Dear Darling - Soft tongue, sharp teeth

Alone, not lonely

2010-09-04T01:01:00.003+02:00

Nu har jag fått frid. Inre frid. Man kan inte bara gå runt och vara beroende av andra människor hela tiden. Den enda som alltid finns där är jag. Jag finns här för mig, jag lyssnar på mig, jag bryr mig om mig.
Jag spottar inte på mig själv som andra människor kan göra, jag ser inte ner på mig. Jag vet mitt värde. Jag älskar mig.
Vad mer behöver man?

Jag behöver inte människor som jag inte kan lita på, som säger en sak och tänker en annan. Jag behöver inte människor som ska ha allting på sina egna villkor hela tiden. När det passar dem. Fuck that!
Det är inte såna människor som kallas vänner, så varför anstränga sig för att orka med dem. De har inte en enda givmild cell i kroppen. De borde skämmas! Men av någon anledning så förstår de inte att de borde göra det, så de fortsätter att vara egoistiska idioter.

Jag, å andra sidan, är en något förbittrad men glad själ som vill andra människor väl. Men bara om de har något att ge mig.

Inspiration till bandet

2010-08-25T23:08:00.000+02:00

Ta-ra-ra Boom-de-ay!

2010-08-08T21:51:00.000+02:00

TV-spelsnostalgi!

2010-08-04T11:23:00.007+02:00

Var hemma hos en vän igår som har ett PS3. Ett av spelen som spelades var Mega Man, ett spel som jag minns att jag spelade när jag var yngre. Ett spel som har den bästa tv-spelsmusiken jag vet.

Det här var ett nyproducerat spel med total retrokänsla, allting både lät och såg ut som i det gamla spelet! Det var verkligen tv-spel när det är som bäst.
Jag gillar att det finns speltillverkare som tar upp de gamla spelen och gör sådana här retroversioner. Så att de inte bara glöms bort i någon låda där de ligger och dammar. De förtjänar ett öde som är bättre än så.

I wonder who is like this one

2010-07-28T00:28:00.003+02:00

People are like songs, it’s true
Some seem dull at first, but then they grow on you
Me, I’m like Can’t get you out of my head
Annoying at times, but I make you want to dance
But you are the only one I’ve met who’s God only knows
I liked you the first time I met you, and it grows, and grows, and grows.

People are like songs, I swear
Some found you as a child, and still they’re always there
A boy I once knew was Anarchy in the UK
Burned out too quickly, but in such a beautiful way
And you are the only one I’ve met who’s God only knows
Such a well thought out-plan, but with harmonies that flow.

People are like songs, I’ve been told
Some will claim your ears, but you never hear a story unfold
Old radio gaga, or your highschool friends
remind you of things, when you were someone else
And God only knows and you paired up as two
As the turns of the seasons, you come and go
I can never claim control of either of you,
you’re too sweet to be just mine alone
And I try to stay humble over the fact
that sometimes, when the time is right
you will pass my door, the crescendo comes
and
God only knows and you have the sad similarity
that every time it’s over, I want to press play again
but the only difference appears to be
I can force it on one of you, and on the other I can’t

Hello Saferide

La vie en rose - Sex månader och fyra dagar senare

2010-07-18T19:09:00.007+02:00

Nu är jag tillbaka! Och det med besked.
Det har hänt väldigt mycket sedan jag skrev senast; det blev vår, jag blev singel, jag fick fast anställning, jag drog ihop ett band, det blev sommar, jag hade semester, jag åkte på festival och väl hemma i Stockholm tog jag årets första dopp.

Just idag har jag tagit mig i kragen efter en veckas sjukskrivning och fått hjälp av Kalle att fixa en riktig stomme till min säng. Så i natt kommer jag att sova som en drottning! Mitt sovrum är dessutom snyggare än någonsin. American style.

Vädret har ändrat sig, till min stora glädje. Bort med all kvav och fuktig luft och fram med den friska havsbrisen! Tog en promenad nere vid Årstaviken idag och fyllde på med ny energi. Ska ju tillbaka till jobbet imorn, hoppas att de har fixat ventilationen tills dess...

I övrigt har jag djurabstinens, som yttrar sig i en kattlängtan eftersom både min syrra och brorsans tjej har skaffat varsin liten kisse. Längtar tills den dagen kommer då jag själv kan skaffa mig ett spinnande knyte. Tills vidare får jag hålla tillgodo med de kryp som betraktar lägenheten som sin. Spindlarna är jag inte lika rädd för längre, även om de alltid hamnar i dammsugaren till slut. Silverfiskarna är bara äckliga, och den där feta råttan utanför mitt fönster är väldigt söt men den får helst hålla sig utanför rutan där jag kan studera dess klätterkonster.

Det blir återigen rep med bandet imorn. Jag är oerhört glad över det vi lyckats åstadkomma hittills och känner på mig att det kommer att bli ännu bättre. Jag har fått äran att sjunga lead vilket jag trivs utomordentligt bra med. Min styrka ligger i rösten, där känner jag mig hemma.
Våra folkinspirerade låtar handlar nästan uteslutande om blod och död, det blir lätt så när man vill skriva ballader... Men vi försöker dra med några glada låtar också, så att det inte ska bli som en begravning. En Myspace kommer antagligen att skapas när vi har spelat in låtar, bestämt bandnamn och känner att vi vill visa vad vi gör.

So long, sisters and brothers!

Årskrönika 2009

2010-01-03T22:07:00.005+01:00

Årets Linköpingsbo: Arne
Årets skiva: Fatboy - In my bones
Årets skiva som inte var från 2009: Moto Boy - Moto Boy
Årets låt: Regina Spektor - Laughing with
Årets oväntade: Att jag fick släppa en låt i USA
Årets resa: Kom aldrig iväg någonstans i år...
Årets konsert: Regina Spektor på Cirkus 7 december
Årets klädesplagg: Min röd-svart-rutiga flanellskjorta
Årets vackraste man: S
Årets citat: "There is no paradise, only good days and nights" (Christian Kjellvander)
Årets film: De Osynliga
Årets alkoholhaltiga dryck: Bloody Mary (för att den var så vidrig)
Årets helg: I våras när Tilda var och hälsade på.
Årets möte: Kvällen på maskeraden hos Ella i Fruängen, många roliga möten.
Årets kväll: När jag, Sanna och David var på Mando Diao i våras. Grym kväll!
Årets tv-serie: Dexter!
Årets hobby: Måla tatueringsmotiv
Årets prestation: Att jag startat på mitt viktprogram och hittills lyckats tappa några kilo.
Årets hemliga crush: S (inte så hemlig ändå)
Årets hemsida: www.filmtipset.se
Årets mest upprörande: Att Sverigedemokraterna gör stora framsteg.
Årets irritationsobjekt: Urfjollan Amanda
Årets besvikelse: Att jag inte fick ledigt på julafton
Årets överraskning: Annas bebis
Årets mest saknade: Pepsi
Årets mest somriga: Ridturen utanför Kisa
Årets julklapp: "Pappersväggar" av John Ajvide Lindqvist, min favoritförfattare!
Årets känsla: Framtidstro

Världens största snöboll

2009-12-14T19:08:00.001+01:00

Iz makin lolz

2009-12-04T13:16:00.007+01:00

Att göra en egen lolcat är enkelt. Man går in här, väljer en bild som någon annan lagt upp och sen är det bara att skriva nåt passande. Jag fastnade totalt och bara igår gjorde jag 9 stycken. Inga avancerade projekt, men kul pyssel!
Här är en av dem:

En sen kväll på Carmen

2009-11-29T23:49:00.004+01:00

Igår kväll skulle vi gå ut, och som jag har längtat! Har inte varit ute sedan mitten av sommaren, så det var på tiden att det blev av nu.
Först drog vi till Debaser medis för att kolla på Miike Snow. Vi stod ute i kö i 40 minuter, sedan kom personalen och sa att det var fullt. Ingen mer fick komma in.
Så vi gick vidare till Carmen, en mysig bar.

Det blev en grym kväll med många nya möten. Jag snubblade på en blindkäpp, drack mitt livs första och definitivt sista Bloody Mary (smakade som iskall tomatsoppa, yuck!) och så hjälpte jag två lite bortkomna iranier att ragga.
När jag somnade var jag lycklig som ett barn på julafton.

So long!

Ursäkta röran! Vi bygger om...

2009-11-28T12:00:00.006+01:00

I drygt en veckas tid har det varit mer eller mindre kaotiskt på jobbet. Jag jobbar på en våning där det finns två olika demensavdelningar, med sex personer boendes på den ena och sju på den andra.
Nu pågår en totalrenovering av den ena avdelningen vilket betyder att de som bor där bara kan använda sina rum till att sova i. Resten av tiden måste de tillbringa på den andra avdelningen. Alltså har vi tretton personer som måste trängas på en avdelning.
Det betyder mera förvirring och mera bråk för de boende och svårigheter att organisera oss i personalen.
Men det är ju inte bara dåligt. När det fungerar är det ganska mysigt att ha alla samlade på ett ställe. Man kan alltid få hjälp eftersom vi alla i personalen är på samma ställe. Men jag ser ändå fram emot när det blir färdigt. De har sagt att det ska vara klart till jul, men det tror jag faktiskt inte på. Man kan ju alltid hoppas...

/Fjöli

When I grow up, I want to be like mommy!

2009-11-22T18:35:00.002+01:00

En obehaglig dröm

2009-11-15T17:49:00.002+01:00

I natt drömde jag att jag hade cancer. Den var långt gången och jag hade kroppen full av metastaser. Om bara några månader skulle det bli min tur att dö.
Men jag ville inte dö. Jag vägrade försonas med tanken. Jag tyckte att jag var på tok för ung. Livet hade så mycket mera att ge.
Men jag fick inte bestämma. Jag skulle dö, så var det bara.

Jag vaknade helt förtvivlad, men samtidigt lättad. Kände mig glad över att slippa uppleva ett sådant helvete som drömmen visade mig.
Drömmen återkom i mina tankar under dagen. Och varje gång kände jag mig lite lätt illamående.

Vem vet mest?

2009-11-12T19:01:00.005+01:00

Så länge jag kan minnas har jag älskat frågesport. Det har liksom varit min grej.
I mellanstadiet såg jag fram emot nutidsorienteringen på fredagarna och på högstadiet njöt jag av att få briljera när vi lekte "Land, stad och vatten" på SO-lektionerna.
För er som inte känner till reglerna kan jag förklara att man delar in sig i lag, sedan kommer man överens om vilka kategorier man ska ha. Det brukar vara land, stad, vatten, blomma och djur till exempel. Läraren skriver en bokstav på tavlan, och sedan gäller det att komma på ett ord i varje kategori som börjar på den bokstaven. När man sedan räknar poängen får man ett poäng för varje rätt svar. Är man dessutom ensam om svaret får man två poäng. Varje gång vi spelade gav jag mig katten på att komma på så svåra svar som möjligt så att inget av de andra lagen hade det. På den här tiden när man räknades till töntarna var det här en chans att briljera inför klassen. Jag blev glad när de ville ha med mig i sitt lag. Det var heder och ära.

Jag älskar de flesta former av frågesport. Dataspel, spel på nätet, pubquiz, tv-spel, internetquiz och så sällskapsspel förstås. När det gäller det sistnämnda kan jag rentav bli lite hetsig. Jag går upp i varv precis som förr i tiden när min status stod på spel. Att jag dessutom är tävlingsinriktad gör ju inte saken bättre för mina motspelare. Men jag tror att jag har blivit en bättre motståndare med åren. I alla fall hoppas jag det.

Det är svårt att säga vad det är med allmänkunskap som gör mig så intresserad. Jag kommer ihåg en hel del saker som känns relativt onödiga. Som att kungen och Silvia träffades vid OS i München -72, att Bolivia har två huvudstäder och att beståndsdelarna i DNA är Cytosin/Guanin, Adenin/Tynin. Jag kan inte komma på hur jag skulle kunna få användning av de kunskaperna. Men de har fastnat ändå. En dag kanske de behövs.

Även om det främst är nördig kunskap det handlar om så är det ändå något jag haft stor glädje av. Jag brukar knäppa på teven på vardagskvällar klockan sju då tvåan sänder "Vem vet mest?". Det är aldrig för sent att lära sig något nytt.

Kunskap är makt!

/Frideli

New layers of paint

2009-11-10T21:52:00.010+01:00

Jag satt nere i min älskade bunker och skrev en låt igår kväll. När jag hade skrivit klart den och gett den ett namn kom jag att tänka på en uppgift vi fick på en bildlektion på gymnasiet. Vi fick en liten canvastavla var och på den skulle vi måla ett självporträtt med akrylfärg. När färgen hade torkat skulle vi måla över bilden helt och hållet och måla ett nytt självporträtt. Det är precis vad min nya låt handlar om.
Man skapar en bild av sig själv. Efter en tid målar man över den och skapar ett nytt porträtt. När det är dags för ytterligare förändring målar man över med ett nytt lager. A new layer of paint. Och så fortsätter det ända tills den dagen man dör. De övermålade bilderna kanske inte syns, men de finns där inunder. De känns. De påminner en om vem man har varit. Vissa lager med färg är skrovliga, andra är släta. Men tillsammans bildar de en helhet. Du.

