans port är porten mittemot. Jag törs knappt låsa upp dörren av rädsla för att mötas av ännu en skrikande gubbjävel. Men den här gången gick jag rätt. Tacka grus för det. Jag hämtar väskan, låser efter mig och sedan åker vi hem till oss. Nu har jag bäddat ner min bror i min säng, gett honom hans ögondroppar och satt på en ljudbok på kassett som han ligger och lyssnar på. Han har fått ett glas vatten och en hink att ha om han skulle behöva kräkas. Vilket han lyckligtvis inte har gjort än. Jag är hans lilla sjuksköterska idag och det känns rätt bra. Jag tycker om att ta hand om andra människor när de är sjuka eller svaga. Det ger mig något.
Vi får se hur han klarar sig de närmaste dagarna eftersom han kommer att vara tillfälligt blind. Stackarn.

Puss på er!

P.S Snart kommer min tatueringsblogg, håll utkik...


Dagens låt: You Am I - Heavy Heart

Scandinavian Tattoo Magazine

Köpte några tidningar inför min tatueringsresa på torsdag, bland annat Scandinavian Tattoo Magazine. Döm om min förvåning när jag upptäcker min egen tatuering i tidningen. Surprise! :D

Dagens låt: Them Jacks - Turn On My Ego

Mer info om podcasten

Här kommer lite mer information om podsändningen som jag ska vara med i. Jag är alltså utvald att få min låt spelad i nästa sändning :)

"Våra experter från musikbranschen handplockar de bästa låtarna från varje land till en talangfylld poddsändning varje månad. Magiskt. Om du inte har tid med det heller kan du lyssna på Adams och Joes poddsändning varje månad - den innehåller den allra bästa musiken från hela Europa. Enkelt. Håll utkik efter våra nya samlingsalbum med de bästa nya artisterna under de kommande månaderna. "

Och här en text om killen som sänder podcasten:

"Emil Larsson började som bandpromotor innan han startade sin egen byrå 2003. Där jobbade han med över 40 olika band, och efter att ha upptäckt artister som The Sounds, José González, Anna Ternheim och Snook har han utvecklat ett öga (och ett öra) för blivande stjärnor. Emil jobbar nu för Skandinaviens största bolag EMA Telstar, och arbetar med artister som Asha Ali, Blindside och The Deportees utöver att arrangera klubbturnéer, sommarfestivaler och Europaturnéer."

Låter väl bra, eller hur?

Ajöss

Up and going!

Dagen har varit väldigt bra. Började med rep med bandet hemma hos Martin halv ett. Vi höll på i två timmar ungefär och kom på en massa nya idéer. Det går bara framåt och hela tiden känner jag att "fan vad bra vi är!". Vi ska kicka rumpa som förband till Kristofer Åström på Skylten i april! :D Ska bli helt underbart. Tror nästan inte att det är sant...

Sedan gick jag en runda i staden och tänkte att jag skulle gå in i skoaffären en sväng och kika. Ni som känner mig vet att det oftast slutar med ett inköp. Och så även idag. Det blev ett par svarta lackpumps med låg klack. Cleana som de är att ha till svarta smala jeans, nitbälte och t-shirt. Eller till kjol och klänning. Köpte också små rosettclips i silver som man kan sätta på för en pimpad effekt. Mycket sött. Kom på att jag hade ett snyggt hårspänne som är en svart rosett med en döskalleberlock i mitten. Det är för litet att ha som hårspänne så jag tänkte att jag skulle köpa ett till och sedan göra skoclips av dem. Kommer att bli dödligt snyggt (yeah right, haha).

Mina pjucks.

Jag gick också till Bussgodsterminalen för att hämta min gitarr som jag köpt begagnad från Arvika. En Ovation Celebrity med 10 år på nacken. Den har fått namnet Scarlet och är mycket vacker. Jag kan slå mig i backen på att den låter vackert också för micsystemet ser ut att vara ljusår mer avancerat än på min gamla gitarr. Längtar tills jag får höra den uppmickad. Synd att jag inte har någon förstärkare bara :(

Min nya kärlek.

Fick också hem lite andra nya saker idag. Ett paket från Philadelphia och Sailor Jerry innehållandes en väska och två par trosor. Sailor Jerry kan man aldrig få för mycket av! Dessutom fick man med en specialcd med grymt omslag. Skulle gissa att det är mycket punkaktigt och det blir säkert finemang. Ska lyssna inom kort.

Sailor Jerry-skivan.

Hade också fått min leopardklänning som jag köpt på ebay från Australien. Den kommer vara grunden i min scenoutfit (eller en av dem, som mamma sa) tillsammans med en söt underkjol som jag köpte på Misoui häromdagen. Rockabilly = nice.

På kvällen när jag satt och provspelade nya guran ringde plötsligt mobilen. Det var min kusins man Per som är sales och marketingansvarig på Groove. Han pratade om den här hemsidan http://www.music.coca-cola.com/about som är ett samarbete mellan Groove, EMA och iTunes. Man blir medlem på sidan och lägger upp sin demo och varje månad väljs sex akter ut som får sändas i en poddradio. Sedan får några av alla band chansen att uppträda live på Coca colas konserter i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Per ringde mig för att säga att han valt ut mig som en av de sex! Och jag som inte ens reggat mig trots att jag funderat på det. Det här är jätteskoj såklart! Ey, kompis, det går bra nu :D

Puss på er!



Dagens låt: Ryan Adams - Dear Chicago