New layers of paint

It feels strange
It feels strange
It feels strange when happiness comes to me

So beautiful, like a breath of life
It comes to me

It washes away
Who I used to be
The image is changing
With new layers of paint

I’m in here
And you’re over there
But that’s ok
We’ll meet some day

And there will be no empty halls
There will be no silent rooms
Only laughter and voices

So fragile, like a newborn deer
Love comes to me

And there will be no empty halls
There will be no silent rooms
Only laughter and voices

And I’ll find my freedom
With new layers of paint
New layers of paint

Zombierna intog stan!

2009-10-10T22:57:00.004+02:00

Idag bevittnade jag en zombiewalk i city. Riktigt kul!

(bilden är från nätet)

Trots att man är 80+ kan man tydligen en del fula ord...

2009-09-30T23:32:00.004+02:00

Tant: Vet du vad du har gått och blivit nuförtiden?
Jag: Nej, vadå?
Tant: Du är en hora!
Jag: Vad sa du???
Tant: Du är en smutsig hora!

Det är bara att tacka och ta emot. Såna lustigheter händer ju inte varje dag... :)

Tre dumma frågor

2009-09-26T17:48:00.003+02:00

Eftersom människor då och då frågar mig om mina tatueringar har jag tänkt att jag kanske skulle göra lite statistik av det hela. Men så kom jag på att de flesta tillfällen är nästintill identiska. Så det skulle bara bli tråkigt.
Det är så gott som alltid medelålders kvinnor som frågar, och det är samma tre frågor som ställs. Följande dumma frågor:

1. Gjorde det ont?
2. Kommer du att ångra dig?
3. Går det att ta bort?

Och jag försöker alltid svara artigt trots att jag blir irriterad över nivån på frågorna. Följande svar:

1. Ja
2. Nej
3. Nej (vad tror du?)

Visst, egentligen borde jag inte vara en bitch som tycker att det är irriterande när främlingar pratar med henne. Men jag är nog det ändå. De gånger jag fått de här frågorna har varit tillfällen då jag varit sjukt trött och inte alls känt för att prata. Dessutom tycker jag att det känns för privat. Vad ger dem rätten att fråga om jag ångrar mina tatueringar? Det har de inte med att göra. Och om de får fråga det, då kan väl jag få fråga varför de har så tråkiga kläder på sig, och om de ångrar att de valde att ta på sig dem i morse. Det vore kul att se vad de svarade.

Idag såg jag en död människa för första gången

2009-09-03T16:16:00.003+02:00

Och det var inte så obehagligt som jag trodde. Snarare fridfullt.

Första bilden

2009-09-02T11:48:00.002+02:00

Med vattenfärger, tusch och lite fusk kan det bli riktigt fint :)

Hur gör djur?

2009-08-30T12:36:00.005+02:00

Nu har det gått ett bra tag sedan jag bloggade sist. Och det har hänt en hel del. Jag har träffat någon jag kan dela saker och ting med, vilket gör mig väldigt nöjd och glad över det mesta. Yeah!
Jag har också hunnit skaffa tre nya tatueringar. Men det är inte det jag ska skriva om idag.

I onsdags kväll var jag på min första lektion i etologi - läran om djurens beteende. En kvällskurs som jag ska gå på nu en termin framöver. Jag hade inga enorma förväntningar på kursen men efter en föreläsning på nästan tre timmar är jag övertygad om att det här är mitt ämne.
Jag har länge varit intresserad av människors beteende rent psykologiskt, varför vi gör som vi gör i vissa situationer. Och ni som känner mig vet att jag också är en stor djurvän, så det är ganska självklart att en kombination av dessa två intressen inte kan bli annat än succé.
Under föreläsningens gång diskuterade vi bland annat olika beteendestudier som gjorts på djur. Visste ni till exempel att fåglar också har dialekter, och att det främst är fågelhanen som sjunger. Hur han sjunger beror på hur hans pappa låter, för det är så han lär sig sjunga. Fåglars sång låter olika beroende på miljön de vistas i, om det finns andra fåglar i närheten. Det finns till och med en fågelart som knappt har något eget läte alls utan nästan enbart härmar andra fåglar.
En annan sak som också fascinerade mig gällde bin. När ett bi har varit ute och flugit kommer det tillbaka till kupan och berättar för de andra bina vart maten finns. Det rör sig i ett visst mönster så att de andra bina förstår exakt vilken vinkel de ska flyga i när de flyger ut genom bikupan, och också hur långt bort de ska flyga för att hitta maten.
Saker som jag innan inte hade någon aning om. Efteråt kände jag mig väldigt ivrig att få veta mer om djurs beteende, jag blev verkligen inspirerad. Tänk vad härligt när man inte gått i skolan på tre och ett halvt år och hamnar på en kurs som verkligen känns kul! Cowabunga!

/The tattooed lady

Hur tänkte hon egentligen?

2009-08-20T23:43:00.005+02:00

I morse när jag var på väg till jobbet passerade jag Pressbyrån i Västermalmsgallerian. Samtidigt gick en tjej in där, och hon hade tagit den här nya byxlösa trenden på stort allvar. Hon hade nämligen ett par mörklila strumpbyxor och ovanpå dessa ett par gröna, tighta trosor. Inget mer. Det såg ut som att hon glömt kjolen hemma.
Ungefär som en superhjälte alltså. Fast ack så mycket fånigare...

Är du också rädd för Apoliva-tjejen?

2009-08-04T16:45:00.004+02:00

HAHA! :)

Come fly with me...

2009-07-30T01:08:00.003+02:00

Jag lättar lite från marken.

Na zdrovje!

2009-07-07T21:16:00.006+02:00

Eftersom ingen vill laga mat och dricka vin med mig så gör jag det själv.

Go'kväll!

Jag ska bli en händig tant!

2009-07-02T22:57:00.004+02:00

Efter att ha släpat hem en klädställning på 11 kg från IKEA spenderade jag ungefär en timme på att skruva ihop den. Kalle var snäll som vanligt och lånade ut en elektrisk skruvdragare, vilket gjorde jobbet sjukt mycket lättare.
Ändå är jag stolt, för det var första gången jag satte ihop något som jag köpt på IKEA. Nu är jag en äkta svensk!

Dessutom har jag en pick-and-choose-closet :)

/Fräjs

Inte fullt så mycket kött

2009-06-23T14:59:00.005+02:00

Namn: Stephanie Naumoska

Ålder: 19 år
Längd: 180 cm
Vikt: 49 kg

Ännu mera kött

2009-06-23T12:39:00.004+02:00

Jag är ju hos mor och far nu över midsommar, och de håller på och gör i ordning trädgården. Så nu har jag två smågrabbar här utanför som håller på och lägger sten. Klockan åtta i morse vaknade jag av att det var ett himla oväsen. Men jag somnade om.
Känns lite obekvämt men ändå kul.

/DK

Skvaller vs kött

2009-06-22T21:31:00.004+02:00

En insikt slog mig när jag satt och bläddrade i mitt nyinköpta nummer av den oerhört sliskiga skvallertidningen "Veckans NU!". Att läsa en skvallertidining är ungefär som att äta kött för mig. Varför det då? Ja, jag kommer till det snart.

Jag älskar sliskiga skvallertidingar, ju smaklösare desto bättre. Det är ett av de få exempel som visar att till och med jag kan ha riktigt dålig smak ibland. Ja, det är sant!
Dock skulle jag aldrig få för mig att sitta på t-banan med en sån tidning, jag läser dem helst lite i smyg.

Att läsa skvaller är lite som att äta kött för mig. I praktiken tycker jag väldigt mycket om det men i teorin kan jag inte riktigt stå för det. En annan parallell är att man gör något för sin egen njutnings skull utan att bry sig om att någon annan har fått lida för det. Djuren man äter upp, kändisarna som ständigt blir förföljda.

Sug på den karamellen en stund.

/Fröken Fröjd

SEX DAGARS SEMESTER!!!

2009-06-18T22:47:00.003+02:00

Det ska bli så jävla skönt.

Summer scent

2009-06-16T17:51:00.004+02:00

Det luktar gräs i hela lägenheten igen. Nyklippt den här gången.
Hej sommar! : )

Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit...

2009-06-13T01:03:00.005+02:00

Mitt så kallade kärleksliv går i perioder. En period träffar jag karlar, men det skiter sig alltid och då bestämmer jag mig för att försöka satsa på mig själv och vara lycklig singel ett tag till (trots att jag inte är det). Så går det några månader och då bestämmer jag mig för att nu längtar jag efter att träffa någon igen. Varpå det skiter sig med den personen också. Jag deppar ett tag och sen börjar jag se ljuset igen. Och så rullar det på. Det är som en ond cirkel som aldrig tar slut.

Dans, dans, dans!

2009-06-03T13:19:00.005+02:00

Detta måste jag ju bara gå på någon gång :) Att jag har lyckats missa det!

Me not feel so good

2009-05-31T19:55:00.005+02:00

Idag är det en riktigt kass dag.
Min mage har totalstrejkat sen i morse så jag har känt mig jättesvag. Har bara legat i sängen hela dagen, sovit och lyssnat på Christer på nätet. Inte ätit sedan frukostmackan i morse. Bara druckit saft och känt mig som en zombie. Fy fan! Så ynklig man känner sig.

Jag är inte den som viker mig i första taget för att jag mår lite dåligt, men ibland måste man verkligen lyssna på kroppen när den säger ifrån. Så imorn blir jag hemma från jobbet. Hoppas jag kan jobba igen på tisdag.
Vet inte om jag nämnde det nu när jag var sjuk sist, men jag hatar verkligen att sjukskriva mig på jobbet, för jag vet hur snacket går när någon annan sjukskriver sig. Så för säkerhets skull betonade jag för alla jag pratade med att jag inte var bakis eftersom jag inte varit ute igår. Så att de inte ska få för sig det.

Nu ska jag krya på mig.

/F

Lucky gal

2009-05-30T14:50:00.006+02:00

Jisses, vilken dag det var igår. Jag har aldrig varit med om något liknande!
En karl som såg bra ut stötte på mig på Vårdcentralen. Senare på kvällen på Rocketroom var den en som helt sonika tog mig i handen (onykter givetvis, men ändå). Ytterligare en bjöd artigt upp mig men jag var tvungen att tacka nej eftersom jag hellre ville dansa med en annan.
Och som om inte det vore nog så var den en stilig kille på tunnelbanan som sa att jag hade fin frisyr.
Det var lite succé över det hela :)

Tack, David, för att du envisades med att lämna mig kvar.

/Frieda

Dagens låt: Volbeat - Maybellene I hofteholder

Just nu önskar jag mig...

2009-05-20T21:25:00.004+02:00

...en sån här. Som den kärring jag är så tycker jag om att ha rena golv.

Min egen antikrunda

2009-05-19T19:49:00.005+02:00

Idag var jag ledig så jag planerade en tur till Roslagsgatan, där jag av en källa fått höra att det finns flera mysiga antikaffärer.
Jag gav mig iväg på eftermiddagen med en karta i högsta hugg. Men som vanligt i mitt fall kunde jag lika gärna gått utan den. Ja, nästan, i alla fall. Jag yrade omkring i över en halvtimme och till sist var jag så arg att jag hade kunnat äta upp mig själv. Alternativt kräkas. Jag är verkligen inte skapad för att läsa en karta.
Med stor frustration i bakhuvudet lyckades jag till sist hitta rätt gata. Och vilken gata sen! Det låg flera antikaffärer på rad så jag tog en liten tur in i varje. Det slutade med att jag köpte ett skärp för 10 kronor som var på tok för långt. Men det gjorde inte så mycket. Jag fick mitt äventyr.

Dagens låt: Moto Boy - Beat Heart

Ge mig Karev!

2009-05-11T17:06:00.002+02:00

Det vore inte helt fel att ha en karl som Alex Karev som pysslar om en. Han är ett svin många gånger, men han har ett stort hjärta trots allt.

För nu är jag redigt förkyld och ligger hemma i sängen. Vad annat kan jag göra? Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle stanna hemma så jag jobbade hela helgen trots att jag mådde rätt kasst. Och nu får jag betala priset för det.
Vaknade mitt i natten och hade otroligt ont i örat. Tog en värktablett och två sömntabletter och sen lyckades jag somna igen.
I morse insåg jag att jag var tvungen att ringa mig sjuk trots allt. Det är inte roligt att göra det på mitt jobb för man får oftast ett kyligt mottagande. Detta eftersom de måste fixa nån annan som kan jobba.
Dessutom hatar jag att vara sjuk, det blir långtråkigt att bara ligga i sängen och se på tv. Usch! Så jag hoppas att jag kan kurera mig på någon dag eller två. David var snäll nog att köpa nässpray åt mig, det var toppen!

Dagens höjdpunkt var ändå att jag fick besked från Skeppsholmen. Jag ska få komma på audition hos dem den 25:e maj! :)
Jag blev sjukt glad av att få det beskedet. Det här är min sista ansträngning för att komma in på en folkhögskola. Wish me luck!

Ciao!

/Frömp

Outlander

2009-05-08T20:45:00.003+02:00

Jag vet att jag har snackat skit om den här filmen på temat "vikings vs aliens", men jag råkade se ett klipp häromdagen och det fick mig inte att kräkas.
Jag kommer med all säkerhet inte att se den, men ändå...Jim Caviezel är inte fy skam.

Jag är rädd för trappor

2009-05-08T16:43:00.008+02:00

Jag har verkligen en sorts fobi för trappor. Både vanliga fasta trappor och rulltrappor.
Det är värst när jag ska gå ner för en trappa, men ibland blir jag rädd när jag ska gå upp för en också.

Varje gång ser jag framför mig hur jag snubblar till och faller huvudstupa ner för hela trappan. Eventuellt tar jag med mig några stackare i fallet. Och så slutar det alltid med att jag bryter nacken och dör, eller att jag slår i hakan så att alla tänder flyger ut. Oavsett hur min syn slutar känner jag alltid en rädsla.

Nojig? Jag? Nej, inte alls...

Gimme shelter

2009-05-05T23:30:00.002+02:00

Ibland önskar jag att jag bara kunde få kura ihop mig till en liten boll. Lägga mig hos någon som klappade mig på huvudet och sa att allting skulle ordna sig.

Jag har förstått att jag kan ta hand om mig själv, att jag är ganska oberoende. Det känns skönt. Jag känner mig själv väl och vet vad jag behöver för att klara vardagen. Den här tanken gör att jag känner mig stark. Som att jag fortsätter att växa ju längre jag är ensam.
Jag trivs jättebra med att bo själv, för det är ju det här jag har längtat efter i flera års tid.

Men ibland krackelerar det. Det finns stunder då jag ligger jag hemma i sängen och snörvlar och önskar att någon bara kunde komma och ta hand om mig. Jag som är så van vid att ständigt ta hand om andra. Det har blivit min grej, liksom. Det är det jag kan. Jag vet faktiskt inte så mycket annat som jag är riktigt jävla bra på.

Jag tror jag önskar att det kunde jämna ut sig lite mera. Att jag kunde få bli ompysslad ibland, jag med. Att känna att någon annan människa offrar sig för mig. För att det får den personen att må bra.
Det är något jag strävar efter.

Death or Glory

2009-04-28T11:22:00.005+02:00

Iz mine soon.

Mormorskomplex?

2009-04-28T11:06:00.006+02:00

Jag känner mig verkligen som en tant ibland.
Jag stickade färdigt min första halsduk för inte så längesen, ett nöje jag uppskattar. Jag städar visserligen inte varje dag, men när jag väl gör det ska det göras ordentligt. Jajamensan! Och jag tycker om att äta havregrynsgröt till frulle och kroppkakor till lunch.
Sen har mina sovvanor ändrats något den senaste tiden. Det kan bero på att jag har ett annorlunda schema. Förut var det så att om jag hade en ledig kväll och en ledig morgon dagen därpå stannade jag alltid uppe till klockan tre, ibland senare. Nu orkar jag sällan vara vaken efter ett, trots att jag sovit länge samma morgon. Jag går upp vid tio istället för elva på morgonen, det är faktiskt rätt skönt.
Och att jag inte fått mig nåt på länge, ja, det känns ju ganska passande i sammanhanget.
Ni fattar...

Dagens låt: Mando Diao - If I don't live today, then I might be here tomorrow

Maidenhead

2009-04-14T00:16:00.003+02:00

Jag hade en riktigt obehaglig och sjuk dröm för några dagar sedan. Den fastnade, så därför väljer jag att skriva om den;

Det var jag och mina vänner samt deras pojkvänner som skulle ha filmkväll. Jag är den enda singeln i sällskapet.
Men det blir ingen vanlig filmkväll. De insisterar på att vi ska titta på deras privata sexvideor som de spelat in med varandra. Jag känner mig oerhört kränkt och ledsen och går därifrån.
Senare skäller jag ut en av mina tjejkompisar och kallar henne "apfitta", ett ord jag aldrig använt och förhoppningsvis aldrig kommer att uttala. Detta eftersom hon inte förstår att jag känner mig kränkt och utanför.

Den här drömmen kan jag tyda en viss sanning i. I lördags när vi umgicks ett helt gäng var jag enda singeln i sällskapet, men det var något jag kom på först efteråt.
Dock var det lite jobbigt att alla hade något att göra med sin partner under kvällen. Antingen var personen där, eller så ringde den, eller så pratade de om den. Så jag kände ett visst utanförskap.
Men jag försöker att inte göra det, för det känns inte riktigt rättfärdigat. Knappast så att någon nämner att jag är ensam eller att det är deras fel att jag är det. Men ändå känner jag så. Det är tråkigt men sant.

Ibland känns det som att det här med att ha pojkvän är detsamma som att vara med i en exklusiv klubb. Alla kan inte vara med i klubben, och i det här fallet är jag en av dem som står utanför och ser på.

Tommy Emmanuel

2009-04-07T10:39:00.002+02:00

På Davids initiativ fick vi gå på gitarrkonsert igår kväll. Det var häftigt att se hur den här mannen blir som galen på scenen och använder gitarren både till att spela på och som rytminstrument. Riktigt skön snubbe. :)
Kolla in honom här.

Tyvärr var konserten alldeles för lång, mer än två och en halv timme. För mig hade det varit perfekt med en och en halv timme.
Karln som spelade som förband hade ingen av oss mycket till övers för, han hade pojkbandsröst och körde med det mest klyschiga mellansnacket jag hört. Men på det stora hela var det en väldigt mysig kväll. Den slutade på Anchor med Laphroaig i glaset och en cigarill i handen.

Väl mött!

/Miss K

23-årsjubileum

2009-04-06T09:57:00.001+02:00

Jag blir bara så arg...

2009-04-02T01:03:00.005+02:00

...när jag ser ett par örhängen. Ett par örhängen som sitter på oskyldig liten bebis som inte ens har lärt sig prata.
Jag har sett det ganska många gånger nu, men jag vänjer mig aldrig. Jag ser det alltid som någon form av övergrepp, ungefär som omskärelse på riktigt små pojkar. Barnen har inte haft någon talan och föräldrarna gör något med deras kroppar. Det tycker jag är totalt ovärdigt.
Ska de ta hål i öronen på sin lilla tös kan de ju lika gärna pierca naveln också, för det är ju väldigt gulligt.

Puppy love?

2009-03-30T23:58:00.005+02:00

Igår kväll såg jag en intressant, men också vidrig, brittisk dokumentär. Den handlade om hur vissa hundraser genom århundraden avlats sönder för att kunna tillfredsställa domarnas önskningar på en utställning. Det finns många hemska exempel på detta.

Man fick se bilder på en boxer som hade svår epilepsi. Varje gång han fick ett anfall var hans ägare tvungna att trycka ner honom i golvet för att han inte skulle skada sig. Där låg han sedan och ylade och krampade i flera minuter.
Detta är inte livshotande, men det känns inte som någon dräglig tillvaro för ett djur.

Cavalier King Charles spanieln på bilden lider av en genetisk sjukdom som innebär att hjärnan blir så stor att den pressas mot skallbenet. Följden av detta blir svåra smärtor och spasmer för det stackars djuret. En del kan opereras, men de flesta som får den här åkomman måste avlivas.

Schäfern är såklart också ett riktigt skräckexempel. Många uppfödare vill göra den så lågställd i bakdelen som möjligt eftersom det anses fint. Det gör att hunden får väldigt svårt att gå och vinglar runt på hasorna. Det ser fruktansvärt ut.

Förutom hundar som har riktiga fel i sina kroppsfunktioner finns det också de valpar som inte får leva på grund av skönhetsidealet. Dalmatiners med för mycket svart i pälsen och Rhodesian ridgebacks som föds utan den karaktäristiska hårkammen på ryggen. Det som är galet med detta är att de hundar som avlivas har mindre risk att bli sjuka. Dalmatinern har anlag för dövhet och det blir starkare ju ljusare färg hunden har. Ridgebacken har en genetisk defekt i ryggraden som gör att det bildas en hårkam i pälsen. Hunden som har anlaget kan få smärtor och problem med ryggen.

Hunduppfödarna tvekar heller inte att para föräldrar med deras avkommor eller syskon med varandra för att få fram den perfekta hunden. Detta leder naturligtvis till inavel och blir ett hot för rasen.
De som lider mest av detta är självklart hundarna, men vad har de att säga till om? Människorna har skapat hunden så som människan vill att den ska se ut. Helt och hållet ytligt.

Så vill man ha en frisk hund ska man skaffa sig en blandras. Där vet man kanske inte riktigt vad man får, men det är oftast en frisk hund.

För hundarnas rätt i samhället!

/Fritjof

Dagens låt: Fleet Foxes - White Winter Hymnal

Vintagemässan!

2009-03-28T01:17:00.002+01:00

HIT ska vi imorn. Yes! :)

HELVETES JÄVLA SKIT!

2009-03-17T20:53:00.004+01:00

Kom nyss hem och sitter här med hes hals och darrande armar. Och varför då, undrar ni.
Jo, ena handtaget på min blytunga matkasse gick sönder när jag var på väg hem. Så det var inte annat att göra än att bära alltihop i famnen hela vägen från bussen.
Den vägen känns oftast rätt kort, men ikväll var det som om jag blev argare och argare för varje steg jag tog. Dessutom lyssnade jag på At the gates på hög volym.
Så när jag kom hem provade jag nåt som jag aldrig tidigare försökt med: att skrika ut min ilska. Jag vrålade så högt jag kunde ett par gånger, tills jag kände att det tog emot i halsen.
Tur att jag bor i källaren och inte har några grannar som kommer och knackar på och undrar om någon håller på att bli slaktad. För det lät ungefär så. Men skönt var det.

Lev väl!

/FC

Konflikträdsla

2009-03-16T23:15:00.002+01:00

Många lider av det. Så även jag. Eller lider och lider ska jag väl inte säga, men det kan bli lite jobbigt ibland.
Som idag på jobbet när en kollega inte ville hjälpa mig. Jag blev fly förbannad och började tänka på hur jag ville slå henne på käften och vräka ur mig precis vad jag tänkte. Men jag skulle aldrig kunna göra något av det.
Lugnt och stilla ska det vara.
Jag tänker på det som hänt och blir bara argare och argare, men eftersom jag inte agerar ut min ilska så trycker jag in det mesta i huvudet igen. Det enda som kan slippra ut är en syrlig kommentar, för att visa vart jag står. Men det blir sällan tydligt.

Jag undviker verkligen konflikter in i det längsta. Det gäller alla, men allra mest folk jag tycker om. Jag tycker om min kollega som jag nämnde, så därför hade jag också otroligt svårt för acceptera att jag blev arg på henne. Trots att jag tyckte att hon hade fel.

Det är inte så att jag enbart är feg, utan för att jag tycker att det är onödigt att gräla om mindre problem. Sedan hör det ju också till saken att mina föräldrar aldrig någonsin har grälat framför mig. Det är kanske några få gånger som de har höjt rösten åt varandra, men det är allt. Inte så konstigt att jag inte vet hur man grälar.
För mig är det så, att grälar man med någon så hatar man varandra efteråt. Det är inte själva grälet som är svårt, utan det där att man måste försöka bli sams sedan. Och tiden det kan ta innan man vet vart man har varandra kan vara en riktig plåga. Om det så bara är några timmar.
Jag är rädd att folk ska överge mig, och därför viker jag mig hellre än att det ska behöva hända.

Dagens psykoanalys.

/Fräulein

Dagens låt: Antony and the Johnsons - Epilepsy is dancing

Hey D

2009-03-08T00:18:00.003+01:00

If you wanna make out some time, I'm here.

Jag är pysslig

2009-03-06T11:05:00.005+01:00

Har börjat sticka igen efter många års uppehåll. Tror inte jag har stickat sen jag gjorde mina lovikkavantar i nian.
Men det är skön avkoppling och inte särskilt svårt om man bara ska sticka en halsduk som jag gör. Kolla in den här hemsidan för tips och hjälp om du är nybörjare.

Lycka till!

From the horses mouth

2009-03-05T22:48:00.006+01:00

I måndags kväll var jag och kollade när min gamla gymnasieklasskompis Anton lirade på Stampen i Gamla Stan. De heter "From the horses mouth" och benämner sig själva som ett Metal/grungeband. Lyssna HÄR.

Det var en riktigt bra spelning och dessutom träffade jag på flera kändisar från gymnasiet. Det var skoj trots att jag gick själv. Ska försöka göra fler saker på egen hand så att jag inte bara sitter hemma och glor.

Rock on!

/Frisbee

My pretty little honeybun horse

2009-03-02T19:04:00.003+01:00

Jag hade en helt knäpp dröm i natt. Jag fick stora röda utslag på mina tatueringar på bröstet och var bara tvungen att klia. Jag kliade och kliade, tills jag en dag upptäckte att färgen på den ena hästen var helt borta, det var bara linjerna kvar. Den andra hade lite färg men den var nästan också helt borta. Linjerna som var kvar var lite märkliga. Det såg ut som om jag själv först hade tatuerat en häst så som jag brukar rita en. Men eftersom det inte hade blivit särskilt bra hade Klara fått tatuera över det så att det såg ut som det gör nu.
Scary. Jag var glad när jag vaknade och såg att sötnosarna såg ut som de ska.

Peace Out!

/Frishti

SADDLE AND SABRE

2009-02-27T19:47:00.004+01:00

Igår var det torsdag kväll och jag och Sänn skulle hitta på nåt själva, bara vi två brydar. Hon hade hittat en whiskeybar på Tegnérgatan, Saddle and Sabre, som lät väldigt lovande. Och så fort vi kom in genom dörrarna kände jag mig som hemma. Det var ganska litet, dunkelt med tända ljus. Slitet mörkt trä överallt och, grädden på moset, allting var cowboyinspirerat! Yeah! Hästskor, cowboyhattar och till och med en sadel som var omgjord till pall (jag försökte sätta mig på den men jag fick ge upp eftersom jag hade pennkjol på mig). Och i fönstret hade de byggt upp ett litet ökenlandskap med kaktusar och allt. Stilrent så det förslog!

Men vi var ju inte där enbart för att titta på den snygga inredningen utan också för att ta en whiskey ihop. Nu var det här en bourbonbar (konstigt, eller hur?), men eftersom jag hellre dricker skotsk singelmalt så valde jag mellan de sorterna. Fick smaka på en sort som kostade 110 (!) bagis per CENTILITER. Den blev det naturligtvis inte, utan en annan rökig sort vid namn Oban. Den var god, men den bräckte inte min storfavorit Laphroaig. Jag har fått smak för kraftiga och rökíga sorter på senare tid.

Sanna valde Elijah Craig, en bourbon med en spännande smak av mynta.

I baren satt två killar och jammade, en på akustisk bas (Halleluja!) och en på gitarr. Först tänkte vi mest på dem som bakgrundsmusik men sen blev vi ett litet gäng som satt där och sjöng tillsammans. Det slutade med att jag fick låna gitarren och drog av några egna låtar på darrig hand. På det hela taget var det en mycket trevlig kväll.

Tjingeling!

/Fröken Fräs

Fredag kväll

2009-02-21T17:33:00.005+01:00

Jodå, det var riktigt trevligt. Först var vi hos Sanna och David (ovanligt) och fixade hemmagjorda små pizzor. Det var ljuvligt gott. I samma veva försökte Sanna komma på nåt att ta på sig till kvällen. Det blev en randig sjömanstopp till svarta jeans och så en röd scarf och inbakad fläta i håret. Det var roligt att se henne i kläder hon inte brukar ha annars. Det klädde henne också, ovanligt, hon klär ju i allt den tjejen :)
Sen kollade vi på klockan och insåg att den redan var halv elva (vi hade tänkt åka mellan tio och elva), men vi bestämde oss för att dra igång vattenpipan och puffa och dricka lite snabbt. Min rom åkte fram och vi lekte lite "Jag har aldrig" med hjälp av den. Mycket mera hann vi inte förrän det var dags att dra till stan.
När vi kom till Slussen kom vi på att vi hade glömt kolla exakt vart Debaser ligger så Sanna och David frågade några kyrkomänniskor som stod och stekte gratis pannkakor om de visste vart det låg. Och det gjorde de. :)
Debaser Slussen ligger lite knepigt till, men vi tog oss dit till slut.
Det var inte lika lång kö som förra gången, och när vi kom in förstod jag varför. Debaser Slussen är tre gånger mindre än det som ligger vid Medis, och det var varmt och mörkt. Men det gjorde inte så mycket eftersom ett galet bra band från Spanien lirade, Charlie Hightone and the Rock-It's. Jag blev på topphumör på en gång och var nästan hög resten av kvällen. Rocketroom är som knark för mig. Musiken, människorna och stämningen får mig att tokle hela tiden. Och så får man dansa som en idiot också vilket jag älskar.
Jag fick inget ragg igår, men flirtade lite med en av bartendrarna. Efter det var jag rätt nöjd :) Men ibland önskar jag att jag rökte, för det känns som att det är lättare att ta kontakt med främlingar då.

Innan vi drog ställde vi oss och dreglade över en gammal Cadillac som stod parkerad utanför, och David lärde oss en massa nördiga saker om den som jag har glömt nu, haha! Sen kom en skön snubbe som åkt ända från Östersund ("Att åka tåg och dricka öl är bland det bästa jag vet") och anslöt sig. Han hade ännu nördigare kunskaper, så vi pratade en stund innan vi åkte hemåt.

I morse var jag lite tung i huvudet av all rom och whiskey, men det är mycket bättre nu. :)
Tyvärr är inte nästa Rocketroom förrän i maj, men då jävlar blir det drag igen. det kan jag lova!

Lev väl!

/Miss Cherry

Dagens låt: P.J. Murphy Quintet - The 100 Mile An Hour Alligator

Bop-sh-Bop-sh-Bop!

2009-02-20T16:23:00.004+01:00

Ikväll är det dags för Rocketroom på Debaser Slussen. Be there or be square! :)

"Frida, när man är med dig så känner man sig som den där komposten i Höna-pöna"

2009-02-19T02:22:00.003+01:00

David är allt bra tokig ibland. På ett oerhört underhållande sätt. Detta citat flög ur honom när vi satt på bussen på väg till The Anchor i måndags. :)

Och vad skulle jag säga med det här inlägget? Jo, jag vill tacka Jordson för att han tipsade mig om The National, de blir mitt nya favoritband!

/Fröken Laphroaig

Spinning och aggressioner

2009-02-19T02:00:00.003+01:00

Efter Lee's fina inlägg om irritiationsmoment för nån vecka sen, känner jag att jag också vill komma med ett bidrag. Men eftersom jag inte orkar brainstorma loss på allt som irriterar mig i vardagen så har jag valt ett tema; Spinning. Alltså, allt som irriterar mig när jag går på ett spinningpass. Varsågoda!

Folk som är för stolta för att be om hjälp av ledaren. Innan varje pass frågar de alltid om någon behöver hjälp med inställningar på cykeln, och efter den frågan brukar det bli tyst som i graven. Sedan ser man hur flera stycken sitter helt galet på cykeln under passet, bara för att de har fel inställningar. Suck!

Folk som inte tar i och kör hårt. Det är ett spinningpass, ingen jävla semester! Om man har tänkt att man ska se ut som en fotomodell efteråt så kan man börja med pilates istället. Nä, fy fan. Tomatröd färg i ansiktet, mopsflås och droppande svett ska det vara. Annars har man inte tränat.

Ledare som väljer trist musik. En del envisas med att nästan uteslutande ha umtz-umtz-låtar med nån fjolla som inte ens kan sjunga. Eller vidriga remixer/versioner av låtar som annars är bra, t.ex. "Mercy" med Duffy. Det är ju ren slakt!

Folk som inte fattar att ett spinningpass går ut på att man ska trampa i takt med musiken. Inget annat. En del bara sitter i sin egen lilla värld och trampar i eget tempo. Visst, det kan de få göra. Men de missar mycket av det roliga med spinning på det sättet. Vissa lägger på så kolossalt mycket motstånd att de knappt orkar dra runt tramporna och sitter sen så hela passet. Och en tempoökning innebär att man ökar tempot rejält, inte att man sitter och mesar sig fram i samma takt som innan. Shame on you people!

Nu har jag gnällt nog för idag känner jag.
Morsning!

/Bittersweet cunt

Att mista en vän

2009-02-13T00:26:00.003+01:00

Vår vänskap var som en berg-och-dalbana. Det svängde rejält många gånger.
När vi började träffas blev han kär i mig. Jag anade ingenting när vi en tidig höstkväll plötsligt låg sked i hans soffa. Vi hade legat så i flera timmar och bara hållit om varandra. Han hade kittlat mig tills jag skrek högt.
Då jag fick den korkade idén att gå ett steg längre. Jag tänkte inte ens igenom det, jag fick bara för mig att det kändes rätt. Han och jag. Den kyssen förstörde vår vänskap.

Det var först ett år senare som jag fick reda på hur han hade känt. Och då var allting för sent.
Vi pratade alltså inte igenom den där händelsen förrän ett helt år senare. Vi hade bara fortsatt träffas som om ingenting hade hänt. Och jag trodde att det var okej, att vi båda insett att det var ett misstag. Ingen stor sak. Men jag tror att han hade det ganska jobbigt efteråt. Hade jag vetat vad han kände för mig så vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Jag skulle nog ha känt mig som världens elakaste människa.

Så vi fortsatte att umgås, och det var inte som vilken vänskap som helst. Vi klickade verkligen personlighetsmässigt och hade alltid vansinnigt roligt ihop. Det var han som lärde mig hur kul det är att skojretas. Vi brukade mobba skiten ur varandra. Se på film. Promenera.

Så fick jag idén om att vi två skulle åka på en resa ihop. Han tyckte att det lät kul. Vi hade båda drömt om att få se USA så jag började kolla upp möjligheten att åka tvärsöver landet i Greyhoundbuss. Han var inte lika intresserad av att planera som jag var, och jag frågade honom flera gånger om han verkligen ville åka. Och han sa alltid att han visst ville det. Så jag trodde honom.
En dag gick det bara inte att få tag på honom. Jag försökte på alla sätt men jag fick inget svar. Jag fortsatte i över en månad med att försöka få tag på honom men han var som uppslukad av jorden. Jag trodde att han börjat må dåligt och blev väldigt orolig. Jag ringde till och med hem till honom och pratade med hans mamma. Bad att hon skulle be honom ringa mig. Men det gjorde han aldrig.
Så jag dränkte mina sorger i shopping och stack till Köpenhamn och tatuerade mig för reskassan.

Det tog ett tag, och efter många tårar började allt sjunka in. Han ville inte alls resa iväg med mig, men vågade inte säga det av rädsla för att såra mig. Så han sket i allt och gjorde sig onåbar.
Att inse det gjorde fruktansvärt ont. Trodde han verkligen att jag skulle bli så arg att jag inte kunde förlåta honom?
När det gällde honom kunde jag ha förlåtit nästan vad som helst. Jag älskade honom såpass mycket. Helt och fullt. Som vän, som medmänniska. Jag kände det.

Jag vet inte hur, men på något sätt kom vi i kontakt med varandra igen, långt senare. Jag tror nog att det var jag som tjatade som en efterbliven idiot eftersom jag saknade honom så mycket. Han hade flyttat hemifrån och skaffat katt. Det kändes vuxet jämfört med hans gamla jag.
Jag var väldigt nervös när jag stod utanför hans dörr, men så fort jag fick se honom släppte det. Det kändes, klyschigt nog, lite som att komma hem. Vi såg en film och allting kändes precis som förr. När jag gick därifrån var det nästan så att jag hoppade av glädje, jag var så lycklig över att vi hittat tillbaka till varandra.
Men efter det var han inte så sugen på att träffas som jag hade hoppats, så det hela rann ut i sanden. Och jag agerade precis som förut, jag tjatade och bad att jag skulle få komma tillbaka. Jag bad om förlåtelse trots att jag inte riktigt visste vad jag hade gjort för fel.

Jag tror att han helt enkelt inte orkade längre. Det hade blivit för många komplicerade turer oss emellan och det är inte så konstigt att han fick nog till sist.
Men det smärtade mig något oerhört. Och det gör det fortfarande. Jag vill helst inte tänka på honom alls, för det gör alldeles för ont. Hur våra liv skulle sett ut i framtiden.
Vi skulle gått på varandras bröllop och varit uppriktigt lyckliga för den andras skull. Vi skulle skaffat barn som kunde lekt med varandra. Vi skulle följt varandra genom livet. Men nu blev det inte så.
Det är som att han är död, som om han aldrig har funnits.

Trots allt är jag väldigt tacksam för att jag fick lära känna honom. Det var under en känslig period i mitt liv och han lärde mig mycket. Han lärde mig att skratta och prata som en karl. Han introducerade mig för riktigt bra musik.
Om jag någon gång fick se honom skulle jag vilja tacka honom för det.

Se, men inte röra

2009-02-12T00:19:00.005+01:00

Det är så mitt kärleksliv ser ut. Jag får titta men det blir inte mycket mer än så.
Jag har länge hatat alla hjärtans dag för att jag aldrig har fått fira den som man ska. Men jag är inte så mycket för klyschromantik ändå. Fuck that shit.

Kram på er!

/Fräulein

Jag känner bara söta tanter

2009-02-11T00:41:00.003+01:00

Ibland får jag höra otroligt roliga saker på jobbet. Eftersom tanterna och gubbarna är ganska snurriga i kolan så kan de säga lite vad som helst.
Till exempel, en käck liten dam som älskar att rimma:

"Jag har länge trott att jag heter Peter, men nyligen fick jag veta att jag heter Greta"

Så sött!

Det kommer definitivt blir fler knäppa citat i den här bloggen.

Polis polis potatisgris

2009-02-10T12:04:00.005+01:00

Jag hörde just på nyheterna på radion om en 15-åring som riskerar böter efter att ha förolämpat en polis genom att grymta och kalla honom för gris.
Det känns helt absurt med tanke på det HÄR som hände i Rosengård. De poliserna får behålla sina jobb. Fy fan är allt jag kan säga om det.

I samma sändning berättades det att man i en polisutbildning använt sig av namn som "Neger Negersson" på fiktiva brottslingar.

Allt det här skrämmer mig verkligen. Vart är samhället på väg?

Hooray!

2009-02-05T00:30:00.006+01:00

Tack Sanna för att du hjälpte mig att fixa en brutalt snygg design till bloggen :) Jag tyckte att det var på tiden.

Bilderna på mig är från i söndags då vi hade fotofrossa hemma hos paret däruppe. Det blev många fina bilder på oss alla tre!

Idag var jag en sväng på IKEA vis Kungens kurva. Det är ganska knöligt att åka dit. Jag kom dock hem välbehållen tillsammans med en madrass, ett gästtäcke, en ny kudde (fantastiskt skön!) och lite småprylar. Så jag är helt klart nöjd med min resa.
Nu sitter jag här mot min nya kudde, på min nya madrass, i nytvättade och nymanglade lakan och bara njuter. Yeah!

/Freaky Frodo

Dagens låt: White Stripes - Girl, you have no faith in medicine

Bildbevis!

2009-01-30T02:09:00.005+01:00

Här är den skrikande tanten jag såg i tunnelbanan. Tack, Lee! :)

A Bloody Freakin' Weekend

2009-01-27T00:18:00.007+01:00

Tänkte sammanfatta helgen i ett litet inlägg. Jag är inte så duktig på att blogga regelbundet som ni vet, men jag ska försöka skriva nåt en gång i månaden i alla fall. Den här helgen var turen verkligen inte på min sida. I lördags skulle jag åka och köra ett spinningpass på förmiddagen. På Friskis på Kungsholmen som vanligt. När jag skulle byta om och tittade i plånboken kunde jag inte hitta mitt månadskort någonstans. Jag blev desperat, hade tio minuter kvar till passet och jag hade inte bytt om, så jag rev runt lite snabbt men kom fram till att jag skulle få leta efteråt istället. Så jag körde hårt, bastade, duschade och klädde på mig. Sen var det bara att riva igenom alla mina ägodelar för att komma fram till att kortet var borta. Då var det bara att bege sig till Pressbyrån och köpa ett nytt för 700 bagis. Ovärt är bara förnamnet! Men innan jag gick iväg från Friskis hann jag upptäcka att mina älskade skinnhandskar också var borta. Efter lite funderande kom jag fram till att jag nog glömt dem på bänken vid skogränsen i all stress. Så jag chansade på att någon vänlig själ hade lämnat in dem, och gudskelov fanns de i receptionen. :) Det var i alla fall ett bekymmer mindre.

Sanna den lyckosten var i Miami den här helgen och Dävid var i Finkan så jag hade ett helt Playstation för mig själv. Det blev lite Rayman, Lego oen och Croc bland annat. Det var en kort lördagskväll eftersom jag skulle upp halv sex på söndagsmorgonen. Det var mindre lyckat att gå upp den tiden. För trots att jag hade gott om tid på mig så blev jag ändå sen och fick springa till bussen. Som jag missade med tio meter... Eftersom nästa buss skulle gå om en kvart tog jag en chansning och tänkte på det Sanna sagt om att tvärbanan gick snabbare till Gullmarsplan. Så jag halkade iväg till stationen där jag fick vänta 11 minuter....på fel tåg visade det sig! Inte fan tänkte väl jag på att den heter tvärbanan och alltså inte går åt norr eller söder utan till öst eller väst. Jag brukar ju åka tunnelbanan till Alvik och det går ju alldeles utmärkt. Det hela slutade med att jag kom en kvart försent till jobbet. Inte så farligt egentligen, men jag stör mig alltid som fan när såna saker händer. Jag vill inte att någon ska tro att jag är en slarvmaja med usel arbetsmoral. Såna finns, jag är bara inte en av dem.

Igår kväll var det äntligen premiär för den nya indie/pop/soul-kören som jag har längtat efter i månader. Den håller till i en föreningslokal på Söder, ganska off. Men jag hittade dit till sist, med hjälp av en egenritad karta. Det är tamigtusan värt en applåd! Yeah.
Jag trodde att det skulle börja 17.00 och var där i god tid. Men det skulle inte börja förrän 17.15, visade det sig. Det var bara tre stycken där när jag kom, men efter fem bara vällde det in folk. Det var mer blandade åldrar än jag trodde. Färre yngre killar än jag väntat mig (och kanske hoppats på), men det var några i alla fall. Det blev en riktigt stor kör, kanske 40-45 personer. Vi var väldigt få i sopranstämman så man fick klämma i ordentligt, vilket bara var kul. Och så repertoaren sen. Vi inledde med Proud Mary, som kändes väldigt gospelaktig i tre stämmor. Det är en riktigt härlig känsla att sjunga i en stor kör. Och körledaren Cecilia sprudlade av positiv energi, det var härligt.
En annan av låtarna vi körde var Kents vackra "Utan dina andetag". Den känns lite smått uttjatad för mig vid det här laget, men i grund och botten är det en väldigt bra låt. Det var häftigt att framföra den med så många personer. Det som förvånade mig var att det var så få som kände till den. Att tanten bredvid mig inte visste vilka Kent var (hon trodde självklart att det var en enda person) var väl inte så värst märkligt, men att tonårstjejerna som sa att de lyssnade på Kent inte hade hört den gjorde mig lite paff. För mig är det den mest "svenniga" Kent-låten, ungefär som Lasses "Kom Änglar". En sån låt som folk vill ha på sitt bröllop.
De andra låtarna var "Wonderwall" (som det även där var många som aldrig hade hört...jag undrade om de hade sovit sig igenom 90-talet) och Aretha Franklin's "Natural Woman". Vi fnissade lite allihop åt att killarna skulle klämma i med "You make me feel like a natural woman".
På det stora hela var det helt fantastiskt. Tyvärr hade jag inte fattat att man skulle anmäla sig innan (står det "prova på" så är det väl just det?) så det är inte säkert att jag får en plats. Men Cecilia sa att det nog inte var fullt, och om det var det kanske hon kunde starta två grupper.
Jag har ju till och med bett om en schemaändring på söndagar. Hoppas att både Sänn och jag får gå!

Nä, nu ska jag lira Rayman.
På återskrivande!

/Fröken Fröjd

Dagens låt: Bon Iver - Re: Stacks

Dance while you still have feet

2009-01-18T22:56:00.003+01:00

Efter att ha suttit som en pösmunk hela dagen fick jag en idé. Jag kom att tänka på ett tips som jag läst i nån tidning. Man tar bort alla mattor från golvet, sätter på lite sköna låtar och dansar loss. Och som jag dansade! Som ett as. Efter en halvtimme med Caesars var jag dyngsur och helt slutkörd. Men fan vad roligt jag hade :)
Nu ska jag börja göra playlists att dansa till. En eurodisco, en oldies, en pop o.s.v. Ska försöka dansa två gånger i veckan.
Det kan väl inte bli så svårt med tanke på hur mycket jag älskar det. Jag kan dansa hur fult jag vill och vara hur sunkig och avklädd jag vill. Dessutom är jag min egen DJ, en dröm som går lite halvt i uppfyllelse. See ya!

/Feskekörka

Do-nothing

2009-01-18T12:24:00.004+01:00

Idag är en sån där dag när jag vaknar sent, är ledig, har planerat någon aktivitet (läs: träning) men kommer sedan på att jag känner mig ganska utarbetad. Därför väljer jag att ta dagen som den kommer, att bara ta det lugnt och slappa med halvgott samvete. Nu låter det kanske som att jag har haft många såna dagar sedan jag flyttade hit, men sanningen är att det här är första gången. Och det kändes ganska lägligt att ha en sådan dag efter ett 12-timmars artbetspass igår. Puh! Men efter det blev det häng med paret ovanpå, vi försökte ha ihjäl varandra i den virtuella världen och det gick väl sådär för mig. Men roligt var det.

På onsdag åker Sänn till den sköna (?) värmen i Miami, lycka till! Själv känner jag dock inte att jag längtar så mycket till sommaren eftersom jag har kommit på att jag känner mig snyggare och mer stilren på vintern. Kan ju bero på att leopardpäls och mormorskängor inte funkar så bra under den varma årstiden. Måste komma på vad jag ska ha på mig i sommar för att se lite mer "damig" ut. Jag har börjat med det den här hösten och det känns härligt. Nu är jag också en av dem som är beroende av kjol. Byxor är faktiskt inte lika bekvämt som både Tilda och Klara har påpekat. Smarta brudar det där.

I Stockholm lever en väldigt brokig skara av människor; fattiga och rika, fula och snygga, smarta och korkade....ja, ni fattar. Det är mycket större variation på folket här än i Linköping. Kanske beror på att invånarantalet är något högre. Men, till saken: jag har sett flera skumma människor i stan i veckan. Till exempel en tant, 70-nånting, som sprang fram och tillbaka i tunnelbanan igår och skrek så det hördes i hela vagnen. Jag hade musik på så jag hörde inte vad hon skrek. Men det var några slags moraliska predikningar, ett hat mot alla som fanns i vagnen just då. Märkligt. Igår morse när jag satt på tunnelbanan vid halv sju på morgonen tog mannen mittemot mig upp ett helt paket filmjölk ur ryggsäcken och drack direkt ur. Till det åt han en banan. Det kanske bara är jag, men det kändes som en halvt osmidig frukost. För vem dricker upp en liter filmjölk på en gång? Jag gillar inte ens filmjölk...haha.

Livet går sin gilla gång, och jag spanar lite efter en ny gitarr. Och kanske, kanske att jag funderar på att börja spela live igen (om någon vill se mig, förstås). Det vore kul att komma igång, men samtidigt känns det oerhört skrämmande. Som det är nu så skäms jag för mina låtar. Jag tycker att de är rätt bra för att vara
jag, men jag skäms för att visa upp dem för andra. Det här gäller dock inte om jag spelar för en ensam person som jag känner, för då kan jag spela hur länge som helst. Jag är nog ingen vidare låtskrivare egentligen, men jag tycker att det är kul att hålla på så jag fortsätter. Att sjunga är nog det jag tycker bäst om att göra av allting i hela världen.

Rock out!

/Freud

Dagens låt: Vampire Weekend - A-punk (mest för att videon är den roligaste jag sett)

Havreflarn.

2009-01-16T23:32:00.002+01:00

Vi ska tycka om varanda
och det kommer att gå åt helvete
det kommer att gå åt helvete och det är inget
vi kan göra något åt
förutom att tycka om varandra ska vi göra
du kommer skrika åt mig att jag är en
slapp hora och jag kommer svara att
dina knäskålar är de fulaste jag någonsin sett
och vi kommer tycka om varandra
inte bara för himmelrike och puss och
tvillingsjäl och oj då känslan av rätt hela tiden

inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju
när du skäms för att jag healar maten
för att jag lider när du bara vill sova
när du hatar att jag inte hör vad du säger
när jag sprängs för att du sover med en man som bara är kompis
när bilen inte krånglar för att den inte ens finns
och att du tycker det är mitt fel
eftersom jag inte ens har körkort
eller garage eller ens ritningar på något
garage
och jag kommer inte bergripa hur någon kan bli så upprörd
över en liten kvarglömd fläck och en äppelskrutt
DET VAR JU BARA EN ÄPPELSKRUTT OCH HELVETE!

och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda
för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först
och vi kommer tycka om varandra när vi försvunnit
och ångra oss
och komma tillbaka
och tycka att man inte vet
och låtsas som man inte alls kommit tillbaka
eller att det någonsin varit egentligen så gott med
jordgubbar och havreflarn
och vi kommer att tycka om varandra och vi kommer
att vilja spotta den andra rakt i ansiket och
gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra
hela vägen in i det vi kommer inte ha en chans vi kommer att smälta och rodna
och dra ner varndras byxor just när jag skulle skrika SKIT men ångrade mig.
Vi kommer att förlåta oss.
VI kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela
och vi kommer äta lassvis med havreflarn
tycka att det är lite typiskt oss
lite som vigselring
eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi
aldrig få för oss men havreflarn
och älska väldigt långsamt uppe på garderoben
ramla ner oss
kort sagt ramla ner och slå oss
och tycka om oss

(Av Bob Hansson, min nya favoritpoet :)

Självporträtt

2009-01-15T01:55:00.003+01:00

För bra för att vara sant

2009-01-13T00:22:00.002+01:00

If you would fall for me

the way I fell for you

Then the whole fucking moon

would fall down too

Årskrönika 2008

2009-01-06T01:48:00.007+01:00

Foto och red: Sanna

Jaha mina vänner, ännu ett år till ända. Och som ni alla vet är det dags för en summering i form av min årliga lista:

Årets Linköpingsbo: Sofie a.k.a Firstnighter

Årets skiva: Volbeat - Guitar gangsters and Cadillac blood

Årets skiva som inte var från 2008: Creedence Clearwater Revival: Platinum

Årets låt: Frida Hyvönen - Dirty Dancing

Årets oväntade: Att jag fick en lägenhet i Stockholm

Årets resa: Liverpool

Årets konsert: Säkert! på Roskilde

Årets klädesplagg: Min sailorklänning

Årets vackraste man: A

Årets citat: "Det ligger så fint på varsin sida" (jag angående om det var bekvämt att sitta på en häst)

Årets film: Once

Årets alkoholhaltiga dryck: Rom

Årets helg: När det var logdans

Årets möte: Kossan på Roskilde

Årets kväll: Den där kvällen i somras när jag tog ett fint kort på Säni och Dave (efter slagsmålet i Malmslätt). Efteråt dansade vi på Platens tills jag vrickade foten åt helsike. Men kul var det.

Årets tv-serie: Scrubs eller Dexter, dött lopp

Årets hobby: Spinning

Årets prestation: Att jag flyttade till Stockholm och började på ett nytt jobb.

Årets hemliga crush: A (han sitter stadigt)

Årets hemsida: Icanhascheezburger.com

Årets mest upprörande: Att Lollo från Kroatien skulle utvisas tillsammans med sin misshandlande far trots att hon själv är född och uppvuxen i Sverige.

Årets irritationsobjekt: De som spelar sin egen musik högt på tunnelbanan

Årets besvikelse: Att jag fortfarande är singel

Årets överraskning: Att jag har gjort framsteg i mina relationer, det känns bra.

Årets mest saknade: Nån att krama på

Årets mest somriga: Midsommaren i en kohage utanför Åtvid

Årets julklapp: Presentkort på H&M

Årets känsla: Framåtanda

That's all folks! Gott nytt år!

Paper Tigers

2008-11-29T22:42:00.005+01:00

Det är lördagskväll, jag är skapligt förkyld och det är inte ett skit på TV. Därför känns det som ett bra tillfälle att skriva lite om veckan som varit.
I onsdags hade jag en ledig dag mitt i veckan och bestämde att jag skulle åka ut till Jysk i Bromma och köpa lite nya sängkläder. Eftersom min säng/soffa/chillplats är väldigt bred har jag bara ett lakan som passar och det håller ju inte riktigt.
Så jag kollade vart det skulle ligga, nära Bromma Flygplats. Tog bussen dit och det var nära att sluta i katastrof. Efter att utan framgång ha yrat runt i drygt en timme och frågat diverse människor om adressen så hamnade jag i ett avspärrat industriområde (Pripps lager). Dock fann en snäll busschaufför mig och släppte ut mig genom grinden (man var tvungen att ha passerkort). Han visste inte heller vart Jysk låg så jag sket i det och gick till ÖB och Citygross istället. Jag hittade det jag sökte och lite till. Så resan blev inte helt förgäves till slut. Skönt det.

På kvällen kom Säni hit en stund och så käkade vi lite. Det var mysigt. Torsdagskvällen jobbade jag, och det skulle jag också ha gjort på fredagskvällen. Om det nu inte varit för att den djävulska förkylning som smugit sig på ett tag slutligen brutit ut, med slem och hostattacker. Så den här helgen blir lugn på alla sätt, jag har bara gått ut för att handla. Resten av tiden har jag spenderat i sängen (inte p.g.a. förkylningen utan för att det är det enda stället där man kan sitta bekvämt hos mig). Med undantag för gårdagen då Klumpen kom till Sanna och vi hängde alla tre. Led Zeppelin gjorde kvällen.

Idag kom min snälla hyresvärd Kalle och bytte ut min gamla 70-tals-TV till en mycket större och tio gånger bättre sådan. Nu har jag fjärrkontroll (shit, vad hi-tech!), bra bild och tolv kanaler (inklusive femman som jag har sörjt en tid). Så jag kan ju inte vara annat än nöjd. Nu behöver jag bara en frysbox så är mitt boende komplett :)
Ska hitta mig en på Blocket. Sen blir det kyckling och wokgrönsaker för hela slanten!

Imorn ska Säna på Horseshowen, och jag skulle hemskt gärna följa med. Hade inte tänkt gå först eftersom jag skulle jobba 8-21. Nu är jag ju off work men riktigt risig så det är ju inte att tänka på. Det skulle dessutom kännas grovt brottsligt att gå på nöjen när man är sjukskriven. Jag har nog mer moral än så. Vill i alla fall ge sken av det, haha...

Nu ni mina vänner, ska jag fortsätta min lördagskväll. Det blir nog lite mer Scrubs tror jag (musikalavsnittet piggade verkligen upp förut).

Heppåre!

Dagens låt: Caesars - Boo boo goo goo

En djurplågare går lös i Årsta

2008-11-19T23:08:00.004+01:00

Jag önskar att det inte vore sant, för det känns som en mardröm, som något hämtat ur en skräckfilm.
När jag öppnade City Stockholm på tunnelbanan i morse kunde jag läsa att någon har torterat katter här i Årsta. Skurit av deras svansar och sprättat upp deras små magar. Hur kan detta vara sant? Jag kan bara inte fatta det! Det är fruktansvärt!
Och här tror man att man bor i ett lugnt och stillsamt område. Nejdå, istället springer en kattplågare lös i skogen där man brukar ta sina joggingturer. Fy fan! Jag hoppas att de får tag i den omänskliga person som gjort det. Innan han (för det är troligtvis en han) får för sig att döda människor istället. Vad jag har förstått kan detta vara ett förstadium till att begå mord på människor. I alla fall om det är en ung person så kan det börja med djurplågeri och sedan växa. Den som har gjort det måste vara sjuk på något sätt, och borde därför vara farlig för allmänheten. Jag tror inte att det här är något pojkstreck.Det ligger nog mycket mera bakom. Så jag hoppas att de hittar den här personen. Jag skänker en tanke till katterna och deras stackars ägare som sörjer sina älskade husdjur. Rest in Peace.

Dagens låt: Kent - Elever

Piss off!

2008-11-12T12:20:00.003+01:00

Nu sitter jag och bloggar på mitt älsklingscafé, Café Fix på Kungsholmen (som för övrigt ska vara stans äldsta café). Det är väldigt mysigt och så har de god mat här. Och god latte som jag dricker ibland. Idag blev det dock någon slags vitaminjuice. Kan man ju alltid behöva.

Jag är dock sjukt förbannad. Anledningen är att jag glömt mina träningsskor hemma, vilket jag upptäckte i omklädningsrummet på Friskis. Och eftersom det är spinning jag tränar finns det inte en chans att man kan klara sig utan skor. Jag ska åka till Linköping med tåget direkt efter jobbet också så jag har släpat på den tunga väskan med träningskläder hela morgonen. What a waste!
Så jag får sitta här och roa mig i några timmar istället. Med en nutrilett-bar till lunch.

Simma lugnt!

/Miss K

Dagens låt: Ryan Adams: Goodnight, Hollywood Blvd

Yo, mamma! Det är stabilt.

2008-11-04T22:34:00.005+01:00

Hey folks!

Allting rullar på. Veckorna går rätt så fort nu. Det känns nästan som att jag bor på jobbet nuförtiden. Jag har alltid mycket att göra, och det passar mig. Det är såhär jag vill leva, med många bollar i luften. Det är bara lite fler sociala kontakter som fattas.
Ibland känner man att man bara förlorar på den punkten. Nya människor som inte stannar kvar, gamla vänner som inte har tid eller lust. Pojkvänner som alltid spelar den största rollen. Jag känner mig sviken ibland. Jag ger så mycket till andra men får inte alls lika mycket tillbaka. Visst, jag mår bra av att var generös och omtänksam. Jag är grym på att ta hand om andra och hjälpa till. Jag är en riktig klippa ibland. Men jag har inte riktigt den fasta punkten i mitt liv. Inte i närheten i alla fall. Men det är bara att kämpa på och vara självständig och duktig och snäll och lagom snygg och allt det där som man ska vara så löser det sig väl någon gång.

Jag har klippt mig och fått en helt ny frisyr. En Bettie Page-lugg blev det den här gången. Jag kände att jag ville ha lite förändring. Jag känner på mig att ingen av dem som har sett den tycker att den är snygg, men det känns faktiskt som att det inte spelar någon roll. Jag tycker att det blev jättefint, och det är väl det som är viktigast, eller hur? Tror inte att jag någonsin kommer känna mig dödsläcker hur jag än gör, så det är inte så viktigt.

Det är rätt skönt att det alltid händer något varje helg, man lever liksom upp lite, som Sanna sa. Tyvärr verkar inte vårat Playstation funka just nu, lite synd. Men på fredag kväll ska vi hänga lite jag, Sanna och Lars och röka vattenpipa och förfesta. Sen får vi se vart vi går. Kan också meddela att jag har stabiliserat min bostadssituation. Jag har fått ett rum i en trea på Lidingö och flyttar in där efter nyår. Har inte skrivit på än men det är i stort sett klart. Ska bli jättemysigt! :)

Halli hallå i gardinen den blå!

Dagens låt: The Reverend Horton Heat - Wiggle Stick

En pinsam konversation

2008-10-25T00:35:00.002+02:00

Efter spinningpasset i damernas duschrum:

Skånetjej: Vilka fina tatueringar du har!
Jag: Åh, tack så mycket!
(tystnad)
Jag: Jo, din klär dig också (en tribalaktig blomranka på foten)
Hon: Ja, jag vill gärna skaffa fler, men de sitter ju för gott så det gäller ju att veta vad man vill ha.
Jag: Jo, man får ju fundera ett tag...

Sedan sas ingenting, och jag kände att stämningen blev lite tryckt. Inte varje dag man pratar med främlingar sådär. Vi stod framför spegeln och sminkade oss samtidigt, det var lite jobbigt. Sedan när hon gick sa hon "Hejdå".
Det var det. En märklig upplevelse.

Imorn ska jag klappra med klackarna på världens bästa logdans! Yeehaw!

Dagens låt: Kent - Beskyddaren

Hotch Potch

2008-10-16T14:08:00.004+02:00

Sitter här och lyssnar på lite gammal och go' countryfolk som jag fått av Säni. Mycket munspel och konstiga nynnanden, precis vad jag gillar :)

I morse när jag vaknade luktade det braj i hela rummet. Det var riktigt märkligt och jag fattade inte vad det var frågan om. Jag bor ju i en källare så det är ju inte för inte som man blir lite misstänksam. Dessutom slamrades det i förrådet bredvid och jag hörde röster som pratade på spanska eller liknande. Jag blev lite skraj men var ju ändå tvungen att gå ut och kolla. Det var två hantverkare i förrådet som hölla på att rensa rören och avloppet. Alltså var det det som luktade. Jag har inte stenkoll på hur gräs luktar men efter Roskilde i somras så minns jag en sötkvalmig doft med organiska inslag. Ungefär som det luktade i morse. Haha, jag hade visst lite fel där...

Det är lite skumma upplevelser sådär när man jobbar på ett demensboende. Jag skulle verkligen vilja veta vad som rör sig i deras huvuden ibland. En tant var lite söt när hon efter maten tog sin gaffel, höll den mot örat och började prata i telefon med någon inbillad person. Det är lite barnuppfostran över det hela, jag måste lära mig att vara arg på någon nu. Det är visserligen inte så svårt med telefon-tanten eftersom hon verkligen går en på nerverna. Dessutom hör hon dåligt, så man får nästan skrika "Rör inte det där!", "Du får inte vara här!" och så vidare. Kanske nyttigt att lära sig inför framtida ungar. Men just nu vill jag verkligen inte ha några ungar utan ett litet husdjur. En katt som kan ligga och spinna i mitt knä eller en hund som kan gå med mig på promenad. Det vore bara så härligt. Det finns mycket hundar i Årsta och jag tycker om att titta på dem och drömma. Självklart är det jobbigt att ha hund också, så det får bli någon gång när man har tid. Då ska jag i alla fall ha en frenchie, det har jag bestämt. En fransk bulldog alltså.

Peace Out!

Dagens låt: Dick Justice - Henry Lee

Life's good!

2008-10-06T22:48:00.006+02:00

Nu sitter jag för första gången nere i min bunker och skriver. För det är verkligen en bunker, en betongbunker. Detta gör att trots att jag borde ha ca. 7.2 mb/sek i uppkoppling så är det omöjligt att ladda hem något. Det är det enda som är lite trist. Annars är det grymt att bo här. Det är mysigt, billigt och standarden är precis lagom. Min säng är bredare än någonsin och tvättstugan ligger precis bredvid. Att jag inte har någon frys känns inte så jobbigt som jag trodde, jag äter oftast på jobbet ändå.

Idag har jag börjat min säsong av hårdträning. Att säga att det är mitt nya liv är väl lite att ta i, men det är ändå något. Lite fläsk hoppas jag på att bränna. Det var mitt första pass i Sthlm och det var verkligen jättekul. Jag var sjukt peppad hela passet igenom, slet som ett djur och njöt av varenda sekund. Man får ut så mycket energi, känner sig nästan galen av ilska fast man är glad. Svårt att förklara. Det var härligt i alla fall. Så nu är det bara att fortsätta med spinning och löprundor i skogen.

Helgen spenderades i Linköping tillsammans med alla goda vänner. Det började med en härlig ridtur i skogen på lördagen. På kvällen träffades vi igen och hade en mysig spelafton. På söndagen fick jag äntligen packa upp min nya älskling, den helt nya bärbara datorn. Så fixade jag en hel del med den, åt mammas goda biffar och bara tog det lugnt. Nu ser jag fram emot en härlig vecka av jobb, umgänge och träning.

Simma lugnt! /Miss K

Dagens låt: Beastie Boys - Fight for your right to party

Wild Horses

2008-08-30T15:55:00.003+02:00

Det är lördag och jag tänkte sätta mig och blogga lite. Det var ju trots allt väldigt längesedan jag sist gjorde det. Och det beror inte på att jag inte tycker om att skriva, för det gör jag. Det är mest bara att det inte blir av. Jag orkar inte trots att det egentligen inte är så jobbigt.

Igår var det födelsedagsfirande som gällde. Matilda fyllde 21 i måndags så jag och ett gäng till var hembjudna till Calles lägenhet först för en fördrink och lite umgänge. Det var jättetrevligt, kul att träffa Lee och Natta framförallt som man inte sett på länge. Och Elisabeth var också ett tag sen man träffade. Hon kom till middagen sen på Kniv å gaffel. Vi åt gott och drack gott och hade roligt tillsammans. Nästa gång är det Sanna och David som fyller, den 5:e och 6:e oktober.

Nu senast har det hänt litegrann i mitt liv. Jag var hos Klara och tatuerade mig igen för några veckor sedan, två hästar på bröstet. Än så länge har vi bara gjort linjerna men jag vet att det kommer bli hur fint som helst :) Nästa onsdag ska jag tillbaka och göra mer linjer och skuggor.

När David fick se dem igår så kallade han dem lite vitsigt för "Tuttueringar", haha :) det var ju rätt passande.

Och så är jag på väg att flytta hemifrån nu, det känns jättebra. Och inte bara hemifrån utan till en annan stad också, Stockholm. Lite läskigt men spännande också. Igår fick jag besked om att jag hade fått jobb, ett vik på ett vårdboende vid Fridhemsplan. Det får bli nånting att börja med. Jag hoppas att det kommer funka bra.

Vi var på IKEA i förrgår och köpte lite allt möjligt till lägenheten, det kändes stort.

Man vet aldrig vad som väntar runt knuten...

Hey Baberiba!

/Yours truly

Dagens låt: Old Crow Medicine Show - James River Blues

Fuck the system!

2008-07-13T21:54:00.002+02:00

Jag är bara så ledsen. Uppgiven. Besviken. Igen.

Man går omkring och hoppas på något stort, det där beskedet som ska bidra till en förändring i livet. Visst, tycker det är ganska okej som det är också, men man längtar hela tiden bort, någon annanstans.
Och så går man och väntar och väntar i månader. Till sist får man beskedet som man väntar på. Men det blir ingen glad överraskning. Snarare som ett slag i ansiktet. Jag kom inte in. Inte i Göteborg och inte i Lund heller. Jag blev 40:e reserv som bäst. Det är fan värt en applåd!

Jag skiter i vad alla andra tycker, om jag anses vara en överdrivet självömkande människa som bara klagar hela tiden. Det skiter jag i. För det är synd om mig just nu. Det är mycket jag saknar i mitt liv: ett jobb som ger mig pengar så att jag klarar mig, en egen lägenhet i en annan stad, någon att dela allting med kanske. Jag längtar efter att få känna mig vuxen och självständig.

Det jag har nu är visserligen bra vänner som jag är tacksam över att ha, men sedan är det inte så mycket mera. Jag har en musikalisk talang men den får jag ingen användning av. Jag har två föräldrar som älskar mig men konstant tjatar om att jag måste gå ner i vikt för "Du väger ju snart hundra kilo". Jag träffar lite folk då och då men känslorna vill bara gå och gömma sig.

Sådär, nu vet ni allt om hur jag har det. Njut av det ni har säger jag bara, för alla har inte lika mycket tur som ni.

Jerk it off!

ROSKILDE 2008

2008-06-28T16:59:00.004+02:00

Yeah, I'm goin', I'm goin'. Spännande ska det bli med mitt livs första festival.

Hoppas jag kommer hem helskinnad!

Vi ses när jag kommer hem :)

Dagens låt: Unearth - This Glorious Nightmare

Hejdå Pepsi!

2008-06-03T20:54:00.004+02:00

Idag lät jag min lilla Pepsi få komma till de evigt gröna ängarna. Det känns ledsamt, men ibland måste man ju göra det som man vet är det rätta.

I morse när jag skulle kolla till henne såg jag att hon låg på sidan med benen stelt ihop. När jag satte ner henne på golvet kunde hon inte gå alls utan hon försökte desperat släpa bakbenen efter sig. Och då kände jag bara att "Det räcker nu". Hon är gammal och trött och förtjänar inte att lida på det här sättet. Åtta år är mycket för ett marsvin.

Så jag ringde till djursjukhuset och fick en tid klockan sju. Det var dyrt som tusan, 700 kronor för besök, avlivning och kremering. Men det fick det vara värt, tyckte mamma. Hon följde med mig ut till Jägarvallen och Djursjukhuset. Pepsi fick åka i en korg insvept i en handduk med en stor gurkbit som färdkost på den sista resan.

Vi anmälde oss i receptionen och sen fick vi sitta ner och vänta en kort stund. Sedan fick vi gå in i ett rum. Efter en kort diskussion med veterinären fick vi veta att hon skulle få en spruta i magen och sedan somna in. Hon gick och hämtade sprutan och sedan när hon kom tillbaka var stunden inne. Jag gav Pepsi en puss på huvudet och sedan fick jag hjälpa till att hålla henne. Hon skrek högt och sprattlade när hon fick sprutan, stackars liten. Men sedan blev hon lugn och somnade stilla in liggande i handduken. Tårarna rann på mig och mamma och vi fick vara ifred en stund och ta farväl. "Att man kan bli så för en liten råtta", sa mamma. Men det är klart, vi har ju haft henne länge. Det kändes konstigt när hon bara låg där helt stilla. Men vi visste att hon hade det bättre nu.

Vila i frid gumman, du var världens bästa marsvin!

Puss

Motherfuck

2008-05-25T19:56:00.003+02:00

Åh! Jag känner mig så ledsen och besviken. Hade bestämt en TFP plåtning med en kille för ett tag sen, och jag var rätt peppad. Var längesen jag blev plåtad nu så jag tänkte att det kunde bli kul. Temat var pinup och han ville plåta med två modeller. Så tanken var att jag skulle hitta nån mer eller så kunde han fråga sitt ex Lollo om hon ville vara med. Annars tänkte jag fråga Klara, men jag visste inte om hon var så peppad på att bli fotad. Lollo och Klara känner för övrigt varandra för Klara tatuerar henne just nu. Jag hade sett bilder på Lollo och vet att hon är rätt tatuerad så jag tänkte att det nog inte skulle bli så bra med oss två. Hörde inte av mig till fotografen och tänkte att vi kunde vänta tills jag har tatuerat mig lite mera. Så idag när jag satt och läste bilddagboken hittade jag fyra snygga bilder på Klara och Lollo på Klaras bilddagbok. Kändes jättetaskigt faktiskt. Men det är väl bara att inse att jag inte passar lika bra i en pinup-plåtning som de två. I alla fall inte nu när jag inte är så tatuerad.

Men vi ska köra en annan plåtning istället, countryinspirerat blir det nog.

Får se hur det blir.

Helgen som sådan blev helt okej. Mycket sprit, lite syndiga saker och lite cigaretter. Inget man dör av men det är klart, inte riktigt likt mig.

Vi hörs då!

Dagens låt: Laura Marling - Ghosts

Förhoppningar och regnbågar

2008-05-12T18:23:00.004+02:00

Krasch! Så lät det när mina drömmar krossades idag. Hårt och oföränderligt. Lite läskigt är det när ens framtid liksom står på spel. Och så förlorar man.

Jag kom inte in på varken Åsa eller Bollnäs folkhögskola vilket betyder att jag även detta år spenderat mycket tid och pengar på att söka tre folkhögskolor utan att komma in på en enda. Att jag känner mig värdelös är bara förnamnet. Både som musiker och som människa. Jag känner verkligen att jag inte räcker till. Frågan är om jag räcker till för någon. För mina vänner tror jag att jag räcker till, och för mina föräldrar också. Förutom att jag väger 15 kilo för mycket då. Men nu är det som det är. Jag kan inte göra mycket åt saker och ting.

Imorn ska jag på intervju på Ullstämma grannskapshus. Känner mig inte speciellt nervös men vi får väl se hur det går. Jag måste verkligen jobba i sommar, annars kommer jag bli galen. Men med timvik på både Möjetorp och Ullstämma så ska det väl finnas jobb åt mig. Jag behöver pengar till i höst. Vad jag nu ska göra då...

Helgen var i alla fall till belåtenhet med en riktigt trevlig lördag bestående av tornerspel, ätande, fotande och trevligt umgänge. Och idag slog jag en pling till Alex och bokade in mig i studion nästa tisdag. Så nu gäller det att ligga i, om man ska bli nåt.

Kram på er!

Dagens låt: Beirut - Elephant gun

Vår!

2008-04-11T21:21:00.007+02:00

Så var det vår i luften. Härligt! Jag älskar den där doften man kan känna ute, både den där sött blommiga doften på dagen och den där svala sköna doften på kvällen. Då är det verkligen vår.

Och fyllt år har man gjort. Tjugotvå den här gången. Tänk att man har blivit så gammal! Men men, det är ju inget man kan göra nåt åt, bara att acceptera och köra på.

Vi hade en väldigt trevlig födelsedagsmiddag ute på Olympia förra veckan och en trevlig sammankomst hos mig innan dess. Men jag måste nog lära mig att blanda drinkar, för midori och sockerdricka var väl sådär, om du frågar mig. Ge mig en drinkbok nästa gång jag fyller så lovar jag att bättra mig.

Och idag är det fredag och helg. Jag har inget alls planerat för helgen förutom att jag ska träffa Elisabeth imorn en sväng. Det var ett tag sen så det ska bli trevligt. Om vädret tillåter ska vi ta en glass på Bosses.

Fast lite mer har jag förresten i tankarna, ska ju rida som vanligt på söndag och så fyller ju brorsan 25 samma dag. Tanken är att vi ska äta middag med familjen, det blir nog gott.

Jag kan berätta att jag äntligen ska få börja min praktik nu, yes! Det blir på tisdag i arkivet på ortopeden. Mamma fixade in mig där. Jag ska få sortera journaler och det känns lite nervöst för jag har ingen aning om hur det kommer att bli.

De som jobbar där nu är den medelålders Per-Arne och den unge Jesper. De verkar trevliga, och jag kan också tillägga att jag återigen fick min teori bekräftad, nämligen den att killar som heter Jesper alltid ser bra ut. Lite kul.

Idag var det ju fredagsflirten i Christer (mitt favvoprogram i P3) och den senaste tiden har jag funderat på om jag någon gång ska ta mod till mig och vara med själv. Frågan är om jag då ska flirta med en befintlig kille eller själv vara personen i rampljuset som får välja mellan tre killar. Det första lät mindre farligt, och idag tänkte jag faktiskt seriöst vara med. Detta eftersom killen som sökte en flirt var den 25-årige Kalle som var hårdrockare och hade mycket tatueringar. Lät bra, tänkte jag. Sen fick man höra hans röst och han hade härlig gotländska. Dessutom beskrev han sig som en kille med ett hårt yttre och ett betydligt mjukare inre. Han lät riktigt trevlig. Tyvärr var jag upptagen under tiden för fredagsflirten så jag kunde inte ringa in. Men nästa gång jag hör en intressant kille i radion kommer jag nog definitivt att göra det.

Kram på er!

Dagens låt: Kent - Columbus

Kiss kiss bang bang

2008-03-26T20:38:00.006+01:00

Men suck! Det är allt jag kan säga om mitt liv nuförtiden. Vad sur jag blir på att min livssituation är som den är och att jag inte kan förändra den själv. Jag får inte jobba, och det gör mig ännu mer nerstämd. Jag går här hemma och på Eken och tiden bara går utan att något vettigt händer. Jag ser bara framåt hela tiden och kan inte leva i nuet. Jag vill inte leva i nuet när saker och ting är som de är. Hade jag fått bestämma helt själv hade jag ringt runt till alla äldreboenden i stan och bett och timvik. Men tyvärr får jag inte göra det. Jag måste ha praktik först och det verkar ju ta en evighet innan saker och ting händer på den fronten. Men det är bara att göra som Lasse sjunger: "Håll ut, håll ut. Förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till".

Jag sörjer över vänner som jag haft och sedan förlorat. Det känns jobbigt ibland, att bli övergiven sådär utan anledning. Ibland blir det revor i relationer som inte går att reparera. Man gör saker man senare ångrar och ibland kan dessa saker stå en dyrt. Men det är inget jag kan göra något åt. Den enda människan man kan styra är sig själv.

Samtidigt är jag tacksam över de vänner jag har och det som jag upplevt, framförallt förra sommaren var fantastisk. Hoppas att denna sommaren också blir fin.

Och jakten på kärleken fortsätter. Eller egentligen ska man väl inte kalla det för jakt, för man ska ju inte jaga efter kärleken. Jag tror inte att det fungerar så. Men man måste våga lite för att få något. Man kan träffa många och se om det kanske kan komma att funka med någon. Gör det inte det så är det bara att leva på och försöka ignorera den stora saknaden som ibland infinner sig. Den stora avundsjukan man känner när man ser ett förälskat par. De dåliga tankarna som man får om sig själv efter att ha varit ensam ett helt liv. För jag har fått ganska dåligt självförtroende den senaste tiden, det tror jag att ni förstår som läste mitt förra blogginlägg.

Jag har gått upp i vikt och det mår jag rätt dåligt över. Varje gång jag ser en lång och smal tjej med platt mage så kokar det i mig av avundsjuka. Jag tänker att de där tjejerna måste ju vara hur lyckliga som helst, så som de ser ut. Men så är det ju naturligtvis inte. Alla har ju sina problem, och trots att jag tycker att de ser perfekta ut så har nog även de komplex för något. Men jag har svårt att vara nöjd med mitt utseende, så är det bara. Jag undrar om det skulle hjälpa om någon älskade mig och gav mig bekräftelse. Men det är inte säkert.

Well well, livet är ju inte en enda stor plåga som väl är. Snart är det Grey's Anatomy på tv och sen Fråga Olle. Lite trevligt tidsfördriv. Och imorn ska jag se Kjellvander på Konsert & Kongress. Det blir nice.

Kram på er!

Dagens låt: Petter feat. Säkert! - Logiskt

Miss Misery

2008-02-24T14:59:00.002+01:00

Jag har fått dåligt självförtroende angående mitt utseende på sista tiden. Lite flashbacks från högstadiet när man alltid kände sig ful och äcklig. När jag tar av mig kläderna och ser mig själv i spegeln tänker jag att "ingen skulle ligga med mig om de ens fick betalt för det".

Blä, jag vill bli av med min övervikt NU! Har börjat motionera mycket och äter bara godis på lördagar men det händer ändå inget. Jag vet att det tar tid men jag är väl inte direkt känd för mitt tålamod. Till våren/försommaren hoppas jag att jag har nått min idealvikt.

Jag ser folk omkring mig som är smalare än mig och det får mig illa till mods. Jag trivs verkligen inte i den här kroppen.

Mamma förstår mig och hjälper mig med lite praktiska saker, som att laga bra mat och sånt. Hon föreslog också att jag skulle prova Nutrilett, nåt som jag funderat på ett tag. Ska köpa ett stort paket imorn och köra varannan dag. Well, önska mig lycka till, jag känner att det kommer bli jobbigt framöver.

Dagens låt: Bob Dylan - Wedding Song

Hästar, dejting och helgaktiviteter

2008-02-10T16:17:00.000+01:00

Jag bestämde mig för att skriva ett blogginlägg igen som handlar om mitt så kallade liv.

Den här helgen blev riktigt tråkig. Jag har svårt för helger av den anledningen att man brukar se fram emot dem men när de väl kommer så brukar de inte innehålla så mycket spännande saker. Tyvärr är det så. Finns inte så mycket man kan göra åt det. Än att försöka hitta på saker ändå.

Så den här helgen bestämde jag mig för att strunta i mina fördomar om dejtingsajter och registrera mig ändå. På två stycken. Jag behöver komma igång och dejta lite, det vore roligt. Numera är jag den enda i mitt kompisgäng som är singel. Får se om jag kan hitta nåt av värde eller ej. Ni som känner mig vet att jag är otroligt kräsen med killar, och det tycker jag att man ska vara. Man nöjer sig väl inte med vad som helst. Men man bör vara realistisk.

Jag har skaffat mig lite nya fritidsintressen också. Har börjat träna så mycket som möjligt för att bli av med dessa extrakilon som jag gått upp de senaste månaderna. Jag har gett mig fan på att gå ner i vikt, åtminstone till sommaren. Så nu är det spinning och styrketräning flera gånger i veckan som gäller. Hoppas det funkar, för just nu känner jag mig som en ful uppsvälld valross. Lyckliga ni som har smala fina magar, var nöjda med det.

Har också börjat sjunga i en kör. Jag gillar att sjunga i kör och hade väl helst önskat att det var lite fler medlemmar i min egen ålder men det går bra ändå. Vi har i alla fall herrar med så det går att sjunga fyrstämmigt. Fyrstämmigt is the shit säger jag bara!

Ikväll ska jag på min första ridlektion på länge, på islandshäst i Gerstorp. Det är en bit att åka men pappa betalar och lånar villigt ut bilen varje vecka så det ska nog ordna sig. Jag längtar till våren när vi kommer rida ut på lektionerna. Yeah!

Well well, jag hoppas på en lite röjigare helg nästa vecka.

Vi hörs och syns. Ta hand om er!

Dagens låt: Nicolai Dunger - Sången över bron

This is the life

2008-01-07T18:28:00.000+01:00

Livet har den senaste tiden tett sig hyfsat trist. Tyvärr tillhör jag den rastlösa typen som hela tiden måste ha något att göra. Jag har svårt att koppla av och framförallt att göra ingenting. Jag undrar hur man gör, för mig ter sig detta helt omöjligt. Jag mår bäst när jag får vara igång och göra nåt meningsfullt. Som ett jobb eller att plugga. Annars kan jag inte uppskatta den lediga tiden, istället blir den en börda.
Eftersom jag nu har varken eller gäller det att hitta på saker. Jag tycker verkligen inte om att vara arbetslös (eller sjukskriven närmare bestämt). Det tär på mig.
Tur att man har folk runtomkring sig som man kan träffa och snacka skit med. Då känns det lite lättare.

Nu har jag i alla fall äntligen fått mina pengar, och det var ett rejält tillskott i kassan. Inte helt fel.

Nej, nu får det vara nog skrivet för idag.

Over & Out

Årskrönika 2007

2008-01-01T21:45:00.000+01:00

Ännu ett år till ända. 2007 var ett riktigt bra år. Många förändringar skedde på olika plan. Det var kaos och kriser men också mycket skratt och glädje. Och nya vänner fick jag. Det är ju det bästa som kan hända. :)

Jag skriver även detta år en liten lista om året som gått:

Årets Linköpingsbo: Dave-O

Årets skiva: La Fleur Fatale - Night Generation

Årets skiva som inte var från 2006: Jens Lekman - When I said I wanted to be your dog

Årets låt: Wolfmother - Woman

Årets oväntade: Att jag hittade ett grymt band att lira med

Årets resa: Roadtripen till Halmstad i somras

Årets konsert: Kristofer Åström (vi var ju förband också)

Årets klädesplagg: Min hängselkjol

Årets vackraste man: A

Årets citat: "I evighetens perspektiv är varje ögonblick som ett liv" - Piet Hein

Årets film: This is England

Årets alkoholhaltiga dryck: Whiskey (vad annars?)

Årets helg: Helgen med Sanna, David och Stockholm Ink Bash

Årets möte: Första fikan med bandet

Årets kväll: När vi var på Medusa och dansade som as

Årets tv-serie: Queer As Folk

Årets hobby: Mitt julbroderi

Årets prestation: Att jag körde brydarna till Halmstad och tillbaka

Årets hemliga crush: A (samma som årets vackraste man)

Årets hemsida: Myspace.com delar platsen med Ebay.com

Årets mest upprörande: Låten "Alla som inte dansar" med Maskinen

Årets irritationsobjekt: Makthavarna

Årets besvikelse: Att jag skulle bli sjuk igen

Årets överraskning: Alla dessa trevliga människor som man lärt känna

Årets mest saknade: Alla kompisar när vi var i England

Årets mest somriga: Midsommaren på Hökhult

Årets julklapp: Nya tofflor

Årets känsla: Återhämtning

St. Anger

2007-12-25T15:06:00.000+01:00

Nej, jag tänker inte skriva om julen. Nej, jag har ingen lust att göra det.
Ja, jag har svårt att vara arg. Så jag skriver om det istället. Jag har försökt så mycket, så hårt och länge att inte bli arg på någon. Saker och ting blir mycket tristare om man går omkring och är arg. Ungefär så resonerar jag. Klart att jag har skällt på folk men jag har inte blivit sådär riktigt arg på länge. Jag menar det där med att skrika på någon för att man är så jävla förbannad. Jag har varit jävligt förbannad på folk som har gjort mig illa men jag har ju aldrig fått chansen att säga det till dem. Folk som har svikigt eller betett sig allmänt svinigt mot mig. Vad skönt det vore om man kunde radda upp alla dessa människor framför mig, och sedan skulle jag visa dem vad jag känner. En loska här, en örfil där. Utan att jag skulle få skit tillbaka för det. Det vore väldigt skönt.

Jag har bestämt mig för att sluta kasta pärlor till svin. Detta eftersom jag anser mig själv vara en pärla. Det finns ingen anledning att slösa energi på något som ändå inte är värt det, om man ändå aldrig får särskilt mycket tillbaka. Jag förtjänar också att bli lite bortskämd ibland.

Dagens låt: The Weakerthans - Civil Twilight

Några goda råd inför julen

2007-12-22T22:50:00.001+01:00

Galna japaner #2

2007-12-20T20:00:00.000+01:00

Galna japaner #1

2007-12-20T19:58:00.000+01:00

Kreativiteten flödar i känslostormen

2007-12-18T22:24:00.000+01:00

Det är så det är nu. Hela jag är som en enda känslostorm. Upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka. Som att leka kurragömma med sig själv och inte hitta någon. Men det behöver man ju inte göra. Jag funderar och filosoferar, förösker göra det i lagom mängd så att jag inte blir helt kokobengo. Det har varit svårt ett tag men det känns lite lättare nu. Kan man inte få utlopp för sina känslor kan man ju alltid skriva ner dem. Så det blev en låt idag:

Frames and borders

I’m so fucked up when it comes to you
My pinkie starts to tremble
My lips open up but there’s no one to kiss
You were only here in the dream
No, I’m not allowed
No-no, I’m not allowed
To speak

But I can’t mend if you don’t put your head on my chest
And hear the little bunny heart that’s racing
I really try but I can’t forget your voice
You put a scar on my skin

I’m sick and there’s no cure
Underneath it’s boiling
If I touched you I’d melt down to a puddle of mud
No, I’m not allowed
No-no, I’m not allowed
To speak

But I can’t mend if you don’t put your head on my chest
And hear the little bunny heart that’s racing
I really try but I can’t forget your voice
You put a scar on my skin

I’m nailed to these walls
Take me down
Down, down, down

The world is cruel
But your eyes warm it up
You’re just too sweet and tender
You could hold me close and stop the storm
But that will never be
So I’m staying here inside my box

Kött eller fiiisk?

2007-12-18T22:06:00.000+01:00

Det finns tre kategorier av musiklyssnare. Eftersom kassetten i princip är död enligt mig så räknar jag inte med dem som älskar blandband. Det är cd, mp3 eller vinyl som gäller. Det gör mig på nåt sätt lite ledsen i själen att mp3:orna tar över allt mer i musikvärlden. Visst, jag älskar att det är lätt att sprida musik och upptäcka nya artister och band. Det är helt fantastiskt. MEN, att bara ha musiken som filer på datorn och på sin iPod, utan omslag och något fysiskt att ta på. Det svider lite. Jag vill ha en riktig skiva med omslag, så att jag kan vara säker på att musiken inte försvinner. Jag vill ha något fint att titta på, en bok att bläddra i.

Därför är jag lite splittrad mellan mp3 och cd, jag håller mig lite lagom mittemellan.

Klara tillhör vinylfantasterna och köper både nya och gamla skivor på vinyl. Vinyl är nåt fint och mysigt tycker jag. Stora omslag och musik från svunna tider. Lyssna på vinyl och dricka te, det skulle vara nåt det. Tror jag ska skaffa en skivspelare när jag flyttar hemifrån så kan jag gå på loppisar och köpa gamla stenkakor. Vilken kategori tillhör du?

Dagens låt: Jack Peñate - Torn on the platform

The heart beats in it's cage...

2007-12-16T23:56:00.000+01:00

Satt med brydarna på Steve's idag och snattrade om allt mellan himmel och jord. Dock mest om kärlek.

Jag har så mycket funderingar som inte kommer ut, så många tankar som stannar i huvudet. Och det är hemskt jobbigt ibland. Att ha känslor för någon men inte kunna tala om hur man känner. Jag har haft alldeles för mycket av det. Det är svårt att gömma, ännu svårare att försöka glömma. Så man talar om det för sina vänner och det hjälper. De kan ge en råd och ställer upp. Det hjälper för stunden.

Det gnager i mig. Jag tänker att "Det går inte det här, jag orkar inte längre". Så känns det ibland. Som en slags sjukdom som ingen kan bota. Jag känner mig fel och ful. Och feg. Ärrad och svag.

Jag vet inte hur ni ser mig men jag tror att sårbarheten lyser igenom. Jag orkar inte tänka på om det är fint eller fult, det är bara sådan som jag är. En människa med en stark längtan.

"I wanna be adored

I wanna be adored, live forever

I have too many dreams to cure

Mistaken the dawn for a supernova"

Jag - en bekräftelsetjej?

2007-12-09T16:15:00.000+01:00

Det här med bekräftelse är verkligen en svår sak. Jag kom att tänka på det nu efter att ha spenderat gårdagskvällen som ensam tjej med tre killar. Det är då man märker det som tydligast. Det här med att tjejer ofta är ganska tävlingsinriktade märks i vissa situationer. När man är ensam tjej med bara killar kan man slappna av och inte tänka så mycket. Killar är oftast lugna och naturligt avslappnade i grupp, i alla fall de som jag känner. Och det smittar av sig.
Jag är inte så van vid att umgås med killar så min inställning ligger kvar som någon slags revansch mot högstadietiden, då mina upplevelser av att bli bekräftad som tjej sällan infann sig. När man är blandat många tjejer och killar kan det bli svårt. Man vill gärna vara snyggast, man vill gärna vara den som utmärker sig mest inför killarna men man vill också göra det diskret så att det inte blir fult. Det är inte alltid jag känner så men det händer. Det erkänner jag. Kanske har att göra med att jag är singel och inte alltid vet hur jag ska bete mig bland folk jag inte känner.
Det är inte särskilt snällt att köra över andra, det är inget mål jag har. Jag tycker egentligen att alla bara ska få vara som de är och sen är det inget mer med det. Jag blir gladast när alla andra också är glada och har kul. Det är då till exempel en förfest blir som allra roligast, när alla verkligen trivs. Samtidigt ligger de här känslorna och pyr under ytan. Jag har en stor önskan om att få bli bekräftad som tjej, att få höra någon säga att jag ser bra ut eller berömma mig för något annat. Ärliga komplimanger alltså. Att ha någon som man känner verkligen tycker om en som man är, utan att man ska behöva göra sig till. Jag tror att på grund av att jag har det här behovet så kan jag bete mig lite konstigt ibland.
Jag brukar ofta tänka tillbaka och reflektera över mitt eget beteende när jag blir ensam igen efter att ha umgåtts i grupp. Sa jag något elakt till någon eller betedde jag mig på ett sätt som kan uppfattas som jobbigt för andra?
Jo, ni märker hur höga krav jag har på mig själv och att jag tänker på tok för mycket på vad andra tycker om mig. Något som andra säkert inte ägnar en enda tanke åt. Det där är något som går upp och ner. Min självsäkerhet vill inte riktigt infinna sig som något permanent.

Dagens låt: Gary Jules - Mad World